Senaste kommentarerna i forumet

InteMera, du är så otroligt insiktsfull och stark som har gått igenom allt du har varit med om! Tack för att du delar med dig av dina erfarneheter! ❤️

Egentligen så är jag ju smärtsamt klar över allt det du säger, men att komma till den punkten där man accepterar hur det är, är det allra svåraste. För min egen del så gör det inget, men får så dåligt samvete när jag tänker på min dotter och det hon kanske kommer att få utstå vid en separation. Men vet ju samtidigt att hon påverkas av att vara i ett hem som är i kaos. När jag växte upp var min största önskan att mina föräldrar skulle skilja sig så att jag och mina syskon kunde få lugn och ro. Minns att något av det värsta var att vakna mitt i natten och höra de bråka, fy, det önskar jag inte för min dotter! Eller att ständigt höra hårda ord mellan föräldrarna. Jag jag ju insett väldigt länge att jag överhuvudtaget inte har några referensramar för hur ett sunt och kärleksfullt förhållande ska se ut. Men jag hoppas att min dotter ska få chansen att se hur ett lyckligt förhållande är. Så ja, jag måste vara stark för hennes skull, bita ihop och tänka att det ska bli bra.

JAG KAN INTE BARA FATTA att han inte nu sätter igång med att göra allt i sin makt för att ordna upp sig själv. Han har mer än tillräckligt god ekonomi för att exempelvis skriva in sig själv på ett behandlingshem långt bort i skogen över sommaren. Eller varför inte bara kontakta sjukvården eller gå på ett AA-möte?!? Jag kan inte fatta att han inte gör vad som krävs nu när han verkligen har kniven mot strupen.

Det ska läggas till att han har två kraschade samboförhållandet bakom sig (det första med ett barn som snart är vuxet) och jag vet att han mår extremt dåligt av att tänka på att han kan förlora oss också. Det är som om han inte fattar att det faktiskt bara är han som har makten att förändra saker. Istället vill han bara ge upp och acceptera att han är en loser som förstör alla förhållanden han är i med sitt drickande (för att får en ursäkt till att dricka ännu mer?). Samtidigt så vet jag ju att han önskar att leva med oss och inte gå ner sig. Men varför GÖR han då inget åt problemet?!

Hur framtiden ser ut efter en separation kan man inte veta. Om din sambo på allvar skulle välja att skita i allt och åka bort ett tag, är det kanske lika bra att han gör det han måste göra utan att du och dottern behöver se det på nära håll? Vill han supa till en period så finns det inget du kan göra åt det och det är inte heller ditt ansvar! Du ska fokusera på att ta hand om dig och barnet, det ska vara ditt prio ett just nu. Klart det är sorgligt hur ett förhållande kan gå i stycken, av helt hemska anledningar men kom ihåg att du inte vill separera av nån struntorsak!

Man kan avundas andras lätta separationer, eller vad det ser ut som utåt i alla fall, men man ska nog inte älta det allt för mycket. Du har ditt liv och dina utmaningar, att jämföra med andras blir man inte just gladare av. Jag vet jag tänkt likadant när skiljdes från min förra man, med trakasserier, hot, ändlösa rättegångar och besöksförbud och situationer med sonen som bara blev värre när han mådde allt sämre och samtidigt ser man på grannarna som skilts som vänner och firar midsommar ihop trots de är skilda. Men inte blir denegna sitsen lättare att hantera för att man tycker det borde vara enklare. Bara att morska upp sig, uppbåda all styrka och kavla upp ärmarna och börja reda upp en sak i taget.

Hoppas du idag fått lite ordning på tankarna och kan börja tänka vidare!

Låter så skönt! Vanligt liv på egna vilkor, utan oro för fylla och att kunna fira högtider precis som man vill ? Njut av de val ni nu kan göra, när alkoholen inte står i centrum! Kanske enklare för honom också att jobba på midsommar som annars förknippas med drickande? Och du och dottern kan ha en avkopplad midsommar tills han kommer hem från jobbet! 15 veckor börjar onekligen vara så länge så han verkar ha bestämt sig för att livet är trevligare som det är nu än förr, du får vara glad och stolt ni tillsammans kommit såhär långt!

Men däremot finns män som inte missbrukar, som inte slår och då blir umgänget oftast lättare. Ska själv separera och känslorna är inte stabila. Ena stunden bra, nästa kass. Jag vet inte heller om sonen kan vara hos sin pappa pga a-missbruk och beroende. Ledsamt, javisst, men hellre det än att sonen ska bo med en pappa som är full. Då vet man inte vad som kan hända.. Jag tror säkert att min snart ex kan gå ner sig en hel del. Då är det ju ännu större anledning för mig att lämna. Jag tycker det är varje människas plikt att hitta ett egenvärde. Att skylla sitt dåliga mående och nedstämdhet och missbruk på någon annan är fegt. Jag vill inte ha någon som skyller sitt dåliga mående på mig. Var och en har sitt eget ansvar för sitt liv eller hur? Stor kram och massor med kraft till dig...

Du är värd något bättre.

I bilen hem från jobbet idag tänkte jag att det var länge sedan jag kände oro när jag åker hem. Som om jag tar nykterheten för given. Just därför blev jag förstås orolig. Sambon hade ledig dag, och alla möjligheter att ta ett återfall om han vill. Men han vill ju inte, jag vet ju det. Men eftersom han inte vill tala om det så vet jag ju inte heller hur svårt det är för honom, hur mycket han brottas med suget. Han verkar tillfreds och harmonisk, och vi har det mysigt tillsammans. Ikväll var vi och badade i havet, eller jag badade snarare. Bara 19 grader, men fullt badbart. Snart är det midsommar, men det är inget speciellt för oss. På midsommarafton ska sambon jobba, och jag och dottern plus min mamma ska besöka något ställe där de dansar runt stången. Efter det lite midsommarbuffé på en restaurang, och sen blir det som en vanlig fredagkväll för mig och dottern. Lite tråkigt kanske, men faktiskt rätt skönt att ingen av oss lockas av stora fester. Vi trivs bäst hemma. Kaka söker maka ❤️

Är det bara när din man är full som han säger och gör konstiga saker? Min gubbe var bara "konstig" när han var full i början. Efter nåt år började han "använda" det han åstadkommit/framkallat som full (svartsjuka mm) även som nykter. Precis som han har nåt slags behov av att göra mig ledsen och svartsjuk. Han vet precis vad han ska säga för att trigga. Han har skapat sååå många ömma tår. Fattar det inte! Samtidigt märker jag att han älskar mig mycket, är som beroende av mig. Är väl nån konstig form av osäkerhet som yttrar sig så?! Läste om psykisk misshandel och det vi här på tråden upplever är ju faktiskt just det!

Jag värdesätter varenda en av ers kommentarer. Jag blir kvar här just nu. Sambon kom hem tidigare från jobb idag och vi har pratat och pratat. Han blev helt ifrån sig när han fattade att jag faktiskt menar allvar med att vi inte kan vara tillsammans. Blir så otroligt ledsen när jag ser hur desperat han blir och när jag inser att en separation kommer att tära otroligt hårt på honom. Men hur han reagerar är ju hans eget ansvar och beslut. Blir bara så otroligt ledsen när han pratar om att sticka iväg och skita i allt. Så ledsen för vår dotters skull som älskar sin pappa över allt! Ska han bara försvinna ut hennes liv och kanske gå ner sig helt och hållet? Måste kämpa för att fortsätta att vara stark i mitt beslut.

Blir så otroligt avundsjuk på de som verkar ha en så enkel separation. Varannan vecka inga problem, de vet att de kan lita på att barnen har det fint när de är hos den andra föräldern.... blir nästan förbannad när jag tänker på hur "lättvindigt" vissa verkar skilja sig (självklart inser jag att hela bilden kanske inte visas utåt, men ändå!). Om vi inte haft detta problemet skulle jag kämpat som ett djur för att få förhållandet att funka!

Kortsiktigt kunde du kanske om ekonomin tillåter själv med dottern bo på nåt hotell eller kanske nåt liknande nån natt, bara för att komma hemifrån om du inte vill tränga dig på vänner eller familj men krisboende känns överilat? Huvudsaken skulle vara att få lite distans mellan er för att undvika mer våld och för att inte normaliseringsprocessen ska låta dig förminska det som hänt genom att ge efter för hans vilja att du stannar.

Min man var likadan efter han gett sig på mig, tyckte dagen efter att ett halvt förlåt skulle släta över allt för att fortsätta som vanligt. Han var full och minnet knappast klart dagen efter, mina blåmärken och sjuka nacke påminde mig i veckor och alla elaka ord ringer fortfarande i öronen fastän det nu är många år sen.

Och klokt att du sparat bilderna nånstans där han inte kan förstöra dem, man måste tyvärr tänka steget före om man är i din sits och försöka räkna ut deras nästa steg för att hålla sig säker och starkare i en eventuell vårdnadsbehandling senare.

All styrka till dig, jag lider så med dig och känner så väl igen osäkerheten om vad man borde göra, vem man borde eller inte prata med, hur man ska agera. Det är lika svårt för alla, för man är alltid överraskad och överrumplad när en nära person attackerar och alla system slår liksom knut och där står man och känner sig dum och obeslutsam. Men du är starkare än du tror och när dimman lite lättar kan du se klarare på allt. Gå på autopilot flr nu och gör vad du måste för att hålla dig säker!

Jag känner mig inte särskilt klok. I teorin vet jag ju exakt vad som måste göras, men det är så otroligt svårt att genomföra i praktiken. Varför är det så? Har läst en del om normaliseringsprocessen och förstår hur det hänger ihop. Det som är svårt är att vet hur mycket man kan säga till utomstående då jag är så rädd för om de kommer förstå eller bara tycker att man är en svag idiot som inte bara lämnar.

Kloka, kloka du.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

när jag läser era varma svar till mig ❤️ Kanske jag också har ett värde? Har känt mig värdelös och ensam så länge.

Mulletant och miss lyckad, jag har tagit bilder av hela förloppet, så har en väldigt spännande bildserie i mobilen nu (som jag också skickade till mig själv på mail - tack för påminnelsen om backup!). Tror dock inte att jag pallar att gå till läkaren för att få det dokumenterat där, men hoppas att bilderna räcker som bevis om det en dag blir nödvändigt. Har också två personer som känner till sambons alkoholproblem och aggressivitet. Det är mer än ett år sen nu, men den gången blev jag livrädd när han kastade föremål mot mig. Ringde våra vänner och de kom till undsättning och hjälpte mig och min dotter att ta oss till ett hotell i närheten. Så de vet vad han är kapabel till.

Ska packa en nödväska nu, så att vi kan sticka fort om det behövs. Har också kollat upp numret till kriscentret och har det tillgängligt i mobilen. Har tyvärr ingen annanstans att ta vägen då jag bor utomlands och familjen är långt borta. Klart att jag har vänner, men det har nog med sitt eget och jag vill inte tränga mig på.

Tog upp med sambon i morse att jag vill att han ringer på lägenheten som han hittade på nätet igår. Märkte att han hade hoppats på att jag skulle ändrat mig och vilja försöka igen. Men det är
Omöjligt för mig att glömma nu!

Tack för att du berättar och tack alla ni användare som ger så fin, tydlig och viktig återkoppling. Jag har inget att tillföra utan jag vill stämma in i föregående inlägg. Dokumentera och kontakta kvinnofrid. I akuta situationer kan man behöva ta snabba beslut. Här och nu.

Våld under påverkan av alkohol kan eskalera gränslöst, urskillningslöst. Skrämmande fakta. Skrämmande situation. Igen, modigt och bra att du berättar!

Varma hälsningar och hopp Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

och berätta precis vad som hänt och få dina skador dokumenterade. Det är viktigt och har också betydelse för hans umgänge med dottern framöver. Det bästa vore om du kunde berätta också för din chef men jag förstår att det kan kännas övermäktigt. Att få skadorna dokumenterade inom vården är det viktigaste idag.
Lika viktigt fast på ett annat plan är att du återknyter kontakten med dina vänner! Jättebra. Och att du skriver här. Du ska veta att du fungerar som de allra flesta i din situation. Dessbättre pratas det alltmer öppet om både missbruk och närståendevåld och det gör att alltfler känner till hur det kan se ut.
Jag skickar massor av kraft och styrka till dig! Håll taget nu! Och var rädd om dig. Jätteviktigt att du har en plats dit du lätt kan flytta både dig och självklart dottern. Har du förresten tänkt på att ringa en kvinnojour eller Kvinnofridslinjen http://kvinnofridslinjen.se/sv/ Där kan få de bästa råden i din situation! / mt

Ta foton på ditt öga om du inte redan har gjort det. Skicka till någon du litar på ifall du blir av med mobilen. Finns inga bevis har det aldrig hänt. Skönt att du har vänner.. Håll hårt i dom. Många män som slår vill isolera partnern så den blir just isolerad. Ta fram din styrka nu. Provocera inte utan tänk kallt för dig och dottern.. Stor styrkekram. Du klarar det här.. <3

Genom att påminna mig själv om vilken sjuk situation detta är. Igår var jag tvungen att maila min chef och dikta upp en historia om den förstörda datorn, och idag måste jag sjukanmäla mig. Finns ingen chans att jag kan gå till jobbet de närmaste dagarna så som jag ser ut. Visste inte att det gick att få en så mörk blåtira, detta kan absolut inte sminkas över! Idag har svullnaden i alla fall börjat minska. Så förbannad för att han har gjort detta mot mig! Har flera roliga planer till helgen med vänner som jag bara måste ställa in om inte mitt ansikte blir bättre. Ska påminna honom om lägenheten han ska ringa på idag så fort han hat vaknat.

Tack igen för att ni bryr er, det betyder så mycket! Har ju inte pratat med många om min sambos problem, men har också isolerat mig ganska mycket från mina vänner de sista åren med honom. Och då
är det ju extra svårt att sträcka ut en hand. Men har gjort några små försök till kontaktsökande de sista veckorna, och till min glädje är mina få men goda vänner fortfarande här. Utan dem, vad har jag då när jag ska starta på nytt!

Och Bedrövadsambo, jag vet ju att hans liv är hans ansvar! Och mitt liv är mitt.

redigerat av admi sannolikt reklam

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag vet hur det är så som jag har det. Tagit en dag i taget och smygit på tå.

Jag kan bara prata för min del.
Det som har gjort att jag har stått ut är dom bra stunderna.
Tex igår när vi var o fiskade . visst märkte jag att nåt var på g. (Spritsuget) ser det på kropps språket men jag låtsades som ingenting. Han har hållt på och smsat med en 20 år yngre tjej. Så idag tog jag mod till mig och frågade om det var nåt mellan dem.
Då fick jag veta att jag är alldeles för svartsjuk. Det här är samma tjej som sände naken bilder på sig . som han visade mig på fyllan .
Jag är inte svart sjuk. Jag vill bara veta sanningen.
Om han har känslor för denna unga tjej som är 19 år yngre än han så vill jag veta så jag kan packa ihop mina saker och försvinna ut ur hans liv.
Nu ligger han hemma och är förkyld o måste gå till jobbet med feber eftersom arbetsgivaren kräver läkar intyg från 1 dagen.
Det är mitt fel. Han höll på o få sparken från jobbet och jag kontaktade hans chef och fixade så han skulle få ha kvar jobbet mot läkarintyg från företags läkaren.
Jag ville bara hjälpa honom på fötter . men det här är tacken för allt som jag har gjort för honom.

Dumpa honom, du är värd ett bättre liv. Det finns bra män (om det är vad man vill ha) och det är LJUVLIGT att leva ensam :)

Kommer hem från en skogs prommenad. Har gråtit jättemycket. Skönt var det. Han har kallat mig en massa saker fula saker. Ska skriva av sms här sen när jag orkar . han är 40 och vill hellre nu vara med en tjej som är 22.
Det är det som är konstigt är att igår var vi och fiskade och då var allt bra. Planerade att ut och campa osv. Idag är han helt galen. Hävdar att jag har skickat otrevliga medelanden till tjejen på 22 på facebook. Jag har inte ens varit ut på fb idag. Men han har talat om att han har blockat mig på fb. För att skydda henne.

Eh...jag har inte ens tänkt tanken att kontakta henne. Varför skulle jag göra det ? Jag är inte den typen av tjej.

Jag har däremot blockererat henne på fb pga att hon har sänt könsbilder i pm åt mig.
Jag är sjukt svartsjuk fick jag höra tidigare idag. Vilket inte stämmer ett dugg.
Nu så orkar jag inte mer...

Jag förstår dig ... Igår var allt bra och nu idag så vill han dumpa mig för angelica (angelica heter något annat ) ena stunden så är dom vänner och ena stunden så knullar han vem han vill)

Just nu ska du inte tänka så mycket. Gör bara. Allt blir som det blir och går som det går - men så kan du inte ha det! Förstår att oron för hur det blir med hans drickande är stor. MEN DET ÄR INTE DITT ANSVAR! (Förlåt att jag skriker.) Ditt liv och ditt barns liv är ditt ansvar. Han ansvarar för sitt liv och sina handlingar.

förlåtit! Man har fått lägga oförklarliga händelser bakom sig, gått vidare. När samma sak händer igen kommer allt gammalt tillbaka med dubbel effekt! Så skönt att ha kommit till avslut även om jag aldrig fick svar på varför! Nu kan han göra vad han vill! Grejen är att nu är det MIG han sms:ar. Vet inte vad de egentligen hade för relation och vet inte vad de nu har! Jag svarar honom INTE! Vill inte vara delaktig i detta destruktiva spel som bara är EN del i alkoholistens destruktiva liv! Känner mig fortfarande ledsen men på ett annat sätt än när det var en del av vårt liv som jag desperat försökte få bukt med!

och kan inte låta bli att understryka det de andra redan sagt! Du lever farligt och du måste för din och din dotters skull innse att gränsen för det acceptabla överskridits för länge sen! Situationen då en kvinna (vanligen) är på väg att lämna en våldsutövande man (vanligen) ökar risken för mer och ofta ännu grövre våld.
Du ska veta att din reaktion är den vanliga, den 'normala' reaktionen på en helt onormal situation. Det är svårt att sätta punkt i ett destruktivt och våldsamt förhållande - fast det verkar obegripligt för den som står utanför. Det en tycker är helt vansinnigt blir med tiden det normala och hela tiden flätas banden tätare samman. Det finns idag mycket kunskap om processerna i våldet, även hur lång processen är, för de flesta, att lämna.
Med tanke på ert lilla barn kan jag inte låta bli att skriva detta även om jag skriver med ett visst obehag. Jag har funnits länge här på forum och upplevt detta med fler kvinnor. Har även i tjänsten mött många kvinnor som lever med våldet. De som lämnat har tackat i efterhand för stödet att bryta upp och för att ha blivit brutalt påminda om att de utsätter sig för risken att bli allvarligt misshandlade eller värre än så. Det är tyvärr verkligheten.
Allt gott till dig! Kom ihåg att det är möjligt att återta makten i sitt eget liv! / mt