Senaste kommentarerna i forumet

– att jag lever isolerat med min man. Funderar på om inte vår förestående? separation kommer att innebära att jag blir mindre ensam, eftersom jag då vågar släppa in andra i mitt liv. Just nu är det nästan som ett tvåmansfängelse vi är varandras fångvaktare!

Jag måste nog ta dag för dag och inte sväva iväg och bli rädd för att leva ensam hela livet osv. Under åren med min sambo har jag isolerat mig mer och mer och har inte många nära vänner. Dessutom har jag väl tröttat ut de flesta med mitt tjat om min sambo. Men, jag är väldigt ledsen och besviken, tycker det hela är såå sorgligt.

och berättar Etanol! Det där inlägget tar jag mig friheten att kopiera och sätta upp på väggen, typ!

i Pi's tråd. Att det följde med en skvätt vin hem då han körde en kompis, att han var påverkad men förnekade det när du konfronterade honom. Jag bara frågar: är det samma flaska som du skriver om ovan, den under soffkudden? Du skriver att då konfronterade du inte.

Jag fäste mig vid Pi's tanke om nykterhet på vita knogar... och lade ihop det med din fortsatta känsla av osäkerhet. Och kopplade alltihop till min egen erfarenhet. Alltså kan min slutsats vara väldigt fel. Jag delar ändå och berättar att min man var 'knognykter' över ett år med smått smygdrickande några enstaka gånger. Sen kom återfallet när han drack sig berusad och 'avslöjandet' blev uppenbart. Det blev också den vändning då han själv sökte hjälp och som förändrade hans liv. Och mitt.

Lita på dina känslor! Fortsätt skriva och reflektera över dig och ditt liv. Hur du vill leva och ha det.
Allt gott / mt

Ja det är svårt att hålla sig fokuserad när man är helt slutkörd, tankarna mal på hela tiden. Igår kände jag ett litet hopp inför kommande flytt men idag är jag bara ledsen. Så sorgligt att alkoholen tar över en människa på det här sättet.
Jag försöker slå bort alla tankar på den fina människan och tänker på allt den fula sidan av honom gjort mot mig, men det är fan inte lätt.
Vi lever ju fortfarande tillsammans ett tag till å jag pendlar upp å ner hela tiden. Trodde förstås, som alla andra i samma sits, att kärleken var starkare än alkoholen... men insett att INGET är starkare än alkohol som satt sina klor i en människa.
Det finns ingen vilja att förändra detta hos honom å då står jag här på sidan om, maktlös å förtvivlad.
Så jävla vidrig makt alkohol har, förstör precis allt.
Ska göra mig i ordning för arbete nu, sätter på mig masken å ler, trasig inombords

Vad bra att du har uttryck vad du känner! Hoppas att budskapet går fram! Heja dej!

Vi levde ihop i 28 år varav 24 år var bra år?Så det har tagit sin tid att hitta sig själv och vem man är utan sin partner man levt med större delen i sitt liv.Men det jag trodde var omöjligt att jag skulle kunna leva utan honom.....klarade jag alldeles utmärkt.Även om det tagit tid att läka och jag lär mig forfarande saker om mig själv.Men jag har det lugnt och skönt nu i livet utan oro och ångest.Så tacksam för det.Och jag visade för barnen att det inte är ok att leva kvar i ett destruktivt förhållande som bryter ner en totalt.

Min man dricker ca en box vin själv i veckan.... han dricker det mesta på helgen men det som är kvar dricker han under veckan... Jag har nästan slutat att dricka helt, tar ett glas vin någon gång under en månad. Tycker inte om att han dricker så mycket och vill därför inte dricka.
Jag har påpekat att jag tycker det är för mycket och att det blir för dyrt att dricka så mycket. Då blir han sur och det blir en tråkig och jobbig diskussion som slutar med att vi blir ovänner... När han dricker blir han väldigt lättstött och en liten sak kan bli väldigt stor och jag tycker att mycket skit läggs på mig.
Vi har fem barn, dock inga gemensamma. Jag vet inte vad jag ska göra.. vad är rätt vad är fel?
Suck..

Åh vad bra skrivet!

??

Jag separerade för 3,5 år sedan efter 25 års förhållande, dock inte pga missbruk. Det är sorgligt, otroligt sorgligt. Men ibland är det nödvändigt. De fina minnena ska man dock bevara i sitt hjärta ❤️

Uppskattar verkligen att ni som flyttat skriver och berättar! Det betyder nog otroligt mycket för många ❤️

Om inte annat kan du låna hans telefon och ringa upp Caroline. Därefter vet du kanske mer vad du ska göra. Låter helskumt!

Allt du skrivit skriker FEL och FLY. Tyvärr. Du vet vad du ska göra.

Du har lyssnat till din magkänsla. Mycket klokt! Vad som sker i framtiden vet ingen.

Ja jag har bestämt mig för att ta den lilla lägenheten. Känns inte helt bra att dottern får flytta men detta är nog min räddning. Den är mkt liten men ligger centralt och är relativt billig. Jag gör detta för min skull och inte för att jag hoppas på någon nykterhet.

Vi människor lever ofta våra liv genom andra, vilket bekräftar oss. Du har mycket empati inom dig, och när du lärt känna dig själv på djupet finns det många föreningar som kan behöva en hjälpande hand ❤️

Flytta så snabbt du kan. Du måste visa honom att du menar allvar. Tomma hot gör ingen nykter.

Jag tror och hoppas att många härinne känner igen sig och till slut vågar göra som du gjorde - sluta mörka och bryta upp. Var och en har ansvar för sitt eget liv.

På väg. Har börjat öppna mig om hur jag känner och vad jag inte vill ha, och att jag inte heller vill sitta som en propp i hans liv.

Att ha hållit på det har i sig varit en propp i mitt känsloliv. Plötsligt är det lättare att le igen, men också känna oro och längtan....efter att bli sedd.

Tänkte på en sak idag; jag kan vara jäkligt stark i vissa mer dramatiska lägen - då det gäller livet/döden eller att ha/bemöta en karl som dricker.... Men det vardagliga, lättsamma - det facar jag knappast alls.

Där är jag så osäker och värdelös att jag blir en mörk skugga som människa.

Jag har skrivit här tror jag, att jag aldrig varit särskilt medberoende. Och det håller jag nog fast vid. Men ändå, att vi fastnade för varandra han och jag.... Han lite problematisk, hård...alkoholen... Livet på sin spets, liksom. Men jag hatar soffan och teven som livsmening, i det här konceptet!

Obehaglig tyckte sambon jag var igår när jag ännu en gång bad honom trappa ner /sluta med alkoholen. Detta är dock ingenting han varken tänker eller behöver göra. Mina tankar går nu till att ta över den lilla minietta som jag har kontrakt på men där min dotter nu bor.
Jag kan ju inte vara kvar och satsa 100% i en relation där min sambo har alkoholen som prio 1?

Hur går det för er idag? Jag vet en som har diabetes han ska dricka mjölk om han ramlar ihop. Laktos går tydligen snabbare ut i blodet än vanligt socker. Men har man inte det hemma kan man ta vad som helst som är sött som godis. Det vanskliga är ju bara att man får se till att dom inte sätter i halsen om dom inte kan kontrollera sig själva svälja osv.
Men om han kunde komma upp och gå på toa iallafall så är det ju inte koma iaf. Hoppas ni mår bättre idag. Usch att det ska behöva bli så illa pga alkoholen. Jag vet hur det känns för dig.. hoppas det löser sig. kramar

skrev en del tänkvärda rader både förut och nu idag.
Tänk vad vi hjälper varann här på forumet trots att vi ofta bara skriver i egen sak.
Någonstans när vi letar och finner små smuts eller guldkorn därinne och delar med oss så händer det något även för andra som får ta del av det.
Människan är både ett unikum och ett folkslag av alldeles samma sort.

Vi går igenom saker som formar oss till de vi är.
På gott och ont blir vi en människa som oftast gör så gott vi kan under de omständigheter som råder.
Ibland tar vi oss modigt an det jobbiga och möter det och tar oss rakt igenom.

Andra gånger smiter vi på alla möjliga sinnrika sätt.

Jag som medberoende och anhörig kan ju då slå mig för bröstet och säga att jag minsann inte har något alkoholberoende,mina alkoholiserade föräldrar till trots.
Nädå,jag tar mig modigt an livet, en förståndshandikappad dotter, ett alkoholiserat utbränt ex osv.
Vågar tom gå in i en ny relation till en man som jag trodde skulle bli min livskamrat.

Och inbillar mig att jag är stark modig och orädd.
Och nu när alla huvudingredienserna sakta plockas bort. Mitt ansvar för min dotter minskar. min nya kärlek flyr sin kos. Mitt alkoholiserade ex försvinner in i dimman så står hon där Ullabulla.
Utan ett fartyg att vara kapten över.
Utan nån matros att dirigera över.
Ingen besättning som applåderar längre.
Bara hon själv,mol allena som ensam måste ta sitt ansvar för sitt liv.

Och det..är den tuffaste resan jag gjort i mitt liv.
När allt motstånd är undanröjt och jag ensam står där framför spegeln så är jag helt blottad inför min egen skröplighet tomhet och ensamhet.

Och där någonstans i allt detta ensamma bottenlösa så föds något nytt.
En alldeles nyfödd Ullabulla börjar bildas som plockar ihop små bitar av det liv som varit och fortfarande är och bygger ihop en ny liten byggsats.
Den är inte stor,legoborgen inte stadig för fem öre.
Men den är min och består bara av mig.

Vissa dagar ramlar den isär.
Men bitarna ligger där för mig att tota ihop igen. Och sakta men säkert byggs den nya grunden av den person som är jag.
Utan mina relationer till de som jag närt min styrka av. Ätit mig mätt av,sökt bekräftelse i.

Jag hoppas så mycket att jag ska ha orken och styrkan att stå kvar i detta.
Stå kvar i att jag faktiskt har ett eget värde utan att springa till närmaste gathörn för att se om någon annan ska finnas där och möta upp.
För att slippa stå kvar mitt i mig själv och bara vänta.
Vänta på att nästa legokloss kommer smygande till mig för mig att trycka fast.

Din berättelse är som en kopia av min. Jag har levt 28 år med min man. Har tre barn, gård, djur, sommarstuga, skog, nya bilar och allt man kan vilja har, förutom en sak en man som inte dricker. Vi har inga att umgås med längre varken släkt eller vänner. De barn som flyttat vill inte komma hem ens över en helg. Den yngsta, 14 år, vill inte ta hem kompisar. Ja allt är skit. Bestämde mig för att flytta då han började grina på min födelsedag då hela släkten var samlad. Är snart ett halvår sen jag flyttade och inget är annorlunda. Hur ska jag hjälpa honom? Jag kan inte bara stå och se på hur han förstör sitt liv. Jag flyttade av kärlek. Förstår dig Missan. För oss som lever med alkoholister blir det livet normaliserat. Vi vet ju inte om nåt annat.

Läs din text,sov på saken och läs den igen.
Om det var ett syskon,en vän som skrivit detta så skulle du ha sagt,gå med omedelbar verkan.
Det säger även jag.

Det finns inget gott att hämta i den relationen.
Han har på en enda kväll visat vad han går för,hur sjuk han är och hur lite det finns att hämta för dig där.

Om du klarar det,grattis!
Om du inte klarar det,så hoppas jag att du läser och skriver mer här.
Ingen kommer att anklaga dig,skälla på dig eller tycka du är dum.
Vi har alla mer eller mindre varit där och fått våra huvuden förvridna av alkoholen

Och välkommen hit.