skrev Nickanna i Kan jag ens hjälpa honom?

Och då har jag levt så där i tjugo år. Man funderar på hur man vill att ens liv ska se ut. De kan inte förändra sig för att vi ber dem, de måste själva förstå och dit är det långt. Min man dricker på helger, lov och när det är speciella tillfällen men dricker så mycket ibland att han är otrevlig och elak mot mig, barnen blir rädda för honom och han är allmänt jättejobbig när han är full. Jag orkar inte längre och han har nu en vit period men ska visst börja dricka om någon dryg månad igen och både jag och barnen har ångest inför det. Jag vet inte hur du får ork att kämpa men jag känner så igen mig i det du skriver. Hur felet blir vårt och hur man försöker göra om sig men det blir ändå inte bra. *kram* Har inget bättre att säga annat än att du är inte ensam.


skrev Trollis i Snart är hans vita period slut

Hej!
Inte lätt med våra kära alkoholister. Jag kan inte säga hur du ska göra men jag hade tänkt så här. Försök uppmuntra till fortsatt vit period, tala om hur duktig han är, vad lugnt det har varit mm, lägg fram allt han har att vinna på att vara nykter.
Bara positiva saker. Blir lätt att man anklagar å gnället vilket jag tror ger dom en anledning till drickandet. Har fått rådet av min terapeut att bara vara positiv i samtalet. Det bär emot ibland att tränga undan vad man känner, men det har man ju gjort väldigt länge. Det ger mycket bättre effekt att vara uppmuntrande..
Hur det än blir önskar jag dig lycka till ? kram


skrev etanoldrift i Helgalkis?

Ja, när våra "alkoholister" inser att de inte längre kan kontrollera oss, vare sig med löften eller förhandlingar, så återsår hot och känslomässig utpressning!
Det är den värsta sortens manipulation egentligen för den föder bara känslor av förakt och förtvivlan.
I värsta fall så ringer du sjukvården om det verkar vara riktigt allvarligt menat!
Man vet aldrig vad som försigår i hjärnan, när den blandat med abstinens ställs för chocken att uppbrottet är ett faktum!
Men framför allt så behöver du någon inom vården att få tala med! Du kan inte bära detta själv! (är det riktigt allvarligt så kan han bli intagen.... fast tyvärr med dagens sjukvård är jag tveksam..)
Ja, jag tror att man får göra anmälan anonymt! Och jag tror att du både för din egen, barnens och hans skull måste ta hjälp av någon!
Du kan också ringa sjukvården på 1177 Och alkoholrådgivningens jourtelefon Fast jag vet inte tiderna..
Om du känner dig osäker vem du ska kontakta så tror jag att vården kan lotsa dig fram!
Dessutom så brukar kommunens egen växel vara jättebra att lotsa en rätt om man beskriver sitt ärende (och du beöver inte i första skedet berätta vad du heter!)
Framför allt så ska inte du behöva känna dig pressad att avstå från ditt eget liv, för att han hotar! Det finns ingen som blir lyckligare av att med tvång hålla kvar en annan människa!
Ja min fd man har också hotat med självmord.. Inte rent ut, men väldigt tydligt mellan raderna när han varit ensam och haft ångest..
Så jag vet vilken otäck känsla det ger! (en del gör ju faktiskt allvarliga försök, även om jag tror att de flesta ändå gör det som ett rop på hjälp..)
Det är faktiskt knäckande att sitta 10 mil ifrån och inse, att OM han menar allvar så hinner jag ändå inte fram.
Jag orkade inte med den här pressen, utan tog det vid nästa tillfälle när han var nykter och sa att om han gjorde så en gång till så skulle jag bara lägga på och ringa 112 och skicka dit polis och ambulanspersonal, för JAG kunde inte göra något som inte proffsen var bättre på.. Efter det har vi inte haft några sådana incidenter..
Massa styrkekramar/ e


skrev Blueeyes i Helgalkis?

Hotas det med för fullt. Han sa till och med 'hej då' till barnen igår när han åkte till jobbet. Mkt jobbig. Jag blev arg.
Han är förtvivlad över att han erkänt sitt problem och vill sluta. Vilket ju är vad hag ville från början. Men nu säger att hag flyttar oavsett. Och eftersom jag vill flytts så finns ingen anledning till att sluta.

Tittat på lght idag o har 3 till imorgon. Nu vill jag bort.

Igår sa hn att gan går på direkten o häller ut all alkohol om hag stannar. Jag sa att han behöver sluta för att han vill och för sina barns skull. Samt att framtiden får utvisa hur det går för oss.

Vi har dock mitt i allt haft jobbiga men bra samtal. Visar sig att det är mer omfattande än vad hag trott. Inte kul men samtidigt skönt att jag troligtvis inte varit helt galen de gånger jag trott han druckit.

Fråga- har en kompis som är helt insatt i allt. Som växte upp med en pappa som var alkoholist. Hon sa idag att hon (och jag) kommer göra en orosanmälan om hon tror han ökar drickandet o inte klarar av barnen.

Vad exakt innebr en orosanmälan??? Och kan den vara anonym?

Går jag för fort fram med att lämna? Borde jag ge det en chans till nu när han erkänt problemet? Många tankar snurrar.


skrev Blueeyes i ARG

Hur har det gått med lägenheten?????


skrev etanoldrift i Mitt år på forum!

Om man inte orkar ta hand om sig själv, så orkar man heller inte ta hand om någon annan..
Ja, ibland måste man lämna den som är "sjuk" för att själv överleva och inte dras med i fallet..
Ibland spelar det ingen roll hur mycket tålamod man haft och hur lång tid man väntat.. En del blir som barn med ett "meen bara eeeenn sista gång.."
Och har man då haft ovanan att ständigt förlåta, så är det ju lätt att börja "synda på nåden" ;-)

Synd bara att en del inte ser konsekvenserna av det egna beteendet, utan ständigt skyller på omgivande faktorer..
Nog för att "alkoholism" är en sjukdom, men det är inget djäkla avlatsbrev som ger fri passage ut ur fängelse på väg till ruta noll..
Tyvärr möter jag många beroende som håller upp det som en sorts "pax-skylt", om man vågar ifrågasätta det egna ansvaret..
Det är hela tiden omgivningen som ska stryka medhårs..
Men det finns gränser för tålamod, liksom för grader i H-vetet.. ;-)
Puss & kram och lyckospark för ett fortsatt A-fritt liv! /e


skrev etanoldrift i Energi tjuv

Ja, det nya ger alltid lite fjärilar i magen.. Hoppas du hittar nån att prata med, det brukar kännas mycket bättre då!
I alla fall behöver du lite lugn och ro för att samla ihop dig själv! Att leva som vi gjort, är skitjobbigt (många fattar inte HUR jobbigt, med dessa eviga berg och dalbanor!) De "beroende" tycker ju mest synd som sig själva och blir skitförbannade om man inte håller med..
Det är ingen barnlek att vara beroende, och det är säkert skitsvårt att ens tänka på att sluta, men det ger en ingen rätt att trakassera andra i omgivningen. Tyvärr är det få av dem som ens gör ett ärligt försök.. Och till slut orkar man inte med alla krossade löften och lögner och oro.. Man går sönder invärtes..
Håller tummarna för dig!
kram/e


skrev etanoldrift i Här igen... Lite råd tack!

Ja, det är svårt.. Inte tu tal om det. Men det är inte rätt, att en frisk person ska bli sjuk, på grund av en "sjuk" anhörig!
Det är absolut inte okej (inte ens lagligt!)
Ja, jag vet att det finns de som tar på sig offerkoftan och tycker att jag drar alla över en kam, men det är inte sant! (och om någon tar åt sig så får det stå för dom! Jag tar ansvar för vad jag menar och dom får förbaske mig ta ansvar för hur dom tolkar!)
Alla är individer, men när de inte tar ett eget ansvar,för sitt missbruk, så måste vi ibland tänka på våra egna liv och vår egen säkerhet!
Det låter som en sjuklig svartsjuka i mina öron och det är tyvärr inte ovanligt att dom som druckit länge blir paranoida och får för sig en massa saker..
Han har ingen som helst rätt att behandla dig som någon sorts ägodel!

När man väl når en gräns, där alla positiva känslor är slut, så finns det inget kvar att bygga vidare på.. Min fd, upptäckte jag var mest rädd för att bli "ensam".. Det var således inte så mycket kärlek inblandad, som "ägande" och att slippa vara själv i huset..
Nåja, han verkar ha vant sig och dricker ungefär som vanlig.. Har inte en tanke på att sluta, så vi hörs inte så ofta nuförtiden.
Hoppas det löser sig! Ta hjälp av dina syskon.
kram/e


skrev jonan i Energi tjuv

Jag bokade ??. Blandade känslor men nu får jag bara köra på. Hoppas att der löser sig. Mår lite illa när jag tänker på det.
Kram på er alla därute ?


skrev Jessie i Här igen... Lite råd tack!

Glad jag blev över din fråga när jag känner mig tom och ibland överfull av känslor just nu.
Nu är det nog så att vi kommer att bryta upp helt.
Efter hans kränkande sms kände jag att nu får det räcka, det måste det annars gör jag mig sj illa. Jag måste inse att även om han är "sjuk" i sitt missbruk får han inte behandla mig illa för det när han är i det tillståndet.
Jag hoppas även att jag på nåt sätt hjälper honom när jag visar vänligt men bestämt ett nej !
Detta funka inte.
Han mår dåligt nu och kan knappt vara här hemma hos mig. Han vet att han betett sig illa och att han gick för långt. Det är ändå svårt, 25 år slänger man bara i bort.
Jag är ledsen över att det blev såhär, tycker att det är så jäkla tråkigt!!
Samtidigt lite skönt just att jag nu inte alls ska behöva känna mig uppkollad och att få göra vad jag vill utan tänka på vad han ska tycka.
Jag har och få dåligt samvete över att jag är så "hård" men som min syster säger. Det verka som du får dåligt samvete när du gör rätt i mina öron. Du stå på dig för din egna skull.
Min bror säger att detta kommer sluta illa om ni fortsätter.
Jag kan inte fatta att denna man som ändå ställer upp ibland för mig är samma som hota att jag ska få om det kommer fram att jag har bedragit honom....
Massor av känslor nu och jag tro och hoppas att jag har gjort rätt!!
Kram


skrev Leverjag i Mitt år på forum!

Så man kan hjälpa sitt barn sedan och inte tvärtom!
Bra relation mellan vuxna så de finns för barnen.
Älska sig själv för att kunna älska andra osv...


skrev etanoldrift i Mitt år på forum!

Hej trollis!
Hoppas det går bra för dig <3
Jag försöker förstå.. Och för mig gäller, att jag kan försöka förstå att den som är beroende av alkohol är sjuk (ja, jag kan tom förlåta vissa beteenden) men jag behöver inte tillåta mig att bli utsatt för följderna av deras beteende/behandling!
Om någon är psykiskt sjuk och genom sina aggressioner inte kan låta bli att skada sin omgivning (både personer och föremål) så kan vi försöka förstå beteendet och inse att personen inte kan vara/bete sig annorlunda.. Men vi MÅSTE INTE utsätta oss själva för beteendet! Kan vi inte stoppa beteendet, så kan vi sätta oss själva i säkerhet..
Idag kan vi ju inte få människor "tvångsintagna" om de dricker för mycket, inte ens när de är otrevliga.. Och får vi dem intagna, så är det inte säkert att de blir "friska" för det.. tyvärr .. Livet är inte rättvist..
Ha en fin dag <3


skrev Leverjag i orolig för min mamma

Vad tydligt du beskriver problemet med omtänksamhet och klokhet. Som etanolen skriver är det nog bra att prata med någon och träffa andra i samma situation. Du är verkligen inte ensam.

Det låter som din pappa "blundar" för det snarare. Tror du inte han vet. Det tror jag. Han kanske precis som du inte orkar, vågar ta upp ämnet med risk för en massa jobbigt. Tänker, när jag läser att vad säger din mamma när du berättar om din oro som du skriver om här? Har du pratat med din far och lyssnat på hur han tänker. Har de valt att tiga om det hela?

Det är ju bara hon som kan vilja förändra sitt beroende och då måste hon börja med att erkänna att hon har problem och nästa steg är att vilja göra något åt det. Du kan nog nye göra så mycket mer än att berätta om din oro och tipsa henne om bra behandlingar, tror jag.

Kram och lycka till!


skrev Trollis i Mitt år på forum!

Hej E!
Att inte våga ta ordet alkoholist i sin mun, är väl ytterligare ett förnekande kan jag tycks. Om det är rätt eller fel får ju var och en bedöma.
Du har iaf gett mig såååå mycket insikter och jag har lärt mig massor av dig...och många andra här inne. Har just läst boken djävulsdansen, och som du själv skriver att man äger rätten till sina egna känslor så har både du och den boken fått mig att känna efter ordentligt. På både gott och ont ? för mig är du en mentor i detta forum, fortsätt med att dela med dig TACK ?
Kram?


skrev etanoldrift i Mitt år på forum!

En av mina gravt alkoholberoende ( bäst att använda en omskrivning för ordet A****ist, så jag inte trampar någon känslig på tårna) sa när hans sambo sedan 15 år lämnade honom för gott, pga av hans sjukdom.
Nej, jag kunde inte göra annorlunda.. Jag orkade inte ta tag i mitt missbruk, för det är vad det är (han vågade kalla saker vid deras rätta namn och var ingen sämre människa för det)

Mina känslor hade kunnat döda henne, för att få ha henne kvar, men mitt förstånd förstår varför hon gick.. Vi hade båda gått under annars..

Man blir så lätt egoistisk och försöker kräva att andra ska ha eller äga samma känslor som man själv känner.. Och det är ju möjligt.
Du kan aldrig kommendera fram kärlek! Om du tror det, så är det inte kärlek du får!

Ja, jag har mött människor, som skiljt sig efter en lång sjukdomsperiod, just för att sjukdomen tog så mycket av deras kraft att kärleken tog slut.. Den ene hade stannat kvar av "dåligt samvete och sympati"
Rädd för omgivningens fördömande (man lämnar väl inte en dödssjuk människa?)

När den sjuke väl återfick hälsan eller när vändningen kom så sprack förhållandet.... I en del fall, blev den "friske" allvarligt sjuk istället i utbrändhet..

Jag har faktisk en bekant som stod på självmordets gräns, efter alla svikna löften under mer än 20 års tid för hon trodde att enda sättet att lämna som återstod, var att ta livet av sig, för att inte bli anklagad för att "svika"

Vi kan aldrig döma någon annan vare sig de dricker på ett oförståndigt sätt och inte vill sluta, inte förmår söka hjälp, inte förmår i sin sjukdom att behandla sina närmaste på ett bra sätt..

Vi kan heller inte dömma de anhöriga, vare sig de stannar kvar tills de själva går under eller om de lämnar..
Vi har inte varit i deras kroppar och vi vet inte vilka känslor det väcker!

Ett vet jag i alla fall.. Känslomässig utpressning är ALDRIG okej!

Att tvinga någon annan att stanna, fast de vill gå är aldrig okej!
Det är detsamma som att försöka tvinga någon att ha känslor de inte längre äger..

Du äger bara dina egna känslor! Och det är bara DU som har makten över dem!
Det är bara du som kan bestämma om du vill bearbeta dina upplevelser och känslor eller om du väljer att älta och svepa dem om dig för tid och evighet..

Kom bara ihåg att ingen annan person kan känna exakt samma sak som du gör!
Vi kan försöka förstå efter egna erfarenheter, men vi kan aldrig "känna" som någon annan gör..

Och vi kan aldrig tvinga någon annan att känna som vi "vill"...

Din fria viljas yttersta gräns, går där en annan individs yttersta fria vilja tar vid!


skrev etanoldrift i Energi tjuv

Hej Jonan.. Tråkigt att det kör ihop sig för dig..
Men det är ju faktiskt några månader kvar till juni.. Har du hittat någon du kan prata med om hela din situation?
För det låter lite som du är på upphällningen..?
Kanske behöver du en kurator som kan börja hjälpa dig att bena ut saker och ting.. Kanske kan du får hjälp ett jourhem som kan avlasta dig med barnen om du vågar uppmärksamma mannens alkoholmissbruk?
Styrkekram så länge/ e


skrev etanoldrift i orolig för min mamma

Det är inte lätt att vara anhörig, vare sig det är till en partner, ett syskon eller en förälder..
Du har tagit på dig ett alldeles för stort ansvar, för egentligen kan du inte göra någonting för att få din mamma att sluta dricka..
För hon har klara problem..
Jag förslår att du ringer alkohollinjen Tror att telefonnumret finns i infon på första sidan..
Och att du tar kontakt med en Al-Anonförening nära dig.. (de finns ju i stort sett i hela landet)
Där finns fantastiska människor att prata med! För du är inte ensam om att ha de här problemen..
Jag lägger in en länk om Al-Anon info, som jag lagt upp som tråd. I den finns en länk till deras hemsida.
https://alkoholhjalpen.se/node/19302
kram/ e


skrev Solvargen i ARG

Bra! Jag är med dig. Dina beslut är viktiga för mig med :)


skrev jonan i Energi tjuv

Jag vågar inte lämna mina barn ensamma med min man om det är helg. Fixar alltid barnvakt om jag ska bort. Nu vill jag iväg på en grej i juni men hittar ingen som kan vara barnvakt.
Hur ska jag göra? Måste boka nu de närmsta dagarna.
Ska jag boka å hoppas jag hittar någon som kan ta hand om mina barn under tiden eller ska jag strunta i det?
Det skulle verkligen vara roligt att åka ??


skrev Li-Lo i Vet varken ut eller in.....

Att leva i en relation där alkohol tar allt mer negativt utrymme och där relation blir sämre på många sätt är tufft. Det låter som att förändringen har skett gradvis och att du nu nått en gräns för vad som är okej för dig. Här på forumet finns många berättelser och samlad erfarenhet. Jag hoppas att du hittar något som kan bli hjälpsamt för dig. Det finns naturligtvis inget facit för hur man bäst bör göra i en sådan situation som du beskriver men det finns saker man kan göra för att förändra sin egen situation och även saker som kan påverka den som dricker.

Du beskriver bland annat att konflikter är något du har svårt för. Att fortsätta skriva och läsa hur andra gjort är ett viktigt steg i att börja göra annorlunda. Välkommen!

Li-Lo
Alkoholhjälpen


skrev Blåögd i Vet varken ut eller in.....

själv säger, eget boende är alltid en bra början. Så tråkigt att leva med någon när man ändå är "ensam". Finns det någon helskurna eller liknade du kan gå på så slipper du ju vistas i alkoholistens närvara just när det är som värst? Jag själv hjälpte en kompis unge att dela ut reklam bara för att komma bort.
Kämpa på vi är värda så mkt mer än de kan erbjuda så länge de är aktiva.


skrev etanoldrift i ARG

Ja, klivet ut i det okända, känns alltid tufft.. Men det brukar bli mycket bättre, när man väl är på väg!
Vi får precis som de beroende på forum, ta en dag i taget!
Styrkekramar/ e


skrev Trollis i ARG

Hej E!
Jag har kontaktat bostadsförmedlingen nu å fått nya kontaktuppgifter. Ska göra ett nytt försök så jag får möjlighet att se lägenheten.
Efter jag kört min son till skolan så letade jag upp mindfulnes meditation på youtube så nu känner jag mig lugnare igen. Det funkar på mig iaf när man behöver ur ångesten snabbt ?
Så, nya tag i denna berg å dalbana...
Kram


skrev etanoldrift i Mitt i smeten och vet inte hur man går vidare!!

Det spelar ingen roll om det är med små steg <3
Jag vet inte vad som hände igår med min dator.. Alla mina kommentarer från igårkväll är borta.. :-(
Tror inte att jag blivit refuserad, för jag har inte skrivit något elakt, eller nåt som kan uppfattas som elakt vad jag vet..
kram/ e


skrev etanoldrift i ARG

Hör av dig till bostadsförmedlingen och säg att du inte har fått möjlighet att se lägenheten för att kontaktuppgifterna är fel!
Det är din rättighet att att få se den.. Men vänta inte för länge..
Att ringa och få prata är bra
kram/e