Senaste kommentarerna i forumet

Situationen låter direkt farlig. Ring kvinnojouren omedelbart du kan inte vistas i ditt hem. Han är sinnessjuk och farlig. Du måste bort därifrån nu direkt. Något "samtal" kommer det inte bli. Det vet du. Snälla åkt inte hem eller iallafall inte ensam. Jag blir riktigt orolig och väldigt ledsen och arg över hur du har det.

Hej!
Så skönt att höra ifrån dig.
Ödsla inte tid och energi på hans uttalanden. Lova det! Ödsla inte tid och energi att älta hans uttalanden. Du ser att hans hjärna är tiltad så han kan säga vad han vill och du behöver inte bry dig men vi förstår att du har blivit "hjärntvättad". Det här är viktigt: du behöver all energi till DIG.
Ok, han har bestämt att ni ska talas vid idag. Menar han hemma hos er?
Nu när du har kommit igång, ring till kvinnojouren direkt. Nu. Säg att du vill ha någon som är med vid samtalet. En man, helst.
Som du säger, du ska inte skriva på någonting på banken innan du har klart för dig vad det gäller, och som du går med på.
På kvinnofridslinjens hemsida står det att de har möjlighet att ge advokat-support. Kanske kan vara bra att veta....men en sak i taget. Men intuitivt...idag ska du nog ha någon i sällskap när ni ska talas vid. Helst en man. Din pappa? Någon släkting? Din kille kanske blir vansinnig om det är någon bekant?
Ring till kvinnojouren nu direkt. De vet vad som ska göras.
Ring NU.
En stor kram /Ursula

Vad de följer samma mönster! I höstas lovade min sambo mig att han skulle sluta dricka på veckorna och bara dricka fredag-lördag. Alltså dricker han synligt dessa båda dagar, resten av veckans dagar sitter han i garaget där han har sitt lager. Tror han att jag är helt dum i huvudet, eller? Nu har han dessutom börjat ta med sig garagenyckeln vart han än går, så jag har inte tillträde dit längre. Jag har svårt att tänka mig att det räcker med 7-10 smygöl och det är både 5,2 och starkare.

Han har fattat att jag planerar att flytta, så helgen har varit ett helvete. Jag pratade med kvinnofridslinjen i fredags morse och de uppmanade mig att kontakta kvinnojouren. Hon sa även att efter så många år tillsammans med honom så har jag tagit skada, jag har i princip blivit hjärntvättad. Jag är nog benägen att hålla med.
Nu säger han att han bokat tid på banken i veckan "för att vi ska skriva över lånen på honom"! Jag skriver inte på någonting! Han ska inte tro att han bara ska ta huset. Han säger dessutom att jag inte får ta med mig min hund någonstans. På pappret är det jag som äger hunden. Jag lägger dessutom ca 1200 kr/månad på medicin och dietfoder till honom eftersom han är sjuk. Det är kanske inte så intressant att ta över det?
Under helgen har han tvingat mig ett flertal gånger att sitta ner vid köksbordet "för att prata". Detta innebär alltså att han talar om för mig att "om jag inte varit så envis och dum så hade vi aldrig hamnat i den här situationen". Och "nu får du stå ditt kast, man måste lära sig att ta konsekvenserna av sitt handlande". Han menar alltså att jag sitter och smusslar i telefonen sen jag gick med i FB i mars i år, han tål inte det. Han har ju tvingat av mig mitt lösenord för att "det ska vara total öppenhet i ett förhållande". Själv har han inte gjort något fel, han förstår inte varför jag beter mig som jag gör. Dricker gör han inte heller, säger han. Jag undrar varifrån alla ölburkar kommer, då säger han bara "inte en aning". Det enda jag känner är ett fruktansvärt raseri, jag är alltså redo att bara kasta mig över honom. Så fort jag öppnar munnen så antingen avbryter han mig eller så skriker han "fel svar". Igår sa han att "om jag vore det motsatta könet så hade han slagit mig sönder och samman vid det här laget". I samma andetag undrar han varför jag är rädd för honom och vad det egentligen är för bild jag har målat upp av honom?
Sen går det ett par timmar så är han lugn igen och undrar vad vi ska äta...
Idag har han "bokat" att vi ska "prata" klockan 17. Jag sitter just nu på jobbet och bara skakar. Jag ska försöka kontakta kvinnojouren när jag slutar jobbet idag... Det här önskar jag inte min värsta fiende!
Tack alla som bryr sig!

Att något inte är som det ska. Om du orkar och vill så skriv gärna ett par rader här, vi är nog många som tänker på hur du har det.

Hej finaste Livrädd, förstår dig och har varit med om helvetet själv men det här har gått för långt. Din sambo är sjuk. Han är alkoholist och så länge han inte har insikt om det och vill ha hjälp så blir det inte bra. Han ljuger hela tiden. Manipulerar och ger dig skulden för allt. Han tar inte ansvar för någonting och kommer aldrig att göra det. Vi medberoende måste ta tag i det själva ( och jag är inte där ännu...men har varit bra några månader nu..så jag andas lite..!) annars händer ingenting och jag vet, man är alltid helt slut, för utmattad för att orka och försöker andas när de har sina "snälla" perioder. Jag vet. Önskar jag kunde hjälpa dig men du måste ha en väska packad i bilen. Bilnyckel och telefon nära dig. Det är för jäkligt att du ej kan ha ett privatliv. Skaffa en annan telefon som bara du känner till. Skaffa hjälp. Alla förstår. Helt plötsligt är det många runt dig som har varit med om saker eller känner någon. Vi är inte ensamma. Ta in på hotell om det krisar. Det är han som till slut borde gå. Lämna dig ifred. Styrkekramar! Tänker på dig!

Idag var då dagen som jag konfronterade min man angående hans alkoholvanor. Jag hade förväntat mig ramaskri från hans sida, men det blev hur lugnt som helst. Han var medveten om att han dricker alldeles för mycket, och påpekade då att det har blivit lite mycket under semestern. Jag påpekade då att visst, det har det, men även ölhävandet varje helg är inget som är normalt och sunt. Han sa även att han hade funderat på att dra ner, och när jag frågade varför han inte gjort det så visste han inte, han hade bara skjutit det på framtiden. Han var inte medveten om hur mycket han dricker en vanlig helg, så det informerade jag honom om. Jag sa att JAG har full koll på vad han dricker, och jag har haft det ett långt tag.

Han föreslog att han skulle dra ner på drickandet. Jag kontrade med att det räcker inte för mig. Jag frågade om han kände ett sug, om han var beroende alltså, men detta förnekade han. Jag svarade - Bra, bevisa det genom att inte dricka något under en månad. Klarar du inte det är du beroende.

Nu återstår att se om han kan hålla sitt löfte.

Hej!
Jag håller med de andra, du måste bort därifrån så snart du kan. Förstår dig med dina hästar och din hund. Försök hitta en lösning för dina hästar innan du går. Men sedan som de andra säger. Det är inte ok att han kollar din telefon elle fb. Ring en kvinnojour så du kan få hjälp så snart som möjligt! Våld är inte ok!
Hoppas allt går bra för dig! Kram

Och jag känner igen mig i det du skriver. Till mig säger han att han ska åka och panta eller köpa snus när det egentligen är till systemet han ska. Varje torsdag har han egendomliga ärenden till samhället dit vi får åka för att handla mm. Det är 2,5 mil dit så jag tycker inte man bara åker för att köpa lite snus och det vet han, men ändå ljuger han ihop något. Sedan ställs alla öl in i garaget. Sedan jag sa ifrån dricker han Max 1-3 öl i veckan, synligt. Resten, som är 7-10 öl dricks i smyg. Då är det 05, och 7,3:or. Allt detta dricks upp på helgen, vilket blir 6 liter öl. Han har efter semestern faktiskt köpt Ica-öl till veckorna, vilket är ett framsteg, men hur länge håller det?
Jag kan också konfrontera om jag vill, som du skrev, bara gå in i garaget och visa kassen med öl, men jag gör det inte heller. Vet inte varför. Tror han att jag är så dum att jag tror att han har lagt ner drickandet bara så där? När jag frågar var han har varit så han han fixat lite i garaget. Jo tjena! Nä jag vet inte heller vad man ska säga..... Men jag är lite glad att han inte vräker i sig på veckodagarna, men nu får han i sig allt, samma mängd, men på helgen och nästan allt i smyg. Suck!

Det du besriver låter fruktansvärt. Du överdriver verkligen inte. Det där är psykisk misshandel du utsätts för. Förstår att det är problematiskt med gemensamt hus och hästarna men du borde ta dig därifrån omedelbart. Det är en väldigt destruktiv miljö och din sambo är aggressiv och våldsam.
Du kanske behöver söka hjälp samt kontakta en advokat?

Hej Tösabiten!
Förstår dig så väl och känner igen mig i det du beskriver.
Hur förbannad man blir på sin man då det suckas och på alla vis manifesteras så där lagom tydligt, men ändå så att man ska förstå vilken j-a glädjedödare man är som gör så att han inte får ta sig ett glas och må bra.
Det som faktiskt är själva frågan, problemet det avgörande, att ens man faktiskt inte kan, ska dricka någon alkohol- öht- nej det känns de inte vid.
Det hela kommer att handla om att det är vi, deras äkta hälfter, som är problemet. Och om vi inte fattar och går med på det, ja då flyr de och dricker i smyg.
Jag är så less på att vara den som ska ha problemet i mitt knä liksom. Han verkar inte ha något problem med att springa in och ut ur garaget och dricka vin direkt ur en bag- in- Box.... Om jag frågar vad han gör så kan han dra en lögn som är i nivå med en 3- årings uppfinningsrikedom.
Det som händer med mig där och då är att jag liksom inte vill göra bort honom. Det hade ju varit det enklaste i världen att gå med in i garaget, hålla upp vindunkar och ja be honom förklara sig. Men jag gör inte det. Varför? Det är som om vi där och då balanserar på en mycket skör tråd av lögner. Så länge han är i sin älskog med alkoholen, då är han glad. Jag har då ingen " befogad" ilska som skulle motivera ett gräl.
Alltså ljuger vi för varandra. Jag blir förtvivlad, drar mig undan och känner äckel och häpnar över hur det kan bli så här.
Hjälp! Hur gör man för att tala med en alkoholist då man inte är arg utan bara förtvivlad?

Söndagskram? / mt

Jag kan förstå dig, det är stort att ta ett steg ut i ovissheten, men jag önskar dig att du gör det!

Hur länge ska du annars vänta på att han får upp ögonen för sitt beroende och missbruk?

Och det finns stöd för dig att få på vägen!

Först när jag verkligen bestämt mig för separation blev min man nykter. Och vi blev kvar tillsammans (var tänkt han skulle ha flyttat). Nu har han varit vit i fyra månader.

Det svåraste för mig var att hålla ut med att han skulle flytta, öga mot öga, i längden. För jag tvivlar ännu lite grann. Blir det återfall? Och så är det annat som inte känns helt bra med oss.

Men visst är jag också ängslig för framtiden singel, ensam vardag..

Till dig vill jag också säga, tänk på att du anpassar dig och tänjer dina gränser i din situation. Gissar att du nu accepterar mycket du normalt ej skulle acceptera!

Fortsätt känna efter vad du vill!

Hej Rosa Pantern
Så är det nog att beroendehjärnan tar kommandot. Just nu är han inte villig till AA eftersom han anser inte att det är ett problem. Han är så fast i tanken på att det bara handlar om konsumtion och 3-4 öl om dagen är inte mycket.
För min del är det så sant att jag måste hitta VAD JAG VILL. Jag är bara så feg och rädd för hur allt kommer bli????

Hej, är ny här men har läst mycket på forumet. Har själv bott ihop med en alkoholist som jag flyttade ifrån för 9 månader sedan. Vi hade varit tillsammans i 18 år men de sista 4 åren gick det utför med drickandet, bl a för att han jobbade så mycket att han blev utbränd och tog till alkohol för att må bättre. Det blev ohållbart, men det tog flera år innan jag insåg att jag måste flytta, det kallas medberoende, när hela ens tid upptas av missbrukaren och man inte har något liv själv. Så för din egen och dina barns skull, FLYTTA, det kan få din man att inse att han har problem och söka hjälp, om inte, så ge dig själv och dina barn ett bättre liv det förtjänar ni . En missbrukare går det inte att tala med så länge han/hon inte inser att han/hon har ett problem.
Lycka till.

Just det, ena dagen snäll och omtänksam, nästa dag, efter ett par glas så kommer en elak och hotfull människa fram. Att leva med en alkoholist är som att leva med två olika personer. Inte konstigt att man blir alldeles förvirrad, och skräckslagen, för man vet aldrig vilken av dom man kommer att möta nästa dag. Otis, du behöver ingen hypnotisör, det är inte dig det är fel på. Jag känner igen det du beskriver, jag lever själv i ett särbo-förhållande med en alkoholist. Tack och lov så kan jag alltså åka hem till min lägenhet när han blir för jobbig, men det är sorgligt samtidigt, för det blir ingen relation att bygga på. Jag hoppas att du hittar en lösning för din del. Han kommer troligen inte att ändra på sig, kanske om du sätter "hårt mot hårt", men du måste rädda dig själv ur detta.
Önskar dig all styrka.

Hej Elisabeth!
Jag är själv gift med en man som dricker för mycket. Han drack tidigare 10-12 starka starköl, vin och ibland också starksprit. Han gömde och han bortförklarade.
Jag tog mod och konfronterade honom. Han hade missbrukat i ca 20 år dock skött jobbet fram till ca 2 år innan han valde att gå i pension tidigare. När jag konfronterade fick han välja, mig eller spriten. Han valde mig och höll sig nykter i ca 2 år. Nu har han återupptagit drickandet. Dock måttligare. Men, det har kommit smygande och blir mer och mer. Från att han sa att han hade kontroll och ville börja dricka socialt till nu när han dricker dagligen. För det mesta 3-4 starka starköl. Förr köpte han starköl på flak nu köper han i påse, gömmer hälften och ställer andra hälften i kylen öppet så att jag ska se. Han köper också en bag-in-box i veckan..
Jag självet inte riktigt var min gräns går eller vad som är för mycket? Själv dricker jag inte.
Jag känner mig luttrad och uppgiven. Orkar inte riktigt ta itu med detta igen. Vi har varit gifta i många år och har barn och barnbarn. Ibland tänker jag.....orkar jag ställa till med mer problem? Vad händer med huset? Vad händer med honom? Osv osv.......Han är snäll och omtänksam mot mig och har aldrig varit elak. Däremot har han inte alltid varit snäll mot barnen.han vill liksom ha mig för sig själv.
Vi är många olycks-systrar och det är ganska skönt att byta tankar och få höra andras berättelser, man förstår att man inte är ensam.

Det du beskriver är du inte ensam om. Du försöker få en uppfattning om din mans drickande och känner på dig att han inte talar sanning. Du vill kunna visa honom det du ser med bevis. Du har pratat med honom om alkoholen låter det som, han försvarar sig. Samtidigt fint att du varit rak med din oro även om de är han själv som behöver ta beslut om eventuell förändring.

Va bra att du hittat hit, fortsätt skriv och läs. Ibland kan det ta lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger,
hoppas att du hittar något som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Va bra att du fortsätter läsa och skriva här. Det låter också väldigt bra att du är medveten och försöker ta hand om dig så gott du kan. I din mans släkt är det troligt du som kommer vara den det pratas om oavsett hur det går för din man, du ser att hela släkten undviker att se det du ser samtidigt vet du själv hur det är och sätter ord på det här. Du vet att du just nu inte kan göra mer för din dotter gällande relationen, behöver hon stöd och vill ta sig ur den vet hon att du finns där.

Mannen är värre än innan och agerar ut. Du märker att han troligt gör saker för att bryta ner dig och du försöker stå emot, ett sätt är att utforska och först mer kring missbruk överlag men även er specifika situation. Du har hittat en kontaktperson att prata med tillsammans med din son, va bra.
Din man verkar ha panik som du beskriver det och gömmer nu även ekonomin från dig.

Det låter som att det händer en hel del runtomkring dig som är rätt stora förändringar- det är verkligen klokt att du söker stöd på flera sätt för att se vad som bäst hjälper dig, om inte annat sortera lite bland alla tankar som jag misstänker kan snurra runt. Oavsett hur det blir med din man, vad han väljer, att ta hjälp eller inte så försöker du bygga upp dig själv nu. Du drar i halmstrån och kastar ut krokar.

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Reimar,
rätt tillfälle är idag, när ni båda kommit från jobbet. Dvs så fort som möjligt innan det har hunnit sjunka in hos honom och han hunnit normalisera händelsen.
Min man råkade ut för något liknande för ett par veckor sen: han hade legat på soffan och vilat, sen reste han sig upp snabbt och häftigt och gick i väg, snabbt, varpå han svimmade, dråsade i golvet. Han kände av yrseln vid ett par tillfällen efteråt. Han vägrade att gå till doktorn, sade att det var blodtrycksfall, och det kunde det ju ha varit. Även fast jag tycker att det kunde väl doktorn få komma fram till.
/Ursula

Längesen jag skrev här nu. Igår kväll hände något som jag tyckte var obehagligt. Min man skulle gå och lägga sig tidigt då han kände att han plötsligt blev trött när han satt vid datorn. Han kom in till mig i TV-rummet och sa detta. När han sedan skulle gå upp till sovrummet på ovanvåningen så säger han att han känner sig "konstig" och att "han håller på att bli sjuk". Därefter dimper han i golvet och tappar medvetandet i ca 30 sekunder. Han trillar inte direkt i golvet utan han håller i spjälorna vid trappan så han hänger i dem. Jag springer dit och skriker "nej nej" och tar tag i honom. Han håller så krampaktigt i spjälorna så jag får dra loss honom så jag kan lägga honom ner på golvet. Där ligger han en lång stund innan han ens kan sätta sig upp. Han blev alldeles kallsvettig, skakig ett kort tag och väldigt yr.

Han fick i våras reda på att han lätt kan få blodsockerfall (han har inte diabetes). Han behöver alltså äta ofta och regelbundet för att undvika detta. Jag frågade honom igår om det var längesen han åt, och det visade sig att han bara hade ätit frukost, en tidig lättare lunch samt en mindre "middag" vid 15-tiden. Efter detta drack han "en öl" på eftermiddagen (75 cl 9%). Jag var inte hemma sen förrän på kvällen och då såg jag att han hade druckit upp ytterligare två öl som stod i skafferiet som egentligen var mina, men detta ville han inte riktigt kännas vid och pratade bort.

Jag vet att han blir väldigt darrig och måste äta nästan på direkten för att att undvika dessa blodsockerfall, men det var första gången han svimmade. Jag läste på nätet och såg där att man kan få ett plötsligt blodsockerfall efter en längre tids missbruksperiod. Alkoholförtäring sänker också blodsockret.

Detta var ju det första jag tänkte på så klart. Jag har ju fört "dagbok" över hur många ölfria dagar han har haft under de 4,5 veckorna (32 dagarna) han haft semester semester, och det är bara 6 dagar (då har jag räknat med kommande helgs ölande fredag och lördag). Räknar med att han är ölfri på söndag då han ska jobba förmiddagsskiftet nästa vecka.

Detta blev ytterligare en "varningsklocka" för mig. Vad tror ni om detta? Jag var så nära att att "släppa bomben" igår och började att diskutera lite, men han var trött och lite yr så han hade inte tagit det till sig.

Frågan är - när är "rätt" tillfälle?

Vilja åka dit!! Men har nog inte möjlighet att åka då. Vet ärligt inte om jag skulle våga åka dit själv heller. Någon gång kanske!
Skulle vara så roligt att träffa dig också.
Kram ❤️

Lyra, hej!
Jag skriver inte så mycket i min egen tråd men förut idag gjorde jag ett par inlägg och nyss läste jag igenom tråden från början. Du uppmanar mig att gå till Alanon. Jag har samlat ihop mig, vet inte hur det har hänt, men jag har fått mer lust och energi, så jag ska börja gå på deras möten. Jag inser att det kommer att bli smärtsamt och jobbigt. Jag kommer att vara livrädd, jag vet det. Dels för saken i sig men också för att jag alltid har tyckt att det är läskigt med nya människor.
Hur mår du? Det är länge sedan du skrev.
Kram Ursula

Låter som om det börjar bli bråttom. Se till att du har en nödväska någonstans utställd. Hos en avlägsen vän går också bra. Det gör att du känner dig lite tryggare. Och att du är förberedd inför det som du vet kommer. Du skakar för din kropp vet också att det kommer ett oväder snart. Avlägsen vän eftersom det inte är där han kommer leta i första hand. Jag vet för jag har varit där. Jag bara sa att jag kanske någon gång skulle behöva några nätters frist. Att jag inte orkade förklara just nu. Medmänniskor förstår mer än du tror. Någons vinter/ sommarstuga där du kan få en extranyckel? Men såklart bäst om du ringer numret till kvinnojouren. Jag tordes inte ringa dit. Så jag förstår ditt motstånd. "Men så illa är det ju inte". Jo det är det!
Om din bästa väninna hade berättat det du berättar. Vad hade du tyckt då? Att du ska skynda sig därifrån så fort det bara går är min reaktion.
Det är dags nu ! Kram

Lugnt? Att gå igenom sin frus mobil på natten är inte ok. Din man lider ju av kontrollbehov och detta tillsammans med a ja det kan sluta illa. Vill ju inte skrämma upp dig men lyssna på Ursula vad hon skriver. Läs också det du skriver och reflektera för det är inte normalt beteende av din sk man.