Senaste kommentarerna i forumet

Har en fru sedan många som naturligtvis är förstidspensionerad, har naturligtvis krämpor. Man kan ju fundera på hur sjuk hon är? för sjuk för att jobba?
Det är förödande att inte ha en social gemenskap! Hon borde kunna jobba men det är bekvämt att inte behöva jobba.
...... hon dricker en del, en hel del.
Hon hävdar att hon har problem med mat (bulemi eller anorexi) vilket leder till att hon inte äter, hon dricker öl ist, folköl och blir full på det, och hon behöver inte mycket.
Det går inte att få henne att sluta att sluta dricka.
Beroende på vad som finns hemma dricker hon vin och sprit också, alkohol som jag inte köpt (jag köper ALDRIG alkohol).
Även om jag hittar flera öppnade ölburkar är det "gammalt", hon vill inte kännas vid dessa.
Idag söndag hittade jag en nästan tom vinbox, som hon inte vill kännas vid, en halv enliters whiskey som hon inte heller vill kännas vid, och duktigt packad naturligtvis! Det är klart att hon är full.
Tyvärr har detta pågått minst 10 år.
Hennes vuxna barn vill knapp ha med henne att göra, dessutom går detta ut över vårt gemensamma vuxna barn som jag inte kan ha någon vettig relation med pga hennes alkoholism.
Man (jag) vill inte träffa andra människor för att man skäms, det går inte att bjuda hem någon då man inte vet i vilket skick hon är?
Katastrof ....

Tack ?För kloka ord! Hoppas det löser sig för dig Carro. Jag har barn i din ålder och vet hur illa det gör dem när pappa dricker ?Säger till dig som till mina barn: Det är aldrig ditt fel eller ditt ansvar
Jag försöker ett steg i taget att ta hand om mig själv, att släppa taget
Besviken! Ja, tänk att man inte längre är ensam om allt det vidriga och smärtsamma. Att det finns någon som verkligen vet vad man talar om. Någon som upplevt den maktlöshet man ställs inför. Jag hoppas att både du och jag kan finna frid, med eller utan alkoholisten vid vår sida. Det förtjänar vi ?Stora varma kramar tillbaka till er båda två ?

vi kommer till Malmgården (i Stockholm på Söder) på konvent 28 augusti. Har du möjlighet att delta så rekommenderar jag det.
Här är programmet, rekommenderas för alla som läser här http://www.al-anon.se/al-anons-program-for-aa-malmgardsgruppens-konvent…

Söndagskram / mt

Det känns tryggt att du är med mig!! Du har funnits vid min sida i 3 år o det är jag väldigt tacksam för ??❤️

Får hoppas för din skull att det håller i. Om det inte gör det vad ska du göra då? Du kommer inte kunna leva ett bra liv genom att vara polis hemma. Det kommer du inte orka. Du måste tänka på dig och ditt mående. Om du inte gör det kommer du att må ännu sämre och det är ju inte så bra för dig.

Att lämna är aldrig lätt det blir ett sår men såret läker med tiden. Att leva med en person som dricker är ju som att själv skära sig med en kniv. Man såras, det läker men sedan kommer ett nytt jack. Jag skulle sätta mig ned med honom och ställa ett ultimatum. Sluta drick eller så går vi isär. Börja med antabus eller liknande.

Det jobbiga med detta är ju att man måste fullfölja ultimatumet. Så det gäller att våga och ha styrka. Om man väljer alkoholen så är det så att han inte klarar sig utan den och det har han ju bevisat ett flertal tillfällen.

???? och blir så glad när jag skymtar en tydlig vändning. Jag här och hejar på dej ?
Lördagskram ❤️ / mt

Jag har genom alla år pratat ganska öppet med barnen om hans drickande. Men jag förstår dig om han håller igen ett tag, för då tänds ju hoppet.
Som jag skrev nånstans förut, så väntade jag hela betänketiden för skilsmässan, innan jag skickade ut honom just för att jag hoppades på ett förlåt och hopp om förändring. Jag ville bara höra att han älskade mig och var villig att söka hjälp, men det kom aldrig och lika bra var då de, för nu är jag fri :)
Nu kan jag välja att umgås med människor som ger mig styrka och energi.

Jag har genom alla år pratat ganska öppet med barnen om hans drickande. Men jag förstår dig om han håller igen ett tag, för då tänds ju hoppet.
Som jag skrev nånstans förut, så väntade jag hela betänketiden för skilsmässan, innan jag skickade ut honom just för att jag hoppades på ett förlåt och hopp om förändring. Jag ville bara höra att han älskade mig och var villig att söka hjälp, men det kom aldrig och lika bra var då de, för nu är jag fri :)
Nu kan jag välja att umgås med människor som ger mig styrka och energi.

Men jag försöker komma vidare i mitt liv så smått. Förut kände jag att jag inte klarade av nåt själv men nu måste jag o det går ju men väldigt långsamt. Det är så självklara saker som var jätte stora för mig. Vågar inte ens skriva vad det är för skäms men så kan det bli när man låter nån ta över allt. Jag måste börja om från början helt. Jag ska försöka att inte älta allt som varit o se framåt.
Mt jag blir glad att du läser mina inlägg ?
Ursula jag ska försöka jogga lite för dig också om jag orkar ?
Hur går det för dig?
Kram

Härligt å höra, Izzy!
Och vovven tycker att det är kul.
Spring ett par km för mig också!
:)
Ursula

Jag säger bara wow och heja dej! Kom precis hem, kollade på nätet och såg ditt inlägg?
Härligt! Kramen / mt

Har börjar förstått det där nu äntligen att man ska göra saker för sig själv också, sånt som man mår bra av. Jag ska verkligen försöka göra det nu. Förut har jag bara velat gräva när mig o sova bort tiden men inget blir ju bättre av det.! För att jag ska kunna hjälpa mina barn så måste jag ta hand om mig själv annars orkar jag inte det. Det är så mycket som är olöst än mellan mig o exet som jag inte har energi att ta tag i pga att jag är rädd för hans reaktioner. Det verkar som att han är nöjd över hur vi har det eftersom han inte tar tag i nåt själv. Tror ju att det är att han vill ha kontroll över mig. I januari är det två år sen jag flyttade o det känns ju som det är dags att gå vidare nu.
Jag har bestämt mig för att jag o vovven ska börja jogga o har gjort det en gång o det kändes riktigt bra. Tänker att jag ska få ork att göra mig fri om jag tar hand om mig själv o gör saker som jag mår bra av.

Nä jag har inte pratat med dom. Kanske är dags att jag gör det, blir bara rädd att göra dom besviken. Det värsta är väl att jag på nåt sett visar dom att det är OK att ha det så här, utan att göra ngt åt det hela. Dom har sett honom några gånger i ett tillstånd som inte är OK. Förstår att allt hänger på mig, jag måste komma fram till mitt beslut. Han vill inte skiljas, när det senast kom till tals och jag sagt att jag inte vill ha det så här, då blir han ledsen och lovar bättring. Håller ett tag sen in på samma bana igen.

Jo så kan de verkligen vara. Jag väntade många herrans år och det sista året var helt galet. Försökte få honom att flytta men han sa bara, -Jo jag ska flytta, och sen hände ingenting. Tills jag formligen kastade ut honom. Jag hade bestämt att inte en sommar till med supande och irritation.
Barnen kommer att förstå. Har du pratat med dem nåt? Mina barn peppade mig att slänga ut honom, de hade förmodligen brutit med mig också om jag stannat.

Jag vet vad jag egentligen skulle ha gjort för länge sedan. Men det är väl aldrig försent. Jag hittar alltid anledningar till att tillfället inte är det rätta . Det har varit jul, student , inbokade aktiviteter med andra par mm. Tänker på vad barnen ska säga. Det är som jag går o väntar på att nån ska säga till mig vad jag bör göra... Fast jag vet ?

Kan bara intyga i att "Arg" har så rätt i allt hon skriver. Har också lämnat efter 27-årigt förhållande och det kommer jag nog aldrig att ångra.

Som så många gånger när man läser om allas berättelser.Så är det alltid de som lever nära den som dricker som vänder ut och in på sig själva,kontrollerar,har ångest och oro för den som dricker.Medan den som dricker fortsätter dricka.Ibland lite mindre men oftast då för att lugna sin omgivning och lura dem att tro att nu ska de bättra sig.För att sedan kunna börja dricka mer igen.Humöret som är oberäkneligt och sveken som man utsätts för bryter sakta men säkert ner en.När de visar sin goda sida som man en gång älskat,då lever man länge på det.Tror ofta att man överdriver slätar över försöker glömma.....men det gnager i en. Inte alla men för många så rinner bägaren över en dag när man minst anar det.Man får styrkan att lämna.Och man är så mycket starkare än man tror.Jag är glad att jag fick styrkan att lämna min man efter 28-års äktenskap.Trodde han var mannen i mitt liv.Idag två år senare är det fortfarande tungt och jobbigt vissa dagar.Men mår så mycket bättre när jag och sonen äntligen fått lugn och ro.

Tack för svaret! Jag har varit iväg på semester så jag har inte kollat förrän nu. Allt gick bra med katterna och lägenheten. Jag har även börjat gå på al-anon möten. Det känns ganska bra att träffa andra som också har det jobbigt och som är i samma situation. Det känns som om jag redan klarar av att koppla bort hennes drickande från mina tankar. Tack för tipset om alkohollinjen!

Boken vi talar om heter Djävulsdansen o handlar om medberoende. Den gick också på TV för ett par år sedan. Det är Sanna Lundell o Ann Söderlund som skrivit boken. Jättebra bok!

Ja jo det är ju inte ju inte så att man "går på det". Det finns bara inte så mycket kvar att säga i ett sånt läge. Båda är vuxna, båda vet egentligen hur det gick till när den blev tom.

Tack Ursula! Du har varit där och förstår mig. Även om du vet att det inte hjälper så vet du säkert att det jag gör inte är så ovanligt när man är i min (vår) situation. Jag tror man måste igenom det där och uppleva att det inte hjälpte själv. Men nu har jag "kollat" min man i tre dagar och han har inte druckit något, trots att jag varit borta ikväll. Då känns det bra att veta istället för att gå och undra hur mycket han drack när jag inte var hemma. Det glädjer mig att han i alla fall försöker!

Hej Tösabiten!
Jag kan inte annat än att hålla med Aeromagnus, vad ska det tjäna till, att hålla koll? Men å andra sidan har jag också varit där. En period var jag besatt av att hålla koll på hur mycket innehållet i flaskorna sjönk, osv. Jag trodde verkligen på det.
Enligt min erfarenhet så kommer din man att slinka undan från din "ställa mot väggen". Det han kommer att se är att du har spionerat på honom. Han kommer inte att bry sig ett dyft om att det står på papperet att X antal flaskor druckits ur. Jag skulle tro att han blir asförbannad på att du har kontrollerat honom. Så kanske han blir förnärmad och tar så illa vid sig att det slutar med att du nästan ber om förlåtelse och han kanske säger något gulligt.
Men jag förstår dig. Du kan inte göra annat. Du följer den utlagda 'banan', liksom.
Man håller på så mycket.
/Ursula

Hej Fnurr!
Visst är det väl otroligt, obeskrivligt nästan, vilken förmåga alkoholister har att slingra sig ur situationer? Han fick dig tyst. Så har det varit många gånger för mig. Flest gånger innan jag förstod. Nu händer det aldrig, jag går inte på hans finter.
Men förr, min make sade sina påståenden med en sån säkerhet att de blev sanna. Själv jag blev förvirrad och tveksam.
Din man ljuger. Det har du förstått, eller hur?
Alkoholisten är mästare på att ljuga.
Alkoholisten är mästare på att få sin partner förvirrad och ur balans.
Jag skulle tro att vid de tillfällen när du känner förvirring inom dig (eller något annat konstigt) då håller din man på att manipulera dig.
Hemska ord. Så jag vill skicka en kram också.
/Ursula

Tack för ditt inlägg. Du beskriver på ett tydligt sätt den situation du befinner dig i och hur du också kan tänkas ha påverkats av tidigare erfarenheter gällande möjlighet att visa egna behov/tankar/känslor. Det är svårt för de allra flesta, men är man dessutom uppväxt med vissa "krav" på hur man behöver vara för att vara så mycket som möjligt till lags för någon annan, kan det bli ännu svårare att prioritera sig själv i vuxen ålder. Jag tycker också att du ska söka dig till någon anhöriggrupp för att få stöd. Du kan ju alltid prova en gång och se vad du tycker. Det finns även möjlighet att ringa till Alkohollinjen för att få prata med en rådgivare både gällande egna och andras alkoholvanor, därifrån kan du få vidare hjälp och hänvisning. Läs mer på: http://alkohollinjen.se/

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen