Senaste kommentarerna i forumet

Tack Tösabiten!Det är så skönt att vi är fler i samma sits känner sig inte lika ensam då...Jag har nu pratat med några nära vänner till oss. Mannen där säger att jag inte ska ställa ultimatum om jag inte kan hålla det... Det är nog sant. Än är jag inte så stark men jag har ändå blivit starkare.Jag vill ju egentligen fortsätta livet med min man men jag vill ha honom nykter. Hur ska man få honom att förstå det? Han vill ju inte sluta dricka... Jag vill ha en man med drömmar liksom jag. Inte nån som säger att han ändå snart ska dö. Jag frågade honom om han inte har något medlidande för oss. Att vi mår dåligt för han dricker. Det har jag slutat med sa han då...I eftermiddag har vi varit på en tillställning med släkt/ vänner. Han hade som vanligt druckit innan vi kom dit. Han var lite jobbig o larvig.Jag skäms lite för honom. Det slutar med att han åker hem före mig o dottern. När han åkt kan jag slappna av på något sätt behöver inte oroa mig hur han uppför sig... Funderar på om jag ska sätta en tidsgräns. Ge honom tid till sista juli 2017 att förändra/ sluta sitt drickande. Har han inte gjort det går vi skilda vägar???Då har jag tid att ställa in mig också.Det är så svårt att hitta rätt tillfälle. Vill inte förstöra julen nu...

Det du skriver är precis så som jag känner och har det. Man går runt med en slags ångestkänsla hela tiden. Man vill inte ha det så här men orkar inte ta tag i det när man inte får någon respons från mannen som inte ser vad han håller på med. Önskar jag kunde ge dig tips och råd men jag vet inte själv vad jag ska göra.

Igår jobbade jag länge och vi hade bestämt att vi skulle ha en kväll med samvaro.
När jag kom hem möttes jag av min sambo som luktade vodka, han sa att han druckit vin.Han ljög uppenbarligen. Under kvällen blev det två flaskor vin till och det blev bråk där han sa att jag var orsaken och att jag gjort bort mig när jag blev besviken på hans drickande
Idag hittade jag en red bull i soporna och när där inte försvunnit någon vodka i flaskan så förstod jag....han hade hällt i vatten.
Jag konfronterade honom och han sa att det var för att slippa mitt tjat.
Jag sa att jag visste redan pga att han luktade red bull vodka.
Så fort jag fått en lägenhet så ska jag berätta att det är över. Helt slut som människa.....

Oj, jag måste tänka efter innan jag kom ihåg namnet på min första tråd. Den hette Att vara medberoende men jag tror inte den kan hittas här längre. Jag började iofs skriva först efter att mannen bytt riktning men det har varit en lång väg att kommatill de insikter jag har idag. Läs på de trådar som finns här, berättelserna är ofta intill "förväxling och förvandling" lika. Den yttre ramen kan vara helt olika - livsmiljö, boende, utbildning, arbete - men mönstret så ofattbart likartat. Fortsätt skriva, och skriv om dig, om din inre resa. Det är i dig förändringen måste ske! Allt det bästa / mt

Ja, nu ligger jag här igen med magont och oro över vad som hände när han var ute igår. Bröt mina gränser och pratade med honom när han var full. Han var arg. Hade följt med någon tjej hem till en annan tjej. Vad som hände där vet jag inte... det gör ont.
Tack för att du delar med dig av tips på trådar. Har du någon länk till din första tråd? Letade men kunde ej hitta den.

Hälsningar
Hoppetina

Vet inte vartåt landet du bor men ovan fick du bra tips var du kan börja söka hjälp...jag ville tipsa dig om Alex Schulmans bok som heter Glöm mig ...den kan vara bra o lyssna/läsa för att få lite perspektiv...och kom ihåg...du kan inte lösa problemet...hur gärna än du vill.

SaraM - jag förstår att du lever i ett rent helvete, att du är mamma till din egen mamma.

Inget barn eller ung människa ska behöva ha det som du har det. Det gör mig
arg och förtvivlad när jag ser och läser det. Förbannade jävla alkohol.

Jag har googlat runt och hoppas att du förutom i detta forum kan få stöd här:

http://alkoholsmart.se/stod/vart-kan-jag-vanda-mig-som-anhorig/

http://www.1177.se/Stockholm/Regler-och-rattigheter/Beroende-och-missbr…

Här inne finns många som kan stötta och ge råd. Du är ung fortfarande och ska inte behöva leva
som du gör i oro och ångest.

Skriv gärna igen och berätta hur det går.
Varm varma kramar till dig <3

Hej min sambo är alkoholist och märkte inte det förens det va för sent. Har två underbara barn ihop och han har varit på aa möte i mer än 2 år och varit nykter i 2 år och i oktober firade han att han fick dricka igen med att ta och dricka öl igen. Har sagt att han får enbart dricka på helgerna eller inte alls men han har börjat dricka i veckan nu med och jag mår dåligt av det och vill inte mina barn ska växa upp med en alkoholist. Vet inte vad jag ska göra för jag älskar han men när han blir full så försvinner hans ansvars känsla. Hatar allt som har med alkohol att göra. ?

Tack.
Det är inte värt det. Jag är värd mer än så.

Du går rätt och har kloka tankar, kämpa på, det kommer att bli bättre 'ven om det är tufft!

Kram Alice

Bra att du är här, jag gissar att du även sökt dig till andra instanser. Här finns många som kan vittna om att du inte är ensam om hur du känner samtidigt låter det som att du behöver få släppa det ansvar du just nu känner för din mamma. Mitt råd som du kan ta om du vill är att i morgon ringa kommunen/socialtjänsten och tala med dem om er situation. Du kan vara anonym om du först bill ha svar innan du gör en "regelrätt" ansökan om stöd. Fortsätt gärna berätta vad du gör och hur det går för dig.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

är ett par kontakter du kan prova att få råd och hjälp av, eller bli hänvisad vidare från:

Kl. 13-22 kan du ringa Nationella hjälplinjen 020-22 00 60, de har öppet alla dagar.
/www.1177.se/hjalplinjen/
Ett annat alternativ är att maila eller chatta med självmordslinjen.
Du hittar dem på
mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/

Du ska inte ensam behöva ta beslut, våndas eller oroas när det är så illa med din mamma.

Hoppas du får hjälp snarast.

till dig SaraM

kan hjälpa dig.
Hoppas någon är här och läser/svarar just nu.
Det verkar akut.
Dom vet vem du ska kontakta.
Dom kan ge dig råd och telefonnummer....

Kan du ringa dina äldre syskon och be om hjälp för stunden?

Kram

Det är en hemsk situation du befinner dig i..vet verkligen inte vad man kan göra förutom att försöka få in henne på någon typ av tvångsvård. Förstår helt dina tankar kring din mamma! Har själv en alkoholiserad pappa och ibland hade det varit en lättnad att slippa må dålig själv p.g.a hans problem! Hoppas att det löser sig till det bästa för dig! Lycka till.

Jag kan tillägga att han kallat mig för fitta, hora, hotar med att det ska bli slut tusen ggr, kallar mig efterbliven, trög osv osv.
Min dotter har hört detta....

Tack för svaret.
Jag har bestämt mig för att lämna honom. Oavsett beroende eller ej så mår jag inte bra av förhållandet.
Jag har ett arbete som kräver full koncentration och jag har andra människors liv i mina händer. Då jag aldrig kan slappna av när jag är på jobbet på helger eller när jag jobbar sent samt inte sover ordentligt när han sitter uppe och dricker när jag ska upp och jobba gör situationen ohållbar.
Är jag iväg en kväll på fest eller dylikt så dricker han i princip alltid.
Jag önskar att jag kunde nonchalera hans drickande och slappna av men det går inte.
I mitt arbete möter jag ibland personer med alkoholproblem och det är inte så tilltalande att komma hem till en mer eller mindre nykter pojkvän.
Jag känner mig instängd och ständigt orolig för när nästa "fylla" ska komma och skyndar mig hem när jag jobbat eller är iväg för att ha koll på läget.
Min dotter blir också lidande av detta då jag inte är mig lin och att jag tex inte åker iväg med henne trots att jag skulle vilja resa med henne eller bo på hotell ibland.
Tyvärr så måste jag gå vidare......

...det är ett problem så är det det! Utan att veta vilka mängder han dricker så låter det som om att han åtminstone har ett missbruk, troligen värre än så, ett beroende och då styr han inte själv utan hans drickande och begäret därav styr honom. Man kan dricka 2cl straksprit/dag och det anses helt riskfritt, vi är individer och mer kan vara en risk. Det anses ofta ok att man som man dricker men över 14 standardglas eller 5 glas vid samma tillfälle anses vara riskfyllt!

Hans beteende som du beskriver det, är också tydliga tecken på att han inte mår bra, hans låga sinnesstämning och dåliga humör kan bero på abstinens, eller en depression. Många dricker för att "medicinera" bort sitt dåliga mående, men det blir i längden precis tvärt om.

Förmodar att det är svårt/omöjligt att prata med honom om detta. Vill han ha hjälp att minska/sluta dricka? Vill du ha något stöd i din situation? I så fall finns det möjligheter till hjälp både via socialtjänsten och i vissa fall via sjukvårdens beroendemottagningar.

Mycket styrka!!!/Alice

Det låter som att du i många är verkligen gjort allt du kunnat för att vara ett stöd för dina barn. Hjärtslitande att se att ens barn fara illa. Du undrar nu om en annan strategi skulle kunna vara hjälpsam. För dig OCH för dom. Det du gör just nu har inte fått den effekt du önskat och det börjar även påverka dig allt mer. Kanske är det skillnad på att resignera och att förhålla sig till en ny strategi som innebär att vara tydlig med att man gärna umgås nyktert och det är så att säga bra med det. Jag hoppas att du kan hitta inspiration och kraft här för att eventuellt göra på ett nytt sätt.

varna hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du oroar dig för din situation och har sökt dig hit. Fint! Jag hoppas att andra användares berättelser kan bli till stöd för dig nu. Du undrar vilka konsekvenser en eventuell kontakt med socialtjänsten skulle kunna få. Jag vill gärna råda dig att ringa socialtjänsten där du bor och ställa dessa frågor. Du har rätt att vara anonym och ändå få svar.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Att supa ner dig själv för att "bevisa" något för din pappa kommer troligtvis inte fungera och endast sluta med att du själv mår sämre. Kom på en sak..sök hjälp hos någon som är riktigt duktig på hur alkoholberoende fungerar. Det kan ge dig en bra inblick i hur ser ut ur ett helhetsperspektiv. Det ger dig större förståelse och lite verktyg att hantera situationen. Dessutom kan det ta bort en del känslor av skam och förutfattade meningar.

Min pappa är också alkoholist. Jag är 30 år och det innebär ett helt annat förhållningssätt än om man är 18 år och bor hemma. Med åldern har man insett att det endast finns ett fåtal vägar att gå. Man kan konfrontera, böna och skälla men ingenting hjälper om han inte själv väljer att sluta dricka. Om han fortsätter så har man inte så många fler val än att acceptera hur läget ser ut och anpassa sig själv känslomässigt utifrån det. Det betyder att man aldrig ska lägga skulden på sig själv och att man ska se efter signaler så att man inte själv blir medberoende. Det andra alternativet är att dra sig undan för sin egen skull ifall det är för känslomässigt tungt. Ditt liv ska aldrig behöva innehålla dåligt mående p.g.a någon annan oavsett vem det är. I dagsläget kan du endast prata med honom och försöka nå fram. Be om hjälp hos någon (psykolog,kurator) för din egen skull. Det kan vara bra att ha någon att ventilera sina känslor hos och samtidigt få hjälp att hantera sina känslor kring det här problemet. Lycka till!

Hej, jag är 18 och bor med mamma och hennes sambo som är tvär alkolist.. om jag går till soc kommer jag bli omhämdetagen?

Jag vet inte då vi varit ett par i två år. Han drack mer i början av vårt förhållande men har fortfarande en alltför stor kärlek till alkoholen.
När jag pratar om myshelg så pratar han om hur vad han ska dricka.

Det finns relationer som hållit genom missbruk och förändring, min berättelse handlar om det https://alkoholhjalpen.se/forum/det-vidare-livet/5747 Du kan också läsa Berras tråd i Förändra sitt drickande https://alkoholhjalpen.se/comment/126356#comment-126356 Det finns fler men de flesta slutar ju skriva när livet ordnar upp sig.
Lycka till! Det är möjligt att ta makten i sitt liv / mt