skrev flygcert i Helgalkis?

Försök att inte ta åt dig!!!

Jo, kanske skulle du enkelt fixa det genom att komma hem, MEN då kommer han använda detta mot dig (att du lämnade) och så ska du gottgöra honom, och dessutom visar du barnen att du backar, och framför allt dig själv.

Det är jobbigt nu, och det kommer hålla på ett tag, men det blir bättre!!!!! Håll ut!

Kram


skrev Blueeyes i Helgalkis?

Jag är så trött på detta nu!!!!!! Känns som 100 sms varje dag om hur dålig jag är o tjock o fet. Han svär o ringer o dkäller vhur kan jag göra så här mot mina barn????
Det undrar jag med. Jag känner inte igen honom jyst nu. O inte riktigt mig själv heller.
Dka dit imorgon och packa. Ska blivintressant. Det blir då inte en flytt där det rensas. Det blir sopsäckar.

Jag kan ju enkelt fixa detta vkomma hrm o han slutar dricka o barnen blir glada . Men inte jag. Tanken på att vara där o bara vänta på att barnen ska bli stora o flytta gör mig illamående.

Jag saknar mina barn. ?


skrev flygcert i Helgalkis?

Det är ju när man kastar sig ut i det okända som man ser det fina/mysiga och bra som man lämnar. Men läs tillbaka vad du skrivit i din tråd - du gör rätt!

Nu har du visat dig själv, dina barn och din man att du är stark och trovärdig, du accepterar inte skit, med rätta! Jag förstår din tveksamhet och rädsla, men allt löser sig på något sätt!

Vad gäller socialtjänsten - jag ringde dem varje gång min exman gjorde saker som inte var ok mot/inför barnen, jag presenterade mig med namn och ringde alltid samma person - det hjälpte mig senare när det blev en utredning, de visste om att det pågått länge, att jag tog mitt föräldraansvar och jag blev trodd! Fördomen är att soc är bara blaj, men de är bättre än ryktet!!

Hoppas allt gått vägen, håller alla tummar!!!
Kram, från en som gjort din resa och känt alla dina känslor/tankar och kommit ut på andra sidan!


skrev Studenten i Helgalkis?

Följt dig ett tag. Du kommer klara detta! Var ärlig mot dig själv, var ärlig mot barnen, ni förtjänar att må bra på riktigt. Det kommer vars tufft ett tag, men det kommer bli lättare. Din man kan du inte ändra på, det måste han göra själv. Du har gjort allt i din makt nu, hoppas verkligen att du förstår hur bra detta kommer bli. Vilket ansvar du har tagit fär dig och barnen. Hur stark du är!
Lycka till med flytten nu!

Bamsekram studenten


skrev aeromagnus i Hur går man vidare till nästa steg?

Jag förstår din energibrist. Har ju själv druckit längre perioder och man skiter ju i allt ansvar. Man lämnar över det till sin partner. Sedan lämbas proble med på hög. Du måste nu tänka på dig själv. Din man är en vuxen människa och blir tyvärr inte hjälpt av att hålla under armarna. Jag tycker du ska ställa hårda tydliga krav.

Sluta dricka. Ett övertramp så börjar du med antabus.
På så sätt ger du honom en chans men också en konsekvens om det går åt skogen.


skrev linker i "Trevlig utgång"

Vi är många som känner igen oss. Jag har skrivit mycket i min egen tråd men tar ett uppehåll från den ett tag.
Tror att förmågan att skämmas är viktig och kan leda till förändring. Du gör nog rätt som ligger lågt ett tag.


skrev Kraxen i "Trevlig utgång"

Känner så igen mig i det du skriver och är just nu.
Jag/vi är i ungefär samma läge en skillnad är att hos oss är vi är "bara" vi två just nu, inga barn runt oss.

Jag har lagt en viss acceptans över att han dricker - det är han som måste ta tag i den saken, inte jag! men jag kan vara med bredvid.
Enkelt att säga men inte helt lätt att leva upp till.
Som du skriver - vem ska göra vad och hur?!
Jag kan känna att man vet så mycket men att i handling få ork och verkligen göra det som krävs är en svår bit.
Som sagt du är inte ensam - här sitter en till.

Kram


skrev Kraxen i Hur går man vidare till nästa steg?

Att vi lever i ett osundt destruktivt förhållande råder det ingen tvekan om.
Vi kan prata och gör det men när alkoholen tar över raseras allt.
Jag ska försöka stå på mig fullt ut och kräva åtgärder.
Det sämsta är att man är så tömd och trött att orken tryter när han haft sina långa perioder - denna gång i 3 veckor.
Tack för dina råd och omtanke aeromagnus!


skrev stenbock i "Trevlig utgång"

Det har nu snart gått två veckor och han har varit nykter ända sendan han vaknade upp dagen efter att polisen körde hem honom. Han spenderar mycket mer tid med familjen och vill att vi ska hitta på saker tillsammans på ett helt annat sätt än förut. Han är även otroligt kärleksfull mot både mig och barnen. De gamla kompisarna som han tidigare drack tillsammans med, både rent fysiskt och genom att skicka sms till varandra om vad de dricker har helt upphört. Tidigare kunde han sitta en hel lördagkväll och skicka sms fram och tillbaka med bilder på vad som dricks och beklaga sig över vilken "surkärring" till fru han har. I helgen som gick skickade samma kille han var ute med när han fick skjuts av polisen hem, bild på när han satt och drack öl. När sms:et kom konstaterade min make högt att kompisen satt och drack öl, men han valde att inte svara på det.
Det här ser jag som en positiv utveckling, men jag litar fortfarande inte på honom och det är nästan som om jag väntar på ett bakslag. Trots detta känner jag mig mycket lugnare och den inre stress jag tidigare hade har nästan helt försvunnit.
Ett av mina ultimatum till honom var ju att han skulle söka hjälp för sitt alkoholmissbruk, och jag tänkte höra med er som har erfarenhet av detta hur jag gör nu. Han har själv inte tagit tag i detta och jag undrar nu hur mycket jag ska "lägga mig i"? Eller om jag kanske inte alls ska göra det? Ansvaret ligger ju hos honom, men hur mycket ska man hjälpa till?


skrev Tiinaa i Fysiska symtom hos en medberoende

Jag har en partner som har problem, men förstår inte hur mycket hans drickande ställer till det.
Har gett ultimatum, sök hjälp eller så kommer vårat förhållande snart ta slut.
Men han tycker inte att han har problem.
Jag har gett det ganska lång tid (i mitt tycke) att söka hjälp. Hur mycket tålamod ska man ha?

Jag vet inte hur man ska förhålla sig till detta. Det är när han destruktiv dricker pga av svåra känslor eller ångest som det blir problem. Gör saker utan att tänka sig för eller tänka på sin omgivning.

Vad kan jag ställa för krav?
Han måste ju vilja detta av fri vilja.
Jag har barn sen innan. Men jag kan inte ha en framtid med någon jag har svårt att lita på. Man kan tycka att kärleken till varandra och familjen är en boost att försöka förbättra situationen.

Känner mig förtvivlad


skrev emptyoak i Energi tjuv

Jag tror att du måste ställa ett ultimatum. Ditt liv förspills.


skrev jonan i Energi tjuv

Att vara den som har sista ansvaret på kvällen. Att gå upp efter honom å se så han inte gjort något konstigt. Öppnat dörrar ,glömt spisen på eller liknande. Det är jobbigt. Tar så mycket energi. Att ha allt ansvar för barnen jämt blir oxå tungt i längden. Parera för de konstiga saker som han säger eller gör. Osv .. Jag är nu på sporlov det är oftast bra dagar frsm till 19 sedan går det utför. Runt 21 går jag å lägger mig med den äldsta för jag orkar inte med honom. Förr om åren satt jg uppe å försökte umgås ville så gärna ha lite tid tillsammans. Men det är jag inte intresserad av längre. Tyvärr.
Behövde skriva av mig lite. Det blir så ensamt att inte ha någon att prata med mellan varven. ?


skrev aeromagnus i Hur går man vidare till nästa steg?

Hej! Det låter som du är rädd för honom och det gör mig orolig. Hur ska ert förhållande vara om man inte kan prata? Ja detta är inte lätt och han uppvisar tydliga missbrukssignaler. Skylla ifrån sig, ge dig skulden mm. Ja mitt råd r att vara rak mot honom.


skrev Kraxen i Hur går man vidare till nästa steg?

Förstår att det gäller att vara stark och tydlig, men är det nått jag inte vågar så är det att prata med hans jobb med rädsla av att han går på mitt jobb för att ge igen.
Han är gränslös och tar till vilka medel som helst om han vill lägga skuld på mig och ge igen om han tycker att man behandlat honom orätt. Detta sker dock i hans berusningstillstånd!


skrev aeromagnus i Hur går man vidare till nästa steg?

Detta låter hårt men ge honom ett ultimatum. Se dock till att du kan fullfölja detta. Prat med hans jobb de kanske kan hjälpa. Detta är svårt men min fru ställde krav på mig och jag ville inte offra familjen.


skrev mannagryn20 i Min bästavän.

Pratade med honom häromdagen, då sa han själv att han tyckte att han druckit lite för mycket en period. Men jag är osäker om han endast sa så för att han tror de är det jag vill höra.

Han har struntat i skolan väldigt mycket, och vad jag vet aldrig kommit full dit. Men som sagt så anser han inte att det är ett problem utan han blundar bara för det.

Men ska ta ditt råd och prata med kommun! Tack snälla.


skrev aeromagnus i Min bästavän.

Jag skulle kontakta sociala myndigheterna i din kommun för vägledning. Att du ska få honom att sluta, ja det är nästan en omöjlighet om han själv inte vill. Anser han själv att han har bekymmer med alkoholen. Även om han går på gymnasiet måste de väl märka på honom eftersom han dricker så mycket


skrev Blueeyes i Helgalkis?

Packandet.... Det var just det ja. Har en dag på lig att packa och en dag på mig att flytta. Sedan är jag inte välkommen längre. Kommer bli en flytt i sopsäckar.
Skitdag idag. Första kvällen utan barnen. Mängder med sms om hur dålig mamma jag är osv.

Men jag har köpt köksbord, skaffat elabbonemang, internet o tv abb. Alltid ngt.

Men skitdag. Är jag för snabb med detta????????? Har jag gett honom en riktig chans sedan han erkänt problemet????


skrev aeromagnus i Helgalkis?

Vad bra. Barn förstår bara man är ärlig. Lycka till med packandet.


skrev Fru å mamma i Rullar på i samma hjulspår

Jag velar och vacklar... Vill ju stötta honom om det finns en chans.

Stöd från omgivningen är ett bra påpekande. Det är en förutsättning för att han ska kunna umgås med sina vänner som han brukar. Nu har ju dock en vän 'svikit', om det är sant som min man säger, att han trugat. Men jag tror ju inte att min man brett på nåt väldigt om varför han ville vara nykter en period heller. Kanske bara skyllde på sura frugan. Så här finns helt klart en springande punkt, och ett test för att se om han är seriös. Orkar han erkänna för sina närmaste vänner varför han vill vara nykter? (Inte bara skylla på allmän plötslig sundhet)

Mitt mående... Börjar nu tänka på hur vi haft det. Alla våra bråk har handlat om att 'du dricker för mycket' vs 'du är så sur'. Med slutsatsen att för att han ska klara av att dricka mindre så måste jag vara 'glad' och stöttande. Vilket jag inser nu är lite utpressning. Att jag inte 'tillåtits' reagera när han sabbat en kväll, helg eller semester.

Men med nya insikter finns hopp om en ljusare framtid. Tillsammans eller inte.


skrev aeromagnus i Rullar på i samma hjulspår

Ja den är stark, elak och grym. Man kan inte motså alltid när alkoholdjävulen knackar på axeln. "Du bara en öl eller två. Det fixar du" Sedan är det kört. De som inte lider av sjukdomen har ju svårt att förstå dragningskraften. Ofta har man hört "Det är ju bara att inte dricka, eller sluta efter två öl". Säg det till en som röker. Ta två cigg om dagen. Nä det funkar ju inte riktigt. MIN syn på detta är att man måste kapitulera, lägga sig ned på golvet och bara känna sig besegrad. Sedan tar man sig upp på alla fyra och säger till sig själv. "Nu får det faaan vara nog" Sedan står man på båda benen och då börjar allvaret/träningen. Hur ska jag göra för att förbli nykter.

Min metod (som så många andra med mig säkert använt sig av, eller delar av.)

1. Se till att inte ha alkohol hemma, och nej det går inte bara att köpa en flaska vin. (Stannar det vid en???)
2. Medicin (sjukvården) Ja för mig var det en enorm lättnad att medicinera med antabus. Kan ju inte dricka, kan tänka på annat.
3. AA dessa möten är superbra och man får träffa andra med samma problem. Nej man är inte ensam om detta.
4. Stöd från omgivningen. Jag anser att det är bättre att vara öppen med sina problem. Då ser man vilka vänner man har och de kan stötta.
5. Familj, man klarar sig utan familjen men det blir så mycket lättare om den finns. Då gäller ÄRLIGHET.

Jag tycker du ska ta upp detta med din man. Börjar han protestera, ja då är han inte beredd eller lever i förnekelse. Då har du ett grymt val. Stanna i en relation kantad av alkohol, lögner och svek som det verkar vara nu eller att fokusera på hur du mår. Vilket du inte verkar göra nu. Kan bara än en gång säga att det är mycket ovanligt att man bara börjar dricka mindre helt plötsligt när man haft problem.


skrev mulletant i Rullar på i samma hjulspår

i dina vindlingar, vacklandet mellan förhoppningar och tvivel. Jag har varit där och vår räddning började med att jag lämnade. På riktigt. Även om jag vände tillbaka blev mitt ställningstagande tillräckligt tydligt - i första hand och viktigast för mig själv men också för honom. Idag skulle han nog helt underskriva det aeromagnus skriver. Och, som jag skrev tidigare, det har inte med hans (din mans/sambos) önskan och vilja att göra (sannolikt) utan med beroendets makt över honom.
Det är svårt, mycket svårt, att förstå beroendets makt över en människa. Aeromagnus bidrar till förståelse för det genom att generöst dela med sig. Jag har haft enorm hjälp av mänskorna på detta forum och mest har jag lärt mig av att läsa på 'den andra sidan'. Av att få dela missbrukarnas kamp.
Läs och lär dig om vad beroende innebär. Det hjälper en att se med ödmjukhet på missbrukare, att inse maktlösheten (steg 1 i tolvstegsprogrammen) och att förstå att en måste hjälpa sig själv!
Fortsätt läsa och skriva här, håll taget / mt


skrev aeromagnus i Rullar på i samma hjulspår

Jag gjorde precis som din man. Söp, lovade bättring. Söp igen, gömde sprit, ljög, lovade. Det går runt i en ond spiral som blir värre. Vill man inte ta medicin mot sitt osunda drickande och man trillar dit ofta så då lever man i förnekelse och ovilja då blir allt så mycket svårare.


skrev Fru å mamma i Rullar på i samma hjulspår

Jag förnekar nog också, och har dålig verklighetsuppfattning. Min man, alkoholist. Nej... Han är bara lite glad i alkoholen...

Han trodde ju själv att det skulle vara mycket svårare att vara nykter. Men ändå trillade han dit, så alldeles enkelt kan det inte ha varit. Kanske var det nyhetens behag i början.

Frågan är hur många misstag han behöver göra för att inse att han behöver hjälp. Och om jag orkar vara med på den resan. Eller om jag orkar lämna. Var ju länge sedan jag insåg att han antingen inte ville eller inte kunde. Nu tror jag att han vill, mycket mer än förut. Men kan han? Jag vill att du ska ha fel, aeromagnus, för han kommer inte ta vare sig samtal eller medicin än på mycket länge. Men innerst inne tror jag du har rätt. Vad är väl några veckor mot att inleda en ny livsstil? Det är ju något helt annat.


skrev Blueeyes i Helgalkis?

Nu är kontraktet skrivet. Mannen underrättad. Återstår att packa. Hoppas jag kan ta lite på om på. Kommer vara bostadslös lörd till mån el tisd. Men det löser sig. Jag får inte komma till baka hem. Bara för att packa. Han var sur men tror nog gan väntade sig att jag skulle ta lghten.
Nu måste jag bara sammla styrka så vi kan tala om det för äldsta barnet. Värsta biten.