Senaste kommentarerna i forumet

Tack för kramen! Den värmer. Som tur var hade jag skrivit inlägg nr 79 innan jag visste det jag skrev i nr 80. Det bara bekräftar att nu finns det absolut inget att hoppas och drömma om längre.

Tack för mig!

Blir ledsen när jag läser din förtvivlan och finns inget att säga, så skickar en kram

.

Jag är i chock! Fick just reda på att idag reser han på semester med sitt ex som det tog slut med för ett och ett halvt år sedan!

Snabba puckar! Kan säga att det var inte en av kvinnorna som han var med, för mindre än en månad sedan...

Vi har haft en bra mess-tråd idag. Det finns ingen framtid för oss. Han är arg för att jag har klampat in på hans revir. Han säger att viljan att bli nykter måste komma från honom. Det vet jag också. Det är bara att när man sett någon försöka, och försöka och varje försök gör att kvicksanden drar ner personen djupare då måste det till någon utifrån som påverkar händelsen.

Jag har raderat telefonnummer nu. Jag har dolt honom, men inte blockerat honom från mitt liv. Jag har bett om återkoppling hur hans liv ser ut framöver. Jag vet att jag kommer undra. Han kommer inte längre finns som en del av mitt liv.

Jag ska gråta mer. Sörja ordentligt. Jag har gråtit mycket denna helg, och mer kommer det bli. Det kommer inte bli lätt, det vet jag men "Snipp, snapp, så var sagan slut".

Tack, önskar dig detsamma, en bra dag! Och kanske fokus på det bästa i livet, vad det kan vara för dig..

Ja, det är förvirrande.
Apropå att din man lyssnar utan arga protester tror jag hör till ett tillfrisknande. När humöret är normalare. Jag ser det som att alkoholen inte längre är och förstör i 'humörområdet' i hjärnan.
Ja, förbättring är glädjande, i vilket fall som helst.
Ha det bra idag!

Det var bra gjort av dig. Du har gett henne en stor möjlighet att få ordning. Jag hoppas innerligt att hon använder sig av den.
Jag önskar dig en bra söndag.

Jag klara inte att laga mig den här gången, efter sammanbrottet i januari. Min man har 'läkt' efter återfallet och han skämtar och låtsasboxas mot mig och så, vill ha skratt från min sida. Men det är svårt. Förr skulle jag ha varit så lättad och glad att det hemska var över, men denna gång...
Härom kvällen läste jag en diktsamling av en äldre man om saknaden efter sin bortgågna hustru. I varje dikt skrev han hur mycket han saknade henne. Dikt efter dikt. All den kärlek som fullständigt flödade ut. Saknaden efter henne, alla små gester de hade visat varandra i vardagen över kärleken till varandra. Och saknaden. Och hur de goda minnena hjälpte honom att leva vidare, lite gladare. Så blev det inte för mig. En våg av någonting sköljde över mig. Jag blev så ledsen över mitt eget liv, vårt liv. Det hade kunnat vara annorlunda. Och jag tror att jag sörjer. Sörjer. Jag är i sorg. Så när maken kommer och låtsasboxas stämmer det ju inte!! Lite komiskt också!

Bra att du hittat strategier som hjälper dig att stänga ut det "onda"
Jag har själv jobbat med att släppa kontrollen över det som inte är mitt, som hans destruktiva beteende - det är något han får bära, jag behöver inte ta det!
Inte lätt när man har med en missbrukande person att göra.
Försöker tänka - det är hans "sjuka personlighet"
Att tydligt visa att man vare sig vill eller tänker närvara i detta kaos är bra, man måste hitta sin fristad på nått vis.

Styrkekram till dig och fortsätt dela med dig det är också en hjälp / kraxen

Helt sjukt ! Har haft sån ångest hela dagen och det bara kretsar kring honom. Och så ringer han och undrar om några saker som han behöver nu när han flyttat . Vips är all ångest borta och jag fungerar hur bra som helst . Bara för ett samtal ?????

...jag känner inte min man helnykter. Vem blir han? Vem KAN han vara?

Är det permanent också mån tro?

Håller med dig Ursula, man kan undra vad som personligheten och vad som är sjukdomsbilden.

Förvirrande.

Men förändring till det bättre är ju glädjande!

Det går kanske att utvecklas om man vågar och vill, även om man passerat 50.

Mirakel sker, typ... Idag berättade min man/pappan själv en historia om mjukis-tigern, istället för att få ett argt och okänsligt utbrott på tjatet/gnället!

Jag tog även upp att jag vill köpa ut hans del av lägenheten, och han lyssnade utan att snoppa av mig med arga kommentarer och protester!

Är det kanske nån typ av tillfrisknande vi ser, nu efter snart två vita månader? Ett jämnare humör...

!!!

att man måste komma på det inifrån.Jag har gått igenom min gamla berättelse och såg redan tidigt min koppling till att jag var beroende av honom på samma sätt som han var beroende av alkohol.Men ändå tog det flera månader till innan polletten verkligen trillade ned.
Jag ville så gärna kalla det kärlek.
Men jag tror att medberoendet/drogen exet var minst lika stark magnet som själva kärleken som jag också var tvungen att ta adjö från.

Så det är liksom många steg på vägen och precis som för alkoholisten så måste vi också på ytan inse att vi måste avstå kontakt.
Sen måste det sätta sig medan vi gör en massa misstag och faller.
och till slut kan vi förstå infrån och ut att det är kanske inte så mycket mannen utan beroendet i sig som gör det så svårt.
Just kasten mellan himmel och helvete.
Hopp sorg och glädje som liksom hindrar oss från att tänka klart och se klart.
men du är på mycket god väg skytt.
Jag var trögare än vad jag trodde var möjligt.

Jag försökte med ditt knep för ett tag sedan, Levande. Men hjärnan visste ju... Hoppet fanns även kvar då, starkare än nu. Men, jag är väl som någon som försöker sluta dricka. Innan jag verkligen bestämt mig så kommer jag inte lyckas...

1 juni är dagen då han försvinner från alla mobiler, mail mm. Ska grotta och gråta fram till dess. Det har jag just bestämt mig för. Kommer då också ta en paus härifrån en månad och återkommer med en rapport kring 1 juli. Att läsa och skriva "triggar" också på något sätt... Jag kan verkligen inte fortsätta så här. Det var sex månader sedan jag började skriva här. Jag måste agera annorlunda...

Kommer ha en grym träningsvärk imorgon pga golfen idag.

Kram till er alla som stöttar och sporrar mig.

Tänkte på dig och att det är ingen skillnad. Vi som flytt in i dimman och du som flyr in i drömmen om hur det kunde vara.
Så många av våra knep borde funka för dig också, radera och spärra allt som har med honom att göra.
Har gått ur ett hemskt förhållande för många år sedan och mitt knep då var att sörja honom som död, i min värld så var han död.
Och fick då möjlighet att sörja färdigt samtidigt som en död inte kan komma tillbaka och ställa till det.
Så hoppas du finner din väg/ kram och lycka till med golfen ?

Jag är verkligen besatt av mannen...
Han tar alldeles för mycket av mina tankar. Det är sjukligt. Jag gör allt möjligt för att glömma honom, håller mig sysselsatt men han finns där som ett spöke. Jag har inte lyckats radera hans uppgifter från mobilen, mailen mm. Det fixar jag inte just nu. Jag håller emot och kör omvägar för att inte frestas att ringa på dörren. Jag skannar av vägen där jag vet att han rör sig om jag måste åt hans håll.

Jag undrar om han fortsätter dricka som han gjorde mot slutet. Jag drömmer fortfarande om de positiva saker vi hade. Jag gråter på nätterna, ibland.

Igår läste jag "Kvinnor som älskar för mycket" jag med tårarna rinnande. Försökte till och med döva med alkohol... Det funkar inte på mig, tack och lov! Jag dricker något glas för att det är gott och oftast i sociala sammanhang. Jag kan lätt avstå. Att jag lätt kan avstå triggar genast tanken att jag hade varit bra för honom i långa loppet. Dumma mig, för att jag tänker så.

Min hjärna är verkligen inte i balans just nu.

Behöver jag skriva att jag skickade ett mess strax efter gårdagens inlägg... Så klart inget svar, precis som förväntat , men jag hoppas någonstans fortfarande att han ska vakna upp från dimmorna och välja mig. Dumma mig!

Om jag ändå visste att han nykter valde bort mig... Nu skuldbelägger jag och ökar på hans ångest och får honom att dricka mer. Då väljer han så klart bort mig eftersom jag är ett hot mot hans stora kärlek, Alkohol. Vi har hamnat i en ond cirkel.

Fortsätter min kamp för att bli fri... Idag ska jag gå på nybörjarkurs i golf. :-)

Idag har jag lyckats hitta "Kvinnor som älskar för mycket" av Robin Norwood. Nu ska det läsas! Har också lånat Mia Törnbloms "Mera självkänsla".

Kvällen har jag ägnat åt att läsa här i forumet. Har varit på väg att kontakta mannen flera gånger, men som tur är har jag läst lite av våra mess konversationer och då kommit ihåg att jag verkligen inte ska ta kontakt. Vad svårt det är! Jag är ofta ensam och har inte ett stort socialt nätverk. Det är nog en av anledningarna till att jag hållit fast vid det dåliga. Ensamheten har inte känts lika stark då.

Nu dags att krypa ner under täcket och börja läsa.

...få lite råd från "andra sidan" ....och nu är det gjort...ultimatum ställt...få se vart livet tar en nu...önskar jag kunde se in i hjärnan på henne och se hur resonemanget går...

Tack skytt ! Var in och läste och det är som man tror men det är svårt att acceptera. Mitt ex utnyttjade även alla mina resurser ekomiskt och var riktigt dum mot mig med psykisk terror med bla utfrysning. Vill tro att han hade känslor och empati men jag kunde inte känna det . Hade ett fruktansvärt humör...men ändå är man ledsen och har ångest över att han gått . Det är så obegripligt att förstå . Tack för ett superbra forum ❤

Jag fick många bra svar när jag ställde en fråga i forumet för de som försöker förändra sitt drickande.

https://alkoholhjalpen.se/node/22768

Hoppas du håller emot och tar hand om dig själv! Styrkekram

Hjälp! Blir tog galen av ångest och sorg . Idag ville jag skriva att jag saknar honom . Men hejdade mig och tänkte att om jag inte får svar eller nått elakt svar blir det värre . Jag kan fortfarande inte förstå att jag var så lite värd som sopade både före och efter och tog hand om hus och hem samt lånade honom pengar . Hur kan man säga till mig då att vi har inge liv och han är missnöjd och drar . Är deras empati och känslo liv så skadat ?

Hej!

Det är förståeligt att du funderar kring den tid som varit när du verkar ha levt med någon som på många sätt påverkade dig negativt och nu får intryck av att den personen nu har nya beteenden (även om man egentligen aldrig kan veta exakt hur någon annan har det). Du nämner samtidigt att du själv faktiskt mår bra nu, jag tänker att du ska fokusera på det och hur du känner exakt just nu i din tillvaro och vara stolt över att ha kommit så långt, det som redan passerat är svårt att ändra på. Det finns säkert många andra här i forumet som kan känna igen sig i dina tankar!

Fredagshälsningar,
Miriam

Det var interessant detta om högkänsliga människor. Kanske man är så, FÖR känslig?
Angående punkt 1 i ditt inlägg #13, så undrar jag om inte det att kalla andra människor för 'pack' hör till sjukdomsbilden? Sen måste man hålla med mt, det skär i hjärtat om sonen och tiger och makens hot. Vad är det som gör om något hör till en sjukdomsbild eller hör till personligheten?
Bara några funderingar på väg till jobbet...Ha en bra dag!

Det är en del kring att separera också.... Bostadsbristen t ex. Och undertiden har vi en fungerande och rätt trevlig vardag, och nykterhet som ännu består!

Men jag vill ta över vår gemensamma lägenhet, köpa ut honom innan det blir ekonomiskt omöjligt för mig, då priserna nu rakar i höjden.

Även om vi skulle vandra vidare tillsammans, skulle det lugna mig att jag äger lägenheten. ..ifall vi skulle få vidare problem i framtiden med alkohol eller relation.

Rädd han tycker det är osjyssta villkor för honom, att han inte går med på detta.

Jag kommer definitivt förstöra den goda stämningen med att ta upp det, riva fram konflikten igen...