Senaste kommentarerna i forumet

Vad bra för er att det startade bra. Jag skulle nog också tömma allt från skåpena nu. Visst kommer det att vara en lång väg att gå, också för dej. Tilliten kommer inte av sej själv. Det haråtminstone för mej varit jobbigt att inse att trots alkoholen varit borta lysertilliten med sin frånvaro. Så pass bra hade jag lärt mej mantrat att hans alkoholbruk är inget jag orsakat, dvs det att han slutat inte heller i mina händer.

Men bra att ni är där ni är. Utan det här viktiga steget är det också svårt att komma vidare. Så önskar er lycka till och är glad ni också kunnat diskutera om alkoholen tillsammans.

Vad bra om han kunde vara ärlig och ännu till på köpet verkar nöjd över det hela! Men kanske lika bra att du ett tag håller kvar lite hälsosam skeptisism, han har ju lång väg kvar att gå. Med lite tid och bevis kan du kanske börja lita på det men han har endel att bevisa för det tror jag.

Släng ut all alkohol ur huset, gör det åtminstone jobbigare för honom om han skulle bli sugen och tro du inte skulle märka om han bara tar lite för att lugna sig. Hoppas för din skull han gör dethär på riktigt, för er allas skull.

Det gick bra, jag flikade in när jag kände att jag kunde....
Han va helt öppen med sitt problem o va ärlig om mängd o allt.
Tydligen standard här med blodprover varannan vecka när man går på antabus så d fick han göra redan idag.
Han ska dit på måndag för första dosen o lovat mig att inte köpa hem mer alkohol nu men d återstår att se känner jag!
När vi åkte hem så pratade vi mest om hur d kändes o vad han förväntade sig av d här, han sa att han uppskattade otroligt mkt att jag följde med.
Allt är så lugnt, han är lugn o glad! Konstigt.....
Min spontana tanke o känsla vilket gör att jag blir misstänksam är att d här går och är för bra för att vara sant. Det är liksom inte han att sitta o säga o göra sånt här. Han som inte ens kunnat ta en promenad en lördag eller söndag utan att ha en öl med sig som färddryck....
Jag har så svårt att lita på allt d här, inget jag visar för honom såklart men kanske är jag som måste bearbeta allt.....vet inte

Jag har också haft dricka jag hällt ut. Har alltså fått som present och inte vetat vad jag skulle göra med det. Ger ogärna sånt vidare heller, ser det lite som problemavfall, vill ju inte nån annan får problem istället. ;)

Hur har det gått idag?? Hoppas ni inte kom hem och hamnade i storbråk i alla fall!

Tyvärr måste man orka oavsett om man gör det eller ej, för sina barns skull. Det är ett tufft beslut och en jobbig insikt i sitt egna liv när man verkligen förrått vad som hände rock har hänt. Men i just detta måste man försöka bortse från sitt egna mående och ta den konfrontationen som också kan bli väldigt långdragen....däremot så kan du inte säga åt henne vad hon SKA göra men du kan säga vad du VILL att hon gör och varför hon borde göra det.

Hoppas du tar modet till dig och pratar med henne om det, om inte annat för dina barns skull.

Så lätt det är att känna igen det där scenariot! Vad är det med männen!? Hur vanligt är detta sorgliga beteende? Varför? Någon man därute som vet något (utan att känna sig påhoppad förstås)?

Hittade denna sida började läsa.. kände igen mig i mycket. .har en man som dricker... smuslar. Gömmer vin flaskor, ölburkar .Man kan hitta dem överallt....Nä men han har inga problem. ..Är så trött på att ha honom liggandes i soffan kl 18 somnat till bollibompa! Där sitter man ensam fredag, lördag & söndag kväll... ja det kan vara vardag också...Tack gode gud att barnen är vuxna.. Jag jobbar oregelbundet inom vården så vad händer när jag åker till jobbet. ÄR så trött på att aldrig får känna mig trygg.. behöva ta allt ansvar det känns som man har en tonåring i huset....bortsett från en tonåring får man höra att man är elak & dum. Han är aldrig elak .. bara går upp i sig själv sover vaknar forsätter dricka..läser man här så säg alla flytta... tanken har kommit upp flera gånger... Men det är inte så jävla lätt. .. För när han är nykter så är han värdens godaste man... Han är inte elak när han dricker Det är inte så jäklar lätt att lämna någon efter 30 år....

...kommer du att göra oavsett om du konfronterar henne eller inte.

Som tidigare sagt, det är inte ditt eller barnens fel, oavsett vad hon säger, ni kan heller aldrig få henne att sluta eller komma till insikt, den insikten måste hon hitta själv. Utöver vad ovan skrivits så kan ni kanske söka hjälp på familjerådgivningen, för att få en bättre relation och det kan vara början, att på en neutral plats börja diskutera hur ni har det och sedan komma in på hennes missbruk.

Kör hon bil? Installera i så fall ett alkolås! Hur gamla är era barn? De märker även om de är små, sen kan de inte veta vad det är som är fel. Du kan behöva ngn att prat med o du kan testa vi vårdcentralen eller socialtjänsten. Far barnen illa av hennes beteende? Du kan göra en orosanmälan till socialtjänsten, eller be någon annan göra det, det kan vara en start till insikt men förnekandet kan också fortsätta, många många år!

Mitt x har idag viss insikt o han säger att det finns inget i hela värden som skulle kunnat få honom att sluta att förneka tidigare. Jag försökte på alla möjliga vis, han duperade alla och det slutade ofta med att jag utsågs till skurken. Så med vetskap om att förnekelsen är stark önskar jag dig all lycka till!

Så skönt för dig InteMera, köp med dig nåt riktigt gott hem till dig o barnen o njut med vad ni känner för ikväll....d är ni mer än värda att bara få vara en stund.
Såklart förstår jag att det är mkt lugnare o härligare stämning när inte mannen är hemma.....ibland hade jag önskat att sambon bara försvann eller sa att nä jag åker hem till mina föräldrar över en helg o umgås med kompisar, bara för att få vara hemma själv! Vilket aldrig händer....

Ja, idag hoppas jag att det blir ett bra besök. Frågade honom nu på morgonen hur det kändes inför dagen o det kändes bra sa han, skulle på nåt sätt bli skönt tyckte han att få ta det steget.
Ölen o spriten som är kvar kunde jag ge bort till min pappa tyckte han. Ärlighetens namn så kommer jag att hälla ut det...finns ingen anledning att ge bort sånt skit!

Känner så väl igen den oron du känner för att barnen ska vara hos sin pappa vid en ev skilsmässa. Nu var mina barn alla i skolåldern när vi separerade o de var hos sin pappa varannan helg, lördag fm-söndag em. De visste de kunde ringa men aldrig ringde de, i efterhand har jag fått reda på ett o annat men de ville skydda sin pappa. Så förvänta dig inte det jag gjorde!

Idag är deras pappa mycket sjuk pga sitt missbruk o de har bara kontakt vid speciella tillfällen, jag har ensam vårdnad och det var vi överens om, därmed var det lätt att fixa, i annat fall blir det en vårdnadsutredning. Hur de ser på saken har med många saker att göra, bra om du redan nu skriver dagbok. Man glömmer allt för fort! Många gånger anser man att små barn, under 3 år, mår bättre av att bo på ett ställe men regelbundet träffa den andre föräldern, men det kan också skilja mellan kommuner och handläggare.

Ja, sannerligen vad ska soc göra utredningar för, för vår del blev det aldrig någon utredning eftersom vi ansågs vara en välanpassad familj, barnen duktiga i skolan, ingen kriminalitet. men vi mår SKIT! Spelar ingen roll. Ibland känner jag för att skicka in barnen i affären för att snatta, då kanske det händer något? Det är helt omöjligt att må bra!

Funderade lite på det du skrev om att din terapeut sagt , om att du hoppades, jag håller inte riktigt 100% med om det! Vi är skilda sedan 5 år och fortfarande stöttar jag mitt x som är svårt leversjuk och missbrukande, jag gör det för barnens skull, vill att han ska bli nykter så barnen kan bygga en ny kontakt m honom innan han dör. Men det är också svårt att släppa helt om en människa man älskat, som man har barn med, ren medmänsklighet, hade gjort samma sak för en vän eller en väns närmaste! Dessutom är jag beroende av underhållet från barnens pappa men pga hans dåliga hälsa så ser det ut att gå åt skogen det med. Så det är inte helt lätt att släppa även om jag vet att jag inte skulle vilja leva m honom även om han var nykter o frisk, han har skadat mig för mycket o jag vet att han kommer att dö, ändå kämpar jag för att göra det drägligt för mig o barnen men också i viss mån för x och även för hans föräldrar. Eftersom den andre gör val som påverkar en själv o barnen så blir man arg, galet arg så jag tycker inte alls det är konstigt och är inte det samma som att du vill leva med honom fortsättningsvis, även om det kan vara så.

Bra att du har stöd o du kämpar allt vad du kan, vila o göra bra val för dig o barnen!

Kram

Ja, hon förstår ju det här att man ena dagen är helt inställd på att lämna för att nästa dag få hopp om en gemensam framtid igen. Hon säger ju samma saker som vi här på forumet säger till varandra, att försöka koncentrera sig och ta hand om sig själv så mycket som det bara går.

Skönt att höra att fast du valt att strunta i hans "sista drickande", så valde han själv och tyckte att inte dricka den gången var ett bättre alternativ. Nog är det ju något det också. Och vi får hoppas det blir en bra diskussion idag.

Skönt att höra att träffen var en bra upplevelse! Det är också viktigt att man får tala om saken med utomstående som inte delar ens vardag eller är ens släktingar eller jobbkompisar. Men förstås är det ju bra om man känner man trivs med den man skall diskutera med, har tillit för henne, och upplever hen vet vad man talar om och har något att ge. Speciellt som medberoende tror jag man hela tiden är litepå sin vakt, hur mycket vill jag berätta, yur mycket kan jag berätta, förstår hon, tycker hon jag är småaktig, överdriver, tokig, att jag lagt mej helt platt.

Hoppas dagen idag har endel ögonöppnande budskap till din sambo, så han inte kan fortsätta förringa problemet! Tur han var trött igår, så han inte är bakis idag och grinigare än vanligt ?

Min man åker imorgon och är hemma igen först fredag kväll, ska bli skönt med en paus kan jag säga! Är väl rätt talande det känns bra med allt när han är borta men eländigt när han är hemma...

Var på samtal hos en diakon igår. Underbart! Hon har egen erfarenhet från att vara anhörig till en missbrukande man. Hon lever inte med honom nu. Ska fortsätta träffa henne. Jag har sagt till min sambo att jag skulle träffa henne. Han frågade ingenting om hur det gått på samtalet igår. Jag tror att han åtminstone druckit en 7.2 öl igår.

Men då så, kan ju bli spännande då ? Nä, dvs lite d jag tänkte också, dels har han inte blivit dömd än o det är ju inget värstingbrott heller så OM de skulle se nåt så borde det inte spela nån roll i mitt yrke. Vore egentligen lite o ta i...

När åker mannen din på resa?

Idag är dagen D här för sambon, han som skulle avsluta sin sista kväll med bravur gick o la sig med sonen vid kl 19 då han va för trött efter måndagens utgång. Var jag väldigt nöjd med kan jag säga då d kändes överdrivet o dricka bara för att....

Känns så fint att få lite respons från er som tagit er tid att läsa- TACK! Jag har stöd, en egen samtalskontakt på beroendemottagningen och våra barn har varit på samtal på Ersta vändpunkten. I höst startar nya barngrupper som någon av dem kanske kan få plats i. Jag har gått lite sporadisk på Al-anonmöten sen i maj förra året men det är verkligen svårt att komma iväg när jag har tre barn och dagtid när jag kan gå med bara lillan brukar jag prioritera att sova för att orka om jag har sömnbrist (vilket jag typ har jämt). Kanske blir det lättare att komma iväg nu när vi bor där barnen går i skola/förskola och när 13-åringen kan vara barnvakt på kvällen. Den utredning som socialtjänsten genomfört och just blivit kvar är riktigt uddlös, helt poänglös skulle jag säga. Den säger typ, barnen löper viss förhöjd risk pga sin fars missbruk men om stödinsats inleds förändras riskbilden. Helt sjukt tycker jag! Jag har precis kollat upp nu sådan där hasp iallafall.

Jag har egentligen ingen att byta tankar med sådär på vanliga dagar. Det är det som gör det så ensamt. Nu när han är hemma och nykter och han kan bära lillan lite och vi kan byta några ord så känns det ju mindre ensamt så klart. Om jag jämför med hur flippat det var för 5 månader sen hade jag självklart valt ensamheten men nu...har väldigt delade känslor kring ensamheten

Ja jag ska verkligen försöka bryta mig loss från honom, känner mig väldigt insyltad- och som min samtalskontakt sade- du när ju fortfarande ett hopp om att det ska ordna sig- annars skulle du inte uppbåda samma ilska och frustration över hur han beter sig nu... och det stämmer ju. Om jag visste helt säkert att vi aldrig ska leva ihop skulle jag ju inte bry mig om hur mycket han gör nu. Men jag är nog ändå inte redo att skicka in skilsmässopapprena ännu och vi är väldigt beroende av varandra ekonomiskt. Skulle just nu inte klara mig själv på min lilla mammapeng, och absolut inte ha råd att köpa nytt eller hyra (finns inget att hyra här dock), därför har jag tänkt att ge oss det här året.

Oroar mig ju också för att vid skilsmässa så blir det varannan vecka- är det någon som har erfarenhet av hur det brukar bli när ena föräldern har ett missbruk men söker hjälp?

Så behöver du ju inte heller berätta mer för dem än de specifikt frågar efter ? Det är trots allt rätt begränsat vad de får reda på från register, och då behöver man inte i det skedet vara onödigt öppen och pratglad om sambons alkoholism, psykdiagnoser i släkten eller att man spelat bort sin bostad på pokerspel för fem år sen men skryta om man klarat sig undan betalningsanmärkningar typ ? Ljuga ska man väl inte direkt göra men man behöver ju inte bre på med mer än nödvändigt och inte ta upp graverande saker själv om det är saker de inte ens frågat om. Och att välja sina ord om det man faktiskt svarar på, så det inte låter värre än nödvändigt.

Din sambos rattfylla borde inte ens synas även om de skulle få för sig att begära ut ett brottsregister utdrag, han är ju inte dömd ännu. Detdär om att man är oskyldig tills motsatsen bevisats gäller liksom ännu. Så innan han ens fått sitt straff utdömt så bör det inte synas i brottsregistret, där borde nog bara fällande domar synas och jag vet att i vissa sammanhang så har utdragen bara visat grövre brott som gett fängelsestraff dvs småsynder som en rattfylla kanske inte ens skulle vara med oavsett för att straffvärdet är för lågt.

Tack hörrni! Hoppas verkligen också att det ska funka det här med jobbet! Hahaha nä ska inte bli kungens livvakt så då är d kanske lugnt då ?? skönt o höra, blir lite nojjig när dom börjar med att man ska "förhöras" om familj, vänner, ens bakgrund, ekonomi o bla bla bla!

Tack hörrni! Hoppas verkligen också att det ska funka det här med jobbet! Hahaha nä ska inte bli kungens livvakt så då är d kanske lugnt då ?? skönt o höra, blir lite nojjig när dom börjar med att man ska "förhöras" om familj, vänner, ens bakgrund, ekonomi o bla bla bla!

Hoppas hoppas det går hela vägen med jobbet! Du ska inte oroa dig för sambons rattfylla, det är din bakgrund de kollar. Ska nog vara modell kungens livvakt eller hemlig agent jobb innan dom kollar familjen också ?

Håller tummarna för att du får jobbet! Din sambos rattfylla kan inte du stå till svars för någonstans. Det är ditt brottsregister de vill se.

Tycker att du ska dokumentera det hon dricker, räkna ut hur mycket det är, fota henne när hon somnar i soffan och ta upp det med henne när hon är nykter. Du kan kanske meddela henne i förväg så att hon vet. Om hon slår ifrån sig hota med att berätta för föräldrar, syskon närstående om hon inte slutar dricka. Det är inte ditt fel, att hon beter sig så tyder på att hon förnekar problemet. Du bör tvinga henne att söka hjälp.
Tycker kanske också att du ska rekommendera henne att gå till doktorn. Jag började dricka när jag blev trött av lågt järnvärde. Jobbar hon?
Och det är inte ditt fel även om hon kanske försöker få det att låta så.

Så härligt att intervjun gick bra! Håller tummarna för dig. Kan inte tänka mig att sambons rattfylla ska sätta några käppar i hjulet för dig.