Senaste kommentarerna i forumet

Tack för omtanken!
Ska försöka ta hand om mig själv ett tag. Ska tänka på alla förslag jag fått men tycker att jag provat det mesta
Det värsta är att jag ser ingen utväg ut ur det hela utan det bara rullar på..

Jag tackar för alla svar! Behöver ibland någon att prata med och oftast så är det kompisar som jag umgås med i min närhet. Har en väninna som alltid finns till hands både fysiskt och psykiskt för att hjälpa mig med min dotter. Hon förstår inte att jag inte blir argare på henne men jag känner att det tjänar inget till. Tycker att det är svårt att veta vilket förhållningssätt man ska ha mot henne, eftersom jag tycker att hon utnyttjar mig känslomässigt..

Så illa är det. Blur man aspackad vet man inte vad man gjort ich gar minnesluckor mm. Vi får hoppas han får en tankeställare om att han har problem och vill göra något åt det. Jag har varit askalas många gånger tyvärr och oftadt blir det inte bättre. Har varit lobad 2 gånger och det blev min vändning.

Va bra att du som flera har sagt, skriver och läser här, ett sätt att söka stöd i din situation och försöka hitta sätt att hantera den. Du är både arg och ledsen över hur det är för din dotter och du har gjort väldigt mycket för att hjälpa henne.

Du får en del tips här i forumet så som att fundera på vad du behöver för att må bra, eller att vända dig till ytterligare ställen för att få stöd för egen del och i denna situation. Vad tänker du om det? För många känns de ovant och konstigt att prata om sig själv när man är orolig för någon annan, samtidigt kan det för många vara hjälpsamt på flera sätt. både att man själv mår bättre och det kan på sikt också bli hjälpsamt för den andra personen.

Du har fått flera tips också kring vart du skulle kunna vända dig så som Al-Anon, ringa Alkohollinjen. Man kan också få stöd som anhörig i sin hemkommun, ibland enskilda samtal ibland i grupp. Är det något av detta du tror skulle kunna vara en hjälp för dig?

Varma hälsningar
Rosette/Alkoholhjälpen

Jag har ofta tänkt på vilken mardröm det måste vara att se ett älskat barn fara illa och oroa sig.

Och som du skriver det tärande i att inte veta vart hon är.

Jag försökte för några år sedan hjälpa en ung anhörig och ringde "en miljard" samtal för att försöka få hjälp.

Dessa samtal kändes hemska, jag fick kalla handen liksom och det upprepades gång på gång att det inte fanns något att göra om personen själv inte är intresserad.

Det var SÅ jobbigt att inte få stöd eller råd där jag trodde att jag skulle få det.

Jag trodde knappt mina öron.
En gång ringde jag en avgiftningsavdelning och fick höra "eftersom att det är amfetamin det gäller kan personen lika gärna vara hemma hos dig och tända av, vi kan inget göra här".

Jag var så ensam och förtvivlad.
Jag förstår dig och alla olika känslor som kommer och går.

Har du hört talas om Alkohollinjen? Dit kan man ringa och prata och få stöd och råd.

Kanske kan vara skönt.

KRAM

Ja, jag hoppas att han den här gången inser hur pass allvarligt det faktiskt är och att mitt ultimatum blir en ögonöppnare. Vi får väl se, just nu verkar det som om han inte vill prata om det. Jag tror faktiskt att han skäms och jag vet inte riktigt om det är ett bra eller dåligt tecken.
Men jag har nog landat i att det är inte upp till mig längre, utan det är hans ansvar att bli nykter.
Det är så skönt att ha hittat den här sidan, ibland tror man att man ska bli tokig och så läser man här och inser att så inte är fallet.
Kram

Jag har också levt med min man i 20 år och det har eskalerat mycket på slutet. Han hamnade på hotell när han inte tog sig hem och jag fick åka in och hämta honom dagen därpå för att han tog sig inte hem själv. Har också funnit mycket tröst i det som andra skriver här och gjorde precis som du, önskade en trevlig utgång utan förmaningar och alla gånger jag gjort det (och litat på honom) har han druckit som om det inte finns någon morgondag.

Vilken otrevlig "överraskning" att få kontakt med polisen. Hur reagerar han själv på det? Har han kunnat ta in hur allvarligt läget är? Visar han någon ånger alls?

Hej och välkommen!
Ja du har säkert redan surfat runt och läst våra historier?
Jag önskar för er skull, att ditt ultimatum får någon effekt!
Det är inte säkert, men hoppet är det sista som försvinner...
Och det enda vi kan göra, är att lämna över ansvaret för nykterhet på den som dricker!
Vi kan inte göra dem nyktra, vi kan inte ta ansvar för at de inte dricker eller ibland ens få dem att inse att de har problem...
Fortsätt gärna att läsa och skriva här
kram /e

Du beskriver verkligen tydligt hur det sett ut för dig, inte alls rörigt. Du berättar om relation du nu befinner dig i men även i din tidigare relation där både du och eran gemensamma son utsattes för misshandel. Förstår att du haft och har det svårt.
Du är utforskande som person vilket är en styrka i detta, du har nu läst runt här på forumet och även läst djävulsdansen, att ta ett beslut känns ändå svårt beskriver du.
Det kan kännas svårt att ta beslut när man är mitt uppe i något, att på olika sätt ta stöd utifrån är då många hjälpta av, så som du gör. Förutom detta forum finns annat stöd för den som lever nära någon med alkoholproblem. Kanske känner du redan till det, men det brukar finnas stöd i den kommun man bor i, enskilda samtal eller i grupp. En del går också till sin vårdcentral som ett första steg, eller en beroendemottagning där det också brukar finnas stöd för anhöriga. Alkohollinjen 020844448 erbjuder stöd per telefon och dit kan man också ringa som anhörig.

Vad tänker du själv att du skulle vara hjälpt av? Finns någon i din närhet du kan vända dig till och prata med?

Fortsätt gärna läsa och skriva här på forumet, att berätta såhär tydligt kan ju både bli en hjälp för andra som läser och att andra kan ge dig stöd. Klokt och modigt av dig.

Varma hälsningar,
Rosette/Alkoholhjälpen

Men kanske har universum något bättre i beredskap för dig? så ge inte upp..
Jag hade också ett rejält bakslag innan jag flyttade i form av en vattenskada från en annan lägenhet, men som innebar att det stod en avfuktare i min lägenhet i flera veckor..
Ja, det är lätt att luften går ur, när man siktat in sig på vissa saker.. Du kanske ska kolla, om du kan få någon form av förtur, om du berättar lite om att du flyttar på grund av alkoholproblem?
Det är inte alla kommuner som har det (i alla fall berättar de inte om det) men har du tur så..
Tröstkram/ e

Välkommen till forumet MB. Du vill ha hjälp med råd och tips kring hur du kan göra i din situation. Du berättar att din fru har alkoholproblem och beter sig illa då hon dricker, till och med att hon kan bli våldsam. När det förekommer våld i en nära relation kan det vara bra att söka hjälp utifrån exempelvis från kommunen, en mansjour eller en vårdcentral.
Du beskriver tankar om hur du skulle kunna hindra henne från att dricka, helt förståeligt att känna så i en sån här station som pågått länge samtidigt som du säkert själv tänker är det inget som skulle hålla på lång sikt. Du har pratat med henne många gånger om att du tycker det är ett problem med alkoholen, precis som du får frågan om ovan, har du berättat hur du känner i den här situationen och vad du skulle önska?
Som Etanoldrift också beskriver finns stöd för den som lever nära någon med alkoholproblem utöver detta forum, vill man inte träffas i grupp brukar kommunen eller beroendemottagningar på orten erbjuda enskilda samtal, eller ringa Alkohollinjen 020-844448 för att prata om sin situation.
Starkt av dig att berätta så här på forumet, rakt och ärligt det ger oss här chansen att ge dig stöd. Fortsätt gärna läsa och skriva här, kanske kan du hitta något tips som kan passa dig.
Vänligen
Rosette/Alkoholhjälpen

TILLBAKA PÅ RUTA ETT IGEN!!!!
Ringde bostadsförmedlingen för att kolla hur det blev med lägenheten...tydligen hade en man med högre poäng än mig anmält intresse i sista minuten så lägenheten gick till honom..?
När man äntligen vågade så skiter det sig iaf,,, jag var ju helt säker på att jag skulle få den.
Tur att jag inte sagt något till mina barn eller sambo om lägenheten, ville vänta med det tills allt var klart.
Men nu får jag börja om från början känns det som. Vilket bakslag det blev, hade jag Inte räknat med alls. Men men, solen skiner där ute, får ta en promenad å rensa tankarna. Leta vidare å göra nya planer...igen ?
Det var väl inte meningen just nu då, helt enkelt.
Kram på er alla fina människor ?

Ja, vi älskar alla våra partners, när de är nyktra!
Jag tror att de flesta av oss försökt alla "knep" som finns, för att få dem att sluta/dricka mindre.. Och vi har alla misslyckats, så länge de inte insett att de har problem..
DU kan inte göra något för att få henne att sluta dricka!
Jag förstår att det är svårt, när man har barn. Men hennes vilja att ta tag i något som hon inte ser som ett problem är kanske liten?
Har ni på allvar talat om hur du upplever det när hon dricker och vad hon ställer till med?
Inte bara om hon "pucklar på dig", utan också hur det tär på tilliten och övriga känslor?
Jag föreslår att du tar kontakt med Al- Anon, som finns över hela landet, så hittar du andra anhöriga i din situation och kan få lite mer råd om hur du ska göra i just din situation.
Det du måste göra, är att utgå från dig själv! Vad du vill och hur du vill att din framtid ska se ut/e

Hej Sushi!
Ja den som är beroende brukar ljuga, för att kunna fortsätta med sitt missbruk, oavsett vad det består av.
Du behöver verkligen någon utomstående att prata med, någon som har samma erfarenheter.
Vi på forum kan försöka stötta och hjälpa men till syvende och sist är det din dotter som måste ta tag i sitt liv.
*För precis som du skriver, vill hon inte ta emot behandlig, så kan man inte tvinga (det är det som är anhörigas dilema)
Jag rekommenderar dig boken "Släpp kontrollen - Vinn friheten av Carina Bång (googla på Carina Bångs blogg, så hitta du mer info)
Känslomässigt så är det svårare med barn (vi har ju ett samhälle som "kräver" att vi ska ta hand om dem)
Men även där måsta vi till slut sätta hårt mot hårt och bokstavligt ställa dem på gatan.
På dig låter det som hon använder ert hem som "hotell".. Hon dricker borta, men kommer hem och "vilar upp sig". Får mat och rena kläder.. Då är det lätt att både lova det mamma vill höra och slå dövörat till för tjat.. För hittills har hon ju ändå fått komma tillbaks..
Att jag tjatar om Al-Anon, beror på att den drivs av anhöriga till alkoholberoende och missbrukare. Både vuxna och barn - tonåringar.. Kanske kan även FMN vara något? Missbruk är ju missbruk, oavsett substans!
Det kommer att krävas mycket "tough love", dvs fasta gränser.. Och det finns inga garantier för att du lyckas..
Jag önskar dig dig däremot en massa lycka till på vägen.. Fortsätt gärna att läsa och skriva här. Rätt vad det är dyker det upp fler som kan ge dig råd eller dela sin historia (för du är inte ensam)
kram/e

Jag har tagit kontakt med alla möjliga instanser och det enda jag får till svar är att så länge inte hon vill så finns det inget jag kan gra. Hon berättar ingenting för mig så jag vet inte vad som försiggår inom henne heller. Hon har ångest och fått en del panikattacker, har sökt hjälp för henne hos olika psykologer men det har inte varit speciellt givande. Hon har fått antabus men även druckit med det i kroppen i alla fall. Hon vägrar att ta tabletter mot alkohol för hon mår så illa säger hon. Tror att jag tänker ställa de kraven nästa gång hon kommer hem: Ta tabletter mot alkohol om du vill bo kvar hemma annars måste jag säga att hon inte kan bo kvar hemma. Har en son som är 21 år som sköter sig jättebra men som också blir påverkad för att Min dotter tar så mycket oro och kraft från mig. Hon har hållt på så här i 5 år nu.

Tack för svar!
Det som är jobbigt är allt pendlande mellan hopp och förtvivlan. Hon säger att hon ska säga upp bekantskapen med Hasse som ger henne alkohol och kommer hem och försöker ta tag i sitt liv men det går aldrig mer än några veckor sen är det kört. Det värsta är att familjen kan hon ljuga för och behandla hur som helst fast det är vi som hämtar henne när allt blir för fullt och stökigt där hon är. Svårt att få någon ordning på tillvaron när man inte får någon hjälp.

Att ha missbrukande barn är definitivt inte lätt.. Och det tar emot att sätta ner foten fast man vet att man borde.. (och tyvärr, är inte omgivningen särskilt förstående heller..)
Du kan ta kontakt med kommunens missbruksenhet/familjeenhet. Det är ju inte meningen att du ska försörja en vuxen människa, även om hon är din dotter..
Även här måste du får hjälp att ställa ett ultimatum, för annars underlättar du bara hennes resa .. Ta kontakt med Al-Anon, för jag tror att det finns människor där som skulle kunna råda dig bättre i den situation du befinner dig i..
länk till hemsidan: http://www.al-anon.se/
Kram /e

Jag lider verkligen med dig. Du har hamnat i ett momen 22. Klart man vill ha hem sin dotter även om hon gör bort sig. Tyvärr kan du inte göra något åt hennes drickande om hon inte själv vill förändra dessa. Finns inte viljan är du maktlös. Mitt råd är att du tänker på dig lite mer. Ja knske behöver du prata med någon, en terapeut eller liknande så du får prata av dig.

Du har gjort allt rätt. Styrkekramar till dig.

Kommer antagligen bli tungt i börja men håll ut det blir bättre!! Nu kan du satsa allt på dig själv ist och kommer sakta men säkert komma till ett bättre mående. Massa kramar och återigen grattis till att du valde dig själv.

Känner att jag behöver hjälp..
Går rakt på sak.
Det är så att min fru inte fattar att hon har problem med sitt drickande.
Hon har jobb så hon är borta 1 vecka o på jobbet är det 0 tolerans o det håller hon på men när hon kommer hem ska det drickas.. Det skylls på att jag stöttar mina barn i deras idrott.. Dom tränar 2 dagar i veckan 2 timmar.. Sitter där på idrotten o får det ena smsat efter det andra hur jävla dum i huvudet man är.. o det ska alltid bråkas..
Har vaknat upp mitt i natten att det matas i slagsmål i ansiktet utan anledning.. påtalat länge att hon har problem men det sägs bara att det är mitt fel att hon dricker..
Det är ju så att hon aldrig blir riktigt bakis eller mår illa av fylla.. Hade hon gjort det har hon sagt så skulle hon inte dricka, för hon hatar att spy o må illa..
Så en fråga finns det något man kan hälla i glaset för att hon ska må dåligt.. Älskar henne oerhört mycket. .... När hon är nykter

Ja, det är och blir stora förändringar.. Det kommer inte alltid att bli lätt, men jag tror att du får en chans att hitta dig själv..
Kanske ger det också extra motivation till din kille att verkligen på allvar ta ta i sin situation!
Kommer att skriva mer i nästa forumdel, som heter "Det vidare livet" (min tråd heter: Mitt nya år i mitt nya hem)
Kram och lyckospark därbak/ e

Alla trevliga forumvänner!
Jag har en tråd i forumdelen: Det vidare livet, den heter "Mitt nya liv i mitt nya hem"..
Jag kommer att lägga större delen av mina betrakelser där, eftersom de handlar om lite allt möjligt, inte bara alkoholberoende..
Ni är välkomna att kika in där om ni känner för det <3
Jag kommer att fortsätta att läsa här och säkert kommentera också.. Men av vad jag förstått, efter att ha spårat helgens turbulens (som jag missade) då en del användare retat sig så på vissa formuleringar att det slutat i allmänt dålig stämning.. Så jag går lite vidare till nästa forumavdelning, så får vi se.. Ni är i alla fall en ständig källa till inspiration <3
kram /e

Jag lämnade min man för snart två år sedan,efter många års tvekande och velande.
Var verkligen nere på botten innan jag orkade lämna min fd man som jag trott var mitt livs kärlek.
Det är tungt fortfarande.....men separationer är jobbiga.
Men det jag VET är att jag aldrig hade kunnat stanna kvar i den destruktiva relation vi hade med alla svek och lögner.
Tror på dig,man fixar mer än man någonsin anar.
Jag loggar ofta in på forumet och det är så skönt att man inte är ensam om sina jobbiga upplevelser.Även om det är gripande om att läsa om andras jobbiga livshistorier där alkoholen förstör så många familjer och förhållanden.
Kämpa på/kram

Jätteduktigt!! Ge dig själv en klapp på axeln! Det är många känslor upp o ner men att faktiskt tagit ett brslut känns bra när det blir dalar.
Mkt bra jobbat!
Kram