Senaste kommentarerna i forumet

Poppe, välkommen hit! Bästa valet du kan göra! En bra början. Skapa din egen tråd, skriv från hjärtat i med och motgång, läs andras berättelser och njut av en fantastisk resa till ett nyktert liv. Du är inte ensam här.

En minut, en timme, en dag i taget. Visst orkar du! ❤

Jag är med. Dag 1. Har vaknat med ångest så många ggr. Känt detta självförakt men nu vill jag förändra mitt destruktiva liv. Jag vill inte isolera mig mer med vinflaskan nära till hands, ensam i soffan. Jag orkar helt enkelt inte mer.

"Kvinnor som älskar för mycket" ska jag leta rätt på.

Du satte fingret mitt i prick. Åh vad klok du är Ullabulla. Det kommer alltid finnas en del av mig som kommer fundera, tänk om...

Nu har han gjort flera val, pga sjukdomen eller personlighet som signalerat med röd blinkande lampa att han valt bort en relation och framtid med mig. Det ska bara fastna i min hjärna.

Jag förtjänar faktiskt någon som uppskattar mig, väljer mig och inte sviker mig gång på gång. Det kommer bara att ta lite tid till jag landat i att någon kan älska mig och väljer mig varje dag. Ser fram emot den dagen! ❤

Men det är just det medberoende är.
Att inte kunna släppa taget om alkoholisten.
Man kan inte sörja på ett normalt sätt just för att orsaken att ma går isär är så sorglig,en sjukdom.
man känner sig både sviken själv och som att man sviker den som faktiskt är sjuk.
Men en fantastisk bok jag kan rekommendera som satte allt på plats för mig är "kvinnor som älskar för mycket" Den var en bibel för mig och jag fick lära mig jättemycket om mig själv.
Inte om alkoholism utan just om mig själv och varför jag fungerade så korkat.

Så är vi igång igen, efter ett par lugna veckor med minimalt drickande har det börjat på nytt. De lugna perioderna blir allt färre och kortare.
Han har ringt in sjuk till jobbet för andra dagen i rad. Igår var vi i kontakt under dagen men bara sporadiskt under sen eftermiddag kväll och jag hörde att han blev allt mer onykter.
I dag undviker han mig som pesten, han svarar inte på chatten, han svarar inte i telefon och han finns inte på Facebook. Det betyder en av två saker eller båda, han har supit sig ordentligt full och somnat i soffan eller han är tillbaka på sina dejting sidor eller bjudit över någon. Mår så illa just nu, för har flera av hans polare som kontaktat mig för de måste ha tag på honom. Vad ska jag säga… Min pojkvän är alkoholist och just nu super han skallen i bitar och raggar brudar för att få upp självkänslan.
Jag vet varför, på lördag ska vi på fest där även hans perfekta ex ska, och han har panik över det. Vad ska alla tycka om att han kommer med sin nya, kommer de inte in acceptera att de gå vidare, kommer de tycka bättre om henne än om honom… osv. Mitt i detta sitter jag med min panik och ångest, hur ska jag kunna dölja hans förfall för de som känner honom bäst?
Han har skapat ett sånt kontroll behov hos mig som inte liknar nått. Vill ha styrkan att orka att antingen stanna eller gå. Vill inte känna mig skyldig när jag ställer krav eller mår dåligt pga. honom

Hur går det för dig?
Jag letade reda på din tråd här för du och din kamp för din dotter har fastnat hos mig.

Har du provat al-anon?
Det hjälpte mig väldigt mycket en gång i tiden.

Kram

Oj vad bra du beskriver och sätter ord på din mans beteende när det gäller drickandet och hur han blir.

Jag känner igen mig.
Jag älskade att laga mat åt människor, hemma som borta.
Jag körde ut folk från köket och ville fixa och dona själv för då kunde jag dricka under tiden.
Hatade öppna kök och älskade kök där jag fick vara ifred och kunde fylla på mitt glas utan att någon såg.

Nuförtiden dricker jag inte alls.

Jag känner när jag läser det du skrivit, att det känns som att det vore nyttigt om du känner någon som både du och din man tycker om och respekterar som du skulle kunna prata med om detta.

Som sedan kan prata med din man eller om ni gör det tillsammans.

Finns det någon tror du som skulle vilja hjälpa dig?

Du har VERKLIGEN rätt i att din man dricker för mycket och att det påverkar familjen. Tvivla inte på det.

Kram

och det är därför jag skrev här.
Slut med följa John.
Slut med att gå till mötes när man gör våld på sig själv.
Slut med att förneka mina egna behov när jag vet att motparten egentligen är kapabel.

Men är han villig?
Ja,det är upp till honom och inte till mig att besluta.
Men det känns farligt att riskera ett nej och ett avslut när det är det sista man vill.
Så heja mig att jag stod upp för mig själv :)

Varje förhållande är sin egen resa. Att du inte teg utan sa ifrån är riktigt bra. Heja dig! Er vandring ser ut att bli bra :-)

Kom ihåg fällan som vi ofta gör anpassar. Du leder ditt liv. Gör det som du mår bra av och låt honom hänga med om han vill. Vill han inte är det hans val och du har inte kompromissat med dig själv.

Du vet att jag skriver detta utan att själv alltid följa mina egna råd men medvetenheten är nyttig och ett steg mot tillfrisknande.
Styrkekram och njut av det du har.

Ja det verkar ta tid sånt här!! Så skönt att eran skilsmässa är klar. Du har verkligen varit duktig och kämpat så! Du skriver att du hade hjälp av psykolog o anhörig grupp. Jag försökte få hjälp av psykolog men fick avslag eftersom jag inte tar antidepressiv medicin, är självmordsbenägen el har ångest varje dag. Jag antar det iallafall för det var de frågorna de ställde när jag ringde och bad om hjälp. Jag har nu varit på beroendeenheten på samtal och det kändes bra. Men känner att jag inte kan prata med exet än om saker vi måste diskutera eftersom det har hänt saker som gör att jag måste vänta ett tag.
Hur var det att gå i anhöriggrupp? Har tänkt på det men vågar inte riktigt. Är rädd att det är folk där som känner igen oss! Har du fortfarande kontakt med exet?
Det är så svårt att inte ha det för mig iallafall eftersom vi måste ha kontakt av vissa anledningar men jag vill minska på den så mycket som det bara går!
Ursula, ja det var skönt att få bli ompysslad hos frissan! Känns bra att få göra nåt för sig själv, det piggar upp lite.
Kram till er ❤️

Mm, sant. Vet att det är för att jag ska läka, bearbeta och lära mig. Just nu har jag en ro i kroppen som jag inte haft på väldigt länge. Jag har accepterat att jag inte kan påverka honom. Han har valt att inte agerera utan allt har varit fina ord.

Jag kanske är en medberoendepersonlighet. Tror det, men å andra sidan har jag nästan alltid varit tydlig om min syn av hans alkoholvanor. Jag har berättat för vänner och mina barn. Inga rosa elefanter i rummet här!

Just nu när vi inte har kontakt handlar det mer om att släppa någon som man älskar. Den processen har inte med medberoende att göra. När han "kidnappar" min hjärna och hjärta är det en kamp. En kamp som fick mig att välja börja skriva här.

Önskar av hela mitt hjärta att han väljer ett nyktert liv men jag kan inte längre välkommen på resan. Jag har valt bort den möjligheten och han också, just nu.

Al-anon finns kvar och påminnelsen i mobilen också :-)

tänker på lena nymans rader om lugn och känslomänniska.
Definitivt överklistringsbart på mig och min käresta.

Han står där och blinkar med sina stora vackra ögon och försöker hänga med i mina tirader om allt han gjort och sagt fel.
Ja,men jag är ju inte bättre än såhär.
Då räcker jag ju inte till?

Nä jag accepterar ingen offerkofta här.
Du gör dina val och konsekvenserna är att jag ibland är beredd att kliva av det här pga dina val.
Det ger effekter i mig som jag inte vill ha och du får lov att skärpa till dig.
Och lugnmänniska som han är så lyssnar han och silar väl bort det ovidkommande och får en kontenta av det hela som passar oss båda.
Och sen vandrar vi vidare,lite tilltufsade,ännu kärare och ännu mer sammanflätade.

Ska bli spännande att se om han pallar med Ullabullas tuffa puckar.
Jag hoppas verkligen det.

är inte till för honom.Det är till för dig.För att du ska få läka och kanske få verktyg på hur du ska undvika att trilla i samma tankefällor igen.
Men om du just nu känner dig stark så kanske det inte behövs.
Jag gick ett tiotal gånger framför allt sen vi separerade och jag mådde väldigt gott av de mötena.De satte sig likt balsam i själen och följde med mig i flera dagar efteråt.

Just ovissheten är ju så jobbig att leva i. Att inte veta eller kunna påverka. Ja vem hjälper dig? Om han kommer så ring polisen har du någon att prata med om allt?

och jag VET att detta inte är lätt men nonchalera honom! Han är en vuxen människa och han spelar på allas känslor och får en massa uppmärksamhet. Du får helt enkelt lita på att han kan ta hand om sig själv, och kan han inte det så får polisen plocka in honom. Svara inte på några sms och dyker han upp så ring polisen.
Ta hand om dig och barnen och låt honom inte styra era liv längre!

Izzy, hur har du det? Har du varit på beroendeenheten? Vad sade dom?

Ja så är han borta igen. Han skrev ut sig från psyket i går.. Vilken skräck när han ringde och jag hörde bilar köra runt honom och jag förstod att han inte var på sjukhuset. Han har blivit helt nojig och beskyller mig för saker som är helt tagna ur luften. Jag blev riktigt rädd när jag hörde hur han lät, han verkar vara väldigt sjuk.
Dottern ringde och fick bekräftat att han skrivit ut sig mot läkarnas vilja. I går kväll startade terrorn men sms om att inte längre orka och sen svarade han inte i telefonen. Min dotter ringde polisen som sökte honom och slutligen fick vi veta att han åkt till en stor stad typ 70 mil härifrån. Polisen spårade mobilen.
Lite lättnad ändå eftersom jag känt mig hotad men den är ju långt ifrån slut denna mardröm.

Hej! Det där var intressant Ursula. Hur har det visat hur du är? Menar du som person?

Kan nog se att jag varit uthållig och försiktig till en gräns där jag fått över-nog och inte kan ta emot någonting mer, bara besatt av att få bli självständig.

Och Chefen... Fint att du har så fin inställning till livet, "det kan vara underbart att leva!" Blev nästan skrämd av dessa ord först. Det är ibland svårt att vara så öppen och positiv. Man kanske begär mer eller någonting annat. Eller tycker man inte är tillräcklig själv. Men visst är det vackert trots allt, och jag vill tro det finns ett "ärende" med varje människoliv. Särskilt de perioder då "lust att leva" inte räcker hela vägen, då vill jag tro det finns en mening med allt.

Ja, tack Skåne Tösen och ni andra! Du säger det så rent och tydligt. Och ja, jag ska försöka välja utifrån det liv jag vill ha!

Men jag segar på nu, utan att komma till skott och prata ut med min sambo. Jag tycker jag varit tydlig med att jag vill separera. Men nu tar vardagen över, och mannen blir alltmer harmonisk (fri från giftet) och visar sina bästa sidor.

Den fina delen som jag väljer bort, med honom, har inte varit alltför stabil tidigare. Det var svajigt! Och jag är fortfarande ängslig över framtida eventuella återfall, samt att jag inte vet vad jag känner inför honom längre.

Värme, kärlek visst, men så uppblandat med övermättnaden på hans labilare jag, och övrigt som var, att jag tror inte jag kan ta honom till mig riktigt.

Jag är rädd för att bli kvar och rädd för att gå, jobbigast ta diskussionen öga mot öga - hur gör vi nu - när vi går isär. Då är det definitivt! Och så fegar jag väl av osäkerheten inför mitt framtida liv.

Skuldkänslor.. Om det blir svårt klara ut vardagen med vår son också, ekonomiskt, praktiskt, sen.... Ja, det var jag själv som valde bort min fina man, som ville finnas nykter för oss.

Ja, så går mina tankar.

...lite i avvaktan på att beslutsammheten ska infinna sig.

Ibland samlar man kraft, ibland dräneras energin.. Men jag vill allt välja mitt eget liv, och inte alltför länge stå mellan hötapparna.

Alltså, kan inte sluta tänka på 'vad allt det här gör med en själv'...Tänk om det är så att vad 'det här' gör är att visa hur man faktiskt ÄR.

Känner mig friare.

Ingen kontakt på sex dagar. Tänker ofta på honom men inser att jag inte kan påverka situation och därför måste jag göra bra saker för mig själv.

Var på väg till Al-anon möte, men då jag kom iväg sent hemifrån vände jag efter halva resan dit, ville inte komma sent till mötet. Har sedan funderar lite mer och beslutat mig för att inte gå. Han ska inte stjäla mer av min tid!

Om det mot förmodan skulle bli så att han dyker upp igen i mitt liv så kanske jag omvärdera beslutet.

Jag är singel och fri och styr nu mina egna val utan att ta hänsyn till någon som jag inte kan lita på. Kram på mig själv :-)

Ja, varför ska du gå på möten?

Vad bra saker du skrev i RosaPanterns tråd. Vad allt det här gör med en själv...man kommer in på en massa komplicerade frågor. T ex att man själv har en slags inbyggd svaghet som har gjort att man inte har identifierat faran. Trots att man kanske är påläst, kan en massa, vet hur mekanismerna funkar, så har det inte hjälpt en i praktiken. Och till sist står du där, ansikte mot ansikte mot dig själv.
Av vad du skriver hur mycket du oroar dig och alla dina tankar som hela tiden cirkulerar runt henne så befinner du dig längre ut i sumpmarkerna än vad jag först trodde. Men jag har insett att det är först då man börjar skruva på sig riktigt ordentligt och börjar se sig omkring.
/Ursula

Jag har lagt in autopiloten: är rätt avtrubbad och likgiltig.
Maken är på AA-möte. Jag måste väl börja på Alanon men jag har ingen ork. Ingen stimulans. Jag vet inte vart känslorna tog vägen. Allt är bara tomt.
Är du stimulerad att börja med allt du ska? Kan du känna att du vill?
/Ursula

Äntligen ledig från jobbet och kanske lite återhämtning. De har varit och är en tuff tid nu.
Han är fortfarande inlagd men hur blir det sen? Vem tar mot mig om jag rasar? Jag försöker vara snäll mot mig själv men ibland kommer anklagande tankar som börjar mala.
Vårt yngsta barn har jag peppat gå till kuratorn på skolan för att få prata av sig lite. Jag sa att de kan vara skönt att prata med nån annan också. Livet går vidare och jag måste fixa allt själv och jag får bara hoppas att allt går bra. Just nu känner jag mig ensammast i hela världen.

För de allra flesta som missbrukar a så HR man alltid något motiv till att dricka. Sök på riskbruk och visa din man. Sedan så prata om det att du är orolig och har märkte beteendeförändring. Tja vill han sedan inte förändra eller inse ja då hamnar man i en annan situation.