Senaste kommentarerna i forumet

Så härligt det låter.
Vi gläder oss med dej. En sådan frihet.
Underbart.
En kram till dig!
Ursula

Hoppet är det sista som överger en. I mina ögon så behöver han nog avstå helt.

Tack för ditt svar. Det du skriver låter helt begripligt. Jag tror verkligen att det är viktigt att du fortsätter att dela dina upplevelser med kompisar med liknande erfarenheter, det är hjälpsamt att inte bära på för mycket tankar/känslor själv och få stöd utifrån. Precis som du säger är det en process du befinner dig i och dina upplevelser kommer säkert att ändra sig under tiden. Tveka inte att ringa till Alkohollinjen om du skulle vilja ha prata med någon professionell också, och fortsätt att skriva här!

Allt gott,
Miriam

Vad är det för bok ni talar om?

Softjessi våra berättelser är väldigt lika. Jag känner verkligen med dig. Hoppas verkligen du orkar att tänka lite på dig själv. Jag förstår att ork lust och tålamod är slut. Vill skänka dig massor av styrkekramar och säga att du är bra och perfekt precis som du är. Ta en liten stund i taget. Kram/Besviken

Jo jag vill ha koll. Mest för min egen skull. Att jag har kött på benen när jag väljer att ställa honom mot väggen. Att jag kan säga att jag vet att han dricker i smyg och gömmer sina öl. Har jag det svart på vitt så kan han inte neka till det. Sen om han fortfarande inte tycker att han har problem, så vet jag att han har det. Då kan jag känna att jag kan ta ett beslut utefter det. Det känna bra att ha koll helt enkelt. Detta är så nytt för mig. Det är först nu i sommar som jag har förstått att min man missbrukar alkohol. Även om det har funnits tecken långt tidigare har jag inte riktigt förstått.

Ja, jag vet nog svaret. Hoppas ju ändå på något konstigt sätt att det ska gå bra iaf...

Du vet nog svaret själv? Har man kommit så långt att man gömmer och dricker i smyg ja då har man allvarliga problem. Att dricka normalt igen? Om man inte har bekymmer är det väl bara att ta ett glas till maten. Tyvärr är beroende inget som går över utan får man problem tenderar de att hänga i.

Ja, det är svårt när det växlar, som du skrev någonstans. När man emellanåt står öga mot öga med "det friska", möjligheterna...den som verkar vilja eller försöka någonting bättre.

Och det gemensamma kan vara tungt att bryta upp. Och man anar en hård period innan allt är ordnat och klart och man alls kan landa i den nya situationen, liksom...

Min man gav upp alkoholen sedan fyra månader, p g a jag verkligen "gjorde slut" samt han riskerade sitt körkort (vilket kan varit det viktigaste/:-?).

Vi lever kvar tillsammans och trivseln är högre nu. Men ännu mera tid och stabilisering i det nyktra livet ger jag oss, för jag vet liksom inte hur en relation ska vara - och lever kvar i tveksamhet..

En del i mig är lite för skeptisk och cynisk för att gå ihop med den del av mig, som hängivet gav sitt hjärta till den här mannen.

P.s. Det hjälpte föga att varna, uttrycka ultimatum.. Först när jag faktiskt säger att jag bestämt mig för att gå, slutar han.

Det var ett tag sen jag skrev. Har varit inne och läst en del och även kommenterar andras inlägg.Första veckorna på semestern var jag helt inne på att ta tag i problemet efter semestern.Pratade med mina barn för att dom skulle veta hur jag tänkte. Dom höll med och tyckte det var bra att ta tag i det.(Pratade även med min bror som undrade hur det stod till med honom.)Jag hade tänkt att få honom till en läkare och att jag skulle prata med någon. Nu har dom två senaste veckorna varit rätt hyfsade. Vi har varit mycket i vår sommarstuga träffat barn o barnbarn. Han har hållt på o byggt på vår nya gäststuga o jobbat mycket med det.Han har varit ganska trevlig både mot mig och andra. Jag vet att han druckit en del. Han har alltid med sig 3 st 50 cl starkspriti sin väska o ca 6-8 starköl.(flaskorna gömmer han bland sina kläder) Men jag märker inte direkt att han druckit men han stinker ju sprit förstås... Men efter några dagar så blir han plötsligt tyst o vresig, trött, deppig och går o lägger sig. Orkar inte snickra... Jag antar att spriten är slut då.. Han vill åka hem och bunkra upp... Fast det säger han ju inte utan han måste hem o duscha.... Under vårt liv tillsammans har ha ofta dragit igång olika projekt för att han behöver något att göra. Det har varit stora renoveringsprojekt. När jag varit tveksam har han sagt att det är bra för hans "problem" att han har nåt att göra. Då har jag gått med på det. Men det blir ju aldrig bättre för det. Nu har han inte velat göra något hemma på flera år utan det har varit stugan. Han fungerar faktiskt bättre när han har något projekt på gång men han kan ju ändå inte avstå...

Bara läs andras berättelser så kommer du märka att de flesta som missbrukar a.
1. Inte har prolem
2. Inte druckit så mycket
3. Partnern överdriver och jagar mig

Får jag fråga varför du vill ha sådan koll? Hur hjälper det dig? Du kommer ju bara bli besviken och han kommer säkerligen förneka sommar gjorde.

Jag vet att det du skriver är sant aeromagnus. Men nu ska jag ha lite koll när semestern är slut. Sista semesterveckan gick inte så bra trots jag bett honom dricka mindre. Istället drack han i smyg men jag hade koll på mängden ändå. Igår söndag drack han inget och inte heller idag måndag. Jag tror att det är första helnyktra dagarna på säkert ett halvår. Det har åtminstone varit en öl varje dag förut. Men jag vet att det säkert är tillfälligt. Men jag ska försöka se det som positivt att han i alla fall gör ett försök. Återgår det till drickande varje dag ska jag försöka ställa ultimatum. Även om jag vet att det betyder att han lämnar mig. Jag vet innerst inne att jag måste tänka på mig själv. Som så många skriver här är det bättre att vara ensam när man är ensam än ensam när man är två!

Tycker inte ni ska stå ut eller hålla er borta. Ni förtjänar bättre. Verbal terror är lika illa som fysisk.

Jag tänkte skriva ett eget men såg ditt. Min fru dricker två - tre glas vin väldigt snabbt och sen lossnar det och hon säger nedsättande och provocerande saker. Jag försöker att inte svara på det men blir väldigt provocerad. Tänker tacka nej helt till att vara med om sådant.

Bra gjort! Ja, det är lätt bli hemmablind när man är mitt i någonting. Vet att jag själv tänjde mina gränser och ifrågasatte mig själv istället för att bli arg eller liknande, när min man drack. Han är fortfarande nykter nu. Vägen är inte helt jämn under fötterna ändå, s a s. Får känslan att du behöver samla ihop dig, pusta ut och "knyta ihop säcken". Men låter skönt att vara fri.

Det är inte ok att vara full inför sina barn eller lägga över allt ansvar på sin andra sambo/make/maka

Har verkligen haft en toppensommar men mycket bad, musik och jag har kunnat bjuda mina barn på middag utan att må dåligt. Följer och läser mina minnen på facebook där jag även skrivit sånt som bara jag kan läsa. De har varit som en dagbok för mig. Kan säga att det känns helt otroligt att jag levt så länge med så mycket skit.
Jag kommer aldrig mera att utsätta mig för nåt som inte känns bra för mig eller mina barn.

Som Jag trodde då. Han vet att han Inte klarar av dettaoch han har inga problem. Du måste fråga dig själv om du vill och orkar ha det så här. Kommer Inte bli bättre med tiden om man läser andras inlägg.

Nej aeromagnus, han anser inte att han har problem med akolholen. Han ska börja jobba imorgon, så det ska bli intressant och se hur veckan blir. Alla ölen är slut och vi har långt till närmaste bolag. För 5-6 år sedan hade han en vit månad. Vi gjorde ett vad. Han skulle inte dricka alkohol och jag skulle inte äta godis. Vi klarade av utmaningen båda två. Men efter det när jag föreslår en vit månad säger han bara att han har bevisat att han klarar det. Men säger samtidigt att det inte finns någon anledning att ha en vit månad. Varför ska man inte njuta av livet? Öl är gott och det tycker han att han gott kan unna sig. Så det kommer han inte gå med på fler gånger. Men som sagt jag ska se hur de närmaste veckorna går nu när jobbet satt igång. Kanske lugnar det ner sig lite.....

Känner igen mig mycket i det du skriver då jag själv som alkoholist gjorde precis som din man. Klagade på utgifter men köpte vidlyftigt a till mig utan att blunda. Att sätta sina behov före sina barns vittnar om ett starkt beroende. Anser han själv att han dricker för mycket? Anser han att an an hantera a?

Jobbig situation. Anser han att an inte har problem med a? Detta är en ganska viktig fråga du bör ställa till honom. På din beskrivning verkar han ha iaf ett starkt kemiskt beroende. Jag skulle be honom ta en helvit månad. Har man inget beroende är detta enkelt annars lite jobbigare.

Jag har berättat för min bror och min mamma, men dock inte för någon i min mans familj. I hans familj har de inte alls samma syn på det här med alkohol. Både hans pappa och styvmamma har haft, eller kanske har problem med alkoholen. De har t o m varit alkoholister. Detta i sig har ju också en ökad risk för min man att alkoholism finns i släkten. Vi har inte så jättebra kontakt med hans familj heller tyvärr.

Jag berättade för mamma och min bror för bara två månader sedan. Det var mest för att höra om det fanns anledning till oro, för jag hade ju blivit van vid att min man drack öl varje helg. Då fick jag det bekräftat att det inte är något normalt drickande. Jag har räknat på det nu i efterhand och hans veckokonsumtion uppgår till ca 15-16 öl i veckan och detta motsvarar ca 75 cl sprit. Då har jag inte tagit hänsyn till att en del av ölen är betydligt starkare än 5%...

Igår var vi iväg i Danmark. Sonen ville inte följa med så det blev bara han och jag. Det blev faktiskt en riktigt bra dag, utan en massa drickande. Detta får mig ju att bli väldigt kluven då han sedan några dagar också har slutat att spela datorspel, det är framförallt där som han sitter och korkar upp ölen. Så denna helgen har varit riktigt lugn ur ölkonsumtionssynpunkt. Det känns dessutom som om jag inte har samma koll längre om hur mycket han dricker. Han drack bara två öl under kvällen igår, men han drack säkert någon till efter att jag gått och lagt mig (vi lägger oss aldrig samtidigt av någon anledning).

Så nu är det två veckor kvar av semestern, och fortsätter det i detta för tillfället "lugna" tempo, finns det överhuvudtaget anledning till oro?

Vill du det? Ditt mående är direkt avhängigt hans uppenbarligen. Du har satt en deadline för ditt äktenskap redan. Men kärleken har redan lösts upp. Du har hört den vad?; alkoholen är ett lösningsmedel, den löser upp lim, hjärnceller, tillit, kärlek, förtroenden, familjer osv.
Vad jag vill säga är att du måste ta hand om dig och ditt mående. Du måste ta dig loss ur din tro att du kan hjälpa honom. Din kropp reagerar när han dricker. Du är medberoende. Du anpassar ditt liv efter hans. Dags att börja skapa din egen agenda och visa att du lever ett eget liv som inte är avhängigt hans beteenden.
Jag hade också en deadline. Jag var arg nästan jämt. Iskall, beräknande, uthärdande. Hade alltid fullt upp för att slippa sitta bredvid i soffan och så gick jag på diverse möten för att komma hem sent så att han hade somnat. Vi levde parallella liv. Han drack aldrig synligt de sista åren. Och allt han lovade gick om intet. Jag slutade tro på de ord som lämnade hans mun.
Min deadline höll inte. Den blev tidigarelagd med 8 år. Eftersom polisen kom in i vårt liv och jag höll på att gå sönder. Detta är jag mycket tacksam för idag. Han påverkar fortfarande mitt liv då vi har barn men vi har inte daglig kontakt. Min deadline handlade också om att barnen skulle vara klara. Nu är jag mycket nöjd med att ha visat barnen att man inte ska leva i en relation som är dålig. Att jag kunde sätta stopp.
Vad ger du dina barn för bild när du tänker hänga kvar i flera år till "för barnens skull" ?
Hårda ord , jag vet. Men jag vill ändå att du tänker igenom. Förtjänar inte dina barn att ha en lycklig mamma i fösta hand. Än en kärnfamilj som osar svart i alla sprickor?

Är såå trött också på att behöva komma på undanflykter till vänner man planerat saker med, och de äckelkänslorna du pratar om, fy.. Så fort min fru börjar bli full går jag och lägger mig. Orkar inte.

En grej min terapeut sa till mig var: om du inte gör något åt det här, om du inte säger ifrån eller ändrar tillvaron för ditt barn kommer han inte bara vara arg på din fru (hans andra mamma), han kommer också vara arg på dig och fråga "varför gjorde du inget, mamma?".

Det tog hårt på mig..