Senaste kommentarerna i forumet

Tack Filippa. Är bara så fruktansvärt och gör så ont att veta att han satt ensam hela kvällen. Tvivlar på mig själv och önskar så att han ska få ordning på sitt problem. Vill ju så gärna vara med honom.
Kram

"Hur konstigt det än kan låta så tycker jag faktiskt att mitt missbruk har hjälpt mig på vägen. Inte när jag har varit aktiv, men alla de gånger jag har slutat har jag jobbat mer med mig själv än många människor någonsin får privilegiet att göra. Jag har byggt upp en självinsikt, jag har lärt mig att njuta av de lyckliga stunder som drar förbi emellanåt, jag lever i nuet och har lärt mig acceptera att allt inte är solsken och rosor. Så även om jag känner mig lite melankolisk just nu, så vet jag ju att det kommer bättre tider, kanske kan jag så småningom lära mig att själv tända lampan när livet mörknar." Citat från en annan av våra vännerna här: Heueh.

Inte för att jag vill rekommendera någon att börja dricka... men livet är en märklig konstruktion och hur de svartaste erfarenheter kan också de ljusaste födas om man låter det ske.

Sabina funderar på att lämna dig. Hon tycker att kärleken tar stryk varje gång du är full. Hon tycker du sviker dina löften när du dricker, och du blir ofta otrevlig mot henne då du är påverkad. Hon känner sig så stressad och orolig av det här att hon inte tycker sig ha råd att låta dig få utrymme att visa om du verkligen tål att hantera drickandet. Hon är orolig över hur det ska gå för barnen, om du skulle klara av en ev delad vårdnad om du samtidigt väljer att fortsätta drickandet. Hon befinner sig i en låst situation där varken det ena alt - att stanna - eller det andra - att gå - verkar framkomligt. Om du älskar henne, dina barn...dig själv!, måste du visa att du kan och vill avstå från a.
.....

Hej!
Det låter som att vi är i en liknande sits. Jag känner ju också att kärleken tar stryk varje gång han blir full eller inte håller vad han har sagt.. Han blir inte full så väldigt ofta men eftersom vi har små barn och han blir det hemma så känns det inte okej. Som du skriver också, vad händer med drickandet om jag lämnar? Då tänker jag på hur han fixar att ta hand om barnen.. Han är en bra pappa absolut, men om han dricker en lördagkväll och inte kan sluta.. Det är jag orolig för..

Sedan blir han ju ofta otrevlig mot mig när han druckit lite för mycket. Ofta handlar det ju då om att jag ber honom att inte dricka mer för kvällen.. jag blir ju också lätt arg när jag märker att han ska dricka eller på väg att dricka för mycket. Och jag har ju svårt att ge honom chansen att visa att han fixar det också, att hålla nivån, eftersom det inte alltid fungerat tidigare.. Jag känner mig också stressad över detta. Den svåra frågan är ju när det är dags att lämna..?

Ja, det är jättesvårt. Jag skulle vilka råda dig till att inte flytta ihop med honom. Eftersom du har reagerat på hans drickande så är det inte ett normalt drickande.. Sedan förstår jag hur du känner, absolut. Men sätt inte dig själv och dina barn i den situationen att ni bor tillsammans med honom.. Hoppas att du inte tar illa upp.. Förlåt i så fall. Jag tänker att om ni är särbos kan du i alla fall ha en regel att han inte får dricka hemma hos dig när du har barnen där. Bor ni ihop så kommer han troligen att dricka, och dina barn någon gång se det eller märka det på något sätt. Mina barn är ännu för små att verkligen förstå, men ju äldre de blir.. Jag kommer inte låta dem märka av en alkoholpåverkad pappa och förstå vad det innebär, innan dess har jag lämnat honom i så fall. Hur hemskt det än känns. Kram till dig

Tack, jag förstår att det nog är ett sådant ultimatum som jag måste ställa.. Dock så svårt, jag tvekar precis som andra skrivit, på om jag överdriver det hela.. Nu har det gått några dagar då nivån på drickandet har varit på en okej/normal nivå. Då blir jag så osäker igen.. känner ni igen mönstret? Att efter en riktig "fylla" försöka hålla en okej nivå för att sedan "trilla dit" igen? Jag vet att han försöker, för min och barnens skull. Och han vill kunna hålla en normal nivå, inte behöva sluta helt och hållet med alkohol. Men som jag ser det så kan han inte sluta när han passerat en viss nivå.. tex efter 4-5 glas. Har han ett problem då eller är det ett beroende? Svårt att svara på såklart.. kanske mer ett problem..? Dock brukar det bli något glas varje dag, i princip. Och festar han kan han absolut inte sluta dricka, sist skulle han på en aw med jobbet och kom hem först morgonen efter. Då var barnen vakna och såg honom. Efter det har han sagt att han inte kan hantera fester och ska sluta med sånt. Men dessa kommer ju att dyka upp då och då, återstår att se om han håller sig till det han sagt. Känns som att jag har hört det förut..

Hej,

Jag ville bara säga att det var starkt gjort av dig.

Kram

Sabina: jag känner igen mig så väl. Jag tror att mängden alkohol som min sambo dricker över lag (bortsett från några bläckor då han dricker hemma själv) är i mina ögon helt ok, men bara för att det är han och min insikt att han har ett problem med alkohol så känns minsta lilla folköl hemma framför tvn som för mycket. Därmed tycker han att jag överdriver. Det tycker ibland jag också, särskilt om jag isolerar den veckans drickande, men sett i det stora sammanhanget så får den där lusten efter en ynka folköl en så stor betydelse, den symboliserar hela missbruket...
Jag har landat i att mängden inte spelar ngn roll, jag mår dåligt av det och behöver fråga mig själv om jag kan keva med att han dricker som han gör.

JP: det kanske inte är mängden som avgör om man är alkoholist, utan på vilket sätt man dricker, vilken roll alkoholen får i ens liv, tänker jag. Intressant frågeställning huruvida konflikten runt alkohol för er är toppen på ett isberg – alltså att det handlar om så mycket mer inom och mellan er – eller om alkoholen i sig är problemet. Upplever själv något liknande i mitt liv, och upptäcker alltmer som är knepigt, där alkoholen "bara" blir ett allvarligt delproblem som både täcker över och fördjupar konflikten.
Ser fram emot att få veta mer om hur ni gör!
God jul!
/Dionysa.

Sabina: han har hållit på i (minst) tio år. Du vill inte, orkar inte, håller t.o.m på att bli galen. Barnen drabbas. Det här med att dricka kontrollerat – tror du det kommer att fungera?? Ibland är det mest till för att lära sig inse att man bör sluta helt. (Ungefär där är jag själv.) Risken är stor att de här problemen blir än mer akuta under helgen. Passa på och var så konsekvent du någonsin orkar nu. Allt blir så mycket tydligare i ett krisläge och alternativen blir tydlig(are). Ta hjälp där hjälp finns. Hör av dig här!
God jul (trots allt) önskar jag dig!

Jag delar samma problematik men ur motsatt perspektiv. Väldigt svårt att hantera begreppet är det ok nu. Vad är ok egentligen, tycker att detta med alkohol har blivit någon form av stående konflikt argument då det är väldigt svårt att veta vad som är ok. Är det jag som dricker för mycket eller är det hon som över reagerar när jag dricker. En normal alkohol konsumtion för mig är 1 och en halv vinflaska / vecka. Jag blir inte aggressiv på något sätt och konflikterna kommer ur att jag "ser" berusad ut. Detta efter 1-2 glas vin. Jag dricker inte själv och vi dricker lika mycket. Men ur mitt perspektiv så blir hennes intryck väldigt annorlunda när hon dricker. Vad hon ser, hör, luktar och känner för mig blir helt snedvridet och konflikt sökande.
Det är väldigt svårt, förödmjukande att få höra att man är en alkoholist.
Samtidigt är det väldigt svårt att bena ut om detta är ett alkohol problem eller bara ett slagträ i ett relationsproblem. Min far var alkoholist så jag tycker jag är försiktig samtidigt så tycker jag att jag har förstahands info om vad en alkoholist är och jag tycker inte att jag är det.

...över vad det gör med dig och hur du själv mår i det hela...du skriver iofs själv svaret...du är på väg att bli skvatt galen :)
Det är oerhört tärande att leva i nära kontakt med detta fenomen...och det är katastrofalt att se sin livskamrat försvinna in i missbruket...som oftast...ur min egen erfarenhet talat...förvärras. Så fråga dig om du vill leva ett liv mellan hopp och förtvivlan eller ifall harmoni och lycka är viktigt...jag är själv en person som inte ger upp men maktlösheten och det som alkoholen skapar i en relation knäcker även den starkaste...
God Jul!

Och om jag stannar kan det bli bättre? Mitt svar: förmodligen inte om han inte är beredd att ta hjälp utifrån.
eller måste det först blir rena botten innan han förstår allvaret? Mitt svar är: Ja. Tyvärr.

Du kommer aldrig få en människa att sluta dricka för att du älskar denne mer.
Är han inte tillfrisknad och medveten, beredd att ta hjälp, beredd att ge upp demonen så kommer han att välja alkoholen.

Mitt råd är med 4 barn. Tänk på dina barn i första hand.

Kram

Hej Filippa!
Kunde nästan skrivit ditt inlägg själv. Fästman sedan 10 år tillbaka, alkoholmissbrukare, två små barn. Han jobbar mkt med sig själv och har blivit mkt bättre på att kontrollera sitt drickande. Blir aldrig aggressiv eller så men full = opålitlig, otrygg.
Vill kämpa in i det sista för barnens skull, vågar inte lämna dem ensamma med honom efter en ev separation. Skulle han då supa mer eller mindre?
Men hur länge ska man hålla på? När har man fått nog? Har fortfarande känslor för karln men de tar ju rejält med stryk med varje fylla...

Dina regler ska gälla. Ställ krav. Ta strid.

Det är du som är den friska och han som är den som är sjuk. Så länge inte brandlarmet går så fortsätter man. Och man smyger. Beroendepersoner kan alla förbannade knep för att manipulera människor man har i närheten. Vi är experter på det.
Vi vet exakt hur man ljuger, hur man smyger och mitt i beroendet är vi så jävla korkade så vi inte fattar att det syns.
Jag skulle kunna göra en lång lista på korkade lögner. Lovar att det nästan blir som en trist parodi.

Ställ gärna frågor till oss som är beroende, aktiva eller passiva. Tror vi kan ge er många svar....

Hej!
Jag vet av egen erfarenhet att det ända som hjälper är att du sätter ultimatum och lämna honom ett tag Så kanske han kommer till insikt med sitt drickande och då förstår han förhopnings vis att det är ni som betyder mest

Du är inte knäpp. Ta ingen skit. Lita på din moral och magkänsla. Ingen normal människa dricker en flaska glögg. Då kan hen lika gärna dricka handsprit.
Du har sunda normala värderingar. Han vill få dig att tvivla på dig själv.

Tack för ditt stöd MM!

Jag vet inte hur han skulle reagera om jag ställde ett ultimatum.. Jag känner ju att jag är på väg dit men jag vill kunna fullfölja det då. Det är så svårt eftersom jag tänker att jag kanske överdriver det hela ibland. När han har druckit, då är jag beredd att lämna men som ikväll har han druckit med måtta.. Då känner jag att det kanske kan bli bättre framöver.. det har varit värre men blivit bättre det senaste 1,5 året..

Vi har pratat om det många gånger och han erkänner ibland att han har svårt att kontrollera sitt drickande. Då kan han ta det lugnt ett tag för att sedan trappa upp drickandet igen. Så om jag ställer ett ultimatum är jag rädd att det skulle bli på ett liknande sätt.. Men å andra sidan, så vet jag ju då att han väljer alkohol före mig och barnen. Eller inte.

Jag vet inte eg vad jag vill säga med detta inlägg, men det är skönt att få skriva av sig lite. Tack igen för att ni har kommenterat och svarat, Odelsten och MondayMorning. Det betyder mycket. Önskar er en god jul!

Tack MM, jag förstår hur du menar.

Vill även önska dig en fin jul!

Hej o tack för svar. Försökt i prata med honom så även vår mamma och flickvännen som nu lämnat. Att vi tycker han dricker för mkt men han ser det inte som ett problem så som vi ser. Han dricker när han har barnen (för att orka med) vet inte hur mkt men säkert så han blir berusad men inte full. Vad jag förstått på hans ex så har han börjat dricka sprit i veckorna. O försover sig ofta till jobbet. Har högt socker o haft under en längre tid. Om de beror på alkoholen eller om det är svajigt vet jag inte.

I dagsläget kanske det är under hyfsade kontrollerade former men är rädd för att det går för långt så han förlorar både barn o jobb. Extra nojig o rädd just för hans diabetes o de e viktigt att den sköts ordentligt för qtt minska risken för följdsjukdomar eller att han går för lågt o hamnar i koma.

Vet inte riktigt vad jag själv skulle vilja ha hjälp med mer än hur man ska göra som anhörig. Känner att jag inte bara kan stå o titta på heller samtidigt som jag inte kan göra nått när han inte lyssnar.

Det tog tid innan han väl sökte för sin depression men jag låg på en hel del. Försöker fortfarande få honom att att prata med någon utomstående då han i perioder går ner. Men han är bestämd o duktig på att argumentera emot.

Du berättar om din bror som har alkoholproblem, har diabetes och tar medicin mot ångest oro. Det låter som det är mycket för din bror, som du beskriver. Samtidigt har han delvis gjort något åt sin situation eftersom att han har en medicin mot ångest och oro. Förhoppningsvis har han då fått lite koll på vad det finns för hjälp att få om han är villig att ta emot den.

När det gäller alkoholen och diabetes är det beteenden och val i livsstilen han gör nu som väcker stark oro hos dig. Helt förståeligt, det är tufft att se någon så nära inte ta hand om sig på det sätt man önskar, samtidigt måste han vilja förändra om det ska fungera långsiktigt.

Att lyssna, prata med honom om det du ser och oroar dig för och att ta hand om dig själv är saker du kan göra. Det finns stöd för dig att få ut över forumet här om du skulle vilja, i kommunen att prata med någon. Ringa Alkohollinjen 020-844448 för samtalsstöd per telefon eller gå på ett gruppmöte Al-anon, och träffa andra i liknande situation. Vad tänker du själv att du skulle vara hjälpt av?

Varma hälsningar
Rosette
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Om du ställde ett ultimatum?
Antingen så lägger du ner med alkoholen eller så går jag och jag tar barnen med mig.

Detta är progressivt och inser han inte nu att han håller på att förlora dig och era barn
så kommer det eskalera tyvärr. En beroendeperson måste få känna av konsekvenserna
av sitt beroende. Det är det enda som hjälper.

Sätt alltid alltid barnen i första rummet. Dig själv och barnen.
Tar ni stryk av hans drickande så måste du sätta gränsen. Hit men inte längre.
Du kan alltid göra en orosanmälan mot din partner.

Vad säger han om du tar upp att du anser att det är ett problem?

Visst är det svårt. Vad händer med honom om jag går? Blir det värre då eller blir det en väckarklocka? Och om jag stannar kan det bli bättre eller måste det först blir rena botten innan han förstår alvaret? Vi har pratat om att flytta ihop nu till våren, tanken är att jag ska sälja mitt hus och flytta till honom eftersom jag egentligen inte har råd med huset men nu vet jag inte hur jag ska göra inte så lätt att hitta någon annanstans att bo med fyra barn och en hund :( Tänk om jag bara överdriver och hans sett att dricka är helt normalt? Man blir helt knasig i huvet av alla dessa tankar som snurrar hela tiden.

Jag förstår dig. Och jag menar när barn far riktigt illa. Dina barn har tur som har en förälder som inte missbrukar. Många har bara en, bor tillsammans med en förälder som har sitt missbruk.

Hörde om en mamma, Hon berättade själv sin historia. Att hon varit så alkoholiserad att dottern 3-4 år gammal fick äta råa fiskpinnar till middag för att hon var för berusad för att laga mat till henne.

När barn får agera föräldrar till sina egna föräldrar.
Inte Ok. Då är det dags att gå.

Egentligen är det den med beroendet som borde gå. Man borde fatta att man måste sätta sin familj i första rummet. Man ser det inte utifrån utan från sitt eget egotrippade perspektiv. Baby King Syndrome är ett problem, som många lider av med missbruksproblem. Jag! Jag! Jag! Oförmögen att inte visa empati. Önskar att alla med detta missbruk insåg vad dom ställer till med.....

Ville bara mest säga att era inlägg också ger mig ett oerhört stöd i min egen kamp.
Hoppas du får en lugn fin jul med dina barn.
Det önskar jag alla.

Har inte direkt någon att prata med. Har berättat lite för en fd kollega till mig men inte velat säga allt då jag är rädd för att han ska kontakta min man eftersom dom är bekanta. Funderar på att prata med en av hans kompisar då jag tror att kompisen också är lite orolig över hans alkoholvanor men vet inte riktigt hur jag ska inleda samtalet inte så att vi direkt är ensamma så långa stunder. Kom på mig själv med att räkna öl burkar när jag kom hem idag :( jag vet ju att det inte gör saken bättre men tror jag vill vara lite förberedd på hur den här Julen kan bli.. Som tur är så är mina barn hos din pappa den här julen så jag behöver inte ha dåligt samvete över dom iaf <3