Senaste kommentarerna i forumet

Ganska träffande definition. Kan ibte låta bli om det finns till hands stämmer och det skadar oss.

Ja jo vi har haft samtalen om alkohol. Inte med barnen bara. Det var det jag svarade på.

Intag av alkohol är riskbruk när det drabbar andra, direkt eller indirekt, eller får en själv att avstå från sådant man egentligen ville/skulle göra. Vid missbruk kan man inte låta bli att dricka, även om man uttrycker en vilja att låta bli. Man kan inte sluta så länge det finns mer att dricka. Sådan är min definition. Läs gärna min 1-10-lista över eskalerande alkoholbruk! Men det är som sagt min definition.

Du måste säga till din sambo, då hon är nykter "jag tänker/tycker/vill, oroar mig..." etc. Hon är inte dum, hon känner dina och barnens vibbar. Hon har säkert egna tankar om sitt drickande.

Jag förstår verkligen ditt dåliga samvete. Min pappa var alkoholist, och jag bröt med honom när mina barn var 2 och 4 år. Ett halvår senare dog han. Jag kunde inte påverka min egen uppväxt, men jag kunde påverka mina barns uppväxt. Du är ansvarig för ditt och dina barns liv. Din pappa är ansvarig för sitt liv. Men smärtsamt är det inte att fatta beslutet att bryta.

Ett av problemen är ju att man själv reagerar så starkt på alkohol. För mig kan en 3.5% folköl i kylen bli ett tecken på att den andre inte bryr sig om det senaste storgrälet efter 1 1/2 flaska vin och alltså skiter i att relationen inte klarar alkohol. En annan sak som jag tycker är svår är att veta vad som är normalt och inte. I min familj blev pappa full till middagen på helgerna. Han tappade kollen på vad andra pratade om och malde på om sitt eget. Kvällarna på helger drack han sen rätt hårt och somnade med hörlurar med musik på hög volym i. Det har jag haft som utgångspunkt för vad som är normalt. Mamma klagade på att han drack men det struntade han i. Nu på chartersemester ser jag andra som dricker från ganska tidigt och ganska mycket. Undrar om det är normalt eller om många av de jag ser har eller kommer att få problem med det. Det jag tror är "sämst" med min sambos drickande är att det är hennes sätt att varva ned. Hon saknar ett naturligt sätt att lugna sig på och använder alkohol till det. Jag ser det som missbruk. Dessutom får hon sug efter alkohol, jag ser det som problem och tecken på beroende. Hon dricker även mer än hon borde med tanke på levern (beror på mediciner) att inte kunna anpassa mängd efter råd från doktor ser jag också som tecken på beroende/problem. Förstås också att det inte verkar gå att läga av trots problem det leder till i relationen och familjen.

Barnen är 5 7 och 11. 5 och 7 gemensamma 11 med min exfru. Nej vi har inte pratat om det, är inte ett officiellt problem på det sättet i vår familj. Det är ju inte heller så att en av oss är svårt alkoholiserad, missköter jobb... etc på det sättet. Jag som vuxen kan reagera på vad jag märker. Konstiga reaktioner på stress etc efter några glas vin, konstigt med någon som druckit två glas och läser nattsaga etc. Vet inte vad barnen känner dock.

Fnurr, tack för att du berättar om hur du upplevde semestern. Det är nog många som kan känna igen sig. Högtider och ledigheter är extra svåra i många familjer.

Du tar ett stort och viktigt ansvar för barnen i de här känsliga situationerna. Det dök upp en följdfråga i mitt huvud som du kan besvara om du vill. Nu vet jag inte hur gamla barnen är, men har du och barnen fått möjligheten att prata om hur de upplever mammas alkoholkonsumtion? Det kan betyda så mycket för barn att de blir lyssnade och bekräftade i sina känslor och tankar utifrån vad de upplever.

Fortsätt gärna skriva här, det är så viktigt ämne det du lyfter upp.

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det tar onekligen en massa energi att gå och grubbla, tänka, känna. Den mesta tiden just nu går jag och tänker på "det här". Igår poängterade han att han vill berätta för folk han litar på själv. Öhhhh, jag tänker då inte gå och berätta detta för någon. Han verkar mer rädd för att jag ska gå och berätta det för de mina än att förlora mig verkar det som. Även om att det ju i så fall skulle innebära att han inte längre skulle ha med min familj och vänner att göra. Ingen logik där.
Han var på möte igår. Sa att det var skönt. Pratade i telefon några gånger. Han var rejält full :-(
Saknar honom och vill bara att vi kan träffas snart och förhoppningsvis prata igenom hur det ska bli, hur vi vill ha det i fortsättningen eller om det inte blir någon fortsättning. Han säger ofta att det inte finns några garantier. Betyder det att han inte vill bli nykter? Betyder det att han är van att misslyckas och är inställd på det? Vad sjutton betyder det egentligen? Det finns ju aldrig några garantier för något här i livet så för mig låter det som om att han inte är där att HAN vill bli nykter, för alltid.

Tycker det är svårt att reda ut vad som är vad. Är man själv överdrivet kontrollerande eller har man blivit det för att det faktiskt finns ett riktigt problem? Dessutom svårt när missbruket inte stämmer med bilden man haft innan. Jag kanske inte har problem med mängden egentligen, det som är jobbigt är annat. Familjen (och jag) väljs bort. Att stanna på väg hem från jobbet och äta (och dricka) är vanligt, att komma hem och dricka i köket utan att hälsa på oss händer, dra sig undan för att dricka (ofta i kombination med någonting annat som tar fokus från att poängen med det är alkohol, podd korsord vad som). Dricka i smyg vid besynnerliga tider (som precis innan läggning av barn). Leta upp och sno alkohol jag haft stående (inte nu längre då förstås). Gömma tomflaskor på konstiga sätt i sopsortering, smyga in nya flaskor. Hitta på ursäkter för att köpa alkohol. Man blir stressad som sambo...

Han slutade dricka alkohol efter nyår. Hoppet kom tillbaka. Denna gången ska vi klara det. Vi vill ju försöka leva ihop. Vi börjar planera hur vi tillsammans ska hitta tillbaka. Vi vill leva hälsosamt. Han går ner 15 kg i vikt. Lever på nutrilett i 14 dagar. Får diskbråck och väldiga smärtor. Får behandling med mycket smärtlindring opiater och paracetamol. Får klåda och utslag på rygg och bål. Smörjer med kortison. Får allergimedicin. Äter fortfarande alvedon 650mg 6 tabletter/dag. Har börjat dricka igen. Smygande. I lördags var han full. Dricker 1-2 öl och 1-2 glas vin varje dag. Bryr sig inte och nonchalerar farligheten. Säger att jag överdriver. Det här är jobbigt. Vad kan jag göra? Den här gången känner jag en annan oro, alkohol och medicin är ingen bra kombination.

Han slutade dricka alkohol efter nyår. Hoppet kom tillbaka. Denna gången ska vi klara det. Vi vill ju försöka leva ihop. Vi börjar planera hur vi tillsammans ska hitta tillbaka. Vi vill leva hälsosamt. Han går ner 15 kg i vikt. Lever på nutrilett i 14 dagar. Får diskbråck och väldiga smärtor. Får behandling med mycket smärtlindring opiater och paracetamol. Får klåda och utslag på rygg och bål. Smörjer med kortison. Får allergimedicin. Äter fortfarande alvedon 650mg 6 tabletter/dag. Har börjat dricka igen. Smygande. I lördags var han full. Dricker 1-2 öl och 1-2 glas vin varje dag. Bryr sig inte och nonchalerar farligheten. Säger att jag överdriver. Det här är jobbigt. Vad kan jag göra? Den här gången känner jag en annan oro, alkohol och medicin är ingen bra kombination.

Så länge vi har barn hemma så blir det nyktert i vårat hem min man är alkoholist sedan 1,5 år tillbaka/ d funkar. Känns bäst just nu??

Jag är också nykter tack vare min mans alkoholism/ det funkar bättre känns det som eftersom vi har nolltolerans just i hemmet/även dom som hälsar på har tre barn hemma så just nu känns det lättast

Har fattat att folk (ni) har sin tråd lite som dagbok. Nu är jag i den märkliga sitsen att jag håller mig nykter fast min fru har problemet med sug efter alkohol. Det är bra ändå antar jag. Hjälper mig att sortera vad som är vad. Semester nu. Hon var tvungen att gå före till stranden för att "läsa". I går kom jag och barnen för tidigt. Då var en liten flaska vitt vin avklarad. Den hade föregåtts av 1 (?) glas vid poolen och följdes av 2-3 snabba vid middagen. Jag borde kanske inte hålla räkning... men kan tyvärr inte låta bli än. Släpper väl kanske. Diskussion vid middagen var 3 barn jag nykter och en onykter. Ganska sansat ändå även fast det är jobbigt när en i sällskapet är dragen och kör lite på sitt eget spår.

... skulle vi ev. ha setts, delvis med mitt 13-åriga barn. De har inte setts sen "konfrontationen" och vi senast vid "konfrontationen". Han säger att han hoppar vårt lilla engagemang och går på ett möte ikväll istället. Kanske bra för barn/ungdomar/ja många föresten är bra på att känna av när det är någonting. Eftersom mitt barn har märkt på mig plus att jag inte har varit hemma hos honom som jag alltid är när barnet inte bor hos mig har jag sagt att vi har en liten fnurra. Jsg har sagt det, att det är ok och att det kommer att lösa sig. Att JAG är ok. Barnet märker också att jag menar det (på något underliggande vis) för barnet visar ingen oro vilket barnet brukar göra om jag är ledsen eller något. Barnet (hi hi, barnet) och jag står varandra väldigt nära. Vad jag ska kalla min "kille" här vet jag inte riktigt än. Nåja, han min kille ringde i morse och undrade lite vad jag ville. Hur då undrade jag. Ja nu känns det som om vi mer är kompisar än har ett förhållande. Ja men vi måste ju få möjlighet att prata ordentligt efter "konfrontationen". Jag behöver veta vad HAN vill också. Hur hn tänker. Vill han sluta med A (har jag lärt mig här inne :-)). Vill han inte ens så vill inte jag satsa men det är inget jag bara kan ta per telefon sådär samtidigt som jag sminkar mig och hsr bråttom till jobbet. Det förstod han, att jag inte ville då men säger samtidigt att det aldrig finns några garantier. Nej det förstår jag men viljan måste finnss och att han inte vill för mig, för det har jag ju förstått från sllt lösande här att så fungerar det bara inte.
Jäklar. Nu måste jag skynda mig iväg för att hinna. Jag som hade sånt skriv-flow :-)
Kram så länge (kommer in ikväll och läser läser läser och om flowet finns kvar kanske skriver skriver skriver)

Du ska inte "hota" med något som du inte tänker verkställa. Då blir det bara tomma hot och precis som småbarn kommer han att låta det rinna av sig. Har du sagt att han måste flytta måste du stå på dig, även om det innebär att han hamnar "på gatan". Han måste ta konsekvensen av sitt drickande. Och han måste kanske ännu djupare ner i skiten innan han själv vill ha en förändring.

En av alkoholens biverkningar/skador är att den delen av hjärnan som styr furnuft och känslor slås ut en del. Hämningar och spärrar släpper och man säger saker helt obehindrat. Vill du leva så där?

Jag känner igen det där. Jag brukar få en massa sms om hur jag ser ut bla... Nu på tapeten så är det min vikt. Jag ska banta 7kg. Jag är 156 cm och väger 65kg. Visst jag har gått upp i vikt mycket pga p piller . men det går man inte upp i vikt av enligt honom. Jag har gått upp 5 kg sen november o det beror på alla chips som jag äter. Det som är roligt är att vi inte bor ihop och dom gångerna jag köpt ostbågar så har han ätit dem.
Jag har lärt mig att stänga av så jag inte blir ledssen.
I tisdags så var han till doktorn och skulle behöva gå ner x antal kilo. Och då kom det sms om att jag ska gå ner i vikt. Och jag bara sitter hemma. Sanningen är mer att jag går ut och går varje kväll och på mina lediga dagar kan jag gå 10 km utan att bli trött.
Det låter kanske hårt men jag har slutat ta åt mig av dom smsen.
Jag vet ju själv vad jag äter och inte äter

att du inte kan hjälpa honom till AA. Han måste göra sitt eget val. Kanske också att han vet att AA innebär ett självhjälpsarbete, att han måste kapitulera inför sitt beroende/missbruk och "släppa" de vita knogarna. Jag instämmer helt med det Dionysa skriver här ovan.
Dessutom - det krävs ju mycket mer än nykterhet för en bra relation. Nykterhet kan vara nödvändigt, för en missbrukare, men det är inte tillräckligt för ett bra liv.
Det kan vara så att du måste söka stöd och hjälp för att få honom att inse att han måste flytta.
Kraft & styrka till dig / mt

Det finns inga fler "chanser" att ge. Du har varit tydlig med ditt budskap, att du bryr dig om honom, om ert barn som går i första rummet (borde göra det för honom också), att du måste lyda dina egna egna behov, ta hand om dig själv för att kunna ha något att ge. Allt hänger ihop och han måste samarbeta, kompromissa, ta hänsyn om han är seriös. Ta hjälp om så behövs.
Tycker du det låter som något?

Står fast vid att han bör flytta.

Det dricks i arbetsveckan. Han säger sig ha kontroll, kunna sluta när han vill. Isf ett dåligt VAL att dricka, säger jag. Medhåll av honom.

Tjafs inför sonen. Provokationer. Ilska i mig, över sånt han säger, och hela fyllebeteendet.

Så här var det, ja!

Nu borde jag säga- drick inte hemma, antar jag.
Men vart skulle jag komma med det? Till mera ordtjafs och ilska.

Och så är jag lite rädd om honom, skulle göra ont att ha honom "på gatan".

Hur kan jag uttrycka mig? Vill inte blanda in soc i första taget, då är det kört med hans yrke.

Jag kan inte "kasta ut honom" heller, rent fysiskt...

Så grubblar jag i natt.

Tack ska ni ha!

Tack. Jag har just kommit fram till att jag ska vara nykter 100% så länge det bor barn hos mig. Dels för att jag kan, jag känner inget sug själv, dels för att inte vara den andra parten i fyllegräl. Din berättelse gör mig mer bekväm med det. Tack igen för att du delade.

VI och DOM, vilket målande sätt att se det. Vad "roligt" att några från "VI" också svarar, "VI" som ju kan svara på hur "VI" tänker om (DOMS) mina frågor.
Klart man försvarar sina svagheter och förmiskar de, inte minst för sig själv, det gäller ju alla egentligen.
Tack för input.