Senaste kommentarerna i forumet

Ja, det är en bra idè aeromagnus föreslår, att ta upp frågan med personen det gäller. Du kan säga precis som du skriver, att du inte alls har några erfarenheter av alkohol, och just därför undrar. Det borde inte såra eller ge upphov till missförstånd.
/Ursula

Att prata om sådana känsliga saker med en person kräver att man har mod och tillit. Man känner om det är alkohollukt eller annan lukt tror jag. Jag som är fd missbruksperson skulle nog prata med hen om detta. Säga att du känner oro och att du bryr dig. Att du känt alkohollukt och när ni pratats vid så har det sluddrats mm. Inte döma utan bara visa att du bryr dig. Visst vänskapen kan ju riskeras, men då är det ingen genuin vänskap. Men det är svårt detta med alkohol. Steg 2 är kanske att prata med chefen och säga att du är orolig men det beror ju på hu er chef är. Bra chefer tar detta med mod och ger stöd, dåliga chefer ja de är ju okunniga och dömande.

Han har börjat äta antabus men om han har nån vårdplanering vet jag inte.
De har varit en jobbig vecka men jag känner mig starkare nu. Tankarna bara flyger runt i skallen på mig och jag funderar på att hitta nån att prata med. Nån som inte är inblandad och kan lyssna utan att ta någons parti.

Tack för er omtanke och kloka ord. De gick rätt in i hjärtat. Känner mig så ensam och oälskad, inte värdefull. Tack för att ni tar er tid, det ger mig hopp om att det finns många med empati också.

Godmorgon!
Hm... svår situation.
I alla fall är det, rent generellt, INTE normalt att dricka på kvällen och sen komma till jobbet och lukta alkohol dan efter. Vad jag vet kan man ha en fruktig andedräkt om metabolismen i kroppen är fel, om man t ex har brist på glukos inne i cellerna som vid diabetes. Är han diabetiker? Att han går stelt sen..det låter som något neurologiskt, eller...? Alkoholister som går stelt har väl ett mångårigt missbruk i bagaget? Sluddra i telefonen..konstigt. Vid de tillfällena, frågade du hur det var? Hade ni en dialog eller var det bara konstigt? Du förstår säkert att man inte behöver vistas på krogen för att missbruka alkohol, man kan sitta hemma i ensamhet.
Din beskrivning skulle kunna passa in på ett missbruk, i mitt tycke.
Ja, hur ska du göra?
Kolla lite till, kanske. Obehagligt att kolla, sådär, men... Är ni ute och äter ibland? Dricker vin till maten t ex? Tänds en speciell glimt då i hans ögon när vinet kommer in? Dricker han öl i djupa, begärliga klunkar? Har du märkt om han har ett friskt känsloliv med äkta känslor eller känns han 'avtrubbad'? Som sagt, kul att 'spionera'..
Hur ser din egen historia ut? Har du erfarenheter i bagaget från barndomen av att ha anpassat ditt liv till, t ex allvarlig sjukdom i familjen, en dominant förälder, någonting som gjort att du inte fick leva fullt ut som barn utan anpassade dig till omständigheterna? Något som gör att det faller sig naturligt för dig att anpassa dig till ett liv där du fortfarande inte lever fullt ut?
Ja, det är inga lätta frågor du ställer men skulle han visa sig ha ett alkoholmissbruk är mitt råd att genast, genast, bryta. Det är otroligt smärtsamt att leva i ett sådant förhållande. Och man önskar sina medmänniskor ett bättre liv.
/Ursula

Så oavsett om din mans dryckesmönster inte är alkoholism eller faktiskt är det så förorsakar det stora problem i er relation. Ponera att din man är aktiv alkoholist. Då har du en bra förklaring till det du uppfattar som känslokallhet. De flesta av oss har ett starkare ego än vi skulle önska, alkoholister har verkligen i synnerhet ett fruktansvärt ego! Jag personligen anser inte att det är rätt att säga att "hjärnan är förstörd", i alla fall inte hos alla alkoholister. Däremot är hjärnan kidnappad hos en aktiv alkoholist. Så frågan är om det som uppfattas som deras fruktansvärda ego i verkligheten är deras eget? Det är en sjukdom som tyvärr inte medger att den sjuke kan vara sitt rätta jag. Är en alkoholist inte öppen för insikt om sjukdomen är det mycket svårt. Däremot finns en massa hjälp att få när han eller hon är öppen och beredd för det. Samma sak gäller för de medberoende. Ett starkt utvecklat medberoende är kanske egentligen inget friskt det heller? Jag har full förståelse för att du som medberoende kanske känner att det är djupt orättvist att han utsätter dig/er för detta. Tyvärr är det nog så att en aktiv alkoholist har svårt att se det på det sättet. Först efter tillnyktrandet kommer de tankarna, och då kan de istället bli outhärdligt starka. Förebråelse, och ångest och skuldkänslor. Jag hoppas ni hittar er väg ut ur detta. Ett råd är att läsa om beroende och medberoende. Mycket insikter finns i trådar där personen har kommit en bit på vägen. Nu ska jag lämna dig i fred med funderingar från "den andra sida" . Men även där kan du säkert lära dig en del om hur beroendesjukdom fungerar.

Stort lycka till

//PP

De är verkligen mästare på att manipulera o få en att tvivla på sig själv. Man vet inte vad spm är rött o fel, tror att man överdrivet,
Mitt ex var också väldigt kall o visade ingen empati alls!
Fick honom att hå till läkaren för att söka hjälp men han manipulerade även honom som tyckte att antabus var nog inte rätt för honom. Han talade pm för mig att han sagt till läkaren han gömde spriten eftersom vi var på honom hela tiden. Han talade också om att han var så duktig o skötte sitt jobb o inte hade en frånvarodag. Sen blev det inget mer med det. Han tyckte att han hade gått dit o förnedrat sig!
Lita på dig själv o att det du känner är sant.
Kram?

Det är samma för mig på ett sätt men inte fullt ut. Jag har inom mig bestämt att vi ska fortsätta. Jag är gift utomlands och av olika orsaker utesluter jag separation. Jag måste få det till att fungera bara. Maken går på AA och han tycker det är jättebra. Jag har inte den minsta lust att gå hos psykolog eller nåt annat, har gjort det i hundra år, känns det som. Det räcker för mig. Däremot kan jag tänka mig att gå på Alanon för att få VÄNINNOR, för det vill jag ha. Jag har det lite ensamt med en jävla ALKIS. Så det så!
Kram från Ursula

Han är i full färd med att manipulera dig. Om han vill dig väl, varför gjorde han inte allt för att trösta dig när du var så ledsen? Jag känner igen det där iskalla, min man har haft samma sätt. Iskallt, rätta ordet. Hans hjärna är förstörd. Så jag säger dig, gå inte på det. Gå inte på hans skitsnack. För det är det det är. Skitsnack det om "undantagskväll". Och hans psykolog sen, var har han hittat den? Finns väl inga psykologer som "tillåter 3 glas i veckan" för en alkoholist, absurd diskussion. Din man ljuger.
Du frågar vad som är rätt mängd alkohol att dricka, vet du vad det är för en alkoholist?
NOLL.NOLL.NOLL.
Alkoholister är mästare på att manipulera.
Alkoholister är mästare på att få en att tvivla på sig själv.
Kom ihåg att du har rätt.
Din man är sjuk av alkoholen.

Det är väldigt sorgligt men sen när du har gråtigt klart...Var sak har sin tid.
Kram
Ursula

Hej och välkommen
Tillhör andra sidan men tänkte ändå svara och önska dig välkommen hit.
Helt klart förorsakar detta problem mellan er. Om det är mängden, eller företeelsen
eller att du känner dig åsidosatt kan jag inte säga. Visst har han krånglat med drickat tidigare,
men som sagt om han är alkoholist eller ej, vem vet? Jag tror att du lägger en negativ värdering
i begreppet alkoholist. Det negativa är väl vad en person utsätter andra för och inte själva sjukdomen?
Tror att det är jättebra att du skriver och att ni pratar med varandra. Det finns ju självklart en möjlighet att han lider av ett
missbruk, och det är förståeligt att du är less och har tappat förtroendet. Ja det finns till och med en möjlighet
att han är less, och att det är därför han gärna tar ett glas på puben. Det är i världen inget ovanligt det kan jag lova.

Oavsett lycka till att reda ut detta

//PP

Vill bara skicka med ett råd. Du kan aldrig få en människa att ändra sina dryckesvanr om personen inte själv vill och inte inser sina bekymmer.

Hej Missan!
Ältar och ältar...jag förstår vad du menar men nu har jag i princip slutat att älta. Vet inte hur det kommer sig. Har ingen lust. Det känns lite som om vi lever på randen till en katastrof, jag vaktar alltihopa för de nästan vuxna barnen som går/ska gå sina utbildningar. Min man går på AA-möten och sköter sig hyfsat. Det gäller att bibehålla honom i skick (vad det låter).
Jag är så tacksam för mitt jobb, vill aldrig gå i pension.
Jag är mest avtrubbad, mitt liv har blivit så konstigt. Ja, håller med dig, man vill inte få sitt liv förstört.
Kan du inte gå på något Alanon-möte?
Kram/Ursula

Förstår att du känner dig skeptisk och det är nog klokt att umgänget med barnet övervakas på något sätt, har inga barn själv men det är uppenbart att han inte kan ges så stora förtroende just nu. Att hålla sig nykter när man är inlagd på psyket är ingen konst, klart du känner dig osäker på honom. Har det gjorts någon slags vårdplanering? Någon hjälp med alkohol missbruket eller så?

Snälla, gör rätt val nu. Din treåring behöver inte heller den känslomässiga berg o dalbana som det garanterat innebär. Det kommer vara en lång väg för din alkoholist. Troligtvis narcissist också. Jag ber dig, inse att det inte är värt att klamra sig fast vid sentimentala och små romantiserade förhoppningar. Säg om tre år OM han då är en annan person kan du ompröva ditt beslut och se om det är honom du vill leva med av alla fina människor på jorden. Tycker du ska tänka mer med hjärnan här. Han måste göra sin resa och du kan inte göra den åt honom.

Förlåt men sett alldeles för mycket av hur det slutar för sådana som dig. Menar väl.
Kram

Tack för era svar och er tydlighet.

Jag har en tre-åring, inte med honom, och det finns iiksom ingen möjlig framtid tillsammans så länge det finns alkohol. Det har jag hela tiden varit supertydlig med. Jag skulle aldrig utsätta mitt barn för honom som full.
Jag tror att mitt hopp ligger i att han ska ta sin terapi på allvar, börja titta på sin skapade förljugna värld och bli fri från missbruket. Jag känner dock mer och mer att jag inte kan hjälpa honom i det jobbet. Jag blir less och frustrerad över lögnerna och han försöker dölja sitt drickande ännu mer effektivt.
Jag vet ju vad jag måste göra. Tack för påminnelsen!

Nä han släpptes ut i måndags. Nu har han sagt att han ska vara nykter ett år och att han insett att barnen är det viktigaste i hans liv. Förlåt om jag låter bitter, men de låter lite enkelt och konstigt att han insett de först nu. Men hans körkort är indraget och halva barnaskaran vill inte veta av honom. En dyr månad blev de för honom.
På de yngsta barnet görs nu en utredning av soc och frågan är hur de ska kunna umgås på ett vettigt sätt pappan och barnet. Jag vill absolut inte att hon ska vara där ensam, jag är rädd. Han mår visserligen bättre nu, enligt mina andra barn, som träffat honom men jag känner mig mycket osäker. Jag hade en sån enorm ångest i går men nu känns det bättre. Jag har gråtit i smyg och även berättat för min chef lite av vad som hänt och de känns bättre nu. Lika bra att reaktionen kommer och de lär väl vara jobbigt länge till men jag ska kämpa.

Konstigt att det inte händer någonting i min hjärna! Ingen bestämd känsla att ja, vi fortsätter, eller nej, vi går isär!

Fortsätter att skriva i desperation, men ingenting händer!

Köpa ut vår lägenhet var ju ingen bra idé om vi ska fortsätta ihop, då sambolagen gäller...

Ja, jisses!!

I veckorna är allt mycket lugnare. Vi kan småprata lite... Ikväll drack han nog bara nån öl men lade sig tidigt som vanligt. Tur jag har min hund att promenera med. Får se hur helgen blir. Ibland blir jag rädd att jag ska älta för mycket. Problemet finns ju där hela tiden. När jag vaknar på natten... på morgonen. Inte så mycket på jobbet men när jag kommer hem. Försöker släppa tanken han ska inte förstöra mitt liv. Jag vill ta vara på livet ha roligt träffa vänner mina barn /barnbarn, resa osv Vet inte hur länge jag kan förtränga hur vi har det. Tänker ibland att jag kanske borde säga nåt på jobbet om jag klappar ihop en dag...

Lämna. Alkoholist och fysisk aggressivitet. Big no no. Have been there. Slutar bara illa. Det trappas upp och du blir skadad för livet. För din skull och hans. Klipp nu!

Fundera på varför du ens funderar på tanken att stanna. Viktigt. Du har en ljusare framtid om du gör rätt val.

Kram

Hej! Du frågar varför din man förstör ert liv när ni skulle kunna ha det så bra. Jag tror att din man tycker att han har det bra som han har det.
En sak förvånar mig, du säger att du blir hemmablind och inte ser när han druckit. Menar du verkligen det? Jag ser direkt på min man. Det räcker med att han t ex har mungipan på ett speciellt sätt eller hur han håller händerna, så förstår jag. Önskar att jag inte såg.
Det var strongt av dig att ringa till alkoholkliniken.
Du har i alla fall ett rikt liv, eller hur? Jag måste göra mitt liv lite mer socialt. Jag skulle kunna tänka mig t ex att börja på Alanon för att få lite väninnor, några möten har jag inte den minsta lust med. Men fördelen med Alanon måste ju vara att ingen hoppar i taket om man nu skulle vilja diskutera sin käre make!
/Ursula

Puffen
Du tar upp lögnerna nästan direkt, och det är så det är: ljugandet är det normala i ett förhållande med en alkoholist. Alla projekt och överenskommelser som du gör tillsammans med honom gör du i själva verket bara med dig själv. Du blir ensam. Han gör sina projekt tillsammans med alkoholen.
Du skriver att han är ca 30 år så jag antar att du är i ungefär samma ålder. Vill du ha barn? Vill du ha barn tillsammans med HONOM, alkoholberoende? Tycker du att han passar som pappa? Vill du bli gammal tillsammans med honom, alkoholberoende?
Hans fysiska aggressivitet gentemot dig..vaknar alarmklockorna inom dig? Vaknar dom?
Han tycks vara på gång att göra om det att döma av telefonsamtalet du refererar om. Han har gått över en gräns. Om det handlade om din syster eller din allra bästa vän, vad skulle du säga?
VAD får du ut av honom? VAD ger han dig som skänker dig..det som du inte vill mista?
Du gör helt rätt att 'inte vilja mer'.
Du ska vara rädd om dig, kom ihåg det! Var rädd om dig.
/Med önskan om ett gott liv, Ursula

Hur har det gått med allting? Är han kvar på psyket?

Du har verkligen försökt att skydda ditt barn och samtidgt försökt påverka din partner att sluta dricka alkohol. Nu stannar du upp. Du har modet att blicka tillbaka och se att det du gjort inte haft den effekt du önskat. Nu vill du göra annorlunda och du börjar fundera på vilka möjliga vägar du kan ta. Att vara en god förälder är viktigt för dig.Du har en klarsynt dotter som tydligt markerar att hon inte mår bra av situationen. Fint!

Socialtjänsten omhändertar inte barn som har en ansvarsfull förälder. Jag hoppas att andras berättelser här på forumet kan stötta dig inför de beslut du behöver ta. Igen, ett varmt välkommen.

Vänligen Li-lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag vill bara säga att jag känner igen mig ii nästan allt du skrivit. Jag tänkte också som du att jag skulle vänta tills barnen blev stora, men det blev aldrig rätt tid punkt. Det blev jul, midsommar, någon fyllde år osv o då kunde jag ju inte göra det. Men till slut blev det bara för mycket o jag stod inte ut längre. Känslorna hade också försvunnit. Så jag tog steget tillslut efter mer än 20 år! Det är jättejobbigt men jag har inte ångrat det. Det är ca 11/2 år sen nu. Mitt ex drack inte bara på helgerna utan nästan varje kväll även om han skulle jobba tidigt. Han blev en hemsk person när han drack! Han valde spriten! Jag gav honom så många chanser men han kunde inte sluta och han dricker fortfarande. Du ska inte stå ut med hans beteende, du är värd bättre!
Kram Izzy?

Härligt att höra att du valde din familj. Jag har hotat att lämna honom men det är som om han vet att jag aldrig kommer att våga göra det. Han säger ofta att han inte kan leva utan mig o att jag stått ut i alla år. Jag tänkte att jag skulle lämna honom när barnen var stora om han inte bättra sig. Dom är det nu men jag är fortfarande kvar. Jag trivs så bra med livet i övrigt. Har underbara barn o även små barnbarn nu. Ett jobb som jag trivs med.Några nära vänner( dom vet o frågar ibland hur det är)Känner att jag inte orkar med att skiljas o sälja hus o allt vad det innebär. Men ändå vill jag inte ha det så här. Varför förstör han vårt liv vi skulle kunna ha det så bra? Man bli också så hemmablind ser inte alltid att han druckit. Andra ser men inte jag. Känner mig så lurad ibland.( Därför jag går o kollar om det minskar i hans flaskor...)