Senaste kommentarerna i forumet

Inte varit aktiv på ett tag då jag haft fullt upp i huvudet av gissa vad... exakt... att försöka hantera situationen som skapas av missbruk i en relation... men såg att jag varit medlem här i 5 månader o 3 dgr ...så tänkte bara lufta några lösryckta osammanhängande reflektioner från fronten...

För er som undrar och ännu inte insett detta....alkoholen vinner matchen...no question about it....de mönster som missbrukaren är inne i kan vi som finns omkring inte förändra...och det blir inte bättre...tvärtom....det går neråt...har försökt allt...men får till slut inse att alkoholen har större dragningskraft än en själv...

Insikt nådd att det handlar om att överleva själv utan att tappa bort sig i nåt som är destruktivt och osunt...och det är ett val man själv gör...ingen annan...så det är bara att fråga sig vill jag leva i ett helvete eller i harmoni...svaret borde vara givet...men det kräver energi att ta sig framåt...och det är det som rinner ur en i en destruktiv relation...men små steg...

Tror definitivt att det vore bra att prata med någon och sluta kämpa ensam...svårt för mig tyvärr...har ett inbyggt motstånd att kontakta rådgivning eller gå i grupper...vet inte varför...känns som jag behöver någon som sitter i samma sits att prata med med...men kämpar i ensamhet...säkert nåt problem jag själv har...

Kan fortfarande känna hur abstrakt det är att befinna sig i detta...

Ny dag med nya utmaningar...och möjligheter...blicken framåt!

Tror att man nästan behöver en reningsdusch efter man har haft en jobbig relation. Som om att man vill tvätta bort allt skit som det medför att vara med en alkolist både i själen och kroppen . Jag känner mig så kränkt och smutsig efter att ha tagit så mycket skit. Dom äter upp skallen med sin skit, så man kan inte tänka klart. Tänk så här, du har levt med detta så länge, så att när väl trygghet och glädjen kommer in i ditt liv blir du förvirrad. Man är inte elak för att man inte orkar med deras skit mer. Jag har insett att jag aldrig kan vinna över flaskan. kram till dig L

Och det är jag tacksam för
Har avslutat min KBT behandling och fått redskap jag hoppas ha nytta av vid nästa återfall.. Nya sätt att tänka & agera.
Nästa återfall ja..Jag har förlikat mig med att det kommer. Vill & vågar inte längre tro på att det var sista gången. Om jag då väljer att stanna måste jag hitta nya sätt att förhålla mig. För att inte gå under & gå sönder. Hur det går får tiden utvisa.. En av mina läxor från terapeuten var att återta kontrollen, göra saker jag tycker om. Jag undviker gärna det då jag tappar kollen på min alkoholist. Och många gånger har han passat på att supa till det när jag rest bort eller så. Så jag håller mig hellre hemma.. Det blir en spännande utmaning! Nästa helg ska jag & dottern åka på Spa.. Det är med blandade känslor. Men jag har lovat mig själv att försöka njuta av att mysa med dottern. Min man är vuxen och får klara sig själv. Om han väljer att dricka är inget jag kan påverka... Jag vill och kan inte vara hans övervakare. Det är dags för honom att ta ansvar och dags för mig att återta kontrollen över mitt liv. Det är dags nu ?Kram till alla er som kämpar ?

Kan du inte göra en orosanmälan till soc? Du kan göra det anonymt, dottern behöver verkligen stöd och hjälp. kram

Jo jag svajar och betänkligt mycket vissa delar av dagen.
Det känns precis som du säger som att något beständigt på djupet håller på att hända. Att jag ändå någonstans har haft denna lilla bakdörr öppen till exet. En sorts säkerhetsventil om det nya livet och den nya relationen blir för mycket för mig. Jag har väl insett att den måste stängas,stoppas igen och avslutas.
Annars ingen riktigt utveckling ingen riktig väg framåt. Utan då hoppar jag fram och tillbaka på ett sätt som inte alls är bra för mig.

Hej!

Bra du törs vara kvar i det ett tag och ge det tid!

Hoppas du finner trygghet med din väg och dina val.

Förändring är väl ofta svårt, särskilt om den går på djupet.

Ha det så bra, ändå!:-)

10 år. Klok tjej som har upplevt alldeles för mycket redan.

/ mt

Jag mår så bra. Tänk att jag väntat så länge. Hur har jag orkat? Livet kan vara så mycket bättre.
Jag är oerhört förälskad i en underbar man som verkligen älskar mig. Tänker ibland att jag jag skulle gått tidigare men då var jag inte redo och mannen i mitt liv hade jag förmodligen inte träffat då.

Klokt beslut. Hoppas allt löser sig men tyvärr kan jag inte hjälpa dig. Hur gammal är hon?

Det låter som att du länge väntat på att din syster ska bli redo att tala med dig om hennes alkoholvanor. Vad fint att du vill vara ett stöd för henne. Starta gärna en egen tråd och fortsätt berätta om hur det går. Jag är lite osäker på om du vill vända dig någonstans för din egen skull eller om du undrar över vilka steg som kan vara rimliga för din syster just nu.

Oavsett så har något bra hänt. Din syster gör något "nytt" hon berättar om de svårigheter hon själv upplever kopplat till hennes drickande. Att ha ett syskon som bryr sig är sannolikt hjälpsamt!

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vet ej riktigt vad den står för.
Kanske den samlade kontentan av allt som hänt mig dessa dryga två år.
En sorts sammanfattning där jag inser att mitt gamla liv med min missbrukare är över.
Att mitt nya liv där bara jag ingår och där jag själv väljer sällskap är här.

Så många delar av mig skriker efter beständighet trygghet och ro och välkända mönster.
Den andra delen av mig bejakar och välkomnar det nya.
Men jag är så rädd.

Rädd att jag inte ska klara allt som behövs för att jag ska släppa taget om det gamla.
Bejaka mig själv som person och vad jag behöver.
Precis som att jag återigen är på ruta ett.

Vad vill Ullabulla?
Vad behöver hon för att vara lycklig.
Utan inblandning av andra människor.

Är det där som kruxet ligger.
Om jag inte har betydelse eller inblandning i andra människor så står jag mig slätt.
Jag är ingen,utan existensberättigande och utan framtid.

Eller står det för något annat?
Jag får grunna vidare och låta mig själv vara kvar i detta vakuum så länge som det behövs för att svara på mina frågor.
Just nu är det jobbigt...

Läser mångas inlägg o funderar över, men på väg dit då? Funderar man inte att det här går åt hell..!
Jag som hade en far som var alkis har tänkt ofta Kom ihåg du kan hamna där du också!
Jag tycker om vin o skulle kunna dricka varje kväll för att det är gott!
Det som känns så hopplöst är att den som jag lever med och måste dricka varje kväll försvarar sitt drickande!
Men han har inte kommit så långt som ni andra beskriver situationen och helvetet att vara beroende. Han ser sig inte beroende eller i farozonen!
Han har en strategi när han tar fram ölen, öppnar ölen! Hur han försöker dölja den med handen när han sätter sig o dricker på sitt kontor. Ställer burken skymd från mitt synfält! Jag tänker -Nej just det, angår mig inte! Har inte med det att göra! Det som känns jobbigast är att jag försöker få honom att inse och ¨då blir det gräl! Dom vill jag undvika och då lägger jag mig inte i hans drickande. Frågan är bara hur det kommer att sluta?? Men lycka till alla ni som verkligen kämpar för att få ett sunt o må bra liv. Förstår att det finns många som kämpar med ett beroende!

Det finns så mycket kunskap bland anhöriga på detta forum. Om vi ska kunna skapa bra insatser i framtiden så är det viktigt att vi lyssnar på den kompetensen som ni besitter. Jag vill därför påminna om dem intervjustudie som vi just nu genomför och som du kan läsa om här ovanför. Vi har genomfört ett antal intervjuer och tackar de som har deltagit. Vi kommer att ha utrymmer för att intervjua ett antal föräldrar till.

Hör gärna av er!

/magnus

Hej !
Har precis haft ett jobbigt prat med min syster som ÄNTLIGEN erkänner att hon är alkoholist. Hon är jätte full o mår skit. Jag är på mitt jobb o kan inte hjälpa henne just nu men är väldigt orolig. Var vänder jag mig i morron för att få hjälp ?

Tack för era värmande ord, det känns så sorgset att så många har det så här, allt svek, lögner och hemskheter sätter sina spår. hoppas och tror att mitt liv snart vänder. att man får känna glädje igen . ska försöka varje dag. det värsta är bara att man känner sig så kränkt ensam och liten. L

Ditt inlägg väcker många tankar och kanske även frågor.

Hur som är du varm välkommen hit och jag vill uppmuntra dig att fortsätta skriva här. Du beskriver tydligt hur det kan vara att leva med någon som dricker och du beskriver ett igenkännbart mönster som dessvärre många kan känna igen sig i. Att din partner har förändrat sitt beteende över tid.

Alkohol förändrar personer. Alkohol ökar riskerna för att våld, hot och kränkningar förekommer. Personer som nyktra aldrig skulle använda våld kan i berusning bli direkt farliga. Berusning är inte en ursäkt och det våld, de hot och kränkningar som förekommer under eventuell berusning kommer att påverka den nyktra relationen.

När kränkningar, hot och våld tar plats i en relation skapar det ofta, oavsett eventuell alkoholproblematik, processer som kan vara svåra att förstå och svåra att ta sig ur. Att få en professionell kontakt är för många bra.

Hur går dina tankar nu?

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag hoppas att du får svar här och att din ensamhet skingras något. Ibland tar det lite tid innan en ny tråd får fart, det kan vara hjälpsamt om man är aktiv i andras trådar. Om det känns relevant för dig.

Många har läst din tråd och säkerligen känt igen sig!

Fortsätt gärna berätta om hur det går för dig.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Bra att du sätter ord på vad du upplever och berättar om det! Jag vill passa på att ge dig idéer om vart du kan vända dig. En professionell kontkat kan vara ett stort stöd speciellt då det gäller kränkningar, hot och våld. Kanske våra inlägg blir hjälpsamma för fler.

Om du är utsatt för våld eller hot är ett första steg att lämna den våldsamma eller hotfulla situation du befinner dig i. Du behöver inte ta några långsikta beslut. Ta ett steg i taget. Berätta för någon du litar på om hur du har det. Om en sådan person inte finns just då för dig finns det professionella kontakter så som Kvinnofridslinjen, eller 112 där du kan få hjälp av såväl polis som jourhavande präst.

Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar ofta processer som kan vara svåra att förstå och svåra att ta sig ur.

Alkohol förändrar personer. Alkohol ökar riskerna för att våld, hot och kränkningar förekommer. Personer som nyktra aldrig skulle använda våld kan i berusning bli direkt farliga. Berusning är inte en ursäkt och det våld, de hot och kränkningar som förekommer under eventuell berusning kommer att påverka den nyktra relationen.

Ett steg i taget, det första, sätt dig i säkerhet.

kvinnofridslinjen.se/
unizon.se/hitta-jour

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Precis som aeromagnus skriver är det fint att du bryr dig. Du är också modig som talar med din pappa om det du ser. Det är din pappa som behöver ta ett beslut om huruvida han vill göra en föränding samtidigt kan det vara enklare att göra en förändring om man vet att det finns folk som bryr sig och kanske kommer finnas kvar om han gör en förändring.

Något jag med tydlighet vill poängtera är att du har ALL rätt att berätta om vad du upplever, det är inte att gå bakom ryggen på någon utan tvärtom om bra att du visar vad som sker. Din sanning är din!

vänligen Li-Lo

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag läste inlägg o kände igen mycket! Jag tvivlar på mig själv många gånger. min man dricker öl ständigt o när jag påpekar det tycker han inte att jag har med det att göra! det angår mig inte! Det blir gräl o han pekar istället på mina fel o brister, som jag ser som ett försvar från honom.Jag googlade för att få fram lite om alkoholism/alkoholist. Mycket fakta som jag läste förstod jag inte men när jag läste i det här forumet kände jag igen mig ! Jag frågar honom: Har du druckit den där ölen nu? Han svarar: Ja det har jag! Jag säger: Men vi har varit på en helgresa o där var det verkligen mycket dricka ! jag tycker du har problem som sätter dig o dricker nu på en måndag efter en sådan helg!! Jag har sett, räknat burkar, iakttagit hur många -mycket han dricker när det är typ festligheter. Själv är jag uppväxt med en alkoholiserad far , jag har facit i handen. Min man köpte 2 flak öl på resan. Någon skämtar om att då har du i alla fall denna kommande vecka. Han säger det räcker ett helt år! Måndag på hemma plan märker jag att han har ställt dessa backar på ett ställe i en undanskymd plats som om han vill ha dom ifred för ingen insyn hur burkarna försvinner. Jag ser att han även tagit därifrån, den första jag frågade om som stod på skrivbordet var en annan sort som råkade stå i kylen o då kan man ju dricka upp den! Nuär grälet igång o det är mitt fel som lägger mig i saker jag inte har att göra med! det är måndag kväll närmare 21.30 o jag börjar gråta sliter åt mig bilnyckeln o ger mig iväg till ingenstans. Jag upplever min barndom med en alkoholiserad far som var ett svin mot min mor! Jag ringer en vän som bor många mil bort, den vännen får åter igen höra mitt tugg om hur illa jag mår! Den bästa informationen kände jag att få andras berättelser!

Din relation till den här gubben liknar rätt mycket det osunda förhållande till alkoholen många av oss har. Alkoholen gör oss deprimerade och oroliga och det försöker vi bota med a och sedan är spiralen igång... Det är "bara" att bryta.

Hur kan du ha fel. Läs vad du skriver en gång till så förstår du att du inte kan ha fel.

Fint att du bryr dig om din pappa. Tyvärr är du chanslös att hjälpa. Hårt att säga så men om du läser runt lite här så kommer du upptäcka all förnekelse, alla lögner och att de som bryr sig bara överdriver. Förstår att detta är tufft för dig men den enda som kan hjälpa din far är han själv. Han måste inse sina problem och ta hjälp. Till synes gör han inte detta som så många andra alkoholister. Det du måste göra är att ta hand om dig så att du inte hamnar i ett medberoende. Det kan man göra även om man inte lever ihop som par eller familj.

Egentligen så är du ju redan ensam.
Han som skall finnas vid din sida,har redan övergett dig när han har sin starka kärlek till alkohol.
Hoppas du kan få styrkan att lämna detta destruktiva förhållande innan du far mer illa.
För skadad blir man,om inte fysiskt så psykiskt.
Man har bara ett liv och försök göra det som du mår bra av omge dig med vänner och gör saker som får dig att må bra.
Önskar dig all lycka.Kram från en som tagit sig ur eländet och vet att det var så värt det.