Senaste kommentarerna i forumet

@Sårad...
Jag slog i botten och visste inte om jag ens ville leva längre. Det handlade mer om att jag inte ville leva på det viset längre men hittade liksom inte ut själv.
När man hamnar på botten så börjar man be om hjälp och bli ärlig mot omgivningen men också sig själv.
Jag känner mig inte stark men heller inte svag, jag är mer rädd om mig själv och gör saker i mitt liv som är viktigt för mig.
Framförallt har jag ro i kroppen för det mesta och när jag inte har det så har jag skaffat det stöd jag behöver, jag har mål som jag jobbar mot och har blivit fullständigt allergisk mot människor som inte "bär" sig själva längre. Inte för att jag tycker ngt om de utan för att jag är rädd om mig själv, min hälsa, min själ och min tid jag fått på jorden.
Kanske låter töntigt men det är bara så det är för mig.
Jag håller verkligen med dig, det är så oerhört skadligt på alla vis att leva i ett medberoendeförhållande.

Hej alla. Läser här varje dag och blir så berörd över hur illa man far psykiskt av att ha ett förhållande till en alkoholist. Många som jag har trott det blir nog bättre, han måste välja sin familj, inte kan han väll älska alkoholen mer än mej, vi som har det så bra, vi som älskar som inga andra. Jaha, mitt kvitto är det blev inte bra, han svek om och om igen, slösat massor med år genom att tro på min illusion av vi, ett vi som bara var halvt och som jag kämpade mest för. Ni som blivit av med medberoende. Hur länge tar det innan man känner sej stark? Tips? Har iallafall noll kontakt och det är jag tacksam för, litar inte på mej själv (än).

(Det sista skulle det stå)

@högkänslig
Men snälla du… han manipulerar dig att komma tillbaka och detta med att du är rädd att han ska träffa någon… ?
Ditt sista problem.

Du har egentligen två val - lämna eller stanna och fortsätta leva såhär (utan att skaffa barn)

Jag tror att du kommer att ångra dig bittert om du väljer det första då ni blir två sjuka personer, men du bestämmer

Lycka till ❤️

@Åsa M du låter inte hemsk, du säger som det är och det är precis sånt jag behöver höra. Jag har så lätt själv att förminska det hela emellanåt. Jag går hos psykolog 2 ggr / månad som är specialist på medberoende och anknytningsmönster så vi pratar en del om det.
Jag ser bara det goda i honom, hur många fantastiska fina sidor han har, hur bra vi har det tillsammans förutom alkoholen. Jag har så svårt att släppa tanken på förändring. I mitt huvud tänker jag att nån gång inser han ju, och jag vill inte att någon annan ska vara vid hans sida då och få den fina underbara människa han är utan alkohol, jag vill att det ska vara jag...
Går han vidare nu och skaffar en ny relation så lär han smyga med drickandet som fasen, för att inte riskera att visa hans problem.

@bella70 självklart inte. Menade bara att det är så han ser på det. Jag hade inte velat skaffa barn om inte allt är bra innan. Jag har ju inte ens känt mig trygg att sälja min egna lägenhet utan fortsatt hyra ut den för att ha en backup plan.
Jag har bara så svårt, för jag tror honom varje gång han sagt att han velat förändra sig.
Jag inser dock att det är lätt att känna så några veckor, betydligt svårare att hålla det när hjärnspökena kommer. Det ör så han formulerat sig med, att hans hjärnspöken säger åt honom att det är ok att dricka... Att han själv inte tänker att det är liv och död om han tar några öl, utan tänker att "det är väl inte så farligt", "jag är vuxen o bestämmer själv", "ingen dör för att jag dricker lite öl"

Jag älskar människan och vill inte att han ska gå vidare och träffa någon annan, för att sedan inse och faktiskt sluta dricka helt, och leva ett fantastiskt liv med denna andra.... Kanske låter sjukt, men det är ju mig han skulle vara med..

@ChangedMe Jag har lämnat flera gånger, packat ihop allt från lägenheten och flyttat ut. Innan dess har han inte velat inse, eller han har sagt att han inte vill och orkar ta tag i problemet. Att det inte är ett problem för honom utan bara för mig. När jag sedan väl flyttat ut har det bara tagit några dagar så har han kommit springandes och bett och bönat, sagt att han fattar allvaret och vill förändra sig, för att det är inte värt att dricka om han inte får leva med mig.
Varje gång har han känts som han kommit till insikt, och jag har gått tillbaka. Han har ju då gått till klinik, psykolog osv, för att sedan falla tillbaka till drickandet bara någon månad efter ( i smyg ) och sedan lyckats smyga i flera flera månader för mig.

Jag är rädd för att jag även denna gång ska falla tillbaka om han kommer och bönar o ber.
Hur ska man klara att stå emot om det händer igen, personen som man älskar mest av allt och vill vara med...
Jag tror ju honom varje gång, att nu fattar han. Varje gång har han sagt att nu är botten nådd, någon gång inser man ju på riktigt. Men det har gått 3,5 år och jag har flyttat flertalet gånger...

Tack för att du orkade skriva, förstår att du inte heller mår bra men det betyder väldigt mycket att höra från andra. Stor stor kram

@högkänslig Hej! Jag har inte skrivit här inne på länge då jag inte mår så bra, jag håller med Åsa M och Bella70 ovan, snälla lämna i tid. Jag har stannat alltför länge vilket har gett mig så djupa sår som jag inte vet hur jag ska lyckas läka. Det har även gett våra tre barn känslomässiga sår, du vill inte utsätta framtida barn för detta, tro mig. Jag ångrar att jag inte lämnade för mer än 10 år sedan när problemen började bli illa, varit tillsammans i 31 år, gifta i 24 år i år, tre barn på 20, 22 och 24. Har under dessa 10 år förgäves försökt så många gånger att få honom att inse sitt problem men det var inte förrän i höstas när jag först sa att nu orkar jag verkligen inte längre och vill flytta, och när barnen till slut konfronterade honom, som han sökte hjälp och går nu på Antabus sen i slutet av november. Han är en helt annan människa nu pigg, glad och trevlig, men min inre stress och mina sår från allt detta tog en annan vändning och jag mår rent ut sagt skit trots det lugn jag ändå fått sedan han numera bor hos sin pappa i veckorna, hemma på helgerna för att hjälpa till med huset (gården) och vi funkar bra som vänner. Tilliten är ju dock borta sen länge och han är dessutom väldigt känslokall, och något ansvarstagande eller ursäkt för sitt beteende de senaste 10 åren har inte framkommit. Det är tio år för sent för min del del känner jag. Så snälla stanna endast om han faktiskt kommer till insikt och gör en förändring NU, hoppas inte på att han ska göra den förändringen när eventuella barn kommer. Ledsen att säga det, men det kommer förmodligen inte att ske med tanke på vad du skriver ovan. Kram till dig❤️

@högkänslig jag vill inte låta hemsk nu, men det är han som ger dig ärren och du som låter honom göra det. För att läka måste du gå, välja en annan väg och fatta andra beslut. En missbrukare sabbar inte bara sig själv utan också folk runt omkring. Du behöver arbeta på ditt anknytningsmönster, det finns skäl till att vi som hänger här gör det och det är ofta för att vi dras till personer som "behöver" oss och vi tror att vi kan rädda dem. Det kan vi inte. De måste göra jobbet själva. Man kan inte älska någon frisk men man kan gå under medan man försöker...

@högkänslig
Du måste lämna…

Tyvärr är det så.
Och skaffa givetvis inte barn - de föds inte med uppgiften att rädda någon,
Med största sannolikhet får de en mycket destruktiv uppväxtmiljö så det funderar du väl inte på.
Välj dig själv och livet nu. Ärren blir värre om du stannar.

Nu har det gått lite tid sen jag fick reda på att han faktiskt inte försökt vara nykter. Tydligen så var det så att han var nykter 4-5 veckor efter att han igen i slutet av november lovade mig att sluta, fram tills att han skulle göra PETH test på beroendekliniken, för han antog att jag kanske skulle fråga om resultatet.
Hans lösning på allt var tydligen inte att ta tag i problemet utan att dölja det från mig istället.

Vi har pratat fram och tillbaka sen jag fick reda på det och under tiden har han druckit vid några tillfällen utan att dölja det. Såklart märktes det direkt att han blev väldigt uppåt av alkoholen och han började blinka med ögonen som han gör när han är påverkad.

Igår skulle vi ses och prata över middag och då dök han upp rätt påverkad och berättade saker han stör sig på med mig. Antar att han gör så för att intala sig att det är fel på mig och inte på honom. Han sa att han lever för dagen och går på känsla med saker och har svårt att leva efter att hur han är nu påverkar framtiden, tex att jag sagt att vi kommer ju inte kunna skaffa barn om han håller på såhär. Han tycker att han anpassar sig efter situation och skulle man få barn så skulle han såklart inte fortsätta så. Det har jag svårt att se???

Finns det några solskenshistorier där någon som har haft såna här problem kan lära sig dricka normalt?

@Åsa M Verkligen, jag inser det mer och mer nu. Alla gånger han har insett och sagt att han nått botten och vill sluta, har ju bara varit något han sagt i stunden men inte fullföljt. Han sa själv att egentligen känner han ju att han inte kan och vill sluta, men vill verkligen inte förlora mig pga det, och därför försökt att sluta, men det har ju bara funkat några veckor...
Har så svårt att förstå att han väljer alkoholen framför det vi har. Det känns så sjukt.
Hur sjutton går man vidare? Han kommer bara fortsätta med sitt liv och jag ska gå vidare med stora ärr inombords

@Rikard930
Riktigt bra med dessa, och speciellt om hon själv är motiverad.

Jag kan förstå att alkoholen lett till att tilliten fått sig en törn.

Det är bra med familjerådgivning, har du funderat på att prata med någon professionell? "Bara" du?

Sköt om dig.
🌺

@Verruckt det är enormt mycket, ja. Dock är det väl tveksamt om han skulle se det som ett problem eftersom han normaliseras det redan. "Bara öl" är en av många, många ursäkter.

Bra tips från er båda. Ska ta upp det med alkoholen. Eftersom han dricker 50cl burkar så blir det ca 25cl starksprit per dag. Så blir mer än 2 flaskor starksprit i veckan. Är chockad själv nu när jag började räkna på det.

”Bara folköl” - Om man räknar på hur mycket sprit 6 burkar 33 cl öl innehåller så är det 17 cl, tre-fyra snapsar. Det innehåller dessutom en väldig massa kalorier. Kanske lyssnar han om du talar om hur mycket ”sprit” de där ölen faktiskt innehåller. Det blir lite mer verkligt då kanske.

Hej @dak! Hur går det för er?

Jag tycker det låter som att ni gjort allt ni kan. Har ni anhöriga fått något stöd från beroendeenheten kring hur ni kan hantera situationen?

Så svårt att stå bredvid och se en människa skada sig själv så här💔

@ann74
En lägenhet i sund miljö - vilket ett hem ska vara- är bättre än ett fint hus för barnen.
Den resan har jag gjort och kan intyga.

@nisselisa känner igen mig har 2 barn vet inte vilken ålder dina är i men mina är tonåringar och skäms för att ta hem kompisar. Vet aldrig när han nykter. Dock så klarar han jobbet. Men det är tungt att slita upp barnen från sitt hem jag har inte råd att bo i huset själv. Jag lider med dig i din situation men har tyvärr inga kloka råd eftersom jag själv inte kommer härifrån.

@nisselisa känner igen mig har 2 barn vet inte vilken ålder dina är i men mina är tonåringar och skäms för att ta hem kompisar. Vet aldrig när han nykter. Dock så klarar han jobbet. Men det är tungt att slita upp barnen från sitt hem jag har inte råd att bo i huset själv. Jag lider med dig i din situation men har tyvärr inga kloka råd eftersom jag själv inte kommer härifrån.

@ann74
Detta som pågår är svårt. När du genomfört det du måste, blir det lättare.

Och nej.. enkelt är det inte. Men enklare i längden. Du kan. Kram

@bella70 ja verkligen, den situationen att inte ha mina barn nära vill jag inte hamna i. Jag förstår vad du menar men det är så jäkla svårt.

@sliten61
Tack för att du beskriver hur det kan bli❤️ En tankeväckare för många.

Hej
Stöd kan du få via flera instanser, barnen behöver också få det på egen hand, men lämna är det bara du som kan göra.

Det är inte för sent att ge barnen en bra uppväxt framöver.
Det måste den ”friska” föräldern göra, man har inget val.

Sen hade den psykiska misshandeln utan alkohol räckt.

Ta första steget direkt imorgon bitti mot eget boende för din och barnens skull.

@ann74 jag är på god väg efter 7 år men det är jobbigt!