Senaste kommentarerna i forumet

Har brutit med min pappa idag. Lika bra när jag ändå håller på. Hur det känns? Hemskt, som att han är vid liv men ändå finns inte. Jag orkar inte mer utan att gå under. Orkar inte med fler brutna löften, manipulation, lögner och att bara ge utan att kunna räkna med människor. En obeskrivlig sorg och jag kanske inte håller mitt löfte heller och återupptar förhållandena både till pappa och pojkvän, men då har jag KRAV, vilka jag redan vet inte kommer uppfyllas så...
Som sagt, det är tufft när man älskar...

Jag är själv alkoholist och har varit det mycket mycket länge. Jag tycker inte attt du skall ha någon kontakt med din man och inte svara på mejl. Han kommer attt supa ner sig och hamna på sjukhus om han är i ett land med ett fungerande sjukhussystem. Lev ditt eget liv med dina barn. FÖR DÄR FINNS INGET DU KAN GÖRA! Ditt eget liv kan du däremot leva medan det som tumlar runt i din makes förgiftade hjärna är det inget mer än nykterheten som kan förändra.
Ikaros

Så bra att han numera är din exman. Då har du ändå lite mer distans till honom än om ni ännu vore gifta. Du undrar hur ni ska göra och jag, som är på alkissidan, fylls av en helig vrede när jag läser om hur han beter sig. Han frossar i förakt och bitterhet och all sån skit som vi alkoholister har förmåga att göra när hjärnan är marinerad i lösningsmedel (alkohol).

Kan ni deaktivera dessa mejlkonton? Om ni kan det, gör det. Han ska fråntas alla möjligheter att spy ner er med sin självupplevda dynga, punkt slut. Svarar ni så göder ni bara hans alkoholego.

Jag hade såna där perioder när jag drack. Gick igenom oförrätter och var så inne i dom att jag baske mig tror jag talade högt och ljudligt för mig själv. Det gör säkert din exman nu också, där han sitter på andra sidan jordklotet. Det är sorgligt att läsa det du skriver, Emjuli, eftersom han visar tecken på att inte ännu plågats tillräckligt av sitt missbruk. Men hur det nu än är med den saken så ska du och dina barn gå så skadefria som möjligt. Och det är ni själva som måste sätta upp barriärerna eftersom han är oförmögen till det.

Stor kram och lycka till.

Jag tror att du ska söka dig till en anhörig gemenskap för att få svar och hjälp med dina problem. Jag kan ju bara se det hela från alkoholistens sida. Det du skriver verkar va att din exman vill bli av med konsekvenserna men inte med sitt missbruk.

Fotografiska...'nude survival' ger perspektiv och jag frågar mig själv:
varför utsätter man sig frivilligt för enormt lidande man är maktlös över (och drar dessutom mina barn med i det)? Tufft när man älskar...

När min man supit hårt så blir han också så där att han stönar i sömnen och det låter som att han har ont, han slänger sig fram och tillbaka och det går inte att ligga bredvid honom. Inte går det att väcka honom heller utan det har varit jag som fått gått till soffan. Nu äter min man Naltrexon sedan ett halvår och suget är borta. Det har gått jättebra fram tills nu då han druckit ändå varje dag den här veckan för att han är så rädd att må illa efter förra helgens fest då han drack. Nu spyr han och är på väg att bli nykter. Han trodde själv att det här aldrig mer skulle kunna hända så intressant att höra vad han tänker sen när han är sig själv igen.

Känner så för dig och din mamma, vet hur hemskt det är att se den man älskar och ser upp till falla sönder som ett korthus. Känna äckel och hat mot någon man älskar. Din mamma älskar din pappa. Jag älskar min man och förlåter så mycket men sista året har det inte varit ett enda återfall förutom precis nu då han druckit torsdag och fredag och mår skit idag. Varför de väljer att dricka är nog bara för att samhället är för de som kan dricka normalt och han tror varje gång att han kan det också men det kan han ju inte. Din pappa blir säkert besviken och arg på sig själv varje gång och så dricker han ännu mer för att döva sitt samvete. Hur är han när han är nykter? Älskar han din mamma? Har de det bra annars? Det finns medicin som tar bort suget, Naltrexon heter det. Får att få det måste han gå till en läkare. Din mamma borde kräva det. Sen är det det svåra att lära om och göra rätt. Usch ja, det är ett helvete. Lycka till för er! Stor kram fina du

Kram

Jag älskar min man och har ingen bättre vän, livskamrat och älskare än honom när han är nykter, vilket han är 99 procent av tiden. De senaste två åren har han haft endast två fylleperioder. En förra hösten och en nu. Det är dags att krascha idag säger han så då är allt över i morgon. Torsdag och fredag var han helt borta men låg hemma i gästrummet och störde inte mig. Jag står ut därför att jag helt enkelt inte vill ha någon annan. Vi är oerhört nära varandra och delar allt. Att skiljas är inte ett alternativ. Han är mitt liv och den som gör mig gladast och lyckligast! För mig iaf så är det här inte hela världen. Han är hela världen!

vän och kompis du är ÅsaStina !
Jag är nykter alkoholist och det jag kommer ihåg från de väldigt få som ville/kunde prata med mig om mitt drickande så är det de som ärligt sa att de brydde sig om mig. Den saken är svår att slingra sig undan från.
Jag kommer också ihåg alla pikar om att det luktade "fest" om mig men det är enbart pinsamma minnen som bara fick mig att må mer illa.

Att sätta gränser för sin egen skull är så viktigt, inte ens försöka prata om det är en fylla på G, inte anklaga, massor av kärlek men INTE "tyckasyndom". Att per telefon avsluta fyllegagg tycker jag är rätt otrevligt då jag inte har koll på hur den andre reagerar men det är viktigt för min egen skull att göra så och vidare försök till samtal leder ingenstans. Jag har nyligen gjort så med en bekant som dessutom är tablettberoende och där kände jag mig orolig eftersom jag inte själv använt piller i mitt beroende och således inte vet/kan reaktionen.

Har du möjlighet att ta med en vän när du träffar syrran ? En konfrontation behöver inte vara dramatisk men det underlättar om man är 2 så man enklare kan bibehålla fattningen. Och 2 ser mer än en. Om du ringer till en AA-grupp så finns det folk som mer än gärna ställer upp och hjälper till. Fördelen är också att det är nästintill omöjligt att manipulera en annan beroende då alla lögner redan är använda.

Alkoholism är den ensamma sjukdomen, ingen annan hade det så jävligt som jag hade.....trodde jag. När jag sen upptäckte att det jag gjorde var mer än vanligt beteende hos andra beroende så kändes det som en lättnad. Vi är alla så lika. Och vi som gått ner oss i sjukdomen behöver nog mer kärlek än någon annan. Om man nu kan gradera mängden kärlek.

Lycka till och fortsätt gärna skriv här för din egen skull.

Har läst alla kommentarer och känner igen mig, precis som alla vi som står bredvid. Vi som är medberoende. Vi som nyktert får bära all sorg, skam och förtvivlan.

Idag lever jag själv med min yngsta som fortfarande bor hemma. Idag behöver jag inte längre ligga sömnlös och undra var min man är. Lever han? Vad blir det för konsekvenser denna gång? I vilket skick är han när han dyker upp?

Men gudarna ska veta att det tog många år för mig att lämna. Jag hoppades och hoppades. Jag trodde att om jag bara älskade honom tillräckligt så skulle jag konkurrera ut alkoholen. Eller om jag bara hittade på lite andra aktiviteter som jag visste att han gillade så skulle han till slut förstå vad som var viktigast. Eller så kunde jag också manipulera eller överdriva något så han var tvungen att vara nykter, för då skulle han väl fortsätta vara nykter.

Jag levde med min alkoholist i nästan 35 år. Vi har två barn, 19 och 22. Visst har vi haft många fantastiska år tillsammans. Han har varit på behandlingshem tre gånger och åtminstone efter två av dem var han nykter i flera år. Han har under långa perioder varit den bästa pappan och maken man kan tänka sig. Jag har älskat honom enormt. Han var smart, duktig och intresserad av massor av annat än alkohol i långa och många perioder. Vi reste, vi bodde till och med utomlands i flera år. Vi var lyckliga och vi var tighta.

Tyvärr kom återfallen tätare och tätare och de varade i längre perioder. Barnen blev äldre och började ställa krav. Krav som jag inte klarade av att ställa, var självklara för dem. Idag, fyra år efter vår separation tackar jag mina barn för att de fick mig att inse att jag måste lämna och att jag måste släppa taget och börja tänka på mig själv. För gudarna ska veta att det mesta kretsar runt alkoholisten. Och jag kan lova att vi fått uppleva enorma konsekvenser av min exmans drickande. Den värsta var när min äldsta dotter skulle flytta utomlands för att börja plugga och hela familjen skulle åka med för att installera henne. Några dagar innan vi alla skulle flyga iväg började min man att dricka. När min dotter gav honom ultimatum om att åka in och få hjälp med tillnyktring och också äta antabus på resan eller inte få följa med så valde han att fortsätta dricka. Det var droppen för mig. Vi lämnade honom hemma och åkte själva. På flygplatsen postade jag skilsmässopapperen.

Idag, fyra år senare, känner jag mig mycket tryggare. När jag skrattar och är glad är jag det verkligen inifrån och ut. Jag behöver inte längre ha ångest eller gråta mig till sömns.

Vi umgås fortfarande med min exman. Firar högtider, har även gjort en och annan resa ihop. Han kommer då och då hem till oss. Men nu är det jag som bestämmer, och vi har bara kontakt när han är 100% nykter. Inte full eller bakfull.

Jag förstår att det är svårt att lämna och släppa taget, man hoppas så mycket. Och de ljusa och bra perioderna med alkoholister är ju så otroligt bra, mycket på grund av deras dåliga samvete och skuld. Men vi medberoende är ju sjuk också och så länge vi lever ihop med missbrukaren så är det väldigt svårt för oss att må bättre. Dessutom är det många alkoholister som börjar sin väg mot tillfrisknande när alla runtomkring dem har släppt taget.

Ta hand om dig, du är värd det.

Hej! Jag har en egen tråd som heter Helgalkis?
Skrev där häromdagen men innan dess var det ett långt uppehåll. Men tror den ligger gansks högt upp på listan nu.

Beslutet att lämna var det svåraste och bästs jag tagit. Allt är inte alltid lätt men jag har ett inre lugn som är värt sååååå mycket. Kika gärna in på tråden så kan vi höras mer.
Kram och hoppas helgen blir lugn

Tack! Min man och jag har vänt och vridit på det du skrev. Jag tror vi förstår. Det är svårt att prata med henne nu via meddelanden. Men vi har inget val mer än att försöka. Oändligt tacksam för din hjälp!

-

Stort tack för svar!
Precis det du skriver, är det jag tänker på...
Det är svårt ibland att uttrycka sig så att man tolkas rätt. Det jag skrev var inte alls tänkt som hot. Jag vill ju umgås men inte i samband med alkohol. Jag vill prata men inte när hon är onykter. Jag tänker att jag helt enkelt talar om för henne hur mycket hon betyder för mig, att jag vill ha henne kvar länge.
Ang. barnen...
Jag minns ett tillfälle när hon sa att hon inte tror hon blir så gammal...
Jag ifrågasatte då varför och ställde de frågor du föreslår. Själv tänker jag alltid att jag ska bli gammal, bli farmor/mormor, försöka hålla mig i sådan form att jag ska orka.
Min syster har mkt dålig kondition, har gått upp i vikt och har problem med värk i kroppen på olika sätt. Hon började röka igen när hon blev ensam. Jag förstår att det känns mycket tungt för henne att ta tag i alla bitarna, men i min värld måste ju alkoholen vara det första och viktigaste att ta tag i. Sedan kan hon fundera på de andra sakerna. Det är alkoholen jag kommer att koncentrera mig på.

Jag ska ställa frågorna om framtid igen när vi träffas. Jag har bestämt mig för att det är dags att prata. Hoppas jag hinner dit innan hon börjat dricka...

/ÅsaTina

Tack "baraframåt" och Blueeyes för att ni läst och kommenterat.

Innerst inne har jag nog tagit ett beslut.... Det är bara det att jag ska hitta den inre styrkan och modet att förändra min situation. Tänker mycket på barnen och den enorma förändring det skulle innebära för dem.... Jag har aldrig pratat rent ut och deras pappas problem, men de har ju både ögon och öron... Jag tycker det har varit jobbigt att behöva försvara hans ibland underliga beteenden.

Nu är det snart helg igen och jag tänker på hur det ska bli. Kommer han att dricka i smyg i garaget och sedan "bara" dricka några öl synligt för oss andra. Förra helgen var inte rolig.

Hur gjorde du Blueeyes och hur har du det nu? (har du en egen tråd?)

Kram

Välkommen!
Vilken skrämmande situation ni befinner er i just nu, du och din dotter. Det låter som att din dotter både kan och inte kan ta emot det stöd ni nu erbjuder. Hon vet med största sannolikhet bäst om hur hon har det just nu och vad det innebär, vilket jag gissar är överväldigande. Återfall är ibland en del i förändring och ger personer än större insikt i vad som är hjälpsamt och inte. Kanske behövs inte ett erkännande av att hon dricker utan mer ett erkännande om vad hon vet om sig själv, ta för givet att hon vet och fokusera på den kunskap hon har om sig själv. Ge henne styrka genom att trycka på det hon lyckats med och fråga henne vilka erfarenheter hon kan ha mest nytta av nu. Hur låter det?

Jag hoppas du fortsätter skriva här och får svar från andra som kan ge dig idéer om vad som kan passa dig nu.

varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Välkommen hit, jag ser att du inte fått något svar samtidigt har många läst och sannolikt känt igen sig, det kan ta lite tid innan en ny tråd får fart. Fortsätt gärna att skriva här och i andras trådar! Du vill visa respekt för alla inblandade samtidigt som du funderar på vad det innebär just nu. Min tanke, rätt eller fel, är att du gör helt rätt i att lyfta frågan. Med största sannolikhet så är det ingen nyhet för din svärfar. Kanske kan du använda dig av en sorts jagbudskap då du talar med honom om detta. Typ:

"Jag vill inte skriva dig på näsan och jag fattar att du naturligtvis gör de val du finner rimligast för dig samtidigt har jag ofta en en oro i magen för det här med alkohol. Jag tänker på att vi andra har varit på AA, jag blir nyfiken på vad det är som gör att vi kanske är mer oroliga än du. Ibland vill jag bara packa in dig i bilen och köra till något ställe där det finns behandling för alkoholproblem men det kan jag ju inte och i slutänden behöver det ju vara ditt val. Jag vill hellre prata med dig om det än med andra, självklart tänker jag också på hur det här påverkar min fru. Du svärfar... Jag finns här om du vill prata om det, det finns väl både för- och nackdelar med att dricka alkohol vilka är det för dig?"

Hur låter detta?

Min andra tanke: Din svärfar har en omtänksam svärson.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Läser era tankar med värme. Klart att det är svårt att ta sig ur. Som medberoende hinner man inte tänka på allt det som man själv tycker är kul att göra. Man lever på hopp och drömmar, önskar få uppleva saker tillsammans, vänjer sig vid att saker kanske blir av och lär sig att inte hetsa upp sig om det inte blir så mm mm

Jag tror att om man börjar genomföra alla gemensamt planerad saker själv o/e med barnen kommer förändringen. Antingen blir man själv starkare för att man lever livet, fylls på med positiv energi, mår bättre själv och orkar med sin kära eller så ser man ett alternativ till sin tillvaro idag och orkar genomföra en förändring. Man blir kär i någon av en anledning och det är sorgligt när den andre inte är kapabel till att visa sin kärlek eller delar tillvaron med en så som man hade önskat.

Som medberoende ger man...och ger och ger och ger... För mig är det ett varningstecken när jag börjar beklaga mig över mitt förhållande till mina närmaste vänner. Då stannar jag upp och ställer mig några frågor, som till exempel: Kan/vill jag leva på bara tron att jag är älskad? Kan jag leva på att jag nöjer mig med/är tacksam för mindre och mindre med tiden? Kan jag förlika mig med tanken att när mina barn får barn kommer inte barnbarnen på besök pga alkoholisten i mitt hem? Vill jag leva med någon som, oavsett orsak, gör mig frustrerad så jag bokstavligen spyr av att inte få mina fysiska/psykiska/intellektuella behov tillfredsställda? Älskar jag mig själv lika mycket som jag älskar min partner? Överväger fortfarande de positiva sakerna de negativa i vårt förhållande? Kan jag leva med de negativa?...

Oavsett vilket beslut jag fattar, har jag tagit kontroll över min tillvaro, är beredd att ta konsekvenserna och lever med beslutet tills jag måste gå igenom frågorna igen. Det är då jag känner mig fri.

Hej ÅsaTina!

Uppgivenhet, maktlöshet, oro ... några av känslor alkoholen i slutändan skapar. Kan vara så att det är ensamhetskänslan och det tuffa som ensamstående med barn där tid till sig själv inte finns som lockar din syster till denna falska "vän". Hon har tur att ha en syster som du, som bryr sig och inte blundar.

Jag är ingen expert heller, men tror att jag hade försökt fånga henne i en stund när hon inte är påverkad, beskrivit hur jag ser på hennes alkoholkonsumtion och påmint henne om tider då hon faktiskt klarade av livets upp- och nedgångar utan alkohol. Att både det förflutna och saken att hon klarar av att ta hand om sitt/sina barn själv visar vilken styrka som finns inom henne, men att alkoholen kommer ta den ifrån henne och leda allt åt fel håll. Allt! Jag hade frågat hur hon vill att framtiden ska se ut: vill hon vara delaktig i sitt/sina barns och så småningom barnbarns liv, vill hon kunna stå ut med sig själv och känna att andra vill umgås med henne osv

Min poäng är att jag skulle nog prata allvar med henne innan jag kommer med hot (förutsatt att hon inte har svikit, ljugit, utnyttjat och manipulerat pga sitt missbruk). Valt den kärleksfulla vägen där jag är beredd att ge stöd men inte ta över ansvaret för tillfrisknandet. Jag skulle absolut försöka få henne att söka professionell hjälp. Som ett första steg :)

Hej!
Har tyvärr inte så många råd att ge i din sits men jag vet att du kommer få råd av alla underbara människor här.
Det är jättebra att du inte blundar för hennes oroblem utan vill hjälpa till. Att skriva här är en bra början.

Skickar styrkekramar.

Du skrev och berättade hur din situation ser ut för ett tag sedan. Du började läsa här utan att bli medlem sen tog du steget, modigt! det ger oss chansen här att ge dig stöd och förhoppningsvis kan du hitta något som blir hjälpsamt för dig.

Du vill får en förändring i livet och ha energi till att vara den mamma du vill vara. Alkoholen har tagit för stor plats i ert liv och påverkat relationen väldigt negativt. Du är omtänksam och tänker nu på hur det kommer bli för din sambos barn samtidigt beskriver du att du kommer finnas där. Stöd och hjälp finns såklart för henne på fler håll. Du har också berättat för hans dotters mamma som inte ser problemet så som du ser det, klokt ändå att ta upp och prata med andra som är nära och på så sätt också framåt kan vara ett stöd.

I ditt senaste inlägg beskriver du att du nu försöker få allt att gå ihop, att vara ett stöd och samtidigt medveten om att du behöver komma tillbaka till att göra saker för dig, som du mår bra av. klok! det är också ett sätt att hjälpa alla runt om kring sig att samla sin egen kraft och med den kanske tydligare se, vad kan jag göra och vad kan jag inte göra i den här situationen.

Du har funderingar på att få mer stöd utifrån, soc är ett alternativ. har du mer tankar om vart du kan få stöd i den här situationen?

Fortsätt såklart också skriv och läs här!

Vänligen
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej!!!
Hur går det för dig??
Kram

Tänker på dig och hoppas att du har det lugnt nu i ett eget boende.

Kram

Hej!!
Nu har det gått 6!!!! månafer sedan sista inlägget. Och vilka 6 månader.
Har träffat världens snällaste kille som ger mig energi (och inte dränerar mig på ork). Supertrivs i lägenheten. Är så stolt över att jag tog beslutet att flytta. Ekonomin är fortf körd i botten men det löser sig ngn dag. Blir så när token inte bidrar ekonomiskt på 6 månader.

Det har varit väldigt jobbiga perioder. I början hade vi barnen varannan vecka. Lite läskigt när de var hos pappan.
Jag gick iväg till öppenvården i vårt län och pratade. De gjorde en orosanmälan mot min man. Han ska inte dricka i närheten av barnen. Och ett tillfälle kunde barnen inte väcka honom på soffan (förkylningsmedicin enl honom).
Anmälan gjordes i början av juni och då blev han oxtokig. Den lades efter förhör med barnen ned då jag finns i deras liv som ansvarig.
Under jun jul aug såg han sina barn vid 4 tillfällen och samnanlagt 10 timmar. Helt sjukt. Men han orkade inte. Mådde dåligt. Och festade hälldre med sin 21 åriga tjej.
Sms terrorn har fortsatt ich enbart under augusti kom ca 440 sms. En helg (när han visste att jag träffade den nya killen) ringde han 123 gånger på 23 timmar.

Polisanmälan för ofredande gjord.

Sedan kom en liten bild på pistol blandat med trevliga sms. Anmälan om olaga hot gjord.

Det är mycket tjafs och nedlåtsnde sms. Jag försöker svara enbart när det gäller barnen men ibland är det svårt att hålla sig.

Det är i stora drag vad som hänt. Dottern 9 vågar inte sova där. Med all rätt. Nu har hsn dock skuckat ett antal sms till dottern som gör henne ledsen. Just nu vill hon inte ens gå dit ett tag efter skolan.

Nu känner jag mig maktlös. Hur i hela friden får jag stopp på honom?????

Men saken är den att jag är så jävla stolt över mig själv!!!!!!!!!!!! Det var inget lätt beslut men det var rätt beslut.

Nu tar vi en dag i taget och gör sådant som gör oss glada och fulla av energi.

Styrkekramar till er alla ?