Senaste kommentarerna i forumet

Era historier berör mig som också är sambo och har barn med en alkoholist. Men blir så peppad av att läsa om ers förhoppningar och planer för framtiden. Smider mina egna i hemlighet, eller, det är väl kanske inte så hemligt längre. Min sambo vet hur läget är men stoppar väl huvudet i sanden. Har inte gett nåt ultimatum på länge, inser att det inte hjälper när jag inte är beredd att göra verklighet av mina hot. Men en dag så!

Hos oss är det väl lugnt, skenlugnt... Jag mår dåligt av hela situationen även om mannen sen min härdsmälta i lördags försöker vara lite snäll och hjälpsam. Tror han hålls nykter denna helg men veckan efter kan det mycket väl ramla tillbaka. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra, finns ingenstans att ta vägen förrän nån bostad i rätt skoldistrikt dyker upp. Sonen med sina svårigheter har redan bytt skola en gång, och har en årskurs kvar i nuvarande skolan. Efter det kan vi kanske lättare flytta lite längre bort när skolbyte inte blir nödvändigt. Så känns lessamt och låst för ett år framåt och jag har lite tappat orken att föra krig men vet jag kommer gå sönder om spriten fortsätter och då är nog inte väntan i dryga året längre ett alternativ. Är bara så lessen och trött, över hur livet ser ut.

Hoppas du får en rolig kväll med kompisen idag och att du inte kommer hem till en stridlysten sur gubbe!

Hoppas det går som du o ni vill att han klarar av det att inte dricka o att han vill det nu! Stort lycka till och kom in o fortsätt skriv, Skönt för din egen del!

Tack, nä brevet kommer jag att ge honom....han måste få d oavsett. Visst är d säkert tufft för honom men d är inte jag som sett till att han satt sig där....

Förstår nästan det o jag håller med. Jag tycker absolut att rattfyllerister förrjänar sitt straff även stt d kommer i detta fall även drabba oss. Men det kanske väcker nåt inom honom...eller jag vet inte!

Hur är d hemma hos dig? Har SU det lugnt?

Tänker du ge honom brevet imorgon eller känns det som att situationen blir för pressad med det stundande förhöret också?

Hoppas du får en trevlig kväll imorgon och för en stund åtminstone får tänka på nåt annat!

Att neka till en rattfylla borde nog inte vara möjligt om polisen mätt alkoholhalten i blodet. Är det klassat som grovt har mätvärdet varit rejält över det tillåtna. Sen kan straffet säkert variera något beroende på hur allmänfarlig man varit på vägen - överhastighet, annan trafik, tätort med mycket folk i rörelse man riskerat köra på, rödljus och stopmärken man ignorerar mm. Finns det vittnen finns det knappast nån nytta dessutom att neka, om andra kan berätta hur man kört som sett framfarten. Han kommer sannolikt bli dömd även mit sitt nekande, proverna som polisen tar har så liten felmarginal så i bästa fall kan han kanske få bort grov stämpeln, men då behöver han nog en advokat till hjälp skulle jag tro. Har han en sådan, kanske skulle vara bra? Nån som kan se till han dämpar sig om han blir för kaxig på förhöret och bara förvärrar sin situation annars tänker jag. Ett långt körförbud drabbar ju dig och sonen också tänker jag, även om rattfyllerister i min mening nog förtjänar sitt straff.

Min man var kaxig efter sin rattfylla och skulle minsann inte ha skjuts till jobbet, han skulle cykla de 10 km enkelväg året runt sa han så gnällkärringen dvs jag inte skulle ha nåt att klaga på. Han cyklade en dag, sen var det synd om honom och han skulle säga upp sig för att han inte kunde ta sig tilljobbet mm och det slutade med att både mina och barnens alla tider skulle anpassas efter hans tider. I ett år. Sa man nåt så var det ungefär som att jag skulle skämmas som inte ville hjälpa honom som drabbats av utomstående händelser fastän han medvetet satt sig stupfull i bilen..

Här blir d en lugn kväll, polisen ringde honom idag...han blev inkallad på förhör på måndag. Det är nu det drar igång, d jag väntat på.....äntligen börjar dom o röja med incidenten! Han mår skit med all rätt o jag tycker inte synd om honom. Idag ska han lägga sig tidigt o va ifred för att d är så synd om honom, imorn lär d bli fylla för då har han hunnit tänka på det och blivit irriterad över allt! Imorn ska jag bort på kvällen o sonen sover borta så d är väl fritt fram antar jag!
Grov rattfylla blir det....dock kommer han neka säger han, men d spelar ju liksom ingen roll tror jag. Finns d vittnen som sett honom köra så är han körd oavsett....har jag fel?

Nja jag vet inte om han vet att jag berättat, han förtränger det isåfall. Enligt min sambo har han inga som helst alkoholproblem,,så han är världsbäst på att förtränga. Skulle han fråga om jag berättat om hans dryckesvanor skulle jag säga ja och att syftet med det enbart är att det är för min skull, för att jag mår dåligt av det, inte för att baktala honom. Enligt mig så är det ju han som väljer att dricka, och skapa en omöjlig situation för oss båda, inte jag. Mer än att jag kan välja att lämna honom då förstås.

Mina vänner tycker ju att det är förfärligt. De råder ju mig att lämna såklart.

Vet han om att du berättat för dina vänner?
Hur tog han det i så fall?
Hur tog dom det? Jag fattar ju att jag kommer att få höra att det bästa är att lämna honom och allt sånt där som jag redan räknat ut själv..

Jag vinner väl ingenting på att vara tyst men jag får väldig ångest av att tänka på att jag berättar för någon som sen berättar för någon annan osv, tillslut så kommer det fram att jag gjort så. jag är en väldigt öppen person som alltid Gillat att prata om allt möjligt personligt, han förstår nog inte riktigt hur viktigt det hade varit för MIG att få vara ärlig om VÅR situation.. han ljuger ju mycket (uteslutande om alkohol) och det känns som att jag måste ljuga medhonom..Han skäms så mycket, dricker ensam i mörkret i ett annat rum, ingen som vet utom jag, som bor med honom. Han intalar sig nog att jag inte vet heller. När han är ute med kompisar så blir han "lagom" full sen kommer han hem å fortsätter dricka sig redlös på alkohol han gömt och sen dagen efter osv..Han har sagt att han inte vill bli dömd och att folk skulle se på honom på ett annat sätt. Tror han känner sig nästan misslyckad att han inte har kontroll.. han säger att han är så glad över att han kan lita på min tystnad. Ibland har jag varit nära att berätta för min närmsta vän, men jag stoppar mig själv, det känns som att jag sviker honom. Jag försöker att aldrig ha alkohol hemma, gömmer den alkohol vi får i presenter. Ibland hittar han dock en av gömmorna.. tänkte att Kanske kan detta forum vara en medelväg? Så jag åtminstone kan skriva av vad jag känner/tänker

Såhär skulle jag tänka:
Jag skulle konfrontera honom. På ett snällt sätt ställa frågan varför han börjat dricka igen. Om han nekar skulle jag berätta att jag sett vad han har undanstoppat.

Han kanske blir arg, kanske lessen, kanske vill prata eller förklara. Han kommer i alla fall inte sluta eller dricka mindre om han tror du inte märker! Var tydlig med att du frågar av oro och omsorg, inte för att du är arg.

Säkert kan en ökad stress leda till att han börjat dricka igen men det är inte ditt fel! Du kunde inte ha fått honom att låta bli, lika lite som du kan få honom att börja igen. Motiven vet nog bara han själv och skyller han på dig är det för att döva sitt eget samvete, "det är inte mitt fel" typ. Det må vara en sjukdom och ett sug men det ska inte skyllas på anhöriga!

Tråkigt om han börjat igen efter en längre nykter period, hoppas ni åtminstone kunde prata öppet om det!

Jag hade berättat för en vän jag litar på, någon som kanske inte känner dig sambo. Du behöver ju inte skrika ut det på stan liksom. Jag berättade inget i början om min sambo eftersom det kändes som om jag förrådde honom och vår kärlek. Nu vet mina närmaste om det och det är ett måste för att jag ska kunna överleva.

Boende brukar vara nr 1. Fundera på olika val och möjligheter för dig. Barnen ska de bo med dig så har du oftast rätt till bostaden. Kan du prata med socialtjänsten där ni bor, om du anser att läget är akut.

Tyckte du löste den akuta situationen bra! När du pratar med honom så var klar, rak och säker på din sak. Har du fattat ett beslut så stå vid det.

När han väl flyttat, om det nu blir så, byt lås och därefter är det delning av bohag och att ni måste komma överens om hur ni ska ha det med barnen. Socialtjänsten erbjuder samarbetssamtal, då kan ni få hjälp att diskutera och komma fram till ngt lämpligt, är det så att du vill ha ensam vårdnad så kan de hjälpa till med de papper som behövs för det och ev utredning om han motsätter sig.

Prata, prata, prata och be om hjälp. Jag trodde jag skulle må jätte bra bara mitt x flyttat men i stället fick jag en jätte dipp. Så var beredd på att du kan reagera på alla möjliga vis. Även barnen kommer att reagera på något sätt.

Mycket styrka!!!

Tråkigt med din pappa som ramlat, hoppas det ordnar sig!

Att han inte bara kan medge han dricker när du märker det redan på lukten? Hur dumma tror dom på riktigt att vi är, att det inte skulle märkas?

Jag tror dom är så bra på att för sig själva intala att tex bara nåt glas vin inte räknas och därför utgår dom ifrån per automatik att vi ska tänka likadant. Eller kan dom på riktigt vara så naiva så dom tror att vi inte ser och känner alloholen? Åtminstone min näsa känner redan typ utanför huset om det druckits bara på lukten, ska inte många droppar i närheten förrän jag känner av dem ;)

Vad roligt Nykteristen ditt humör är på topp trots allt! Det med huset var extremt goda nyheter för dig, han kanske inte alls fattar varför du är strålande glad över husets värde ;) Det gör ju det hela mycket lättare rent ekonomiskt, du vet du får ut det du behöver om eller när du väljer att flytta ut! En sak mindre att bekymra sig om, underbart!

Ja detdär med kläder...våra första år tillsammans var det mycket bråk om vad han gillar eller inte att jag tar på mig. Har aldrig haft någon värst avklädd klädstil men verkar som att i hans värld är allt mer urringat än typ en polotröja för urringat och ett tecken på jag vänsterprasslar. För att slippa bråk anpassar man sin klädstil men har på sistone slutat bry mig. Han tittar nog också långt om jag tar på mig kjol och högklackat till jobbet ibland, vilker jag måste i vissa kundsammanhang där en striktare klädkod råder. Nog har dom dåligt självförtroende om dom tror deras kvinna har ett förhållande för att man nån gång för sin egen skull vill klä sig lite annorlunda. Är det helt otillåtet för en kvinna att vilja klä sig lite bättre ibland för att man själv blir glad av det, utan att dom alltid utgår från man gör det för nån annan? Löjligt kontrollbeteende och ett tecken på dåligt självförtoende skulle jag vilja påstå från deras sida...

Har blivit ett sätt att leva. Har han rätt att ställa dessa krav på dig? Vill du berätta? Kan man gå en medelväg? Du svarar på frågor utan att ljuga och mörka men du "skriker inte ut det på stan".

Vad vill han med sin tystnad? Få vara ifred, dricka som han vill? Vad har du mest att vinna på?

Missbruk är komplext och så mycket svårare för oss anhöriga att förstå. Hade din sambo kunnat sluta dricka, eller druckit "vanligt" så hade han gjort det. Just nu känns det som om du tar på dig ansvaret, du tog med honom till AA du erbjuder dig att ordna hjälp åt ER...Det går utanför ditt ansvar och din kontroll.

Du har ansvar för dig själv och ditt mående och oavsett hur fin han är så har du hela bilden att ta hänsyn till. Om det kan vända och om du ska stanna... det vänder inte av sig själv, han måste inse problemet och vilja ha hjälp och även kämpa för att uppnå det han vill. Om du ska stanna, det kan bara du själv svara på. Du är lite motsägelsefull i det du skriver, vilket inte alls är konstigt, ibland skriver du att de nyktra perioderna är 100% bra å andra sidan om ni har sprit hemma skulle du bara går och vänta på att han skulle börja dricka igen... Frågan är hur mår du egentligen?

Kan du tänka dig att söka samtalsstöd för din del, för att bearbeta hur du har det och hur du påverkas och mår av hans val? Kan varmt rekommendera Carina Bångs bok Släpp kontrollen- Vinn friheten!

Mycket styrka!

Härligt att du är så glad :) Ja, min sambo blir orolig om jag fixar mig för mycket.....Han frågar ofta, lite skämtsamt, om jag träffat någon annan eller om jag har någon annan i reserv....Min gårdag var bra gällande alkohol, tror att han druckit resterna av vinet från gårdagen, tyckte det luktade rödvin från honom. Han var ångerfull och frågade om jag var arg. Jag orkar inte längre bråka och gråta etc. Tog upp det lite grann innan läggdags, varför han köpt vin när han lovat att aldrig föra in vin i hemmet någon mer gång. Han blir helt stel och svarar svävande bara. Jag sa att jag inte är dum i huvudet och har min gräns och att den gränsen är väldigt stretchad nu. Sen somnade vi. Till på köpet har min pappa ramlat och ligger inlagd på sjukhus.....

God morgon mina vänner, hur mår ni idag? Första dagen på en vårmånad....känns inte det konstigt om något.
Här tog jag på kjol dagen till ära och fick frågan 700 ggr innan vi lämnade hemmet, jaha vad ska du göra för nåt speciellt idag då eftersom du är så finklädd? Ska du träffa nån eller?
Alltså, lägg ner....måste jag ha en förklaring på varför jag tar på mig vissa kläder som hänger i min garderob för användning? Är era också såna? Bara för att man en dag inte väljer sina jeans med tillhörande topp/kofta/whatever så blir man ifrågasatt....
Men vaknade iofs av dunderförkylning men ändå på ett glatt humör...tror att gårdagens bankbesök gjorde mycket till det hela faktiskt. Huset har gått upp med ca 45 % i marknadsvärde sen vi köpte det, kändes inte som att det kunde bli bättre om vi nu ska sälja det (enligt mig).

Hej Izzy! Jag sitter i precis samma sits som du. Det känns ändå skönt att det finns fler än jag själv. Min man har 3 dagar i veckan som han har "rätt" att dricka. Detta är det avtal han själv har bestämt, fast i hans ögon är jag med i det beslutet. Alla andra dagar säger han att han inte dricker, men man lär sig deras påverkade kroppsspråk... o jag vet att han dricker.
min man påstår oxå att det är jag som smutskastat honom inför våra barn, 13 o 15 år gamla, när det är hans påverkade sätt som gör att de inte vill umgås med honom.
Hur har du det nu izzy? Har du tagit något steg åt något håll??
Kram mitzi

Det är intressant det här med medberoende. En a-fri öl dracks då jag gick ut och när jag kommer tillbaka har han en kaffekopp brevid. Inget någon ickemedberoende skulle reagera på, eller vad vet jag, kanske skulle de det, kanske de skulle fråga vågar du ta en kopp kaffe efter nio. Fast hos oss dricker vi nog ofta allt från kaffe eller mjölk till läsk ur de kopparna.

Men jag antar alltså genast det är vin. Och vill inte fråga. Vill inte heller kolla eller kolla flaskor i köket. Undrar vad gör mej mer medberoende, att jag kollar eller inte. Antar det är fråga om "leken" "jag kan väl dricka normalt ett glas som vem som hellst". Det kan ju hända han kan det. Det är bara det att jag inte är så säker.

Från att knappt druckit på ett år, har han nu tagit en öl nu och då. Men nu är det igen typ en stor öl per kväll nästan. Jag vet de flesta skulle se det som fullkomligt normalt. Men jag räknar och jag undrar, när går han över gränsen att det inte är under hans kontroll mer? Och hur är det egentligen, hur mycket av hans tid går åt att fundera på hur mycket och hur ofta? Och hur mycket av min tid går åt till samma.

Annars har vi haft en bra vecka. Jag jobbar med mina tankar. Skriver här för att ha något att kolla då jag tänkt vidare.

Jag skäms för att jag är ihop med min man som är så kall. Iskall! Varför valde jag honom? Han rår knappast för att han är som han är och jag borde ta ansvar för vad jag utsätter mig för. Kanske för att jag hade fått nog av min invasiva mamma som förökte dominera sina barn totalt. Jag ville ha distans, kyla. Men så här? Han är ju sjuk.

Ja det blir många tidiga kvällar i säng för mig också. Lägger mig oftast så fort jag nattat barnen, ligger hellre och lyssnar på musik i lurarna ensam i sovrummet än sitter med honom i vardagsrummet. Spelar nästan ingen roll mer ens om han är full eller nykter, är på nåt sätt som att luften inte går att andas när vi blir ensamma med varandra. Han har också börjat med nåt psykande över precis allt jag gör, suckar och tittar snett så fort det hörs ett enda krafsande ljud från mitt soffhörn. Äta eller handarbeta är uteslutet, han stör sig på minsta ljud jag gör. Kan få en sned föraktfull blick bara av att jag måste snyta mig, stör tydligen hans tv tittande så våldsamt även om det skulle vara reklampaus just då. Så hellre går jag i säng också så gör han som han vill och jag slipper se på hans nickande på fyllan i köket. Är han nykter pratar vi ändå inte med varandra, finns liksom inget mer att säga.

Låg igår i sängen och kände mig lessen men kan inte ens gråta mer, känslorna börjar vara så inkapslade så man inte ska bryta ihop helt. Har ingen som tar hand om barnen om inte kag gör det, all släkt bor på långt avstånd och vännerna har alla fullt upp med sina egna barn så för barnens skull håller jag mig upprätt. På jobbet närmar sig nog situationen jag blir tvungen att säga som det är, när jag måste börja säga nej till arbetsuppgifter med resor som hör till mitt jobb.

Är som domnad idag, försöker samla lite kraft att tänka om efter torpet som gick i stöpet. Kanske en annan dag, men just idag är det bara överleva som gäller.

Det är så sjukt, varför ska vi behöva gå undan för att få vara i fred, för o få lite lugn o ro i våra egna hem. Där är ju där vi ska vara och känna oss trygga. Få krypa upp i soffan på kvällen när barnen gått o lagt sig för o få egentid, med kanske en kopp te och en god macka för o njuta.

Jag går också och lägger mig väldigt tid nuförtiden. För att få lugn och ro. Jag gör allt för att få lugn och ro medan jag inväntar någon lägenhet att hyra i andra hand.