Senaste kommentarerna i forumet

Tyvärr kan du inte ändra din mans drickamönster det måste han vilja själv. Vad är det som gör att du stannar i din relation som verkar sakna kärlek och tillit? AD hindrar dig från att lämna skiten och tänka på dig själv?

Arbetsgivaren har ett rehabiliteringsansvar och det är oftast svårt att bli sparkad om man har ett missbruk eftersom alkoholism klassas som en sjukdom och då måste arbetsgivaren rehabilitera personen. Som arbetstagare kan man inte neka till att medverka i rehabiliteringen utan då bryter man mot det anställningsavtal man tecknat eftersom det bygger på AB (allmänna bestämmelser). Det finns ju dock vissa arbeten man är hårdare med alkohol och narkotika. Oftast så står det i anställningsavtalet att man ska genomgå drogtester mm. Så här kan man alltså få mycket hjälp.

Det stora problemet i Sverige att vi ligger långt efter i alkoholforskningen och det finns massor med fördomar och okunskap bland personal och chefer. Just att det är en sjukdom som kräver vård är för många svår att acceptera. Det var den för mig också. Ofta hör man "Det är ju bara att ge fan i att dricka" Ja om det vore så enkelt skulle det inte finnas några narkomaner, alkoholister, rökare mm mm. Många anställda tror jag är rädda att kontakta sin arbetsgivare för man är rädd för att mista jobbet eller få andra negativa konsekvenser som sämre lön mm.

Jag kan ju själv bevittna hur en okunnig arbetsgivare och chefer kan bete sig. Jag har ju själv råkat ut för detta och så sent som igår trampade Previa som är vår företagshälsovård lite i klaveret. Då är det viktigt att vara fackligt anknuten så man kan få stöd för det behöver man. Facket är ju som en hemförsäkring det är surt att betala men när man väl behöver hjälp är det ofta guld värt.

Kan ju tillägga att det finns mycket okunskap bland våra läkare om alkoholism, även om den säkert blir bättre. Jag har bara träffat bra läkare men jag har ju hört på min AA möten hur man blivit behandlad.

Men absolut!!
Är det nått vi anhöriga behöver så är det avlastning och återhämtning!
Tyvärr så finns det inga enkla vägar när man slåss mot så starka krafter.
Känns som man har monster att ta hand om, kämpa med och emot och det tar tillslut all must ur en.

Hur mycket du än vill hjälpa din partner så glöm inte dig själv lizzbet, du behöver också all stöd och hjälp du kan få!

Kram till dig!

Tack!
Ska följa dina råd.
Vore så skönt om det fanns en typ alkoholakut, dit man kunde "lämna in" och avsäga sig ansvaret för några timmar...

Visst kan du uppsöka akuten, men är personen berusad när man kommer in görs inte mycket, man får tex inte ta antabus om du har alkohol i kroppen,min erfarenhet är att de lämnar över till den beroendevård som kommunen tillhandahåller.

Finns det någon beroendeenhet/centrum där du bor eller i grannkommun?!
Om det gör det så ring och fråga vad just du kan göra? Eller sjukvården och hör vart du kan vända dig och vad du kan/bör göra.
Det är inte ett enkelt problem att lösa när personen själv inte vill ta emot hjälp.

Mitt råd är att just du iaf söker hjälp av proffesionella för dem enda vi har makt över att hjälpa och skydda är oss själv och det kan vara ett steg mot att även hjälpa den som besitter problematiken och är beroende.

Hoppas du finner ett sätt att få kontakt och hjälp.

Har försökt igår och idag att posta egen tråd, men får felmeddelande hela tiden! Testar att skribva i denna istället, hoppas det är ok?

Undrar:
Kan man åka till typ akuten med någon som är galet berusad?
Han/hon kan ju vara en fara för sig själv och andra, både under ruset och vid avtändningen ?
Det är ju en sjukdom, mer eller mindre akut!
Tänker att det är enda sättet att få honom under vård...
Har någon provat?

Hej AeroMagnus! Hoppas det gick bra att jag hoppade in med detta inlägg i din tråd, tyckte det passade här? Allt gott till alla som kämpar mot missbruk och även till er anhöriga <3

Hej! Har tänkt på hur man kan göra när det känns hopplöst. Det är så att chefer på alla jobb har ett ansvar vad det gäller missbruk av alla de slag. Vanligast är ju alkohol. Min chef som ju då turligen har varit missbrukshandläggare, berättade för mig att alla chefer är ansvariga att ta de kontakter som krävs om en anställd misstänks för missbruk oavsett jobbresultat. det betyder ju att alla anhöriga kan maila eller på annat sätt kan kontakta chefen för sin nära anhörig som missbrukar. Berätta lite om hur det är i vardagen, kanske även beskriva missbruket hemma. Det blir ju lite som att" tjalla". Men det kanske är värt det. Det kanske är det som krävs för många människor som gömmer sig med sitt missbruk hemma. Jag själv blev ju "avslöjad" av min dotter, vilket först kändes som om man "dragit ner byxorna" på mig. Nu i efterhand känns det fantastiskt. Min bror har också fått ha samtal med sin chef om sitt alkoholmissbruk. Där har nog chefen fått till sig av arbetskamrater att allt inte är bra med honom. Socialen behöver över huvudtaget inte bli inkopplad även fast det finns barn med i bilden, förutsatt att det inte finns 2 föräldrar som missbrukar. Detta är en fantastisk möjlighet tycker jag att få hjälp. Detta är ju för alla som har arbete. Dom som ej har jobb blir det beroendeteam i kommunen som anhöriga kan kontakta. Hoppas för alla barns skull att anhöriga tar den hjälp som finns att få. Åren går och ungarna har bara en barndom! Hoppas dom minns barndomen som något som blev bra för att anhöriga sökte och fick hjälp mot ett missbruk. Kram <3

Ska kolla upp era tips bär väl medveten om giving people, hjälpande hjärtan, änglarna runt hörnet mfl. Jag brukar vara en av de som hjälper till när jag kan. Tänkte faktiskt inte på dem.

Men känner mig som en miljonär för vet ni vad?! Jag vann 1000kr idag!! Helt sanslöst men så välkommet! Ville bara dela med mig av den fantastiska nyheten. Jag berättar ju inte det för den andra halvan om vi säger så.

Fst han kom skamset idag med nöstan hälften av kostnaden för förra klädköpet till barnen. Det tar sig.

Nu ska jag sova.
Hoppas ni har det lugnt där hemma. Kram på er!

Jag ser att du fått informativa svar från människor med erfarenhet. Jag vill gärna säga att det är bra att du berättar om vad som händer och att det är en av de rekommendation som ges till personer som lever nära någon som dricker: Berätta för andra!!! Att vara ensam i dessa relationer kan skapa beteenden som senare kan bli svåra att bryta. Du nämner även att våld har förekommit och jag passar på att ge information som jag hoppas kan bli ett stöd för dig nu.

Om du är utsatt för våld eller hot är ett första steg att lämna den våldsamma eller hotfulla situation du befinner dig i. Du behöver inte ta några långsikta beslut. Ta ett steg i taget. Berätta för någon du litar på om hur du har det. Om en sådan person inte finns just nu för dig finns det professionella kontakter så som Kvinnofridslinjen, eller 112 där du kan få hjälp av såväl polis som jourhavande präst.

Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar ofta processer som kan vara svåra att förstå och svåra att ta sig ur. Att få en professionell kontakt är för många bra. Alkohol förändrar personer. Alkohol ökar riskerna för att våld, hot och kränkningar förekommer. Personer som nyktra aldrig skulle använda våld kan i berusning bli direkt farliga. Berusning är inte en ursäkt och det våld, de hot och kränkningar som förekommer under eventuell berusning kommer att påverka den nyktra relationen. I princip påverkas barn alltid negativt av att våld förekommer i familjer, oavsett om barnet inte är på plats då det sker eller är vaken. Du är mycket klok som tar detta på allvar!

Ett steg i taget, det första, sätt dig i säkerhet.

Välkommen igen fortsätt gärna vara aktiv här.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Länkar som kan bli hjälpsamma:
kvinnofridslinjen.se/
unizon.se/hitta-jour

Bra gjort det du gör. Du får absolut inte skuldbelägga dig själv på något sätt. Att inse att man har en sjukdom är inte så svårt men det svåraste är att vilja göra något åt den. Din sambo verkar inte ha insett sina problem och det hjälper inte att du tjatar, kontrollerar eller så. Du kommer bara må sämre och lita på dina instinkter för de kommer ju vara bra.

Kontakta dem, de brukar jobba snabbt

i den församling där du bor. Därifrån kan du kanske få hjälp till fröken 9-års födelsedag. Diakonin finns för att hjälpa när det är som svårast. De kan kanske också ge dig stöd och råd. Väldigt många vet inte hur diakonin fungerar men ofta kan människor få mycket bra hjälp där. Lycka till! / mt

Majblomman ? Vet inte riktigt vad de gör men tror de ska hjälpa familjer. ?

Om manga vilja, stöd och insikt. Just det sistnämnda är ju inte helt lätt. Många missbrukare vill ju inte se sin del i det hela. Det viktigaste som anhörig att inte ge sig själv skulden.

Jag ser att du skrivit lite i andras trådar och att du känner dig ambivalent inför din relation. Du har varit tillsammans med din partner länge och ni har bott ihop i två år. I någon tråd skrev du att du gärna vill vara hjälpsam och försöka finnas för din partner om han väljer att söka hjälp för att förändra sina alkoholvanor. Det är en fin egenskap samtidigt är det bra att inventera vad som faktiskt fungerar. Just nu låter det som att det som skrämmer eskalerar trots att du verkligen kämpar för att hålla ihop relationen. Din partner ökar sitt drickande och ditt psykiska mående blir allt sämre. Du är modig och klok som hittat hit och söker vägar för att förändra din situation.

Jag vill gärna skriva att du bör lämna situationer som är hotfulla. Alkohol gör personer nyckfulla och ibland våldsamma. Din uppmärksamhet och det faktum att du tar hans aggressiva beteende på allvar är bra. Att försöka tala en onykter person till rätt kan få oanade och svåra konsekvenser. Det är samtalen i nykterhet som kan göra skillnad.

Du skriver att han med största sannolikhet vet om att hans drickande är problematiskt. Jag tror att du har helt rätt. De gånger han själv valt att vara alkoholfri eller "detoxa" hur har ni då pratat om hur ni båda vill ha det med alkohol på sikt i relationen?

Fortsätt gärna berätta och dela med dig!
vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Fundera inte på vad du kunde gjort annorlunda eller varför det kunde bli så här. Dessa tankar kan du inte ändra för du äger inte dessa. Din man valde alkoholen eftersom han är djupt inne i ett beroende, en sjukdom som han inte vill få vård för. Det som gör mig orolig är hans brutala sätt och hotfullhet mot dig. Den ska du inte ta. Skickar han sms eller liknande skall du polisanmäla detta. Jag tycker du är jäkligt stark som gjort detta. Du kommer må bättre efter ett tag och det vet du men det är jobbigt nu. Nu måste du fokusera på dig och ditt mående samt barnen. Jag är imponerad av ditt mod och din handlingskraft.

DU HAR GJORT ALLT RÄTT; TVIVLA INTE PÅ DET!!!!

Kram Aeromagnus

Vilken tur ditt barn och det kommande barnet har som har en sådan klok & vettig mamma.

Det är inte okej såklart, din mans beteende och du har gjort så mycket rätt tycker jag som har pratat med hans familj.

Det farligaste är om du börjar skydda honom och hans beteende och inte vågar prata med någon.

Du behöver dina krafter som människa och förälder!
Du behöver som vi alla: trygghet i hemmet, stöd, lugn & ro.

Hemmet ska ju vara ens andningshål och trygghet tycker jag.

Jag vill råda dig att söka stöd så att dina krafter inte sinar och du börjar ge med dig och tänja på gränser av rädsla för att han ska få utbrott och barnen skrämmas.

Så blir det annars ofta tyvärr :(
Så bra att du hittat hit och skriver.

Har du hört talas om Alkohollinjen? Dit man kan ringa anonymt och få råd och stöd.
Det kan vara jättebra och skönt att få prata med någon.

Världens största kram till dig!

Jag kan bara säga att mitt äldsta barn som nu flyttat hemifrån hela sin uppväxt gått omkring och varit rädd för min säkerhet. Mitt yngsta barn visar tecken på medberoende. De förstår inte vad de gör och om de gör det måste de skylla ifrån sig för sanningen blir alldeles för stark för dem. Här skulle jag kunna säga: Gå nu när du har möjlighet och är ung men bara du kan veta när det är läge och inte. Kram!

i ett annat hus i en annan stad för han blev fullständigt tokig av ilska över att jag skulle gå. Nog gör jag rätt alltid men det är inte lätt och jag mår dåligt över vad som hände, har ingenstans att vara tills jag får lägenhet om tre veckor men får bo i kvinnojourens skyddade boende då jag kände mig hotad över att han kastade sönder saker där jag var. Hur kunde det bli så här?

Vi har pratat om detta hundra millioner gånger. Blir så trött. Är familjen inte mer värd än så här?
Vi har hattat fram och tillbaka i 10 år. Jag vet inte hur länge till jag vill orka. Vet inte om det finns några känslor kvar ?

Hej
Jag förstår precis jag var på kalas med mina två barn nu på em. När vi kom hem så var mannen påverkad och spelar hög musik. Hans favorit syssla.
Såå drygt.
Skickar kramar

Ok, jag stryker nu de tre som var på plussidan och lägger till en sista på Minus:
Psykopat.
Bra, han gör det enkelt för mig känslomässigt i alla fall, kvar finns nu bara förundran och äckel, längtan att vara långt in i framtiden, FRI.

Jag tror att de bryr sig om oss men suget är starkare. Kärleken till ruset å alkoholen är det största i deras liv. Så länge de inte fattar problemet själva kan vi aldrig göra något åt det, förutom ta hand om oss själva. Min sambo är nykter nu men det har han inte valt själv...prover som ska tas snart. Men min hjärna går på högvarv iaf, man kan ju aldrig riktigt koppla av. Sista lägenheten jag sökte lyckades någon annan ta, det mesta går emot mig just nu. Men man ger ju aldrig upp hoppet. Fast jag har gett upp hoppet ang sambon å ett fortsatt liv, nu är det JAG som gäller.
Ja du, lifeline, vi anhöriga får skulden för precis Allt..men det enda vi gör är att stå i skuggan av alkoholen å mår allt sämre å sämre. Till slut fungerar ingenting å man kan till en början inte förstå vad dom händer med en. Det är då man börjar vakna till å inser vad det är för liv man lever, då börjar den långa processen inombords.

... Du kommer dit också, det tar den tid det tar, och du har ju tagit de första stegen!