Senaste kommentarerna i forumet

Ja visst är han. Han håller på och smsar att han har haft sex med en ung jänta på jobbet. Och frågar om jag är svart sjuk.

Jag tolkar det hela till att han försöker att få mig svartsjuk. Normalt så smsar man inte sånt om det är så. Det sista smset lyder visst är du ?? Börjar kännas patetiskt ...
Nyss var det min hygein och nu en ung praktikant.
Suck....

Fint av dig att göra så, att vänta in och så finnas för att lyssna. Tror på det sättet, utifrån vad jag själv skulle uppskattat om jag haft det jobbigt. Du har visst verklig kärlek till honom och styrka. Hoppas du får själv den kärlek som du ger! Att den mångfaldigas!!

Hur kan han skriva sånt? Kan du inte blockera honom?

Oförändrat lugnt och skönt här hemma. Min sambo är inte lika trött som han var de första veckorna, men han är fortsatt lite låg. Ingen vidare lust att hitta på så mycket, trivs bäst hemma. Det vi gör sker på mitt initiativ, men han följer med åtminstone. Han är som en mussla dessutom, vill inte prata om det. Och jag frågar inte. Har alldeles för dåliga minnen från min uppväxt när min pappa var tyst och sluten och min mamma tjatade "Vad är det nu? Vad är du sur för?" Det slutade alltid med att min pappa var både arg och sur, och sen var den dagen förstörd. Jag väntar på rätt tillfälle, på en invit till att han vill prata. Och då tänker jag mest lyssna.

Han super och är otrevlig mot mig per sms. Jag får höra att han var otrogen mot mig pga min dåliga hygein.
Enligt honom så durshar jag aldrig och borstar aldrig tänderna. Så jag stinker!!!
Jag vet att det ät hans sätt att trycka ner mig men ändå.... Det känns jobbigt .
Enligt honom kommer jag aldrig att hitta någon ny pga min hygein. Vi får väl se...

Bedrövadsambo och InteMera,
Ja nu får jag lite annat att tänka på ett tag tack och lov och ja, måste tänka att det här inte är "mitt fel". Ja förutom stt kyssna lite mer på magkänslan då ?. På något konstigt sätt känns det bra att veta att man inte är ensam i sitt harvande ??. Kramar till slla som kämpar där ute

Det låter som du tänker väldigt mycket på vad som varit, och det är bra! Viktigt att du lär dig dina egna signaler och att du kanske då en annan gång lyssnar på din magkänsla som säger nåt är fel. Om än en så liten känsla men så viktig att lära sig känna igen flr att undvika att falla in i samma situation igen med någon annan eller med samma person som säger sig tillfrisknat.

Försök nu fokusera på dig själv och din egen närmsta framtid, tids nog har ni säkert kontakt och det är nu hans ansvar helt och hållet vad som händer honom framöver. Om det går bra eller dåligt, lär tiden visa men oavsett inte ditt varken fel eller ansvar!

Sänder dig en stor styrkekram!

Mitt hjärta säger också AJ men min hjärna dominerar just nu tack och lov! Och hjärnan säger NEJ tack! Sååå fruktansvärt genomtrött på all skit man varit utsatt för! Vill ha ett normalt liv och det har jag utan honom!

Försök att inte grubbla så mycket. Allt blir som det blir och går som det går. Försök att fokusera på det positiva, även om det förstås är lättare sagt än gjort.

... du känner dig så stark och säker i ditt beslut Nordäng67??. Jag är inte där än tyvärr fast jag hela tiden försöker intala mig att det är min "vinst" att det är slut. Logiskt vet jag ju att det är så men hjärtat säger: AJ! ?

Nedåtvänd mobil, smusslande med sms, raderad historik...you name it! Så J-vla skönt att slippa detta! Vad är det för fel på en del? Eller ja det är ju "alkoholen som talar" som mitt ex brukade säga! Nu kan han sitta där! Från mig får han noll sms och noll samtal!

... känner igen det här. Hemlighetsmakeri. Tjejer som "råkar" blinka upp på olika notiser, anklaga mig för att vara svartsjuk (vilket detta beteende ju leder till så klart), alltid nedåtvänd telefon eller i fickan eller med sig in på toa. Jävla skitstövelbeteende ?. Har också just ett avslutat förhållande med en man som visade sig vara alkoholist. Efter en konfrontation med honom har allt bara gått utför och nu är det slut. Trots alla dessa skitstövelbeteenden så gör det så ont. Jag förstår dig. Försök vara stark. Kramar

... alls tycker jag. Instämmer med övriga att när det finns barn inblandade är det viktigt att ta hand om dem och dig i första hand. Skydda barnen. Lycka till ?

Det är du som bestämmer vad som är okej för dig. Vill du inte leva med honom om han inte söker hjälp och slutar dricka är det din fulla rätt attvinte göra det.
Det är absolut ett rimligt krav. Särskilt då det är barn inblandade. Och det hade varit ett rimligt krav även om det inte fanns barn med i bilden.
Tyvärr kan du inte styra hans handlingar men du kan styra dina.
Stå fast vid ditt ultimatum.

... har nu gått sedan uppbrottet. Har inte hört ett knyst från honom. Jag sysselsätter mig så gott jag kan med allt möjligt men när jag sätter mig ner kommer tankarna. Då går jag in här och läser läser och läser och då känns det bättre. Vilket fantastiskt forum för alla inblandade, från båda sidor så att säga.
Ju mer jag läser ju mer är jag införstådd med att det är absolut det bästa som hänt. Jag kan till och med sträcka mig till att tänka att han bröt upp för min skull ?, även fast jag kanske inte riktigt tror på det. Ibland tänker jag att han kommer att kontakta mig, vänta på mig tills han har blivit nykter och tagit sig igenom nykterhetsträsket eller vad man ska kalla det. Men nej, jag tror inte på det heller. Ska försöka låta tiden gå med distraktion ett tag nu bara och sen får vi se. Känner mig i alla fall nöjd med att jag inte har kontaktat honom på något sätt.
Undrar hur det går för honom, vad han gör och om han alls ens tänker på mig.
Jag fick aldrig se honom "missköta" sig eller bete sig speciellt illa. Dock var han ju i skiten redan när vi träffades och det gör mig lite orolig för mig själv. Det är något i det beteendet som jag tydligen fastnar för. Varför? Är det vad jag förtjänar? Är inte värd något bättre? Ja man får rannsaka sig själv. Det var ju "något" redan från början men som jag inte kunde sätta fingret på. Men jag skulle få honom att öppna upp sig. Han sa ju att han "älskar" mig. Aj!
Kramar alla
P.S. Ni kan väl klicka på hjärtat om ni läst så jag vet om någon läser ☺️ (även om ni inte "gillar). D.S.

Om socialen kommer vilket inte jag heller tror att de gör. Men om de kommer så kommer de att upptäcka att barnen har det bra med dig och inget händer. Men däremot kanske din sambo får sig en rejäl tankeställare för vad han orsakar med sitt supande. Mitt ex sökte hjälp vid flera tillfällen (efter påtryckning av mig) men ingen blev inkopplad på hans barn. Egentligen kan jag tycka det är lite konstigt att de inte kollar av hur barnen har det när någon söker hjälp för missbruk. Mitt ex var ensamstående pappa och hade sina barn en hel del. Mamman (inte jag) till hans barn dricker också. Deras barn hade behövt hjälp och stöd. Tror man ska se socialen som en hjälp inte som nåt hemskt! De tar ju inte barnen ifrån en i första taget. Fast jag förstår verkligen hur du känner inför det!

Du gör helt rätt! Inget dina barn ska växa upp med! Och du behöver en pålitlig pappa att fostra dina barn ihop med. Det som är klurigt med ultimatum "mig eller spriten" är att man själv måste va redo att "verkställa" sen också. Annars blir det bara som tomma hot som alkoholisten vänjer sig vid. Så var "hård" och kasta ut honom om han inte slutar och ta tillbaka honom sen i så fall om han gör nåt åt sina problem! Jag gjorde misstaget/hade inte kraften att göra allvar av mina ultimatum, blev som tomma hot. Min karl (alkoholist) tappade respekten för mig och tog mig inte på allvar. Nu är det slut på riktigt och han super fortfarande tyvärr. Lycka till!

Han får välja. Dig och barnen eller alkoholen. Bra att du ställt ultimatum. Tipsa honom om det här forumet!

Tack för era svar! Sambon ångrade sig och vände sig aldrig dit. Tillbaka på ruta ett igen.

Idag känns det bättre och jag försöker se det som att jag "slapp undan" och att det så klart är det absolut bästa för MIG.
Han har problem att bli nykter och har nu utarbetat en långsiktig plan tillsammans med sin sponsor och i den planen ingår inte jag, alls. Han ville "pausa" oss under tiden. Finns inget sånt för mig så alltså är det slut nu och även om hela den här skiten suger så är det ju absolut det bästa om jag ska tänka och inte bara känna.
Kramar alla kämpar ?

Ligger nog nära varandra, slutar man med en typ av missbruk (alkohol) är det lätt att ta till något annant (sex, relationer, tabletter mm). Dessutom tar nog alkoholen självkänslan ifrån dem och de får ett bekräftelsebehov utan gränser. EN normal kvinna räcker inte till för att fylla det behovet. Mitt 50-åriga ex kunde få för sig att dotterns kompis (15 år) var intresserad av honom och tittade på honom med habegär i blicken. Han trodde jämt (läs ville tro) att olika kvinnor var intresserade av honom och diskuterade gärna det med mig! Tröttsamt! Lägg till att alkoholen tar bort normala gränser och spärrar. De agerar impulsivt utifrån en känsla utan att tänka efter vad man bör och inte bör göra! Jobbigt att ha sånt i sitt liv!

Vila och slicka dina sår. Tids nog blir du tacksam för att du slapp undan. Felet ligger inte hos dig, utan hos honom. Kram ❤️

Hej lider med dig låter som min relation han är beroende av nätdejting och jaga kvinnor och fick återfall med alkoholen för ett år sedan gör så ont för han lovar också sluta och säger han älskar mig men så gick det ett tag och så hittar man nya kvinnor igen och nu har han själv flyttat men älskar honom och måste bryta klarar inte blockera honom gör så j ont

Hej lider med dig låter som min relation han är beroende av nätdejting och jaga kvinnor och fick återfall med alkoholen för ett år sedan gör så ont för han lovar också sluta och säger han älskar mig men så gick det ett tag och så hittar man nya kvinnor igen och nu har han själv flyttat men älskar honom och måste bryta klarar inte blockera honom gör så j ont

Min sambo började dricka igen för ett år sedan och hänt katastrofer blivit av med jobb och körkort skyller allt på mig ....flyttat sin adress bor hos olika mäniskor ena dagen skickar han att han älskar saknar mig nästa dag skäller ut mig jag är inte värld någonting gråtit varje dag sen han lämnade vårt hem för två månader sedan vi träffades hade 4 fina dagar och han ville då hem och att vi fick hjälp osv sen försvann igen svarar inte i tele eller på sms går några dagar så kan han skicka älskar dig saknar dig så mycket sen försvinna igen vet inte vad jag ska ta mig till bara gråter