Senaste kommentarerna i forumet

Tack Ursula för tipset. Hittade en hel del att läsa och fundera över i den tråden. Ramlade över Carina Bångs blogg där och drogs till ett inlägg-

http://medberoendeinfo.blogspot.se/2013/02/dikt-av-marta-tikkanen-arhun…

det var första gången på flera månader jag grät. Grät och kände nåt. Uppgiven idag. Och arg. Och nästan lättad. Fast bara nästan. Som jag har velat. I flera år. Nu är det dags. Att ta klivet. Hans och min saga är slut nu.
Vi var hemma barnen och jag för några timmar sedan. Katterna måste ju få mat. Han var hemma. Eller den där drukna satan som inte bryr sig om nåt annat än att dricka mer var hemma. Tom blick. Flinandes. jag undrade hur länge som han tänkte fortsätta. Han sa att ett tag till. Han mådde såååå bra. tomma ölburkar lite varstans. På vägen därfrån kivades barnen. Bråkade och sa elakheter till varandra. Jag exploderade nästan. Stannade sen bilen på vår lilla grusväg.
Sa till dem att -jag vet att det gör ont. -Jag är också ledsen. -Jag är också arg. -Jag försöker också att förstå. Nioåringen frågade - men pappa säger ju att han ska sluta dricka. Och sen dricker han ändå. Varför då? Jag svarade att jag vet inte. Det finns inget svar på den frågan. Inget svar som du och jag kan förstå iaf.. Sen började vi gråta. Sen frågade jag dem om de ville skrika med mig en stund. De ville de. Vi skrek allt vi kunde där ute på vår skogsväg. Sen åkte vi hem till mina föräldrar igen.

Hans agerande speglas av desperation och säkerligen ett inre hat till han själv eftersom han nu säkerligen inser att han har ett finger med i spelet men försökker då naturligtvis ge dig skulden så du mår dåligt tycker synd om honom och att du återvänder hem sedan blir allt som innan. DU ÅKER INTE TILLBAKA ENSAM UNDER NÅGRA SOM HELST OMSTÄNDIGHETER OCH DU SVARAR INTE OM HAN RINGER. Angående era gemensamma tillhörigheter så äger ni dessa tillsammans och han kan varken sälja eller förstöra dessa. Då polisanmäler du honom. Om du ska prata med honom sätt telefonen på högtalare och ha med någon mer som hör vad han säger så du har vittne om han skulle hota dig. Skulle gärna hjälpa dig att hämta saker men nackdelen med detta forum är att det saknas en funktion för privata meddelanden vilket är synd. Så låt dig inte luras av hans falska hot och löften. Han kan väl flytta ut själv.

Missvampira, att det är olika hur mycket en tål, ens attityd till alkohol hur ens partner är, jag menar min sambo är alkoholist i mina ögon, någon annan hade kanske inte reagerat...

Å andra sidan läser jag här " han drack men jag ville inte se/förstod inte/var kär" och så vidare. Jag bestämde mig direkt för att låta honom veta att det här är över min gräns. Jag har dragit upp exempel på vad han sagt, spelat in hans sluddrande, tjatat och berättat min syn på det här, argumenterat, sagt att hade jag vetat detta när vi träffades hade jag dragit kvickt som en avlöning (vi var båda nykterister då).
Det tog.
Jag har tänkt att det är bäst att göra det nu. Innan jag har förlorat honom till A. Medberoende?
Ja, kanske.
Men att tyst se på var aldrig ett alternativ för mig.

Hej,
det är troligen så som mulletant säger, reaktionen hans är vad man kunde vänta sig. Och som sagt, du ska inte träffa honom ensam. Lova lova det!
Förutom att ringa Kvinnofridslinjen, som mulletant föreslår, kanske du kunde höra med den polis du känner som du har skrivit om i ett tidigare inlägg, om han kan ge några upplysningar. Han kände ju till liknande situationer och nu när du har kommit ett snäpp vidare kanske han vet något annat. Men, som sagts av andra, vila idag, gör vilsamma saker.
Kram

Att han inte märker när han är på väg att spåra ur. Han fortsätter dricka, fast han sluddrar, vinglar, gapar. "Nä jag var inte så full, inte värre än någon annan. Det var ju jag som fixade festen".
Sure. Flera tyckte du var skitjobbig.
Jag har själv druckit i perioder, mycket, fast det var längesen. Men visst hade jag koll på kroppen, bromsade om jag kände mig snurrig, sluddrig, drack vatten istället ett tag. Obegripligt att han beter sig så, dessutom är han så noga med hur han tar sig ut, med kläder och attityd, fast inte när det gäller det här. Nu undrar jag hur hans chefskollegor ser på honom.. För jag är säker på att det varit mycket värre, än på bröllopet i helgen. Han har sagt och lovat att han ska hoppa över spriten, för han riskerar att plötsligt somna. Var som helst. Det har han inte hållit.
Usch.

Hans reaktion med hot är precis vad en kunde vänta sig! Du ska på inga villkor träffa honom ensam och inte falla till föga för hotelser. Hade du varit i kontakt med nåt kvinnohus eller liknande? Annars kan och ska du ta kontakt med kvinnofridslinjen http://www.kvinnofridslinjen.se (020-50 50 50) de kan ge dig de råd och den hjälp du behöver just nu i den här svåra situationen.
Och så är det klokt att du ägnar dagen åt att vila. Hoppas du har kloka och vänliga människor omkring dig och att du är i absolut trygghet. Kram, kram / mt

Nu säger han att jag inte får ha några grejer kvar i huset och stallet om jag inte ska bo där. Det låter som att han tänker kasta ut allt. Jag fick ju inte med mig mer än det viktigaste igår när jag stack.
Är det någon som vet hur man ska gå vidare nu? Jag funderade på inte stiga upp ur sängen idag, jag orkar inte.
Han vill att vi ska träffas och bestämma hur vi ska gå vidare. Jag vågar inte ens träffa honom som det är nu. Jag vet inte hur vi ska göra med huset heller.
Just nu känns allt riktigt tungt.

En stor godmorgonkram till dig, Livrädd!

Välkommen hit. Som du själv skriver. Det är olika personligheter. Det tog mig tio år att förstå att så länge alkoholisten inte erkänner sig besegrad av alkoholen så kvittar det hur mycket jag bönar och ber. Den enda du egentligen kan påverka är dig själv. Hur vill du ha det?

Sätt de krav du är bekväm med med genomför dem.
Ta stöd och hjälp.

Hoppas du kom iväg på Al-Anonmöte. Jag tror att det lättar din börda att få höra andras erfarenheter. Instämmer med Lyra, skriv här så kan du gå tillbaka och läsa. Jag har läst och skrivit länge här och flera år hade jag behovet att älta olika minnen vid helger och årsdagar. Jag blev förvånad när jag märkte att det behovet var borta. Så skönt och befriande. En viktig sak är att förlåta och försonas med sig själv och sina livsval.... även om det inte alltid blir så 'vackert' som en skulle önska. Ge dig tid! / mt

att du tog dig därifrån! Jag instämmer i hyllningskören. Hoppas du har sovit gott. Fortsätt skriva, för din egen skull, så kan du gå tillbaka och läsa de stunder du behöver stöd i att du gjorde det enda rätta. Om du inte levt ett normalt liv på många år så tar det lite tid att hitta tillbaka till sig själv. Kram, kram / mt

Du är superstark, verkligen otroligt gjort. Behåll din styrka, lita på din magkänsla, du kommer klara det! Kram

Vad modig du är!! Verkligen bra gjort! Gå aldrig tillbaka igen!
Stor kram ❤️

så.är det ett problem du måste gå på din magkänsla o det som är ok för dig...mängden alkohol är ju olika fe person till person i vad man kan klara av

vi har inga gemensamma barn men hans tre barn o barnbarn har ju blivit familj oxå...vet ärligt inte vad som ska bli väckarklocka...finns naturligtvis delar som varit jävligt bra men sedan december har det bara varit en nedåtgående spiral och min ork är underskosulorna
veckointaget är 2-3 bag in box med vin 2-3 flaskor whisky o ca 15 öl ...jag orkar inte längre går han inte med på att omhående söka alkoholhjälp så flyttar jag

Det är rätt väg du går och låt honom leva sitt vansinnesliv. Du kan inte göra något åt det och det angår egentligen inte dig heller. Du har klivit ur hans cirkel.
Försök att sova gott. Sov gott.

till 90% har jag bestämt mig för att flytta går inte att ge hur många chanser som helst

Jag gråter när jag läser vad ni skriver till mig. Det känns så bra att så många förstår hur jag har det. Jag har gråtit större delen av dagen. Nu är han vansinnig för att jag vägrar svara i telefonen. Ingenting blir bättre av att vi sitter och skriker på varandra just nu och jag har sagt till honom att bara lämna mig i fred. Jag hoppas att detta är rätt väg att gå, men jag kände att jag inte klarade av att stanna kvar längre. Jag vet inte vad som kommer att hända med vårt hus och vårt lilla fina stall. Men jag har förstått att det inte går att hänga upp sitt liv på materiella ting, jag har inte levt ett normalt liv. Inte på många år.

Oj så präktig jag låter.
Kan allt och vet allt och det bara 7 månader efter separationen.
Nu vet jag kanske ännu mindre även om jag håller med om vad jag skrivit.
Jag hoppas att du Tulipa kan må lite bättre i dig själv nu efter två år även om du lever kvar i relationen med för mycket alkohol.
Jag fortsätter kämpa med mitt medberoendebeteende som jag väljer att kalla det och mår bättre om än inte helt bra.

Det är så lätt att ge andra råd. Men följa dem själv är inte så lätt. Mitt svar är naturligtvis att lämna denna personen. Har ni inga barn så skulle jag inte tveka. Men oftast finns det ju en person där bakom alkoholen som man tycker om när den är nykter. Då är det inte så lätt att bara sticka. Men samtidigt så vet vi nog de flesta av oss att det troligtvis inte kommer bli någon större förändring. Och att leva ett liv där man är arg, ledsen, rädd den störst delen av sitt liv så är det inte värt det.
Min man har lovat att dra ner på alkoholen men istället så dricker han bara mer, fast i smyg istället. Men vi har barn så det är i te så lätt att bara dra då.
Hoppas du får lite tröst hör. Att skriva av sig är skönt!

Du behöver inte stå ut med någonting om du inte vill. Du har rätt till ditt eget liv och om du inte vill vara tilsammans med honom längre behöver du inte det.
Lätt att säga jag vet...hoppas att du hittar stöd här iallafall som kan hjälpa dig komma fram till hur du vill göra. Det är ett jättebra forum, alla är så snälla och förstående.

Det är nästan två år sedan jag var här. Läser vad jag tidigare skrivit och något förändrades då, kring jul 2014.

Men ännu är vi inte i mål, en del har blivit bättre, bakslag har vi haft och jag är fullständigt övertygad om att min sambo är alkoholist i grund och botten. Det har varit min magkänsla hela tiden, från första whiskeyn han tog efter 10 års nykterhet, som såklart inte stannade vid en...
Vi var på bröllop i helgen... jobbigt.. Jag återkommer.

Att höra att du stack! Jättestark gjort! Har tänkt så mycket på dig och hoppats på att få läsa ett sådant inlägg...jag finner inga ord för hur modig jag tycker du är!
Blockera hsns nummer som någon sa, du behöver vila dig. Du är inte skyldig honom några förklaringar. Och hursomhelst finns det inget du kan säga som skulle få honom att förstå, han är förlorad i sitt eget vansinne och i hans värld finns det inte att HAN gör något fel överhuvudtaget. Skit i honom nu och ta hand om dig själv. Du behöver läka.
Stor varm kram till dig!

Har själv varit den som supit bort resor, familjen har lidit. Jag har dock kommit till insikt men tyvärr inte din man. Som Flingan skriver så kan man trots samboliv vara helt ensam om den andra parten dricker. Ställ ultimatum. Familjen eller spriten, dock måste du våga fullfölja. Kämpa på.

Idag såg jag ett program på TV om en tant som fyllt 101 år, jag tror hon heter Dagny Karlsson. Hon berättade om sitt liv. Hennes man var fruktansvärt svartsjuk på allt hon hade och gjorde och väldigt kontrollerande. (Det var här jag kom in i programmet). Hon berättade att när det varit Lucia ett år och hon hade anordnat firandet på sitt arbete, hade han låst in henne i garderoben på morgonen så hon kunde inte komma iväg till jobbet. Hon rymde från honom. Rymde.Trettiosju år var hon. Började läsa på någon skola...skapade sig ett nytt liv. Jag tänkte på dig.
Härda ut. Du är på väg även du.