Senaste kommentarerna i forumet

Vilken jäkla kväll du har. Har haft mkt på jobbet och läste nu vad som hänt.
Nu får han stå sitt kast. Tycker det är bra att han åkte fast!
Ta nu hand om dig i allt detta kära du. Kram.

Han åkte dit, för rattfylla! IDIOT! Orkar inte skriva mer just nu, är helt tom och förtvivlad....dom kom o tog honom här hemma efter ett anonymt samtal som sett honom i en butik

-

-

Jag ska kanske inte säga så, men tycker nog att det skulle vara bra om polisen ertappade honom rattfull. Det skulle kunna bli ett rejält uppvaknande. Hoppas nu att han inte skadar sig själv eller någon annan mer än vad som redan skett.

Jag ska kanske inte säga så, men tycker nog att det skulle vara bra om polisen ertappade honom rattfull. Det skulle kunna bli ett rejält uppvaknande. Hoppas nu att han inte skadar sig själv eller någon annan mer än vad som redan skett.

Huvudsaken är o d verkar d ju som att du är fullt medveten om ditt beroende. Då är d kanske också enklare att be om hjälp o förståelse.

Känner mig mycket lugnare av vår dialog och d känns bra! Men fattar ändå inte hur denna kväll kunde eskalera så fort...

Intressanta men jobbiga dagar att vänta

Ja man skiter i allt men innerst inne så känner säkert din man skuld och skam.
I och med att han "tror" att han smyger med det så vet han ju nånstans att han
gör fel mot er.

Jag har ett periodiskt drickande så jag har lyckats klara av att hålla mina barn
utanför min dåliga perioder. Har haft varannan veckas barn och har "festat"
på när dom inte har vart här för att sen kliva in i rollen som den perfekta mamman
när dom varit hos mig.

Tyvärr inte sista tiden när det har eskalerat för mig.
Men dom är inte små längre och vi har en öppen dialog om det.
Men när jag hade små barn i hemmet så drack jag inte alls.

Tycker d egentligen är en självklarhet att skydda barnen...men är alkoholen så viktig att man T.om skiter i sitt/sina barn? Det har jag fått världens bästa bekräftelse på ikväll!

Det är bra att du kommit till insikt för dig själv o även för dina nära o kära. Hade bara hoppats att d va samma här! :-(

För att man tror att man gör rätt för barnens skull. Genom att inte gå.
Tror väldigt få av er skulle stanna kvar om ni inte hade barn ihop.

Om jag skulle se till mig själv så skulle jag inte stannat för allt i världen.
Och vill inte en människa förändra sig så måste man
se till att man själv mår bra.

Jag skulle främst fundera på hur mycket stryk min barn
tar att leva under de förhållandena. Du skev att din man
skrek på er när ni tittade på barnprogram. Inte ok.

Mina barn har alltid kommit först. I alla väder.
Barn är små och vi måste beskydda dom.

Ja, d är sjukt vad detta gör för en o jag har ingen aning om varför man blir så blind och vill skydda en sån här människa!

Nä när han kommer hem så ska jag inte prata med honom, d kan jag lova! Får se hur pass stabil han är imorgon också lr så är han bakis o då kommer d dubbelt upp istället. Alltid väga av o kolla läget först...

Tack för att du bryr dig, skönt o få lite svar i detta nu som blev så påtagligt! <3

Jag läser mycket på eran sida. Och många gånger ser jag hur illa det är.
För att jag har varit där själv. Många gånger vill jag skriva: GÅ
För jag vet att det inte kommer ske en förändring.

Sen förstår jag att det är svårt när man har barn i hemmet.
Men för barnen skull. Barn ska inte behöva växa upp i den
miljön med oro, ångest och rädsla.

Ta inte upp någon strid när han är onykter bara.
Han verkar labil. Och att prata med en som är full
är som att prata med en vägg.

Men fundera på det. Egentligen är det VI (han) som ska gå
men under detta beroende så är vi så förbannat dumma i
huvudet att vi inte fattar det.

Jo, jag antar det...detta är så jävla sjukt!

Förstått d nu, d spelar ingen roll längre vad jag gör eller säger! Det är dags att bli av med honom efter ikväll....han ringde precis o sa att han va norr om stan o skulle åka hem. Nu ligger jag o hoppas att han virrar bort sig ännu mer för när/om han kommer hem så vet jag inte om jag vill vara med...rädd? Ja blandat med ångest, sorg och besvikelse!

Hej Muminmamman o alla andra. Jag känner också att man börjar bli så isolerad. Dom gemensamma vännerna försvinner en efter en... Grannarna pratar lite över staketet inget annat ( men dom tycks springa hos varandra) Man undrar hur mycket dom vet??? Dom anar nog om inte annat har dom nog hört min man när han skrikit på mig /barnen...Även släkten börjar dra sig undan. Han blir ju så jobbig ibland o dom har även tappat respekten för honom. Jobbigt att du mår så dåligt nu Muminmamman. Bra att du bokat samtal. Jag var på mitt första samtal nu i veckan. Det kändes skönt. Synd att jag inte kom iväg tidigare. Det känns ändå som jag har kommit till ett vägskäl nu.. Bollen ligger hos honom. Jag kräver att han ska söka hjälp o jag lovar att stötta honom. Men vill han inte det så måste vi skilja oss. Jag fick uppfattningen på samtalet att dom även stödjer mig i det om jag väljer den vägen... Kram på er!

Låt det hända! Det är utom ditt ansvar.
Det är han som satt sig i bilen. Inte du.
Det är han som skadar sig själv. Inte du.
Det är han som åker dit för rattfylla. Inte du.

Även om någon annan kommer till skada
är det fortfarande inte ditt ansvar.

Han måste ta ansvar för sitt eget agerande och dess konsekvenser.

Han gör dig illa och det verkar inte bli bättre av det jag har läst i din tråd.
Han kommer aldrig ändra sig för din skull. Tyvärr. Han verkar långt gången i
sin sjukdom.

Tack, alltså han har ju druckit...ärligt så skiter jag i honom vart han är just nu men mest rädd för att d hänt nåt, honom eller till följd av honom. Vad är d för människa som tar en bil o åker iväg med påverkad?!

Tack för att du svarar!

Är du orolig? Har läst tråden din och lider med dig :(

Skriver ibland i anhörige forumet fast jag är på "andra" sidan..
(nykter)

Vad gör jag? Människan har tagit sin bil o stuckit!!!
Ska jag våga ringa o kolla vart han är eller ska jag låta bli? Känner mig helt tom i huvudet

Helt tyst i huset sen han gått fram o tillbaka en massa ggr, nästan lite skrämmande kände jag. Vet att han inte är inomhus...o såg precis på sociala medier att polisen åker runt o kollar vårt område. Den klumpen i magen man fick :-(

Det låter nog som att han dricker mer än vad som är ett sunt bruk, att alltid dricka en sixpack är nog ett riskbruk i mitt tycke. Blir han märkbart påverkad?

Det du undrar över är också om han kör onykter. Jag tippar på att en blåskontroll skulle ge utslag med de mängder och klockslag du nämner. Hemsk känsla att tvingas låta sitt barn åka med honom tidigt på morgon! Kunde du försöka ordna honom en liten ögonöppnare genom att tipsa polisen om en sannolik rattfylla, ge dem adressen och vilken tid han brukar åka och registernummer och bilmodell samt färg och förklara din oro och be de ser till att få fatt i honom bakom ratten någon morgon för ett blåsprov. Kanske det skulle vara en ögonöppnare för honom också om han får böter eller till och med blir av med körkortet?

Vad kom han fram till eller ni?

Vad bra du fått tid för samtal! Det kan säkert lätta på trycket lite att få säga saker högt till någon som inte nedvärderar allt du säger!

Detdär med att gå ut med vänner på en pizza och en cola lät underbart, så många år sen man kunnat göra nåt sånt. Jag har heller knappt några vänner kvar, mannen har lyckats knyta min livscirkel så snäv med sitt drickande och sitt humör så jag knappt rör mig mer än mellan hem och jobb och nåt enstaka barnens aktiviteter. Bjuda hem folk är otänkbart, har provat och då sitter han och surar vid middagen.

En sån där rökugn skaffade min man också förra sommaren, helt ok tyckte jag. Tills den skulle i bruk...För fort kom det fram att en rökugn ska ha vätska i en behållare som gör maten mör och saftig medan den röks och förståss tyckte ju mannen att cider och olika typer av öl var de bästa smakgivande vätskorna och handlade hem litervis av vardera för varje rökning. Med resultat att kocken var mer vätskad än köttbiten i ugnen och han ibland slocknat innan maten var klar och jag tror han mest satt vatten i rökugnen utöver den första flaskan jag sett honom hälla i ugnen. Var alltså bara ännu en täckmantel för att få dricka.

Hoppas du orkar jobba inatt Muminmamma och att du slipper få elaka sms från mannen inatt!

Håller också på att tappa de få vänner som är kvar...har en vän men samtidigt vill jag vad som än händer inte förlora henne som jag gjort med de andra som sakta och omärkt försvunnit iväg. Men hon har lovat att hon alltid kommer finnas där, för hon har varit i samma situation...så jag hoppas hon finns när allt är klart. För d är d jag tror håller på att hända. Han kommer inte ge upp så d blir mitt kast som jag måste göra nu o fan för d :-(

Jag hade mer än gärna ätit god mat o druckit Cola zero (ingen pepsi ;-) för min del) med dig nånstans! <3

Hoppas din jobbnatt blir lugn och jag blev glad att du bokat en tid nu!

Jag håller med dig Muminmamman, en rejäl omgång skulle de behöva ha!

Skönt för dig att jobba natt även att det kanske är lite svårt, men hoppas d är lugnt hemma hos dig!

Det där med att sätta sig själv på en piedestal d är dom jäkligt duktiga på. Här hemma fixas d lite köket med lampor o så. Vet inte hur många ggr ikväll jag har berättat hur otroligt fint o duktig han är ändå är jag så dum i huvet att jag inte fattar nåt....trött blir man. Ska försöka sova nu!

Hoppas d blir lugnt för er inatt! Massa kramar <3

För det första, jag beundrar dig, din tydlighet och din beslutsamhet. Jag hör till andra sidan så jag vill bara ge lite annat perspektiv på att han drack.
Precis så kan det vara att han fick en oerhörd önskan att fly, nu när allt ska upp i ljuset och då drack. Det har säkert varit en tillflyktsort när livet är jobbigt och det är den väg han går.
Lögnen, som gör så ont, handlar för min del om att det är så jäkla pinsamt att ha druckit fast man inte ska. Fast man inte vill. Fast man borde veta bättre. Din sambo erkänner problemet och har troligtvis för avsikt att arbeta med det. Han flyr inte och han verkar vilja. Sen är det svårt. Kanske några dikeskörningar krävs. Men det är kanske inte viljan som saknas. Vi är många inne på beroendesidorna som kämpar, vill, kör i diket, men kravlar oss tillbaka igen. Och det går framåt. Sen finns det många härinne som bor med någon som förnekar problemet och försöker lägga problemet hos er, men din man verkar vara som en av oss som verkligen kämpar.
Men än en gång, jag tycker att du är fantastisk med din tydlighet och att beteendet inte är acceptabelt. Och jag vet ju inte hur illa det varit. Förstår att det finns en gräns och att man måste ta hand om sig själv. Hoppas allt ordnar sig!