Senaste kommentarerna i forumet

Hej alla !
För 6 månader sedan tog jag äntligen beslutet att söka hjälp för mitt missbruk av etanol. Har vetat om det länge, men inte velat erkänna det för mig själv och alla andra.
Efter att ha druckit öl fast barnen skulle komma så brast det totalt. Tog kontakt med fhv på måndagen och bollen var i rullning.
Fick förmånen att gå en kbt-behandling som arbetsgivaren bekostar.
Väldigt jobbigt från början, mycket som kom upp till ytan. Helt sjukt hur man har betett sig, utan att förstå hur fel det har varit.
Har förstått att jag är sjuk-alkoholist. Låter väldigt negativt men är ju inte värre än att vara nötallergiker t.ex. Avstå alkohol så är det inga problem :) Kan tyckas att jag inte har varit nykter så länge, men är inte det minsta orolig att etanolen kommer att få finnas i mitt liv i framtiden. Har bara positivt att säga om behandlingen, att det skulle ge så mycket av att bara prata med någon
och ha tematräffar och hemuppgifter det trodde jag aldrig. Är ju typen som "aldrig i helvete att jag går till en psykolog för 1000
kr/h" Ack så fel jag hade. Skulle kunna berätta hur mycket som helst som hänt under rusets inverkan. Men vi har nog alla här
gjort ungefär samma saker skulle jag tro.
Vill bara peppa dig som står och tvekar om att söka hjälp. Gör det!! Livet är så mycket trevligare nykter, jag lovar.
Är ingen expert men ställ gärna frågor så svara jag.

/ Björn.

Nybörjare som man är så hamnade ju mitt inlägg som en kommentar, men det bjuder jag på :)

Låter bra. Du ifrågasätter din (knasiga) roll!

Tror absolut att d också är nåt att uppmärksamma absolut. Liks mkt som man själv skulle vilja ha beröm om att man är duktig som tränar eller struntar i godiset eller vad d kan vara. Vi har börjat prata mkt om problemet och det känns bra både för mig men även han säger att d känns skönt stt vi kan öppet och ärligt säga vad vi tycker. Det handlar inte om att jag vill lägga över ansvaret på mig och tror tvärtom att jag vill veta att han har ansvaret. Sen att man går o kollar, räknar och analyserar som vanligt i sitt medberoende är en annan sal, d kommer för min del att ta sin tid innan jag helt slutar med o känner mig bekväm i den nya rollen

Jag tänker ibland på våra "medberoende"beteenden. Varför håller jag på? Vad är det hos mig...hos mig... som jag behöver kontrollera och som jag ev externaliserar, projicerar på honom? Nåt skumt är det.

på den resan om han tänker dricka?
Jag har hemskt svårt för "vänligheter" ibland, om jag anar det är fråga om byteshandel och det antas jag får stå ut med något annat istället. Som just det där. Nu då jag varit snäll och nykter så kan du ju inte förbjuda mej att dricka på resan. Eller då "Vill du ha glass?", i mina öron låter som "...så tar jag en öl.", du som äter glass ska inte komma och förbjuda med mina alkoholnöjen.

Ja, jag tror verkligen att det är dags att jag slutar att kontrollera. Han är sin egen person, en vuxen människa som aldrig ska behöva inhämta min tillåtelse för att få dricka. Han sköter sig själv, tar sina egna val i livet.

I torsdags kväll pratade vi lite och jag försökte komma underfund med hur stor hans motivation för att sluta egentligen är. Då visar det sig att hans plan just nu är att inte dricka fram till påsk när vi två har en weekendresa inbokad. "Visa sig duktig" så han han "ska få lov" att dricka när vi är bortresta. Jag blev faktiskt bedrövad. Det visar sig alltså att han faktiskt inte har fattat allvaret. Han vill fortsätta att dricka på "speciella" tillfällen. Men du vet väl att jag inte tycker om att umgås med dig när du dricker? Sa jag. Han fattar alltså inte. Inte den här gången heller. Är det bara för mig att ge upp och packa väskan nu då eller?

Men viktigast ändå du hittat ett ställe att koppla av på och bli omskött och din dotter också fått vara i centrum. Tycker också det låter bra att du har tankar att strunta i spionarbetet. Släpp loss bara. Och hoppas på det bästa, det är ändå inte i dina händer.

Jag undrar ibland om jag skulle ha det lättare om jag kunde släppa loss och berömma honom att han är utan alkohol. Jag har så fastnat i det att det är han som ska ha den kontrollen och utan alkohol är det normala och inget att berömma.

Men kanske det ligger något i det, just i mitt fall, att jag borde jobba med att kunna tala med honom om hur mycket jag tycker om att han är nykter, inte bara det att jag inte gillar att han dricker. Men det kanske har att göra med att jag ännu har svårt med att gilla det han gör då han inte dricker, att mina och hans drömmar inte verkar mötas.

Trots allt. Skönt att komma bort lite. Kan verkligen slappna av när jag är hemma hos min mamma, och hon älskar att vara med min dotter så jag får sova ut och dra mig länge i sängen.

Pratade med sambon i morse och han hävdar att han inte druckit nåt i helgen. Om det stämmer är det ju helt otroligt. Då har han varit utan en hel vecka nu. Får väl se hur han verkar när vi kommer hem i eftermiddag. Han är expert på att städa undan spår efter sig, men jag orkar inte kontrollera längre. Efter att ha läst lite i er andras trådar nu på morgonen så inser jag vilket klassiskt medberoendebeteende jag ändå har. Älskar att kontrollera och ha stenkoll. Orkar. Inte. Längre. Men ska jag alltså då bara lita på honom? Han vet ju att ett felsteg till så är det över. Men om han aktivt går in för att lura mig och täcka över eventuella felsteg då? Vad gör man då när man faktiskt ställt ett ultimatum?

Självklart är det så, men att bryta kontrollbehovet o känns sig okej o lugn är nog svårare sagt än gjort att bryta tror jag. Men såklart nåt man måste jobba på vartefter.
Här vet han också att d är sista chansen.....på riktigt!

Hej xx (mitt ex)
Jag vill ge dig ett brev till som sammanfattar mitt nuläge.
Som jag sa när vi träffades.
Jag är så oerhört tacksam att du öppnat upp mig på det sätt du gjort.
Bara genom att se och acceptera mig som jag varit och inte försökt förändra mig till någon annan.

Sett bortom den jag försökt vara för att vara till lags.
Sett bortom den Ullabulla som är stor och stark och alltid har försökt räcka till.
I panik för att annars inte räknas eller duga.

Det är en överlevnadsinstinkt i mig som är så stark eftersom min existens inte alls varit självklar för mig.
Jag har blivit borträknad och bortvald så många gånger så enda sättet för mig att känna mig säker är att ha kontrollen.
På mig själv,mitt känsloliv,och mina relationer.

Du lät mig inte ha kontrollen.
Varken på mig själv eller på dig.
Du tog ifrån mig mina redskap och lämnade mig blottad och ibland försvarslös.
Jag blev rädd och sprang och gömde mig istället för att orka eller våga stå kvar i mig själv.
Jag trodde inte att jag skulle hålla

Och det gjorde jag inte heller.Jag har under den här tiden sakta gått sönder utifrån och in.
Det var nödvändigt,och det var dags.

Jag känner för första gången på många år mina innersta känslor istället för att försöka förhandla eller tänka bort dom.
Och det gör ont,något alldeles hemskt men jag vågar stå kvar nu.
I detta,de misstag jag gjort. De fel jag begått eller som begåtts mot mig.

Jag går här nu och grejjar med målning av garderober,omflytt av möbler och försöker skapa ny ordning i mitt eget liv.
Som baserar sig på mig och det jag behöver.
Det är för mig enda sättet för att kunna ta emot en annan människa i mitt liv.
Klarar jag inte den resan så kan jag inte leva i en fullvärdig relation som jag innerst inne vill ha.

Du visade mig glimtar av det livet.

Tycker väldigt mycket om dig och hoppas du har det fint därborta.

I lördags blev det en kasse finöl. Bestämt mig för att inte säga ngt om det. Han vill gärna att jag ska dricka och vill prata om ölen. Han var på väldigt gott humör men förmanade mig noga om att inte komma med någon som helst kommentar om hans drickande. Han somnade kl 22 i soffan. Hörde nu på morgonen att han öppnade en öl. Han är i alla fall på gott humör.

Oron finns kvar hos mig, när som helst kan ett återfall ske. Och då är det byebye med allt vad det innebär. Min tolerans är noll. Men jag tänker INTE kontrollera honom. Jag är inte hans morsa. Och jag behöver inte för att veta för jag märker direkt om han druckit.

Korrigerar här att det körs med Afritt här nu. De där två han tog på torsdagen var a-fria de också, märkte jag sen senare kändes ju skönt att fatta det. Men är lite mallig jag orkade låta bli att kolla så noga då, märkte av en slump sen att tomburkarna var a-fria.

Men jag jobbar ännu med min medberoendeprocess. Ibland tror jag faktiskt han är längre med si a-fria process.

Jag som mamma verkarha problem att släppä kontrollen. Börjar nog bli bättre på det. Barnen undrar ju nog i viss mån, men han får bättre kontakt med dem nu. Typ om jag inte ringer upp barnen då man borde komma hem så gör han ju det.

Jag har också haft fullt upp annars nu, så har haft lätt att bara hålla mej till egna tidtabeller och strunta i sådant som ingen kommit skilt och kolla med mej. Annars har det ju varit jag som sprungit runt och kollat allas åsikter och synkroniserat tidtabeller och försökt lappa där det inte funkar. Nu bara konstaterar jag att jag går nu. Och om deras program krockar ber jag dem diskutera sinsemellan. Och det är sant, de kan det.

Enda som är riktigt illa nu är mitt och min mans förhållande då jag förhåller mej på samma sätt som han. Mina morgonrutiner och mitt jobb och mina hobbier står nu först på min lista. Har jag jobb som ska göras hemma, gör jag dem då alla är hemma, och då jag är ensam vilar jag och gör ingenting. Förut försökte jag sköta jobb och hushållssysslor då jag var ensam, för att kunna umgås med e andradå de var hemma. Om de glömmer göraläxor med pappa dånjag är borta får de fixa dem med pappa före läggdags, förut kom jag som en räddande ängel och försökte hjälpa.
Klart jag är med dem och hjälper till, men förutsatt att de ber just mej vara med. Och hushållsjobb gör jag just precis min andel, jag plockar inte undan sånt andra glömt eller torkar badrumsspeglar från andras kladd. Lämnar obäddat om mannen intebäddat fast han stidigt sist upö. Det är faktiskt skönt. Jag är inget städfreak, men lätt hänt jag snyggar till då jag ändå går förbi...

Väntar på Bångs bok på posten. Undrar om jag gör "rätt" eller fel. Öppna en ordentlig dialog borde jag nog. Me det är också en maktkamp här. De är vana jag talar, och de kan välja strunta i det. Äldsta barnet märker nlg saker inte funkar nu, och han tar ofta upp diskussioner. Mannen har väl så mycket stoltet att han inte vill. Eller alternativt tycker han det är bra vi inte diskuterar.

Men jag har slutat ställa upp som frivillig och obedd. Och genast då nån bara tipsar om att jag nu duger. Lite typ, tyvärr är jag upptagen idag, men vi kan kanske kolla nån tid nåt annat tag. Det är riktigt uppfriskande och lärorikt. Kanske är det en ytterlighet, jag tror mitt "riktiga jag" landar mellan det och medberoendet.

Min man =inte mitt barn. Inte min börda, tänker jag numera. Jag... måste ta hand o mig själv. Svårt, men så är det.

Vad glad jag bli av o läsa att din lördag varit bra och lugn. Man behöver den pausen....

Här va d bra och ja imorn är d som gäller med en fortsatt nykter framtid, förhoppningsvis.
Jag tror första veckan kommer gå bra men sen kan d komma jobbiga veckor för honom . För mig känns d bra, men är lite rädd för att mitt kontrollbehov ska ta över lite men ska kämpa med att lita på honom när d gäller hans beslut. Dock kommer d dröja ett bra tag.
Nu är han glad, trevlig o ganska kärleksfull. Det är härligt o se honom så men samtidigt undrar jag vad han gjort med min sambo sen 11 år tillbaka...på riktigt, vart har han tagit vägen? ?? ska njuta så länge d varar o så får vi ta en dag i taget.

Musik för öronen att höra ni har det bra! Hoppas på mycket av sånt.

Härligt att läsa att det funkar hos er! Att han valt trägårdarbete, trots du inte stått brevid och krävt. Hoppas han har kommit till insikt på nån nivå och ni har mycker mer sånt i framtiden.

Jag tror ibland att våra grismän har... lite tråkigt! ÄR tråkiga! Måste livas upp med t.ex. lite hard rock...! Behöver jag i allafall. Go for it girls!!

Om din sambo Nykteristen nu klarat lördagen utan alkohol så börjar ert nya nyktra liv imorgon! Med blodprov och mediciner och uppföljningsbesök blir det nog svårare för honom att fuska. Hur känns det, vågar du hoppas det kan börja bli en nystart på riktigt? Hur har han varit idag?

Jag åkte bort med barnen idag i princip genast efter han vaknat, ifall garage rallyt skulle fortsatt idag. Många timmar senare åkte vi hem och jag väntade mig det värsta. Men nej! Möttes av en rätt glad och nöjd man som varit i trädgårdsarbete med motorsågen hela dagen, helt utan dricka vad det verkar! Så dagen blev rätt behaglig trots allt.

Vårsolen skiner på dagarna och allt känns för ett litet tag lite lättare och ljusare. Bara att få sitta ute en stund och låta solen värma i ansiktet förgyller tillvaron i det lilla!

Idag vaknade vi båda pigga efter en helnykter fredagkväll. Vi har fixat och donat här hemma med sådant som länge behövt fixas. Känner oss så enormt nöjda båda två! Ikväll blev det pizza, och jag dricker vin och sambon alkoholfri cider. Köpte vin som bara räcker till mig ikväll, och sambon sa att det är helt okej för honom. Han är inte sugen, och vet att sällskapsdricka inte är någonting för honom.

Hahaha världens bästa idé, vilket gäng. Men väldigt frenetiskt med o repa iallafall ?

Våra män borde starta en speciell garagerockgrupp, tycker du inte?! Med mig då som lead-guitar. Hälsa mannen!

Dionysa, förstår d....d är många öden som gått hädan i garage verkar d som ???

Här är d bakfylla idag så blir en lugn lördags trots allt....skönt det