Senaste kommentarerna i forumet

Måste få ösa ur mig lite! Förbannad på allt möjligt. Har sett att det "daltas" men alkoholister som slutat dricka... "åh vad duktig du är", "beundrar dig så" mm. Visst behöver man antagligen stöd när man ska lämna sin drog men att höjas till skyarna tror jag motverkar sitt syfte. vem vill inte ha all denna uppmärksamhet och beundran?! Jag tror det kan bli en förstärkande spiral som motverkar sitt syfte. För när hurraropen tystnar, vad gör man då? Jo tar till flaskan. Sedan börjar allt om igen...
Är också förbannad på alkoholistvården. "Min" alkoholist hat självmant slutat (la in sig på Psykiatriska kliniken 5 dagar) och kämpat sig tillbaka. vad händer? Jo nu vaknar landstinget! I form av företagshälsovården bl.a. De pratar nu om att bygga staket runt honom för att hålla honom borta från alkoholen! Han ska nu springa hit och dit på olika möten, provtagningar, blåsa, psykoterapi och äta medicin! Att "kalven" redan återvänt till båset av alldeles egen vilja och initiativ, det läggs ingen vikt vid. De tar alltså ifrån honom hans eget initiativ, hans stolthet och glädje över att av egen maskin tagit sig bort från alkoholen. Nä här ska byggas staket! Han har försökt att tala om för dem att det han egentligen behöver hjälp med är att förhindra akuta situationer, när han börjat dricka och riskerar att hamna i en period. Men som etanoldrift sa, en alkoholist som druckit får inte komma till vården för att få hjälp, man måste vara nykter för det. Vad är det för hjälp?! Ser nu att min "alkoholist" börjar bli ledsen och tappar i kraft.Han ränner runt på alla dessa möten och försöker vara alla till lags, samtidigt som han jobbar heltid och kämpar med att komma tillbaka fysiskt och ekonomiskt bl.a. Vem skulle orka med detta i längden? Trots att han inte behöver någon medicin så tvingas han av läkaren på företagshälsovården att äta tabletter mot "sug", bara för att så ska vara. Så sjukt system!

verkligen mikro steg man tar. Hur blir man av med någon för gott? Uppmuntrar inte på något sett, svarar inte på samtal, sms, brev mm. Saknar den nyktre nått vansinnigt men har valt min väg men hur ska jag kunna sörja och komma vidare om han inte ger sig? Jag vill ta hand om min sorg men hur ska det gå till när jag samtidigt är rädd för honom när han blir mer och mer desperat. Tror hans uppvaknande gällande separation har kommit ifatt och då blir han mer intensiv när han märker att jag är borta. Önskar just nu att han ska hitta nån annan så fokuset försvinner från mig.

Ja.. Han trodde nog inte heller på allvar att du skulle våga.. Så det måste vara en chock att inse, att varken böner, halva löften eller hotelser räcker..
Att han inte längre kan "förhandla sig ur" situationen..
Att det verkligen betyder allt eller inget!
Ja, han har fortfarande valet att bli nykter!
För SIN skull.. (för det känns som du inte tänker nöja dig med att han blir nykter för din skull eftersom du vet att det inte håller i längden..)
Ja, det Är en fruktansvärd kamp och fröken alkohol är en bra mycket tuffare brud och motståndare, än vare sig jag eller du är.. (definitivt listigare än många av oss anhöriga/medberoende)
Det tråkiga är, att i första skedet så ser alkoholisten det som att, det är oss de måste slåss emot (fröken alkohol är ju en allierad..)
När de sedan ser vem som är den verkliga fienden, det är då kampen börjar på riktigt...
Ta du ur honom alla villfarelser om att det räcker med "behandlingshem" på 6 - 8 veckor.. DET är en pink i missisippi, för en beroende att gå på vita knogar..
Det är enkelt eller nåja.. enklare, när man inte befinner sig i sin normala hemmiljö, med alla välkända "triggers"..
Det är ju när han kommer hem som det verkliga jobbet börjar.. Och då är det tyvärr väldigt många som trots goda intentioner hoppar av..
Stryrkekramar till er båda /e

Du går komma o bo med mig då under tiden du letar!!
Leta på o kämpa på!!

Han har ralat om för siba föräldrsr att vi ska separera. Men inte den största anledningen. Säger du att jag är en alkoholist till folk??? Hmmmm. Till chefen för jag bröt ihop på jobbet. Visar sig att hon suttit i liknande situation. Inga andra vet.... Känner mig nöjd med dagen. Vi pratade om behandlingshem för en stund sedan. Stannar du då????
Jag sa att om han läggs in på behandlingshem den här veckan så jan hag avcakta under den tiden 5-8 veckor så får vi se.
Men då säger han att han kanske inte slks vill ha mig tillbaka. Ja. Ena stunden gråter gan o ber mig stanna. Andra är han arg o ber mig sticka åt helvete. Nästa behandlar han mig som luft. Mycket upp o ner hör.
En dag i taget. Eller som tjejerna sa idag. Ibland räcker det med en stund i taget.

med etanoldrift, vartenda ord inklusive parenteserna. / mt

Vad skönt för dig att du fick träffa nån att prata med, det känns alltid lite lättare då.
Håller tummarna för dig ang lägenheten.
Lycka till, kram kram

Hon gör det inte för att hon vill vara elak, men hennes beroende och den alkoholkidnappade hjärnan får henne att göra de sakerna.. I det fallet har hon inte kontroll!
Men å andra sidan kommer hon heller inte att kunna sluta om hon inte tar hjälp!
Och då hjälper man inte, genom att "vara snäll".. En beroende fortsätter att använda alkohol eller vilken substans de nu valt, så länge det är möjligt för dem, så länge de kan "lura" sin omgivning..
Ja, de är mycket duktiga i att dupera och föra andra bakom ljuset (nej innerst inne mår de inte bra av det)
De blir definitivt inte glada över att bli "avslöjade" eller när det dyker upp "gränser" som tvingar dem att ta vissa konsekvenser..
Och det är DÄR du behöver hjälp! För jag lovar att det blir tufft!
Det spelar ingen roll, om hon skjuter över ansvaret för t.ex. sin medicinering på dig.. Till syvende och sist , så är det ju HON som måste bestämma sig för vilken sorts liv hon vill leva..
Det ÄR svårt att släppa taget.. jag vet för jag har varit där.. Men idag är jag glad att jag gjorde det.

Det är svårt att veta, och egentligen spelar det ingen roll för man märker ju att de förändras..
En som missbrukat/använt alkohol länge(storkonsument), har ju en betydligt högre toleransnivå, så några "supar" (som får en vanliga människa att bli påverkad) syns inte på dem..( i alla fall inte, innan det börjat gå åt andra hållet, då de istället kan gå igång på vanliga lättöl) Och vad gäller doften så är det väldigt svårt att känna också.. Speciellt om den maskeras med andra dofter som cigaretter, snus, lök, tuggumi (you name it) så länge de inte häller i sig en halv flaska direkt..
Kanske är de bara nere och får sig en "underhållsdos"? I vilket fall är det lönlöst att fråga.. De blånekar ju i vilket fall..

Du har nog träffat min ömma punkt. Jag vet inte var jag ska dra gränsen. Har väldigt svårt för att slänga ut min dotter på gatan.. Tänker som första alternativ se till att om hon verkligen vill bo kvar så måste hon ha tabletter mot sitt alkoholberoende annars så får hon flytta.Det får bli hennes val, det värsta är att hon lurar mig och säger att hon tar tabletter men ändå inte gör det. Hon blir ju också en annan person till slut En person som är full med lögner och svek.Har svårt att förstå att man kan behandla sin mamma så illa. Jag har ställt upp på henne varje gång och varje gång har hon svikit mig.

Så skönt men så jobbigt att gå iväg o prara. Men så bra!! Helt klart värt den jobbiga biten. Träffade två underbara tjejer. Kändes super. De tyckte inte alls jag var konstig eller dumma funderingar. De berättade om exempel och jag satt där o nickade. Jovisst så har jag oxå gjort. Det som fick mig att hå dit är ju barnen.
Vi ska ha lite vidare kontakt men de tycker det är bra att hag gar en plan och tycker jag verkar vara på rätt spår för mig. De gav mig några exempel ang barn och det är skrämmande. Kanske måste jag prata lite mer med äldsta barnet nästa gång gan dricker o det blir tokigt.

Ska titta på lght på fred o hoppas nr 1 säger nej. För jag är nr 2!! Då ska jag böna k be att de fixar allt på fred em.

Har sagt till hyresbolaget redan för ett halvår sen hur det ligger till men de tar ingen hänsyn alls till det. Nej, jag ger inte upp, letar vidare även om läget är dystert just nu så reser jag mig igen.
Funderar på tipset jag fick att ringa soc å kolla, kanske kan ge nåt.
Allt rullar på som vanligt här hemma i låtsasvärlden, vi äter middag tillsammans, tittar på tv å det finns inga problem alls!!!!!!
Prata med honom om problem har jag slutat med för längesen, det ger inget resultat. Hållermig till terapeuten å detta forum.
Nåt som verkligen är jobbigt är att man känner sig så fruktansvärt ensam i det här, de flesta kan inte förstå. Jag har bara en nära vän som vet å förstår exakt då hon själv levt i samma situation. Man behöver ju prata å tjata om det så man samtidigt bearbetar det. Tung börda att bära ensam. Man sätter upp en positiv fasad när man lämnar hemmet, ler mot folk å låtsas att allt är "bara bra" tack, hur är det själv?!?! Osv..,
Vill egentligen bara SKRIKA ut min smärta, gråta, slå, rasa ihop å hoppas att nån bryr sig..,
Men denna resa är min egen, jag får styra själv å hoppas på att jag hittar rätt väg, varit vilsen alldeles för länge nu ?
Kram från en trasig själ

Aeromagnus. Vet inte riktigt om hon själv tycker att hon dricker för mycket. Det kanske är det vi borde prata om först. Vilken relation hon själv vill ha till alkohol? Vill hon dricka mindre? I så fall vill ju vi gärna hjälpa henne med det. Det är nog en jättebra ingång. Tack! Hjälp från sociala myndigheter tror jag inte att behövs i det här läget.

Ebba, ja vi vill ju såklart att hon mår bra, hoppas att hon förstår det och inte tror att vi bara vill läxa upp henne hur hon ska leva sitt liv. Vi har också funderat på brev. På ett sätt är det bra eftersom man säkert får med der man själv vill ha sagt men ibland kan det man skriver i text tolkas på ett annat sätt än man menat det. Det är lättare att själv styra hur orden bör tolkas om man säger det i tal på ett snällt sätt och kan läsa av reaktionen under tiden. Men att ha ett brev som "manus" kan nog vara bra!

Etanoldrift, håller helt med om att vi ska skippa anklagelser eftersom det bara leder till skam och mera smusslande. Så start får bli att få med henne på tåget: Det här behöver förändras!

Tack alla för era svar! Skönt att kunna fråga några som känner igen problematiken.

Du skriver att du tycker att hon utnyttjar dig känslomässigt..?
Det är kanske där du behöver hjälp? Hjälp att se dina gränser, sätta dem och hålla fast!
Ja, det är det som är det svåra i att vara just anhörig/medberoende.. Ofta är man inte klar över sina egna gränser..
Ännu oftare är man inkonsekvent.
Man ställer något man tror är ett "ultimatum" (ofta i affekt) Och tror sig se en viss reaktion..
När det sedan är dags att sätta hotet i verket/hålla gränsen, så finner vi oss "övertalade"/ övelistade och helt plötsligt har våra gränser flyttats..
Den beroende har då konstaterat, att även om det innebär en rejäl "åthutning" så händer inget mer..(stormen blåser över på några dagar..) Det är i stort sett fritt fram att fortsätta som förut, för hotet var ju bara tomma ord..
Var sitter hennes hållhake på dig? Är det något som ständigt återkommer? (det är kanske något som du behöver ha "utomståendes" synvinkel på, för det är inte alls säkert att din "bild" i nuläget stämmer)
Vad skulle hända, om du t.ex. blev allvarligt sjuk och dörren verkligen var låst, när hon återkommer efter en "fylleresa"?
Jo, hon skulle tvingas att ta konsekvenserna av sitt handlande (självklart inte utan tårar och ilska och en rejäl portion "tyck synd om")
Se det som att du faktiskt hindrar henne från att växa/utvecklas, när du inte låter henne ta konsekvenserna av det liv hon väljer..
Om du inte är mogen att vara konsekvent när du ställer ett ultimatum och verkligen genomföra det du sagt, då är det bättre att du inte hotar med någonting alls.. Det får nämligen motsatt effekt och dina egna gränser flyttas bara ännu mer bakåt..

Hej! Vad omtänksamma ni är!
Men precis som aeromagnus skriver, så kan ni inte få henne nykter med mindre att hon själv vill.
Ja att skriva ett brev, som ebba föreslår kan vara en ide..
Men om ni skriver eller pratar med henne, försök att hålla det i "jag-form" utan anklagelser. Ta upp att ni är oroliga över hennes hälsa och att ni ser att hon inte mår bra av detta..
kram/e

Ja, det är en jobbig period, när uppbrottet närmar sig.. Minns att jag också gick omkring med en stor klump i magen.. (mannen blev ju inte direkt trevligare, när han insåg att jag tänkte stå fast vid mitt ultimatum)
Att ha en "katastrofväska" packad är ingen dum ide.. Det lugnar nerverna att veta, att man bara behöver greppa den och gå!
Alternativt om man har någon att ställe en hos, med kläder och nödvändiga artiklar (föräldrar, syskon, goda vänner?)
Jag packade ner ombyte med kläder, lite hygienartiklar, laddare till telefon, mediciner och bankdosa..
Jag behövde aldrig använda den, men den kändes lugnande. Trots att det inte förekommit handgripligheter, så vet man aldrig vad en onykter och desperat människa kan få för sig.. (och ja, jag var faktiskt rädd ett par gånger för att han skulle ge sig på mig, för han var verkligen oxtokig)
Jag kollade också av med ett par goda vänner, ifall de skulle kunna hämta mig om det knep och om han sas la beslag på båda bilnycklarna. Han hävdade nämligen att bilen var "hans" och om jag tog den så skulle han anmäla mig för stöld.. (så busskort införskaffades givetvis)
Så skönt att du får någon att prata med! Jag tror att man verkligen behöver det!
Det är så mycket man bär inom sig, som faktiskt behöver komma ut!
Massor av styrkekramar!/ e

Har ringt till sputnik o pratat med en härlig kvinna. Bröt ihop o grät i telefon. Ska dit i eftermiddag. Känns jättebra men samtidigt skrämmande. Men nu är det enbart med barnen i åtanke. Funderar på att pracka övernattningsväska åt oss o kanske ta in på ngt ställe inatt. Först tänkte jag mammas soffa men det fungerar inte. Hon har hälsoproblem o jag vill inte hon ska oroa sig. Annars funderar jag på att åka o göra ngt roligt i eftermiddag med dem o sen komma hem sent och sova här. Då är de i sina sängar o jag kan se till dem.
Får se vad som händer på samtalet. Gråtfärdig bara jag tänker på det.
Funderar på att sjukanmäla mig resten av veckan fast samtidigt är det skönt att ha något som skingrar tankarna.

Vilka fina, kloka och kärleksfulla barn eran mamma har.

Jag har läst här att en del har skrivit ett brev till sin anhörig.
Det kanske kan vara något?

I ett brev kan man i lugn och ro få ner allt man vill säga och det kanske blir lite lättare?

Jag önskar er lycka till och hoppas att eran mamma på samma sätt som jag får tillbaka sig själv och ett liv utan alkohol.

Kram

Himla trist detta. Du kan kontakta sociala myndigheter i hennes kommun och se om de kan hjälpa henne. Går också att ringa alkohollinjen. Det stora bekymret är ju att din mamma inte verkar vilja sluta dricka. Finns ej viljan så blir det mycket svårare. Ni kan inte göra mer än att bry er men att dra ned på alkoholen, det kan hon bara göra själv. Hot mm brukar hjälpa föga tyvärr.

Är det så att du lite har 'fastnat' i den situationen du är nu och inte kommer vidare? Det känns .... så förargligt.... så 'synd' (synd betyder faktiskt att missa målet) ... Så känns det inom mig när jag följer dina inlägg som kommer ganska sällan. Du hittade till slut kraften att ta dig ut ur ert gemensamma hem, nu har du ditt eget hem men ....ursäkta, det känns inte som att du har ett eget liv. Det känns så sorgligt i mig att du ska ha det så. Än en gång, nu skriver jag om mina känslor när jag följer dig så det kan ju vara helt fel.
Om du känner igen dig så hoppas jag att du kan se detsamma som jag ser just nu för min inre syn: att du befinner dig på en platå och gör dig redo för nästa steg. Om det är så - då föreslår jag att du gör en riktigt ordentlig plan för nästa steg. Vad ska du göra? Hur ska det gå till? När ska det ske?
Skriv gärna oftare här på forum, jag tror det kunde vara hjälpsamt! Kram, ha en fin dag, hoppas solen lyser och värmer dig / mt

Bra idé e, tack ?
Tror nu mer på att han spelar lite, testar mig... ?

Hej lizzbet!
Föreslår att du ställer frågan på "beroendesidan" i forum.. T.ex. i "Förändra ditt drickande".
Det finns många som har erfarenhet av olika mediciner i sin behanding. Kanske kan de vara till mer hjälp? /e

Ja visst har du rätt i att det inte är snällt att säga ja till allt men det är bara så svårt!
Jag inser att jag har blivit otroligt skadad av alla dessa år tillsammans med exet. Det kommer att ta lång tid att bygga upp mig till en fungerande människa igen. Han har sån makt över mig fortfarande pga att vi fortfarande har så mycket ouppklarat som jag inte vet hur jag ska lösa. Jag får ångest för varenda liten grej som jag måste diskutera med honom för att komma vidare o bli fri.
Stor kram till dig etanoldrift?

Nedräkning tills tiden är ute för anmälan till ytterligare en lägenhet. 00.05 kommer mailet om den erbjuds och vilket nr i kön man är. Nr 2 på nattens mail och hoppas nu på att vara nr 1. Då kommer jag gå dit o ta den utan att ha sett den.. Håller tummarna.. Vill ju hellre ha den jag är nr 2 på men men.. Beggers can't be choosers!

Nu orkar jag nog inte mkt till. Försöker vara förstående och låta kommentarer flyga över huvudet. Men ikväll blev jag orolig för barnen. Han har inte direkt misskött dem men...
Kom hem från möte ikväll vid 20 tiden då har det druckits och tagits smärtstillande i kombination med muskelavslappnande piller. Har ringt till chefen o sjukskrivit mig imorgon.
Nu jävlar ska här fixas. Han är arg på mig naturligtvis eftersom jag vill flytta. Förståeligt. Men nu börjar det gå ut mer över barnen och det tollerar jag inte. Jag frågade lite fint om han tycker det är ok att ta tabletter o dricka när han är själv med barnen. Typ inget svar eller 'fuck you'. Många elaka kommentarer. Allt är mitt fel. Jag vill flytta. Men. Om han åker till ett behandlingshem och blir nykter kan jag nog orka göra ett försök. Har forskat lite men blir inte så klok. Verkar inte så vanligt här i Sverige. Har morgondagen på mig att ringa runt o kolla läget. Helt slut.
Han har hela tiden sagt att han kommer sköta sig (kanske bara ett par drinkar efter barnen lagt sig) och barnen bara han slipper se mig mer. Nu dricker han för att han inte orkar se mig mer. Jag borde bara försvinna.
Men efter kvällens händelser så vet jag inte. Jag sa att då kanske jag måste ta med mig barnen. Gör det sa han. Då blir det bara mycket lättare. Vad? Undrade jag. Att flytta härifrån hem till sitt födelseland. För allt är ju bara skit i Sverige ändå. Sorgligt men en liten del av mig tänkte typ " jamen åk då". Sad but true.

Samma hände mig! Trodde jag var nummer ett med råge med alla mina poäng men det sket sig. Letar vidare och får bredda mitt sökområde lite.
Fortsätt nu letandet så ska du se att det löser sig!!!' Berätta om din situation för olika hyresbolag. Man vet aldrig vad som händer.
Många styrkekramar!!!!