Senaste kommentarerna i forumet

1 dag utan kontakt. Fast tankarna finns där hela tiden. Jag är sjuk i huvudet. Hur kan en person förvrida mitt huvud så mycket.
Jag har läst gamla konversationer med honom. Så många gånger jag "hotat" att det var sista gången. Förstår varför han slutade respektera mig. Jag var full av tomma meningslösa ord. Precis som han har varit.
Nu tar vi ytterligare en dag utan kontakt.

Jag ska läsa lite till här på forumet och försöka bli stärkt i mitt beslut till 0 kontakt!

och välkommen till forumet!
Det du kan göra är att skapa en egen tråd.Då är det lätt för dig att gå in och skriva igen och så att säga följa dig själv och din egen utveckling.
Man vill ju ofta genom att skriva här få någon sorts löfte om att allt ska bli bättre.
Att den man bor med ska bli nykter och att man själv ska må bättre.
.
Så är ju ganska sällan fallet.
Men om man tar sig tid att skriva och jobba mycket med sig själv så kommer i alla fall förändringar till slut.
Lycka till med din resa,den har precis börjat tror jag.

Förstår att du har de bra nu. Mitt x flyttade ut i början på veckan och jag har både känt oro inför framtiden, ensamhet men framför allt ett lugn.
Kommer på mig själv att titta mot soffan, tänk parkbänken, där han brukade sitta och bara känna en stor lättnad. Visst, han har inte hämtat sina grejer än och inte fixat boende men han har kanske förstått. Jag har tagit igen sovrummet och städat och gjort fint, förut var de inte ens lönt. Stank gammfylla efter varje helg så jag klarade knappt att gå in där.
Nu slipper jag se honom lullig från klockan 3-4-tiden på eftermiddag på helgerna, han var för det mesta inte arg men hade börjat bli allt mer grinig mot mig de sista åren. En sån här långhelg hade varit en mardröm. Kram till dig och dina barn.

Hej alla! Liten uppdatering. Inne o läser ibland men inte riktigt hagt orken att skriva.
Jag trivs så bra i min lägenhet och är stolt att hag tog steget.
Kännslomässigt är det värsta bergodalbanan. Ena stunden 'jag hatar dig din jävla hora' till frågan om vi ska på date för att se om det finns något kvar att rädda.
Sista 1,5 veckan har vsrit mkt bra. Han har börjat gå och prata med ngn och är nu inte lika arg på mig. Jag behöver med andra ord inte få 40 sms per helg om hur dålig ful o fet jag är. Mkt skönt. Vi har haft ett bra samtal tilllsammans. Just nu känner jag att jag enbart vill ha en relation baserat på att vi har barn tillsammans. Och det är jag supernöjd med! Fast vore kul att gå på en date o få känna sig lite 'fin' och speciell.
Har märkt att känslor försvinner ganska snabbt vid viss mental mobbning. Eller är det ksnske jag som stängt av för att det blev för mkt och jag inte orkar? Vem vet.
Jag supertrivs i mitt lugna liv just nu.

Hoppas ni andra har det bra och får en lugn lång helg!

Du måste ställa krav på ett sätt så att hon förstår att du menar allvar.

Jag tror att det enda du kan göra är att vara tuff emot henne.
Ställ tydliga krav och vik dig inte.
Vi alkoholister är experter på att utnyttja och ljuga, jag vet.. ;)
Det enda som funkar är att vara tuff och tydlig, slutar hon inte då så har hon valt vinet framför dig.
Jag är själv alkoholist och jag vet att ingen kan få en alkoholist att sluta förutom personen själv, men du som kan ställa så tuffa krav så att du inte går sönder helt och hållet själv.

...och tack till er Skytt och Ursula...jag är inte fast ännu och insikten över att detta är mer komplicerat än jag riktigt kan greppa infinner sig med en styrka som inte är direkt angenäm...nu får jag lov o riktigt tänka till här...
Funderar lite över om det finns nånstans där man kan prata med personer/anhöriga som hamnat i liknande situation...nåt tips?

Tack Ullabulla!

Idag åkte mannen på eget initiativ till kliniken där det togs nya prover och han fick medicin med hem. Så idag har han varit nykter. Vi har pratat en del om dagarna som passerat men det finns så mycket mer att säga. Ska bara samla ork och kraft till det..
Som jag skrivit tidigare är min man en sk periodare. Tidigare återfall har varit skonsammare än detta, han har inte druckit liknande mängder, inte fullständigt tappat kontrollen och kunnat trappa ner/ ta sig ur på egen hand. Detta har ju också inneburit att konsekvenserna av dessa återfall inte blivit så stora.. Kan detta vara den sk botten? En vändpunkt som gör att han är mer rädd om sin nykterhet framöver? Eller är det bara början?
Skulle vilja ha ett facit.. Jag vill dela livet med min nyktra man. Jag älskar honom. Alkoholisten vill jag inte möta fler gånger.. Jag orkar helt enkelt inte det.. Som ni säkert kan läsa mellan raderna är mitt hjärta och min hjärna inte överens just nu. Jag får kanske helt enkelt låta min kropp och själ läka ett par dagar innan jag tänker för mycket. Just nu tänker jag inte klart ? Kram på er alla ?

Vet inte om detta kommer rätt nu .
Jag lever med en alkoholist och allt hen gör är att lägga skuld , oro å ångest hos mig . Hen är bäst , gör aldrig nått fel osv .
Hen jobbar och när hen är nykter ä hen underbar , men den medaljen har en baksida. Dricker hen alkoholhalt över 5.0 %händer det nått, grumliga ögon å helt borta . Lyssnar inte , blir hysterisk skriker , arg . Verkar nästan som ett mindre delerium . Å allt är mitt fel !
Har levt med hen i 3 år och vissa perioder har det varit underbart men nu börjar jag ledsna å må riktigt dåligt . Får hen inte uppmärksamhet , beröm eller dylikt så sjunker det till en femårings nivå . Kompisar har försvunnit å ekonomin skyller hen på mig att den är dålig .
Hen dricker för ca 2000 i månaden. Ja orkar snart inte. Det är även barn med i bilden och dom tycker hens drickande är fruktansvärt jobbigt . Har tagit del av tips här på sidan , bryr mig mer om mig själv och gör intressen jag tycker om för jag orkar bara inte sitta hemma längre ... Jag mår så oerhört skit å tanken på å separera ä nära., men då hotar hen med ekonomin att hen kommer förlora huset mmmm ., å allt landar på mig återigen .
Är jag glad å positivt å gör nått bra så ä han där å bryter ner . Mår ja riktigt illa då mår han som bäst verkar d som . Snälla nån som kan ge råd om va man kan göra? Gå i konflikt med hen är ingen idé för många ggr inte kontaktbar när det slår över så att säga . Hen slår inte eller så men blicken blir grumlig och ä jämnt precis som om han inte hör en utan bara sig själv . Snälla nån !

Vad skönt att min berättelse och min resa kan hjälpa någon annan.
Ja resan har varit bucklig och det hjälper förstås till att mina föräldrar var alkoholiserade.
Jag var liksom tillvand tt vara bortvald redan.
Men som du säger,hoppet levde länge att han skulle vända alkoholen ryggen.Men så blev inte fallet.
Idag är jag mycket nöjdare och lyckligare än jag varit på många år.
Jag trodde det var livet i allmänhet som blev tyngre när man blv äldre.
Men det var mit medberoende som satte käppar i hjulet för mitt eget liv.
Lycka till skytt.Tappa inte fokus på vem du är och vad du vill ha i ditt liv.

Hej, jag har hållit mig ifrån vinet i 3 dagar nu. Jag bestämde mig när jag fick svart på vitt att min son (10 år) kommer att behöva all min styrka och uppfinningsrikedom och glöd under flera år frammåt med start NU, inte sedan.

Det gick inte :-(
Jag är inte tillräckligt stark. Jag var tvungen att avblockera honom. Jag står inte ut med att inte veta om han skriver något. Meddelanden han ev skrivit är försvunna. Han vet inte om att jag inte fått dem. Jag tyckte det var skönt att veta att jag inte behövde kolla telefon efter mess från honom men det smärtade för mycket att det han skrev skulle vara förlorat.

Skit också. Nu ska jag göra mig iordning för att hitta på något trevligt på egen hand. En framtid utan sällskap, bara att börja direkt. Å andra sidan hade han inte följt med iallafall. Han hade prioriterat a... :-( Vilken miss att bli kär i en person med grava alkoholproblem.

Under hela gårdagen gav jag honom chans på chans att skapa ett trevligt minne och en fantastisk helg att bygga upp en ny framtid på.

Till slut gick han med på mitt "tjat" och sa att vi kunde ses. Jag ville att han skulle bjuda på middag. Han kontrade med att vi kan gå på restaurang. Men, eftersom kvällen var så fin sa jag att jag kommer över och så handlar vi "take away" och äter ute i trädgården. (Jag ville inte fixa mat - så bekvämt det hade varit för honom). Precis när vi bestämt att jag ska åka till honom kommer en av mina stora söner hem och säger att han är sugen på grillat. Sonen har köpt mat och sätter på grillen. Jag messar mannen direkt och meddelar de ändrade planerna. Frågar om han vill komma till mig istället. "Ja", svarar han - "Stanna, jag kommer, cyklar över."

En timme senare har han fortfarande inte dykt upp. Jag ringer och inget svar. Vi börjar äta utan mannen. En stund senare får jag ett mess "sover". Jag upprepar återigen mitt ultimatum. Träffas vi inte ikväll så finns jag inte längre i ditt liv. Jag får till svar att han "ser fram emot semestern med mig i sommar" . Nästa meddelande är att "bilen startar inte..." Bra att bilen inte startar, du ska inte köra onykter. Ta cykeln istället, svarar jag. Inget svar från hans sida...

Han behövde agera och sluta snacka. Han är så duktig på att förföra mig med sina ord. De få gånger vi setts sista tiden slår mitt hjärta volter och huden blir elektrisk av hans blotta existens. Så smärtsamt!

Han kom aldrig igår.

Tidigt imorse (natt) blockerade jag hans nummer från min telefon. Varje minut sedan dess vill jag avblockera men kämpar emot, minut för minut. Om han vill ha kontakt så vet han var jag finns. Jag vill inte läsa om hans drömmar och fina ord som aldrig blir sanna. Han behöver ta tag i sitt problem med alkohol. Jag kan inte rädda honom. Jag måste bli stark och hitta min egen väg, utan honom.

Jag har ägnat gårdagskvällen och hela förmiddagen åt att läsa Ullabullas tråd. Det har tagit tid att återhämta sig. Hon har gjort en resa utan dess like och jag kunde också läsa om den kamp hennes alkoholist för. Jag känner igen mig i hennes berättelser. Om hoppet, berg-och- dalbanan, om alkoholistens återkommande återfall. Hon mår så mycket bättre idag än när hon var fast i hans klor. Det ger mig styrka att jag fattat rätt beslut. Detta som jag utsatt mig själv för sedan jag träffade min alkoliserade vän är inte sunt. Jag kan få något mycket bättre. Det kanske tar ett, två eller tio år. Men, jag vet att jag inte kan fortsätta som jag gör nu. Jag har bara makt över mitt liv. Låt mig göra de kloka valen, minut för minut.

Åh, Ullabulla vilken resa du gjort! Jag har läst hela din tråd, nästan i ett streck. Jag började läsa igår kväll när jag ställt ett ultimatum till min älskade vän. I ett försök att fördriva tiden så jag inte kontaktade honom började jag läsa om din kamp. Imorse fortsatte jag att läsa.

I början är texterna fulla av ångest och hopp. Medberoende personligheten är tydlig. Ångesten försvinner med tiden och en stark och klok person växer fram. Jag känner igen så mycket av det du beskriver. Nu på slutet av din berättelse förundras jag över lugnet som finns i din berättelse. Jag kan känna din sorg över att förlorat din kärlek men känner att vänskapen kommer finnas. Er vänskspsresa är inte slut.

Min egen resa har precis börjat. Din berättelse ger mig styrka att fortsätta på den väg jag nu valt och också en insikt i att det kommer ta tid, låååång tid att bli fri.Troligtvis längre tid än jag någonsin trott.

Tack för din berättelse! Fortsätt skriva och berätta hur det går. Du ger oss medberoende hopp. Hopp om en ljusare framtid utan vår älskade alkoholist. Kram

För att ni finns! För att ni tar er tid att läsa och att svara. Det betyder mycket ?
Just nu är mannen tillbaka hos läkaren. Jag är inte i skick att köra bil så en släkting till honom följde med honom.
Min ork har tagit slut. Jag orkar inte längre slåss... Orkar inte hoppas för att gå sönder igen.. Är min man på väg att kapitulera och ge upp? Har han slagit i botten? Jag vet inte. Tiden får utvisa
Al- Anon ska jag undersöka. Det är så mycket som måste få komma ut. Så mycket sorg som måste bearbetas.
Varmaste kramen tillbaka ❤️

Softjessi, ja, se till att inte vara ensam i detta hemska, följ mulletants råd. När du har fått perspektiv på det hela kommer du att se att du och dina barn klarade er.
Kom ihåg att det inte är ditt fel att hans hjärna löper amok.
Kom ihåg att det inte är ditt fel att hans hjärna löper amok.
Kom ihåg att det inte är ditt fel.

Det låter dramatiskt men det är orden som kommer till mig när jag läser dina senaste inlägg. Du behöver komma bort och du behöver hjälp. Det behöver han också men du kan inte hjälpa honom nu. Jag kan faktiskt förstå din rädsla för att bli kvar med insikten att han supit ihjäl sig... och att du känner ett ansvar....men du ser också att du inte kan rädda honom. Besattheten och begäret efter alkohol har tagit över honom och nu har han ingen fri vilja. Så tragiskt att han kom tillbaka hem och inte i vård.

Om du inte orkar ta dig bort så se till att du inte är ensam i helvetet i den här akuta situationen. Du behöver kloka människor omkring dig! På sikt, på inte alltför lång sikt måste du få hjälp att förändra ditt liv. Gå gärna till Al-Anon om det finns nåt möte nära dig. Där vet människor vad du upplever och vad du talar om just nu.
Varmaste kramen ❤️ / mt

Vilken inspiration! Tack det ger mig styrka att läsa att det går att komma ut på andra sidan med tillförsikt på livet. Jag ska tänka på dina positiva ord när jag har det tufft och saknar min vän.

Softjessi, tänk INTE, gör bara vad du ska göra. Bara det. Sen kan vi prata.

Vet jag att du har rätt. Vet att jag måste rädda mig själv från undergång. Vet jag att han inte är värd min kärlek. Vet jag att det inte är hållbart att inte kunna äta, sova eller fungera i 4 dagar. Vet jag att ångesten som river i min kropp kommer att bryta ner mig bit för bit tills jag är så trasig att jag går sönder. Vad jag inte vet är var jag ska hitta det mod och den kraft det kräver!?
Dessutom är jag så fruktansvärt rädd att ensamheten kommer att bli hans död.. Att han kommer att supa ihjäl sig ?Det vet jag att jag inte kan leva med

I kväll har jag chansen att dra. Att släppa honom ur mitt liv. Jag har gett honom ett ultimatum. Slut på fina ord och visa i handling... Vet inte hur det går... :-(

Du bör nog börja leta efter annat boende. Du ska planera för ett liv ensam utan honom. Du måste ta hand om dig själv först och främst. Börja älska dig själv igen! Jag önskar dig all lycka och styrka, jag vet hur jobbigt och svårt det är. Du är en stark och kapabel kvinna! Tro på din styrka!

Soppan jag lider med dig! Jag kan bara stärka dig genom att berätta att du inte är ensam. Min vän beter sig på samma sätt. Han träffar andra kvinnor och vågar inte träffa mig eftersom jag ställer krav. Det gör ont! Jag känner dock att för varje gång jag är inloggad här och skriver desto starkare blir jag. Jag får styrka från era berättelser. Jag får styrka att se att jag inte är sjuk utan det är personen som missbrukar som är sjuk och förvrider mina tankar.

Vad som än händer är det aldrig hans fel. Det är alltid mitt fel. När han tog strypgrepp var det mitt fel eftersom jag provocerade honom. (Jag polisanmälde och han åtalades för det.) När han var med andra kvinnor var det inte som jag trodde... När han skriver till andra kvinnor, på fyllan, framför mina ögon är det mitt fel och jag är sjuk i huvudet när jag kontaktar dem senare på kvällen och berättar att de just haft kontakt med en sjuk man som är upptagen med en annan kvinna. Allt är mitt fel...

... och ändå fortsätter jag älska denna man! Det är sjukt!!! Jag älskar den nyktra omtänksamma mannen. Tyvärr ser jag honom vid allt färre tillfällen. Jag kämpar varje dag med att idag är sista dagen vi hörs. Jag misstänker att vi är lika beroende av dessa sjuka män som de är beroende av sin älskade alkohol! Ger dig styrkekramar i massor för att du ska slita dig loss från din man. Gå inte sönder, utan ta hand om dig istället.

Igår morse cyklade mannen ner på systemet. Köpte 2 st 70 cl ren sprit. Drack nästan en hel flaska på 20 min ?Givetvis blev han stupfull o jag fick inte kontakt m honom. Konstiga ljud när han andades. Jag ringde 112 o ambulans kom o hämtade honom. Under resan piggnade han till o skulle absolut inte in på sjukhuset trots påtryckningar från mig, dottern och sjukhuspersonal
Man förklarade att annars ringde man polis som fick ta honom eftersom han inte var kapabel att ta hand om sig själv
Efter mycket om och men fick vi in honom. Många gånger fick vi hålla kvar honom när han ville gå. När vi var nästan klara rycker han ut kanylen varpå blodet pissar som en fontän. Han ska hem nu! Kvar stod jag förtvivlad och bad om hjälp. Hjälpen jag fick var en insomningstablett han skulle ta till natten. Väl hemma uppräckte han att all sprit var uthälld av mig. Han blev tokig! Jag o dottern valde att gå hemifrån. Orkade inte bråka mer. Ringde en bekant med stor erfarenhet av alkoholmissbruk. Han och jag körde hem för att prata med mannen som nu var redlös igen. Någon hade försett honom med mer. Det finns alltid mer. Tanken var att få in honom till beroendecentrum men han var för full för att samarbeta. In med honom i säng. Kvar var jag.. Trött, så in i märgen trött och förtvivlad.
Sov lite och väldigt lätt. När jag vaknade kom tanken att han var död. Att hjärtat stannat, att han blivit förgiftad eller kvävts av sina egna spyor. Flera gånger gick jag in o kollade honom. Imorse dök vår vän upp igen o nu var mannen med på noterna. Skulle söka hjälp. In i bilen och iväg. Ca 4 timmar tog det. Det togs prover och mannen fick någon medicin plus piller för kväll och natt med hem. Vi skulle komma tillbaka imorgon bitti kl 8
Jag kände hur hoppet tändes.. Hemma igen är första tanken alkohol. Han håller på att förgås av abstinens och måste trappa ner. Är inte klar ???
2 jävla dagar har jag lagt på en människa som bara tänker på alkohol
Fan fan fan!! Dumma jävla kvinna! Fatta att du är körd! Har förlorat! Erkänn dig besegrad och kasta in handduken en gång för alla
Nu sitter han med några öl och trappar ner och jag sitter här. Söndrig och så så ensam