Senaste kommentarerna i forumet

Du är så modig och stark. Blocka hans nummer. Gå inte på hans lögner om bättring. Var med någon väninna du fixar detta. Jag är stolt och imponerad över ditt val. Stäng av mobilen.

Du orkar.
Låt honom skrika och gråta, säger jag. Du kanske ska stänga av telefonen ett tag, bara. Samtidigt som du träffar någon väninna som vet om.
Håll taget. Du orkar.

Nu ringer han och både skriker och gråter och fattar inte hur det kunde bli så här. Jag stack idag när han åkte till jobbet. Nu kan han inte förstå att jag inte berättade att jag skulle gå. Just nu vill jag bara vara ifred men han vill träffas. Jag orkar inte!

Förstår dej till fullo men kan vara bra att tänka på att den där familjelyckan eller tvåsamheten kanske inte är vad den ser ut att vara.
Ensamheten kan vara total även där.

Du har hittat hit och läst och önskar du hittat forumet tidigare. Du har separerat sedan 1,5 år och är helt nöjd med beslutet. Nu bor du och pappan till era barn på samma ort och oro finns för hans nuvarande mående och hur han dricker nu. Du har tankar om hur du kan hantera när han har barnen, du vill kommunicera med honom.

Bra att du skriver och läser här. Ta kontakt med familjerådgivare är det många som gör. Att kommunicera med honom låter ju som en väldigt klok idé.
Har du fler idéer om vad du tänker skulle vara hjälpsamt? och vad skulle kännas bra för dig i det här läget?

Fortsätt gärna skriv och läs här, jag tror och hoppas det finns någon eller några som kan ge dig goda tips.

I kommunen finns alltid stöd, att ringa för ett samtal går ju att göra helt anonymt, så kan de kanske bäst svara på om de kan erbjuda familjerådgivning eller liknade.

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag försöker hitta en styrka men det är inte lätt.
Blir så otroligt ledsen ibland när jag hör andra par berätta om resor, konserter, middagar med vänner osv.
Jag är så ensam, speciellt på helger när alla andra har planerat något tillsammans.
Avskyr helger !!

Al-anon,
oas i tillvaron.
Kanske tråden, där "The truth shall se" har skrivit sin resa, kan ge dig någon slags input?
Den ligger ett par-tre sidor bakåt, heter "Jag är vaken nu...", någonting sådant.

Det är verkligen ingen rakt väg. Att "älta" har hjälpt mig. Att skriva här ger en slags tidslinje som är lätt att tappa annars,

Att ta hjälp utifrån skrämmande men nödvändigt för att kunna släppa skammen. Att känna sig mest ensam i hela världen för att man inte kan rädda bryter ned.

Hur var det på al-anon?

Hoppas du mår bättre!

Som mulletant skriver, att ta makten över sig eget liv! Det har också en annan sida. Det verkar vara du som kämpar mot alkoholen. Inte din man. Det är fel person som kämpar.

Några saker som hjälpt mig:
Al-anon
Att berätta för andra och sluta skämmas, det är ju som det är.
Sluta normalisera - det han ställer till får han fixa själv, är han för full på stan hämta inte.. Låt honom hamna i fyllecell..
Sluta rädda honom - du förenklar, ger honom en fribiljett..
Skilj på alkoholen och din man, sätt gränser, fast om du hotar måste du genomföra..
Det har tagit mig tio år varav de senaste 3 åren när jag började fokusera på vad jag själv vill .. Det är en lång resa, min är inte slut än. Skillnade pp mig nu är att jag vet vad jag vill, jag är starkare, jag ångrar inte att det blev vi, däremot önskar jag att jag börjat ta hjälp tidigare.. Den finns! När jag inte pratade gick jag sönder. Var sjuk av oro.

Insikten att jag kan kämpa hur mycket som helst men det kommer ändå aldrig att gå om han inte gör det själv håller jag i.

Fortsätt öppna upp. Kanske skriva ner.

Hoppas du finner din styrka.

Min fråga fick ju sitt svar här! :) så bra att du kom iväg och att det kändes givande. Jag måste nog komma iväg jag med igen. Det där med att din man helt plötsligt inte var redo känner jag igen. I mitt liv först när ja bestämt mig för att sluta förändra alkoholisten och istället mina egna val så började det gå framåt istället för runt, runt i cirklar. Visserligen myrsteg framåt, men ändå framåt! Kämpa på. Hoppas du kan få uppdatera din tråd från den härdade till nåt nytt spännande med lite smått tillförsikt i inom en inte alltför snar framtid! Kram

Hej Ursula!
Har du varit hos Al-Anon? Hur kändes det?

Jag känner igen det där. Gillar inte heller nya människor. Har alltid haft mina känslor utanpå och ett stort behov av att bli bekräftad och bästis med folk och nya kontakter är skrämmande. Men men. När jag gick till alanon öppnades en helt ny värld. Jag är ju inte ensam,. Eller snarare... Det är nästan vanligare att dansa medberoende dansen än att inte göra det.

Det är sådär här hemma. Läste min egen tråd om att jag kunde känna förra perioden. Jo tack.
Hela veckan har jag haft det där spända spirriga i kroppen och igår när jag hade hämtat barnen och kom hem från jobbet var han full. Han sten-nekade. Han hade inte druckit nåt. Det nötet hade glömt att låsa sin tfn och satt med paddan på toaletten och skrev på msg, syns ju i tfn också.. Första medd strax innan jag kom hem nåt om att han druckit en halv liter gin och att vi andra i familjen var så lättlurade. Sen om hur jag blivit galen och han behövde sovplats.

Det har varit lugnt sen i juni. Inte en droppe vad jag vet. Han frågade i veckan om det är ok folköl nu. Jag är glad att jag stod på mig. Fr.o.m. I april har det varit nolltolerans från min sida på all slags alkohol hemma. Glad för det. Gjorde de enklare igår. Det kvittade ju vad han hade druckit, och hela diskussionen i vem som hade rätt mätstock på om det var för mycket eller trötthet behövdes inte.

Han fick ett val. Försvinna inom en timme eller så skulle jag ringa lämplig person som hämtade honom.

Jag och barnen åkte och köpte pizza när vi kom hem var han borta.

Nu vet jag inte riktigt, det är ingen riktig kris idag och jag är ledig. Har ett sedan länge förbestämt möte med socialen idag men inte riktigt bestämt mig för hur mkt jag ska berätta.

Det jag vet är att jag orkar inte längre. Fundera på om och när han inte är sig själv. Lägga energi på att lösa saker. Så det har jag slutat med. Det mesta i a f.

Jag önskar att han kunde välja. Försvinna helt och ägna sig åt sin kära sprit eller antabus.

Jag har iaf skrivit ned allt. Svarta veckoPerioder januari, april, juni, juli, september. Tänk jag trodde det var mer sällan.

att läsa hur du har det med mannen. Du skriver att han har stora alkoholproblem och gör inget alls åt det, att han väljer alkoholen före familjen. Många som skriver här känner igen sig i det.
Du skrev att du har egna vänner, med dem gör du sånt som du tycker är trevligt. Så bra, säger jag igen! Vad kan du mera göra för att få ett ljusare liv? Kom ihåg att det är möjligt att ta makten över sitt liv! Kvällskram / mt

Tack Mulletant för att du orkar svara och lyckliga du som har det så bra.
Jag har inte alls roligt på bjudningar med min man, jag vill över huvud taget inte gå med honom.
Jag har fått nog !!
Många gånger har jag kört 16 mil hem från hockey match där affärs bekanta har varit bjudna.
Alternativet har varit att sova över på något hotell, hemska tanke !!
Att sitta i baren efter matchen och dricka och lyssna på berusade människor lockar inte mig.
De få gånger vi är bortbjudna, jag försöker undvika det så gott det går, så mår jag bäst när jag har honom i bilen och vi är på väg hem.
Jag längtar då efter att få sitta ifred när han har somnat, dricka en kopp the och bara slappna av.
Visst har han stora alkoholproblem och gör inget åt det alls.
Han väljer alkoholen istället för sin familj.

samtidigt ett bevis på att du har gjort rätt. Han är ingenting att ha!

Försöker komma upp ur hålet men när man får veta att han förutom fyllan även varit otrogen så blire extra tungt ?

Att bryta helt är det jag vill o strävar efter. Hoppas det kan bli så nån gång.
Jag har också lagt allt på is med hus ,lån mm eftersom jag inte orkar hantera honom. I januari är det två år sen vi separerade!! Så det börjar bli dags nu!
Jag har till och med firat jul tillsammans med honom som " vanligt" i två år för jag inte har vågat annat. Helt sjukt! Men i år ska jag inte göra det. Förra julen var han hemsk o det var droppen!
Ja vi får försöka att peppa varandra att bli starkare.
Kram

jag har också nyss lämnat en alkoholist som valde spriten före mig. Förstår ditt mörker.

Jag vet att jag har gjort rätt val, det finns inget annat val om jag inte vill brytas ner totalt.

Känner igen mig i allt inte orka göra någonting och allt mörker som kommer över mig. Och att aldrig få förståelsen eller förlåtelsen. Det som jag försöker hjälpa mig själv med är att det inte kan bli värre. Bara bättre. Även om det tar tid.

Du har gjort rätt beslut. Det var mycket modigt! Styrkekram.

Åh ja djuren har ni tillsammans.. Ja man skulle vilja kunna bryta helt och hållet. Men samtidigt önskar jag ju att jag kan få bli så stark så att jag kan hantera situationer tillsammans med honom. Vi har rätt mycket gemensamt kvar som ska diskuteras, hus, bilar, gemensamma lån. Men allt har blivit lagt på is pga min rädsla!
Vi kanske kan bli starka ihop och öva oss på dom så småningom ;)

Kram

Jag förstår dig precis! Känner igen det där att man inte vill säga el skriva nåt som kan misstolkas pga att man är rädd för denna ilska som ger en en sån ångest att man bara vill fly! Skönt att ni inte behöver ha så mkt kontakt iallafall och skönt att han träffat en ny!! Det önskar jag att mitt ex också ska göra så han kan fokusera på annat. Tror allt skulle bli lättare då!
Vi måste tyvärr ha ganska mkt kontakt eftersom att vi hjälps åt med djuren. Jag hoppas jag ska hitta nån lösning på det så småningom. Men det är kaos i huvudet för tillfället!!
Kram

Hej!
Jag har 2 barn, 4 och 6 år. Deras pappa (mitt ex) missbrukar alkohol. Jag kan känna igen mig i det du beskriver. Oro, du börjar påpeka hans drickande, osv.
DIN känsla av oro är absolut inte fel! Men som någon skrev, du kan aldrig "få honom att ändra beteende". Tyvärr. Jag trodde nämligen det i min relation till mina barns pappa.
I vår relation blev detta en stor konflikt. Jag försökte kontrollera hans drickande (och annat beteende). Och kämpade stort med att "få honom att ändra beteende".
Vi separerade för 1 år sedan och han har kvar sitt missbruk (han har dock viss insikt i sitt missbruk och har periodvis gått under behandling med antabus).
Jag märker nu att hans beteende fortfarande påverkar mig trots att vi inte lever ihop längre.
Det jag vill förmedla här är, som jag nu jobbar med, är att acceptera att du är maktlös inför hans beteende. Fokusera på hur du mår bra. Hur vill du ha det för att du ska må bra i er relation?
Faktumet att ni, som vi, har barn ihop gör självklart det hela så mkt svårare och mer komplext. Oro för barnen. Du skriver att du inte vågar lämna honom med barnen? Den oron känner jag starkt med dig för. Där upplever jag det svårt, när är ett drickande "skadligt för barnen". Var går gränsen? Mkt svårt för en mamma som "står bredvid".
Berätta gärna mer, hur det går.
Kram!
ak

Ja tänk, snart 3 år sen. Usch va låst jag kände mig då, trodde aldrig jag skulle komma därifrån. Men tack vare min hjälp, som var soc, så är jag det nu.

Det låter som om det verkligen skulle passa mig också! Jag ska verkligen ta tag i det och se om det finns här.

Jag har ju fuskat lite känns det som, eftersom jag inte har haft nån kontakt med honom så har jag inte lärt mig att hantera dom känslorna. Jag fick bara en paus från livet och nu när jag är tillbaka så måste jag lära mig hantera känslorna. Och för att lära mig det måste jag ju utsätta mig för honom. Förstår ni? Men jag är så rädd för mina känslor och för hans känslor!

Skickar en stor kram till dig.

Just läst igenom din tråd, din berättelse om din situation och alla kloka svar du fått.
Önskar dig lycka till i din nystart och håller tummarna att det går lugnt och städat till.
Varma hälsningar
//PP

Känner igen mig i din situation.
Håll dig till din plan! Ta med det viktigaste! Du är inte hemsk. Jag var inte heller hemsk och elak som jag trodde när jag "stack", jag var rädd!
lycka till och tänk på dig själv!

Sjukt att man ska behöva förlora så mycket tid. Vi har bara ett liv! Och man kan aldrig leva genom någon annan eller försöka vara till lags för andra medans man glömmer att leva sitt eget liv. Roligt att höra att du fick se din pappa i ett annat tillstånd innan bortgång.. det kan ju hjälpa lite med sorgararbetet.. ?