Senaste kommentarerna i forumet

Det är nog just som du säger, det är som att gå i en stel bubbla. Vi har det rätt stökigt med barnen, så blir ofta så att man ordnar med det praktiska som man måste och resten får bara vara. Jag orkar intevara i bubblan, men orkar inte ta upp det heller. Och jag upplever att har han en stund över kollar han jobbmejlen eller något.

Mycket har gått mot det bättre den här hösten, men kanske just på andra fronter än vårt förhållande. Därför säkert känner jag just nu att vi måste göra något. Och behöver det häf forumet för att få ordning på mina tankar. Att läsa sin egen text hjälper mycket .

Idag var vi ute och äta som familj. Var bra stämning, och fick diskuterat lite sånt vi planerat som familj längre framåt. En öl blev det igen. Som sagt för mej är det okej, jag undrar förstås hur länge det funkar mdd en enstaka öl nu och då.

Läser Siri Hustvedt just nu, Leva, tänka, titta. Hon skriver: "Min elev begrep essensen av det som han saknade: någon annans engagerade närvaro, och han visste att denna frånvaro hade både format och skadat honom."

Det är väl det jag saknar i min man, "engagerad närvaro". Han har hittat närmare i det, närmare barnen, men att komma närmare mej verkar vara jobbigare. Säkert för att i sårat varann mer i det här med alkoholen.

Ärligt sagt så om det varit jobbigt med alkoholen tidigare så har deg gått att gömma sej bakom det, att man inte vill diskutera med en som druckit. Och nu känns det ovant, naket och blygt. Och jag kan inte helt säga jag litar på honom, att han är färdig att satsa på oss.

Anka! Du visar att det går att komma vidare, samtidigt som du vittnar om hur sjuk man själv kan bli mitt i det där. Brrr. Och så det där med att man har fem bra dagar. Vad då bra? Allt det onda som hänt under de där dagarna, och alla andra dagar tillsammans, sitter ju kvar. Såren är ju djupa. Min fd. tror att bara för att han klarar av att vara nykter några dagar när han är med barnen nu, så är allt över. Ungefär som om deras sår och mina läker, bara för att hans har gjort det. Sedan älskar de ju sin pappa.

InteMera! Jag känner så mycket igen känslan. Av locket på. Och att tassa som katten kring het gröt. Men var inte arg på dig själv. Du gör vad du kan. Och du ser ju klarsynt på mannens beteende också. Puh.

Försöker själv komma vidare, men inser att jag måste ta hjälp av någon med att reda ut alla tankar. Vad tar jag liksom tag i nu. Det räcker liksom inte med att ha hittat ett boende som bara funkar sådär. Ekonomi som går back varje månad. Och framför allt ett beteende, det ser jag lite tydligare nu, som hela tiden sätter vad jag vill göra på vänt. Det har ju varit så mycket att ta hänsyn till tidigare -- det gick inte att planera för många saker, eftersom det inte gick att lita på att mannen skulle vara där/med/nykter... Jag gör likadant fortfarande, men märker att det går ut över barnen.. Och det mest skrämmande: alkoholisten blev sjuk och bad om min hjälp. I en cirkus av ambulans och annat, råddar jag saker och ting.. och skräms av att jag faktiskt tyckte att det var skönt. Själva känslan att känna igen sig i att rådda i ett kaos. Hjälp! Jag såg mig själv utifrån en stund, men vet inte hur jag tar mig ur det. Det sägs också att man ska släppa kontrollen. Men hur gör man då det? Jag vet att mannen dricker när han är ensam. Jag ska inte bry mig om det, för det som är av vikt är vad han gör när han är med barnen. Men hur ska jag inte bry mig om det? Hur ska hjärnan kunna sluta att dra slutsatser om vad som kan hända.. Jag vet inte. Och mannen har ju fortfarande barnen en del av deras vardagar.

Istället för att komma med energi och push här, så blev det en dipp. Just nu fortsätter det helt enkelt att vara tungt.

Din hustru har utvecklat ett missbruk. Känner så väl igen mig i min exman. Varje fest var en plåga och slutade också i kaos. Ibland drack jag mer än jag egentligen ville, bara för att kunna stå ut. Dagen efter var det ofta bråk.

Är det bara på fester hon dricker? Eller dricker hon för övrigt också?

Tyvärr kan du inte få henne att sluta. Hon måste göra det jobbet själv, eller be om hjälp. Att få en alkoholist att sluta dricka är som att ensam lyfta ett helt berg.

Det är alltid svårt att ge råd om vad du ska göra. Sök hjälp för din egen del. Gå till en självhjälpsgrupp, typ alanon. För om du inte hjälper dig själv i din förtvivlan så kommer du längre och längre in i ett medberoende, och det är inte bra för varken dig eller din fru. Gör det för din egen skull, så blir du också en bra förebild för dina barn. Nu och när de blir äldre.

Åh! Jag frågade hur du mår och har inte reagerat på det sen dess. Ibland är det bara så svårt att komma in i detta, att öppna datorn för egen skull och inte för jobb eller allas trevnad. Känner så med dig. Skönt att slutligen prata om detta med någon. Jag har själv tagit initiativ till att prata med någon professionellt, dvs. till att prata med någon enskilt och inte bara i grupp. Bara att få mailet: du kan boka tid med mig, fick mig att må bättre. Men sedan att lyfta luren och boka tiden på riktigt. Ibland är saker som gäller en själv så himla svåra att göra. Så mycket lättare att ta hand om andra och försöka kontrollera. Men den som måste få må bra nu är du!

Tar ni aldrig upp diskussionen om ert förhållande?

Känns lite som att när du skriver så går ni omkring i en stel bubbla som väntar på att spricka åt nåt håll o då antagligen din. Ni kanske skulle behöva ha hjälp till o börja prata. Prata om d som varit,d som är nu o även framtiden....din framtid, hans framtid men också er gemensamma framtid..

Att du har tagit steget. Stort! Omvälvande. Men som det verkar: ändå grundat. Du har en plan. Håll fast vid den. Det där med bodelning verkar bli jobbigare ju mer man skjuter upp det (tro mig, nu har jag väntat i några månader). Så skönt. Tiden fram till flytten kan bli speciell på flera sätt. Inte alltid så skönt som jag kanske just gav intryck av. Jag kommer att fortsätta följa dig, fortsätta tänka. Och nu skicka all den energi som jag kan!

InteMera: så frustrerande med din man, dracks han idag också?

Här är det lika frustrerande som vanligt, dock sa jag till jo om både idag att d är nu han måste bestämma sig, mig eller alkohol d finns inget mellanting eller jag ska dra ner successivt....för d kommer han aldrig göra! Han sa att han märker att jag inte mår bra av d eftersom jag är så kontrollerande som han uttrycker d. Jag sa till honom att fundera på vad som är viktigast så kan vi sen sätta oss ner i lugn o ro o diskutera vad vi ska göra med allt runtomkring, dvs hus o son....

Han har under dagen när vi varit borta pimplat i sig en flaska vin, nu kom en kompis o hämtade honom för de skulle fixa en grej....vet inte, jag har iallafall börjat ställa in mig på riktigt att vi ska flytta. Har redan en avtalad tid med banken o då kan vi börja rodda i allt med gemensamma konton o hur d blir med huslån o den kontantinsatsen vi hade lagt...så vi får en liten struktur på hur d går till o vad vi kan förvänta oss.
Jag orkar inte bry mig även gör jag d ändå, men hoppet finns inte där längre däremot medberoende o d är väl d som sätter in mitt kontrollerande antar jag.

Har dock bestämt att jag ska kräva ensam vårdnad, han kan inte så mkt om d där o i det fallet är d väl lika bra o han slipper bry sig om allt d praktiska om vårt barn.

Det ska bli en väldigt intressant vecka även att magkänslan säger att d är denna vecka allt tar slut...10 års förhållande, en massa hopp o slit för att kanske få uppleva familjelivet på riktigt med den mannen jag blev förälskad i. Det är så sjukt sorgligt men jag måste ta tag i det här nu, annars kommer min son att börja fara illa med hemska minnen om sin pappa o en trasig mamma, det är d sista jag vill ha....

Imorn ska jag gå o prata igen, ska bli skönt...ser fram emot d o få min lilla frizon att få vara o prata!

Var ju hos mina föräldrar idag o jag berättade inget för dom om torsdagen, jag tänker att jag ska låta denna vecka visa vad som hände roch därefter prata med dom om vad som hänt o hur jag ska gå härifrån. Har en förmåga att bli sån hets på precis allting om jag inte har en plan framför mig o när de sätter igång eller framförallt min mamma så blir jag bara förvirrad och hela situationen blir 100ggr än vad den redan är...jag orkar inte den stressen nu, d är jobbigt som det är. Dumt eller ej, men nu är d min takt som gäller och framförallt mina beslut!

Hur har din dag varit Nykteristen?

Min man snäppte ur drickandet idag, klädde sig snyggare än han brukar för en hemma söndag och går runt som inget hänt. Jag har inte sagt ett ord till honom, för helst vill jag bara skrika rätt ut. Vet ju nu han helst vill jag flyttar och det gör mig arg och lessen att han vet mycket väl det sätter mig i en svår sits då det finns få bostäder i rätt skolområde lediga, inget jag har råd med i alla fall. Han räknar nog kallt jag stannar bara därför, att han kan behandla mig som skit och inte förlora nåt på det. Jag kan knappt andas hemma och huvudet exploderar snart om jag inte löser detta snart. Packar vidare på mins hemliga flyttlådor tills jag vet hur det blir med nåt, könns bra att ens ta små steg i rätt riktning.

Styrka till er alla inför en ny vecka, själv börjar jag veckan som kommer rätt utmattad.

Ska googla på Baby king syndromet för det låter som min man!

Dessa diagnoser har många likheter och det finns givetvis gradskillnader, även nån som inte uppfyller ett fullständigt diagnoskriterium kan ha drag av tex adhd eller autism som gör livet besvärligare om man inte är medveten om vad det är och vad man kan göra åt det. Mycket handlar om att lära sig förstå sig själv, hur man ska göra istället när man märker det börjar gå snett. En autist har i regel svårare än en adhd person med det sociala och att hastigt ändra i planer kan framkalla rena panikattacker hos en autist medan en adhd glatt kan rusa vidare till nästa impuls. En autist kan också ha lättare för att längre tider koncentrera sig på nåt, så länge de själv får välja aktivitet. Adhd mänskor kan ha svårare att alls sitta still oavsett vad. Sen kan båda uppvisa rastlöshet, obetänksamhet och svag impulskontroll så man måste vara rätt påläst på detaljerna i de fall där cirklarna går in i varandra för att veta vad som är vad.

Från studier vet man att adhd är en riskfaktor för att hamna i missbruk och därmed även löper högre risk för kriminalitet och olagliga handlingar pga dels missbruket och i kombination med dålig impulskontroll och ofta svag förmåga att beakta konsekvenser av sitt handlande samt risk för att hamna i dåligt sällskap för att man så gärna vill passa in ens nånstans.

Det är väl kanske likt ADHD ärftligt dessutom? Om din son har fått diagnosen tänker jag. Tror som du att de flesta av oss har drag av detta, man kan även ha lite av varje i dessa diagnoser. Jag är också den som går "all-in" med allt. Även då A tyvärr.

Det finns även ett syndrom som kallas Baby King eller Baby Queen vilket är väldigt vanligt hos människor med A eller Drogproblematik. Detta är inte så vanligt att man läser om i Sverige men i USA är det vanligt att man behandlas för detta när man är inskriven på A-klinik.

"This is someone who needs to control others. It is someone who has an inability to accept frustrations. It is someone who wants it our way, right away.
The characteristic infantile ego possessed by those who need to grow up"

Alltså riktiga egotrippers...

Googlar man detta får man tyvärr inte upp mycket på Svenska men det finns att läsa om på Amerikanska sidor.

Sa till honom igår att nu räcker det. Jag säger stopp nu.
Nu ska vi ha total delad ekonomi & jag kommer till att backa sådär 1500-2000:-/ månad. Hur fan ska detta sluta?!
Känns som det aldrig tar slut!!
Mannen på sitt vis, en mamma som är sjuk med ångest & allt vad det innebär, barn som inte mår bra...
Känns som jag sprallar & sprallar men det händer ingenting...

Det du skriver är jätte intressant! Jag har tänkt i liknande banor. Och förstås då inga diagnoser finns men kanske drag av dessa.
Det som gör det speciellt intressant är just det där att förändringar är okej sålänge de kommer från en själv. Är man sedan flera i en familj med liknande drag, plus lite medberoende både från barndomsfamiljer och alkoholism därtill, så vet man ju inte längre vad som kom först och vad som är en reaktion på det andra.

Hos oss har vi talat mycket om det där, om hur mycket allt skall planeras i förväg. Måste man ha järnkoll på allt eller kunde man bara ta stunden som den kommer. Men jag vågar påstå att planerar man inte alls så följer resten av familjen någons nycker. Och den som slår fast vad vi gör om femton minuter kanske inte alls själv skulle stå ut med att någon med så kort varsel skulle komma med gemensamt program.

Vad gjorde att diagnosen för din son landade på högfungerande autism istället för adhd? Är han överaktiv som de som har adhd är? Ofta är ju de här dkagnoserna (autism, adhd lch tourette, minns inte om det var nån mer) väldigt nära varann. De är liksom cirklar som nuddar varann och man kan ha mer eller mindre av alla, med betoningen på en viss. Har också bekantat mej med det på egenhand och tror alkohol i många fall används då man inte fått diagnos i tid.

Jag har aldrig tänkt i de banorna, att min man kanske har någon bakomliggande diagnos som gör saker värre. Han har vad jag skulle kalla en narcissistisk personlighet, med elakhet, empatibrist, maktspel och kontrollbehov som syns oavsett han dricker eller inte men blir värre med spriten. Men nu när du säger det så har han faktiskt vissa saker som ska göras på ett nästintill manisk sätt, där jag och barnen alltid får skäll att vi gör fel bara för att vi inte gör exakt som han skulle gjort, även om vårt sätt i slutet leder till exakt samma resultat.

Det finns även såna här behov av ordning, rutiner och struktur i omgivningen hos personer med högfungerande autism, det man förut kallade aspergers, där de fungerar som alla andra så länge saker och ting är som de ska. Tänker på din man Nykteristen som blir stressad om ni inte gör som han planerat, men att det är mindre illa om han själv ändrar nåt. Man kan ha drag av detta utan att vara klassad som autisistisk och dessa mänskor är ofta väldigt duktiga på sina jobb och går all-in när dom gör nåt, därför även sprit är ett riskmoment för dem för det blir lätt all-in på det också. Jag är rätt påläst på detta eftersom min son länge troddes ha adhd tills de kom fram till att det inte är det som vållar honom problem utan de drag av just högfungerande autism som har liknande symptom men kräver annan anpassning av omgivningen än någon med adhd gör.

Alla dessa diagnoser är förhöjande för risk till missbruk av olika slag just för att man vill dämpa rastlösheten och krypet i kroppen med nåt och då kan sprit lätt bli utvägen för att koppla av, men eftersom dessa personer också har svårt att inte gör allt de gör fullt ut och är rätt impulsiva så går det lätt överstyr. Bra om du MondayMorning själv sett mönstren i detta, utan kunskap i dessa diagnoser är det lätt att man tar till helt fel åtgärder som till och med kan förvärra situationen.

Han drack förresten en öl i går kväll, och en likaså i kväll. Jag var med då de köptes. Skjlle jag fått välja skulle de inte köpts. Men det kändes inte så illa. Jag tror han själv behöver testa. Han sade ju för ett år sedan han inte tänkt sluta för gott, lovade inte alls någon tid.

Ett tag på våren då jag upplevde det riktigt jobbigt sa han att han är utan åtminstone en månad ännu, jag minns det var riktigt avgörande för hur jag mådde då. Jag dricker ju inte alls själv, trots jag aldrig druckit mycket eller regelbundet eller haft några som hells problem med alkoholen.

För mej är det ok om han tar en öl nu och då. Om han klarar det. Då allt börjar snurra kring nästa öl tycker jag det blkr jobbigt. Likaså vill jag inte sitta och diskutera med nån som druckit ens 3-4 öl.

En jobbig dag igen. Egentligen fin pga barnen. Vi fick mycket gjort som familj. Men känner det bara tomt, vi pratade knappt alls idag. Jag och min man.

Jag märker dessutom jag har stora problem med att känner jag tidigare "blivit lurad" med att han först är väldigt vänlig och tillmötesgående, och sen med facit i hand ser jag han haft något syfte med det. Inte något allvarlkgt, men typ diskuterat om vi behöver något, trots jag handlat och kommit på barnen vill ha ingredienser för att de ville baka. Bara det att det sedan alldeles tydligt var ölen som fattades, det var orsaken till hela butiksbesöket, skulle bara kamoufleras i något annat. Jag märker dessa inverkar på mej ännu. Han kan börja en diskussion, bara for att väldigt frånvara de byta några meningar och fast somna i soffan. Jag upplever det väldigt starkt. Vissa stunder känner jag mej helt paranoid. I och med att drickandet blivit borta har det ju minskat men känslan sitter djupt. Kan han inte bara säga, jag "jag behöver det här och det här, är det något annat som fattas, något vi kan skaffa med samma, eller något du vill jag hjälper med först". Det är hemskt att då den andra säger något vänligt få tanken att han är ute efter något annat. Att inte bara kunna koppla av och tänna att han gör det för att han bryr sej om mej.

Detär verkligen något fel på mina tankebanor.

Det är mycket som borde diskuteras nu. Annat än vårt förhållande. Och jag känner mej helt uppgiven. Ända bra är att mångavardagsrutiner fungerar bra nu. Han är verkligen engagerad, kollar med barnen lm deras dag fast han skulle starta som den första av oss på morgonen. Tjatar på barnen om de inte gör sina läxor och annat.
Kanske det bara inte går att ändra på allt på ett år. Då vi stred som mest så jag, att han kan lämna mej, det står inte i min makt, men det jag ser barnen blir utan pga alko och jobb tåll jag inte, det är jag färdkg att ta strid för. Jag gillar att han är med barnen på ett annat sätt nu. Samtidigt ser jag det som smått hysteriskt, som om han springer undan vårt förhållande.

Känner stark för att bara gå och lämna dem med sitt. Mej behöver de bara då något gått på tok.

Jag vet nog jag är väldigt viktig för barnen. Mycket tankar jag behöver bearbeta just nu. Skönt att få dem på en tråd.

Jag vet själv att jag har ADHD men jag har inte fått diagnosen ännu. Utredning tar tid när det handlar om vuxen adhd.
Det är det min terapeut vill reda ut. Om detta kan vara en orsak till att bedövar mig själv. För att få tyst i huvudet.
ADHD kan man ju ha i olika grad, jag fixar mitt jobb galant men måste få ha min ordning baren (jobbar som bartender)
och jobbar helst själv så jag får ordna så det funkar för mig...

Jag är också manisk men det blir värre när jag dricker (eller mer korrekt NÄR jag drack), då blir det ju ännu mer kaos.
Dessbättre så finns det bättre sätt att stänga av än med A.

Jag tror absolut att min sambo har nån slags diagnos typ ADHD. Även när han är nykter ska d va rent men inte på samma maniska sätt. Han har sjukt mkt energi o har svårt o sitta still. Behöver god tid på sig att förbereda sig på T.ex en så enkel sak att vi ska åka till simhallen, då ställer han in sig på d och skulle d sen skita sig pga nån annan än han själv så blir han helt knäckt. Men är d han själv är d ok. Har han ett möte med nån vid ett visst klockslag är d väldigt viktigt att vi är i tid...ska jag eller sonen nånstans kommer vi alltid sent pga honom
Så ja jag tror han bedövar sig med A pga nåt

Detta är ju inget han är medveten om. (om han inte har den kunskapen, om du förstår hur jag menar)
Det är psykologiskt och mentalt. Men det är så vi fungerar. Det handlar om kontroll över situationen.

"Lever man med inre kaos kanske man vill kompensera med att ha det städat runt sig"? Ja absolut. Det lugnar oavsett om man är medveten om det eller inte.

Detta symptom finns ju även hos personer med ADHD, OCD, GAD t.ex som ofta har kaos på" insidan", det kompenseras med att ha en jäkla ordning och rent på utsidan. Det är ångestdämpande och lugnande. "Jag har koll på situationen"

Och det kan var tvärtom att man har nån av dessa diagnoser och dricker A för att stänga av.

(säger INTE att era män har något av detta. Jag är inte specialist på detta men jag är själv på utredning
för ADHD och vi ska se om detta kan vara en orsak till mitt drickande OCH mitt överdrivna sätt att vilja ha ordning/allt måste vara organiserat på rätt sätt för att jag ska fungera bra)

Finns detta beteende även när han inte dricker?
Finns det annat som ska göras maniskt?

Dionysa: ja, d känns inte som världens enklaste situation d kan jag hålla med dig om samtidigt så har de sista händelserna denna vecka verkligen ryckt av mig min ögonbindel för att inse hur d verkligen verkligen ser ut o verkligheten är inte vacker.

När jag åkte hem idag så köpte jag med en kebabrulle som vi kunde dela på. Till min förvåning så hade han dukat när jag kom hem, sonen hade ätit hos min vän så han fick mysa i soffan med pjamasen på.
Han började med att han inte mått bra alls de senaste veckorna eller månaderna eller åren för den delen som jag säkert märkt, berodde på många grejer som hänt under årens lopp. Vilket har märkts såklart....
Men att han inte vill mer egentligen.

Jag sa d att sist för ett par veckor sedan så hade jag gett honom ett ultimatum som jag kommer att hålla på o den dagen är här, hab har skadat mig o sonen för många ggr nu o den sista gången va för hård. Jag vill inte va med och se mer efter detta, så han måste välja oss eller alkoholen....det finns inget mellanting längre. Han förstod d och börjat inse att d vi tar skada också...men han sa inget mer om vad han tänkte göra. Jag ska låta d va till på torsdag när vi ska till terapeuten, då vill jag ha ett svar av honom och blir d inte exakt så som jag vill och att han menar att han inte vill röra en enda droppe av skiten igen. Då ringer jag mäklaren efter nästa helg och ruljansen på allt är igång....finns inget annat längre och vet ni, d känns så jvla bra....

Gällande kvällen så har han inte druckit sen vi kom hem, men han drack tillräckligt innan vi stack...så här kommer d bli en lugn kväll och natt! Ingen aning om hur resten av helgen blir.....men d ska bli intressant

InteMera: men stackars er, tur att han iallafall flyttade sig till soffan så ni kunde få sova i sängen. Verkar som han tog en tycka synd om-dag efter ert prat. Hoppas han låter er va nu resten av kvällen. Pussa din dotter lite extra ikväll o ta hand om er, låt honom inte ge dig nån skit...gå hellre därifrån eller va helt tyst så han tröttnar (om han tröttnar). Tänker på er massor!

Tänk dig när allt är över o vi är på andra sidan o kan kolla tillbaka på allt, då kan vi sitta o njuta av ett glas med läsk o skåla i hur fruktansvärt starka kvinnor vi är! <3

Jag har aldrig tänkt på detdär med städandet var hans kommentarer kommer ifrån men jag tror du kan ha rätt MondayMorning. Lever man med inre kaos kanske man vill kompensera med att ha det städat runt sig? Inget fel i sig, men det jag stör mig på är hans syn på att det alltid verkar vara alla andras fel det är smutsigt eller oredigt, som om han inte skulle bo här eller själv för den delen kunna ta itu med städningen om det stör honom. Väntar han sig att hans inre kaos dämpas mer om han förmår mig städa dvs symboliskt ha mig att hjälpa honom få reda i röran mentalt? Hm, intressant tanke.

Jag längtar till måndag. Mannen har idag varvat tungt drickande i garaget med djup sömn på soffan, i några timmars intervaller hela dagen. Han har inte sagt ett ord till nån av oss, blänger surt på oss allihop när han vinglar förbi på väg ut till nästa flaska. Av hans höga irriterade suckar fick vi förstå att vi störde hans snarkande när vi åt middag i köket, så han stängde in sig i sovrummet med en ljudlig smäll. Han raglade ut till tvn lagom till kvällen nu så jag och dottern kunde gå i säng. Blev tvungen att storvädra pga spritstanken, dottern höll för näsan och ville pappa flyttar om han ska vara såhär. "Inte bryr han sig ändå om oss" sa hon och jag håller tillbaka tårarna och kramar henne hårt, vad mer kan jag göra. Hon är sorgligt klarsynt för sin lilla ålder. Jag kommer vara ett slutkört vrak på måndag, men ändå bättre att vara på jobbet där man inte har tid att älta sitt liv varje minut.

Hoppas du Nykteristen fick en bättre kväll idag!

Det är en svår situation du befinner dig i Nykteristen, med barn och allt. Samtidigt lätt! Ju mer du berättar, desto mer tycker jag att jag känner igen mig i den här typen av relation med en man som överhuvudtaget inte fattar vad som händer, vad han gör, och som har helt och hållet andra referensramar och förhållningssätt. Jag har tvingats inse att det enda jag kan göra är att fly den sortens person.

Nu började d även här synas stt smådrickandet i garaget gett en onykter man hemma så stack till kompisen för ett break....skönt

Ullabulla!
Var bara inte för hård mot dig själv!
Och jag undrar, hur många vuxna bär inte på sårade barn?
Det påverkar oss på det ena eller andra sättet.
Men det är bara mänskligt.
Jag tror kanske inte vi måste kunna laga oss helt och hållet?
Kanske kan vi det inte.
Men vi lever på ändå, med all rätt, och blir ibland t o m älskade.
Och älskar själva också, ibland.

Tappa inte modet nu bara!
Och tänk tanken, att det kan finnas en mening med det som sker!

Klandra inte dig själv alltför mycket, bara för att du är ett sårat barn (har ett inom dig) för att ert förhållande stöp!

Fast jag medger att det är lätt att göra det, om man som du är självkritisk och även "bara" människa.

Lycka vidare på livets äventyr/ kram

Flåt, som jag skriver....

Nej du lägger dig inte i....ska d stå!

Utan dessutom en jävla skitstövel rent ut sagt! Att bli hånad, nedtryckt och bli skrattad åt är inget du förtjänar..
Jag säger gå! Resten löser sig säkert på bästa sätt ❤Det räcker att leva med en alkoholist.. Det är kämpigt nog! Min alkoholist är i grund och botten världens snällaste karl. Han skulle aldrig behandla mig så.. Många gånger har jag önskat att han skulle slå mig, vara elak.. Där hade min gräns gått. Det hade varit lättare att lämna. Åtminstone intalar jag mig själv det. Fast vem vet.. Jag har ju redan töjt på mina gränser om och om igen.
Kram till dig