Senaste kommentarerna i forumet

Men du.. vill du verkligen leva med en man med det beteendet? Du är fri att välja ditt liv.

Min man tog beslutet själv efter en händelse att gå i behandling och ha sponsor och gå på AA, kändes verkligen som han kämpade, och blev en ödmjuk , talför, samarbetsvillig person.
Jag kände , att det finns hopp.
Men han slutade efter någon månad med möten, sponsor mm.
Han blev den samma igen men utan alkohol.
Sånt ego, ilsken, oresonlig, allt är mitt fel inte han, ljuger, ser mig inte eller vad jag gör hemma. När han bara ägnar sig åt sådant som intresserar honom…
Suck

@L3dsen kära, fina du. Du behöver inte ta en massa skit. Du har gjort det du kan. Vill han inte ha, eller kan inte ta emot, hjälp så kan du spara din energi och fokusera den på dig själv istället. Vi anhöriga tar mycket stryk av alkoholisternas beteende och det är helt oförtjänt. Fokusera på dig själv. Vilka val han gör har inget med dig att göra. Många kramar!

@L3dsen
Hej
Håll dig borta och tänk på dig själv. Menar det verkligen. Stäng av all kommunikation med de som skyller på dig.

Tyvärr kan vi inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp! Så är det bara även om det är svårt att ta in att någon väljer att supa ihjäl sig, fast väljer är egentligen fel ord för det är alkoholen som styr.

Du lär ta dig en funderare vad du vill och orkar .

Välkommen hit och skriv när det är jobbigt!

Har precis hittat hit och tror jag behöver ventilera. Människan jag levt med i 6 år är inte längre den människan jag en gång blev tillsammans med. Hans liv styrs av alkoholen och jag är bara i vägen.

Har nu lämnat vårt hem och vet inte alls om jag bara ska lämna och inte se tillbaka? Vill inte heller lämna honom då jag vet att han behöver hjälp men mig lyssnar han inte på. Dem två personerna som faktiskt kan hjälpa väljer att inte göra det. Utan även dem skyller hans beteende på mig, när han gjort något mot dem. Jag är rädd att dem ska hjälpa honom ta livet av sig. Genom att låta honom fortsätta supa bort sitt liv. Vet inte alls vad jag ska göra? Vet bara att jag inte orkar ta med skit. Att vara den som ska be om ursäkt, att vara den som ska tassa på tå, att vara den som är tråkigt. Är bara ledsen och sårad. Vet inte om jag ens betyder något för honom längre. Om det ens är någon idé för mig att försöka hjälpa? Har ingen aning om vad jag ska göra.

Hemkommen från retreaten kanske lite klokare eller inte, dock ska jag börja gå och samtala med en präst , sen bör jag komma ut i något sammanhang . Det är kloka råd men hur?

Sitter på bussen hem och får hålla emot gråten allt kännns så stort , hela livet hela världen...... hon var iaf bra , diakoner, hon verkar varit med förr att jag har som abstinens, att saknaden efter katten inte är onormal den enda som älskat , att jag måste låta det ta tid......

Inte tagit kontakt och det är skönt ....men tankarna mal ändå....

@Sårad... tack själv ❤️

Tack Ullabulla och Kärringen, ni får mej att känna mej ”normal” och inte ensammast i världen. Fy tusan för den här abnorma längtan efter x. Jag skiter i att det är en sjukdom, önskar honom inget gott. Tack för att ni finns ❤️

@Ullabulla tack ❤️ Tänkte på det tidigare när jag gick till affären att om abstinensen är liknande för missbrukaren så förstår jag nu till fullo att dom halkar dit igen.

Jag tänker vältra mig i sorg i kväll, ta mug en dusch o lägga mig tidigt.
Ska vara i kyrkan kl 9 så hoppas på en bra dag i morgon ❤️

Skoven inte skogen.

Vad jag känner igen mig..
Den tortyr det innebär att avstå kontakt.
Det fick mig att förstå att de alkoholberoende ofta har samma kamp.
Det jag mindes var att ju ondare jag hade och ju djupare jag lät mig sjunka utan att agera,dvs kontakta.
Ju bättre kändes det nästa morgon.
Så kanske inte hitta på så mycket.
Lid ordentligt.
Plocka ögonbryn,fila fötter.
Skriv här.
Då kommer du att se att skogen blir mindre djupa efter ett tag
Och att dagen efter en riktigt jobbig kväll kan sinnesro komma.
I nörjan bara korta stunder.
Men efter ett tag allt längre perioder.
Så fly inte utan var i känslan.
Tänk på det som bantning.
Ju hungrigare du länner dig,desto mer fettceller förbränns.

Tack bella70 Ellew ❤️

Men detta är ju som tortyr. Fredag kväll i tvättstugan alla andra dricker alkohol, ska du med på uteservering osv jag pallar inte.
Just precis nu så skulle jag utan tvekan åka till skogen, gosa med katten, o supa ihjäl mig med honom, o supa enbart för att stå ut.... Han är definitivt min "drog" men detta är starkare makter än jag någonsin haft o då har hag slutat med en massa piller bla tramadol o imovan. Jag har slutat röka o med socker i omgångar.

Tänker inte göra något mer än hämta tvätten, tok grina tills kvällen är slut o dra till kyrkan i morgon

@Kärringen Hej, lite tips som jag tar till när jag är rastlös. Beror förstås på om du har mobil. 😀Hörlurar kan man ha, men hur det funkar vet jag inte. Jag har börjat lyssna på böcker när jag är ute och går. Man behöver registrera sitt lånekort på ett bibliotek, sedan kan man ladda ner från Biblio. Det är helt gratis. Man får låna tre böcker på en treveckors period.

Då inte😂

Detta med att läsa - jag kan det få inte (läste mycket förr)..

Shopping, en fika med vän då o då, promenader m hunden o jobb. En stund i solstolen.

Accepterat att jag inte har energin som innan - vill jag ligga o slötitta på en serie så är det så.

Vad tycker ni är roligt?

Alltså jag märker ju att jag som hela mitt liv levt genom andra inte har den blekaste aning. Fiska....har ingen sjö i närheten, gå i skogen, lär ta buss långt,
Det blir bara dom exempel som jag kunde göra hos exet. För gillade jag att dricka, det ger mej absolut ingenting
Gillar att läsa men har inte den ron nu. Har ingen cykel men kanske lär skaffa en....mycket som inte känns genomförbart

Snälla kom med tips!

@Ullabulla ja det är hemskt, o säkert därför jag känner sån skam.
Jag blir 53, detta är min chans att tänka om, att läka, att försöka odla sunda relationer. Jag kan inte fortsätta leva i en fantasivärld där jag bara far mer o mer illa.

Jobbar på livsstegen, vi är på 10e steget, tacksamhet
Kanske ska jag börja vara tacksam över att leva? Istället för att överleva....

@Ullabulla, vad klokt du beskriver en del av det svåra med att vara anhörig. Så viktigt också att påminna sig om tid, att även om något känns jobbigt i stunden kan det ändra sig till att längre fram bli annorlunda genom att träna på att göra på nya sätt. Vilket jobb du gjort med dig själv!

Hej kärringen.
Ja det var för mig hemskt att inse att jag var beroende av mitt ex.
Kändes helt galet då han hade valt alkoholen.
Ändå skulle jag hitta på en massa ursäkter för att kunna knyta an.
För att det gjorde så ont i mig att vara utan kontakten.
Kämpa på,det blir bättre.
Igår fick jag ringa en väninna som förstår.
Istället för att skicka ut ett lockrop.
Men för 10 år sen rasslade de ur mig utan censur.
Så det är så mycket lättare idag.

Jag har nog abstinens... jag vill bara se om han lever, men skriver här istället.
Pratade igår med en kvinna hon har skyddad identitet pga sitt ex och att försköna förhållandet är något hon gör med i sämre stunder.

Om jag ska hålla på med dessa luftslott då kan jag väl dra till ordentligt och drömma om exempelvis elvis presley istället....att det vi hade var så bra osv....haha nu skrattar jag tom 😅

Du överreagerar inte ❤️
Finns det inte anhörigstöd via behandlingshemmet?

@Kärringen
Tack så mycket för ditt svar.
🌺🤗

Svamligt inte skammligt 😅

Så här tänker jag. Att vi som levt med missbrukare har ju levt på en sån konstig stressnivå under lång att vi blir som utbrända. Efter det kan man nog inte bli riktigt "normal " utan hjärnan har helt enkelt blivit känsligare för all sorts stress. Kontrollen är väl vårt sätt att försöka skydda oss från mer stress? Blev skamligt men känns logiskt

Stor kram o ta hand om dig nu....vila mycket ❤️