Senaste kommentarerna i forumet

Förlåt för virriga o svamliga inlägg men det är så skönt att skriva av sig lite.

Har i huvudet redan börjat packa. Vilka muggar, tallrikar osv. Barnen får packa lite på om på tror jag. Men jag behöver köpa nya kastruller.
Tankarna är överallt och ingenstans. Funderar på om ngn har plats för möbler. Jag måste ju köpa när jag har tur o hittar. Ska nog ta en runda i helgen på second hand o kolla läget. Bara för att.
Det som hindrar mest just nu är tanken på att bara se barnen varannan vecka. Hemsk tanke.

Hoppas ni har en lugn kväll.
Kram på er alla!

Magkatarr. Hade ju beslutat att inte säga ngt förens helgen är över. Men med ett ärende i skåpet under alkoholen så såg jag att det försvunnit whiskey. Luften gick bara ur mig. Jaja tänkte jag. Jag avvaktar till sönd kv o kollar efter helgen.

Han kommer hem och efter ett tag säger han 'jag älskar dig'. Jag kan inte säga det just nu. Gör du verkligen det är mitt svar.
Jag berättar om min upptäckt men han blånekar förstås. Börjar själv tro att jag är galen! Det var nog ca 1,5 cn i whiskeyflaskan som saknades. Inga jättemängder men själva grejen. Blir så trött. Tänk om jag sett fel och jag säger att han ljuger fast det är jag som är snurrig?! Har ivf inte varit och inhandlat mer än.. Har världens chans imorgon då jag är hemma med sjuka barn.

Tog en lång promenad. Så skönt att bara vara. Den gick förbi en av lägenheterna jag hoppas kunna få. Men började sedan tänka att det kanske är bättre med ett lite 'sämre' område men billigare hyra. Annars kommer jag inte ha ett ruttet öre kvar. Det är ju fortfarande drygt ett år kvar innan vi måste byta skola. Mycket kan hända innan dess! Jaja. Tar en dag i taget just nu.

Min datoruppkoppling har krånglat så det är först nu jag kommer åt att läsa..
Bara för att man skiljer sig från en karl, behöver det inte betyda att man skiljer sig från resten av "släkten"..
Jag har fortfarande god kontakt med ett par tidigare svärmödrar (hehe.. låter som jag samlar på dom ) Och en svägerska och svåger.. VI är ju inte oense och har aldrig varit osams!
Till tur och lucka så är de förståndiga människor som inte väljer sida ;-)
Vad din svärfar beträffar, så slå en signal och gratulera lite i "förskott".. Om inte annat så får du kanske indikationer på om du är bjuden eller inte? Sedan är det ju upp till dig om du vill gå dit, när din man är med? Eller om du väljer ett annat tillfälle att gratulera..
Kram /e

Etanoldrift, Jag har följt dig hela tiden (och Mulletant) men inte skrivit något, det går liksom i vågor när jag känner att jag "orkar" skriva. Det känns som om vi har det ganska lika du och jag fast givetvis finns det likheter hos oss alla. Jag är så stolt och glad över dig, du har klarat det här hittills och jag tror att du har varit till hjälp till många som behöver stöd

Jag har så svårt att sätta ord på vad som händer och sker och hur jag mår. Ibland skulle det egentligen bara vara att kopiera vad du och andra skriver.
Ja han beter sig precis så som om jag var hans ägodel mitt i prick. Jag måste hela tiden försvara mig varför jag vill göra på det ena eller andra sättet.
Och jag vet att det är så och då blir jag arg på mig själv och skriker och bråkar på honom för att liksom banka in i honom att jag gör vad jag tycker är bäst för mig mina val är mina val och de passar mig. Han gör sina val.

Tilliten är helt borta och känslor som att vilja ha sex eller ens en kyss, neeej. Jag tror att jag sörjer ett liv med honom och hans släkt och familj. Jag har väldigt liten egen familj som jag umgås med. Jag tar skilsmässa från typ 30 stycken, jag trodde att de skulle finnas där för mig men har verkligen fått erfara att blod är tjockare än vatten vad som än sägs. Jag har varit tillsammans med honom i 34år, sen jag var 16 år har jag tillbringat somrarna på hans släkts sommarställe. och nu, visst är jag välkommen men det känns inte rätt. På lördag fyller min svärfar år och jag vet inte om jag ska gå dit eller inte. Alla min mans syskon och familjer ska dit. Jag är liksom inte inbjuden direkt men iom att svärfar sagt till min man att det är middag hos honom på lördag tror jag att han menar mig med. Det är min dotter som berättat att det är.
Kram till dig Etanoldrift

Hej kära slutkörd!
Ja, jag har också flyttat, fast i mitt fall slutade det med skilsmässa Där min ,numera fd, tog initiativet, eftersom det aldrig blev nåt sex.. (och jag desutom inte alls tänkte ställa upp som KK)
Det verkar som om du behöver sätta lite fastare gränser för ert umgänge. Du är ju trots allt inte livegen, även om ni fortfarande är gifta.
Vad har du för fritidsintressen? Kanske ska du börja någon kurs eller studiecirkel, som gör att du inte är tillgänglig bara för att det passar honom?
I början kanske man behöver lite vita lögner, för att slippa träffas, men så småningom ska det räcka med ett : Nej, tyvärr, jag har lite andra planer! Och du ska inte alls behöva redogöra i detalj vad du tänkt göra (det kan ju faktiskt vara just "ingenting"!)
Det har man ju rätt att göra, även om man råkar bo under samma tak!
Jodå mitt ex ringer också (tyvärr oftast på fyllan) men det är ju ca 10 mil emellan så jag vägrar att göra "brandkårsutryckningar".. Och nej, det räcker inte att erbjuda sig att betala bensinpengar, det har han i alla fall insett!
Han har slängt luren i örat på mig i stort sett varje gång jag närmat mig hans problem med drickandet.. Utan att ens ha nämnt ordet alkohol! Jag har slutat att ta åt mig.. Det brukar sluta med att han ringer, nykter, ett par,tre dagar senare och låtsas som ingenting har hänt..
Jag tror att jag redan innan hade gjort klart för mig själv hur mycket känslor jag hade kvar, innan jag flyttade. Jag ställde mig själv frågan om jag ville vara kvar, om han påbörjade behandling och blev nykter?
Svaret blev ett nej! Det var alldeles för mycket av tilliten som var borta, alldeles för mycket sårade känslor vid tillfället och jag kände att jag behövde få lite utrymme omkring mig för att hitta mig själv..
Vad din alkoholist beträffar, så beter han sig lite som om du var hans "ägodel".. Och det känns som det finns visst fog för dina misstankar om fortsatt drickande, eftersom han redan fuskar trots antabus..
kram /e

Jag har flyttat. Skönt. Jag bestämmer i mitt egna hem. Jag tittar på tv i lugn och ro jag sover lugnt:) Nöjd med mig själv på det planet att jag flyttat fysiskt.
MEN....
Jag tycker att jag fortfarande låter honom styra lite i mitt liv. Eftersom jag har sagt att vi ska vara särbos, alltså gifta fortfarande och sagt att jag kan träffa honom lite då och då när han är nykter, så är jag låst. Då tycker han att vi ska träffas varje gång han är nykter, eller rättare sagt inte druckit något den dagen. För nykter är han inte än.Han drack sönder hela julen och nyåret, tre vita veckor innan jul och första lediga kvällen så .... Antabus sedan Nyårsdagen, fast jag vet att han drack lite i lördags. Han tar tabletterna på jobbet så han måste göra det, i tre månader ska det hålla på så. Jag har försökt att få honom att inte ha ngn kontakt under typ tremånader för att komma tillrätta med mig själv. Det är hur svårt som helst när han inte inser att det är på det viset. SMS varje morgon och kväll "godmorgon/god natt jag älskar dig". Så ringer han ibland för att höra hur det är. Hur lätt är det att inte ha kontakt med honom när han säger att han är ångerfull och just nu nykter och snäll. Då blir ju jag den elaka som inte stöttar nu när han äntligen säger sig att ha kommit på banan.
Känns som om jag är tillbaka på samma gamla igen, fast jag bor själv så "lever" jag med en drickare. Min terapeut förstår sig inte riktigt på mig säger hon.På måndag följer hon mig på ett Alanon möte, det är verkligen bra för jag har så svårt att komma iväg själv. Vad är rätt och vad är fel? Ibland önskar jag att han verkligen blev heeeeelt nykter och vi kunde fortsätta på något nytt men lika ofta känner jag neeej han är inte sig själv längre jag är glad att jag inte lever i samma hus som han längre och känner att jag aldrig vill det.
Jag är helt säker på att han kommer att dricka efter antabuskuren. Det blir lagom till Påsk, snaps och sill och öl, eller hur det kaaaan man inte vara utan har det hetat förr. Har svårt att tro att det blir någon ändring.
Usch jag vet inte vem jag är längre.

JA, TA LÄGENHETEN!

Om du känner att du inte helt vill lämna var särbo. Om du kommer på andra tankar är det lättare att göra slut om du har ett eget boende. Hejja dig!!

Ja, när vi verkligen behöver så ställs saker på sin spets..
Om du har barn som bor hos dig så låter 55 kvadrat litet.. Fast det beror på hur planlösningen ser ut?
Jag vet en period när jag bodde med yngsta hemmavarande barnet i en lägenhet som var en ganska liten tvåa, tror den var på knappt 60 kvadrat)med ett separat förråd och en stor klädkammare med ett förådsutrymme innanför. Tanken annars hade varit att ha en bäddsoffa i vardagsrummet (jag har aldrig varit bangen för udda lösningar)
Det fick precis plats en madrass på golvet, på längden och det blev en liten gång in till förrådsutrymmet.
det innebar att jag sov i klädkammaren så barnet fick eget rum.. Det gick!
Men jag tycker inte att du ska släppa tanken på en egen bostad, för att du börjar tveka.. I dagens bostadsbrist, finns ju inga problem att bli av med lägenheten om du ångrar dig senare.. Om du har en låg inkomst och barn, så finns alltid chansen att söka bostadsbidrag
Idag bor jag själv i en pyttelägenhet som är ungefär hälften av de 55 kvadrat du nämner..
Sätt dig och tänk efter, Hur tror du att din situation ser ut om 2 år? om 5 år? (när mannen insett, att ditt prat och ditt ultimatum bara var "tomma hot"?
Vad är det värsta som kan hända?
Hur troligt är det, att det "värsta" händer?

Just idag när allt kändes så hopplöst dök det upp 2 lägenheter till uthyrning. Den ena var billig hyra men är nog alldeles för liten, bara 55 kvm. Den andra lite dyrare var iaf 78 kvm så den verkar intressant. Men så fort jag tänker tanken på att flytta kommer paniken och ångesten smygandes ? så just nu behöver jag stöd å lite jävlar anamma... Måste svara innan 2/2 på lägenheten så jag måste fundera riktigt ordentligt nu hur jag vill fortsätta mitt liv.
Varför ska det vara sååååå svårt, varför blir man rädd å osäker helt plötsligt??? Å jag blir galen av alla tankar å känslor som äter upp mig. Han är ju verkligen en vidrigt egoistisk alkoholist, som blivit förändrad genom åren även i nyktert tillstånd.
Å vad jobbigt detta är!!!!

God förmiddag hevvi!
Ja, det är inte lätt, när du blir överrumplad och övehopad av känslor och bekymmer..
Jag tror att det är dags för dig att försöka inrikta dig mer på DIG och DITT mående!
Hur hon gör och om svägerskan låter henne dricka, kan du inte göra något åt!
Det dåliga samvetet är ett medberoendemönster och du har egentligen ingenting att ha dåligt samvete för.
Du har gjort det du kan, och nu får du försöka lära dig att släppa taget..
Det är lätt att vi sitter kvar i "medberoendet" lång tid efter att vi separerat från vår alkoholist/beroende.. På något sätt har det ju varit enklare att inrikta sig på att förändra en annan människa. Nu börjar jobbet att göra sig fri från sitt medberoendemönster och dess tankesnurr.
Ta du hjälp av andra för dig själv, för dina bekymmer, både praktiska och själsliga, men släpp henne och hennes så gott det går! Där kan du ändå inte förändra någonting!
Har du varit i kontakt med Al-Anon? Jag tror att det skulle kunna vara bra för dig! I någon av mina trådar har jag lagt upp lite info och där finns också en länk
Ha en fin dag så länge!/ e

hon bor hos sin bror o svägerska o hon för inte låna deras bil ,jag har förklarat varför för svägerskan!!! hon har "offerkkoftan" på sig för jämnan hon kommer ingenstans o jobbigt ! hon vaknar tidigt o går ut med vovven o sköter honom bra tycker svägerskan och hon själv, det är svägerskan som vet hur hon är o bjuder ett glas vin på kvällarna; och vet inte att hon hjälper till med hennes abstinens; jag förklarade för henne vad som gällde; så nu vet jag inte !! men jag vet att hon mår dåligt idag!!!! klart med huset, det ska saneras nu o bygga ett helt nytt trossbotten!!!! hon får betala en del av skadan för oaktsamhet ! dom vet hur hon mår har jag fått reda på!!! hon har inga problem!!!! vi har samma läkare, nu vet han !!!! ibland slår dåliga samvetet på mig när jag skriver!! VARFÖR kramis

Hej Hevvi! Trevligt att se att du inte försvunnit helt..
Ja, det tar ett tag innan man hittar sin balans i tillvaron.. Många gånger tror man allt ska bli så bra, bara man har fått en egen bostad..
Sedan kommer känslorna ikapp.. Och ofta finns det bitar kvar (rent praktiskt) att lösa i samband med en separation.. Måna har hus och andra ägodelar som ska delas på ett rättvist sätt.
Vad jobbigt med hunden! Det är nättopp lika allvarligt som med ett barn. Egentligen värre, eftersom man inte kan ringa till soc..
Fast det finns djurrätts organisationer som bryr sig! Och man får inte missköta djur heller pga missbruk.
Hör med "Djurens vänner" som brukar finnas på många ställen i landet, hur du ska göra.. De brukar vara rätt duktiga på att ge råd (kanske kan någon hjälpa till och hålla ett öga på hund och matte, för att se ifall det funkar?)
Det där med "ett glas vin" och eventuellt någon öl tror jag tyvärr inte ett smack på.. Det är nog mer, om hennes ekonomi tillåter..
Glödbrand låter inte heller bra.. Om det blir en undersökning, så får du faktiskt poängtera att du tror att det beror på hennes alkoholvanor.. Kankse kan hon få någon hjälp om andra börjar undersöka och ifrågasätta hennes alkoholvanor.
kram / e

har kommit en bit på vägen, en ny bostadsrätt o den är nyrenoverad,först var jag sååå taggad, o nu är det neråt
o allt står still!! ska få hjälp, men det tar så lång tid, och jag behöver det nu!!! vi träffas för vi har hus ihop och hon har förorsakat en glödbrand i huset o bor på annat håll just nu, men vi träffas o vi tjafsar o hon försöker o köra på som vanligt,men när jag säger emot så är hennes svar jag får säga vad jag vill!!!
om jag ger lite, så tar hon mer!!! finns ingen kärlek kvar för mig men hon vill!!! hon köpte en hund som jag har tagit hand om vovven är 1.5 år och 1.3år har jag skött allt med hunden, som man gör, hon kliade honom bara!!!!! sen efter fall o skador 8 liter vin o glögg i okt-nov !!!! så vill hon ha hunden och jag säger att hon har skickat ut mig o vovven, givit bort honom till mig!!! hon svarade att hon var onykter då, så det gäller inte 0CH hon var sååå tacksam att jag tagit hand om vovven!!! men jag mår skiiit av o inte få ha honom o det skulle lätta på på mitt hjärta!!! men efter alla dessa år av alkohol, så ser jag nu att hon har så många skador ,som jag inte sett innan !!! hon har inga problem med alkoholen nu heller, hon får ju ett glas vin på kvällen o en 3.5 öl eller cider ibland för aptinens har hon!!!!! så jag hoppas på vovven!!!! kramar till alla som vill ha

Väntar med spänning på om det svängs förbi gröna skylten idag på väg hem. Hans första chans denna vecka. Jag har gårt igenom alka tänkbara ställen och vet nu exakt hur mkt alkohol som finns i hemmet. Har märkt flaskan.

Har bestämt mig för att inte säga ett knyst om alkohol innan söndg kväll. Kommer bli svårt det vet jag.
Har hittat en lght som jag eventugllt kan få. Är iaf bland de 10 första i kön. Rätt skolområde. Kollat bostadsbidrag. Kommer bli fattigt men kan gå. Det blir att leva på potatis o purjolökssoppa de veckorna barnen inte är med mig.

Vi får se vad helgen har att erbjuda.

Jag har själv funderat över det här med avgörande händelser.. Ja, vi behöver ha någonting som liksom "rättfärdigar" vårt uppbrott, trots att det egentligen funnits minst tusen anledningar tidigare.
Jag tror att det kommer när vi väl "bestämt oss". För det är precis som om vi behöver någon sorts "startskott".. Den där sista droppen, som vi kan peka på och säga oss själva att precis DÄR, drar jag strecket! HIT, men inte längre!
Ska försöka ta med funderingen i boken jag håller på att skriva ;-)

En liten "själv-check" om du funderar på ifall du är anhörig/medberoende och om du behöver någon att samtala med och få stöd!
Det finns en länk till Al-Anon/Al-Ateen också.. (även barn behöver hjälp, speciellt tonåringar med sina funderingar!)

Många beroende är eller har narcissistiska drag. På Tuvaforum beskrivs det på ett bra sätt!
Mycket av materialet går att läsa utan att vara medlem! (tror inte att det är alltför dyrt att vara medlem heller)
http://www.tuvaforum.se/avsluta-osund-relationen

http://www.svtplay.se/djavulsdansen

Har läst boken och ska ta mig tid att titta på denna!
Boken rekommenderas varmt!

JoLo666
Starkt gjort av dig! Nu när hon får hjälp med sina trauman så kan man hoppas hon tillslut förstår varför du agerade som du gjorde. Man gör det av kärlek och omtanke. Jag har funderat på att prata med min sambos arbetsgivare men är rädd för konsekvenserna av det. Jag kan prata med hans bror som har blivit ren från både droger och alkohol, han har full förståelse men skulle aldrig prata med min sambo om hans alkoholintag.
De är uppvuxna med 2 alkoholiserade föräldrar, mamman är nykter sen några år efter behandling, pappan dricker som han alltid gjort. Dricker tillsammans med min sambo, ingen av dem förstår att de är alkoholister. Sambon tycker det är normalt då han är uppvuxen och lärd på detta sätt. Så jag kämpar i motvind här. Önskar jag kunde vara lika stark dom du. Förstår att du mår dåligt så det är toppen att du fått hjälp via landstinget ? lycka till på vägen mot tillfrisknandet, kram

Vi som har en sorts "medberoendeproblematik", fungerar ju gärna som någon sorts "räddande änglar".
Vi fixar, donar och vill ta hand om och ställa till rätta..
Vi måste börja titta på våra egna mönster och faktiskt lämna över ansvaret där det hör hemma!
Det är faktiskt det svåraste men samtidigt det allra bästa vi kan göra för en person som behöver "växa"!
Annars hindar vi dem från att ta sitt personliga ansvar.
Nej, de kommer inte att jubla och många gånger blir de skitförbannade och känner sig "svikna", när de inte fått supa så mycket de ville, utan måste ägna tid åt allt det andra, som vi vanliga människor också måste ta ansvar för!
Att de beter sig som barn, beror i många fall på att vi fortsätter att behandla dem som barn, istället för att kräva att de gör det själv!
Så enda sättet att hjälpa den här mannen, är förmodligen att släppa taget och låta honom falla till botten!
Så länge det finns något som dämpar fallet så kommer han att fortsätta att dricka!
Man kan också göra en anonym orosanmälan hos de sociala myndigheterna, men så länge det inte finns barn inblandade och det inte finns risk för vräkning på grund av obetalda hyror så brukar de inte bry sig så värst.. Det finns ju så många..
Det bästa du kan göra, är som sagt att inte på något sätt underlätta för honom att fortsätta dricka, genom att låna ut pengar, förse honom med mat eller "städa upp".
Ju snabbare han når botten, desto snabbare kanske han upptäcker att han behöver söka hjälp?

Men gud, EXAKT så!

Haha...
Ja, det finns väl inte ett enda område som han inte behärskar, har utbildning inom osv... ;)

Det som räddar honom just nu är att han är egen företagare... Men det kommer snart att gå åt helvete eftersom det han gör kräver underhåll och skärpa, ja massor med saker som han inte kommer att fixa i sitt skick... :/

Tänker att det kanske gått snabbare för honom att bli hjälpt om han haft anställning, då hade arbetsgivaren varit tvungen att gripa in?

I hans lägenhet snackar vi inte dammråttor, där ligger veckor av gammal disk (odiskade tallrikar och annat kan man hitta om man öppnar ett skåp/en låda i köket)

Hundkiss/bajs lite varstans på golvet.

Nästan inga lampor, så extra svårt att undvika skiten...

Sovrummet vill jag inte ens beskriva...

Innan jag fattade hur allt låg till så undrarade jag ju varför han inte villa låta mig städa i hans lgh, göra den fin så vi kunde vara där på helgerna, bjuda hem vänner på middagar osv. Nu är ju allt solklart.
Gud vet vad man kan hitta i alla lådor/skåp :/

Ja, även om jag är glad att slippa, så är jag ju ändå mänsklig och ömmar för honom, är orolig, vet inte om/hur han klarar sig nu ?

Det är verkligen ett mönster det där med deras x. I början av vårat förhållande pratade han så mycket skit om sitt x, enligt honom var hon sjukligt svartsjuk och psykopat. Han höjde mig till skyarna och tyckte att jag var såååå bra. Men med tiden började han säga att jag var likadan som x:et, frågade honom då om det inte var han själv som följde samma mönster och skapade samma situationer. Först blev han helt ställd och tyst, men började skratta och sa att alla kärringar är tydligen psykopater, han hade minsann aldrig gjort nåt fel... Senare i vårat förhållande har jag fått höra att x:et är så mycket bättre än mig på alla sätt och vis. Han tror oxå att alla kvinnor vill ha honom, att han är det snyggaste, sexigaste som existerar. Har fått höra av en gammal vän som träffade på min sambo på en fest att hon tyckte att han gått ner sig, tappat utseendet och blivit småfet. Han såg sunkig ut sa hon. Så alkoholisten skeva självbild stämmer sällan överens med verkligheten. Häromdagen när sambon var halvfull tittade jag noga på honom, illröd näsa, röda kinder och röda öron. Fyllekranen verkligen lyste, det enda jag såg då var hans söndersupna far, det är vad jag att vänta mig... Usch!
Man blir faktiskt äcklad när man ser hur det går utför. Nej fy fasiken för alkohol?

Den grandiosa självbilden verkar höra till sjukdomen.. Beroendet gör dem ju riktigt egotrippade. Och de överdriver gärna om alla delar av sin person..
Och blir givetvis väldigt förtörnade/stötta om man inte håller med eller har en annan bild (då är man en stor idiot)

Mitt ex, pratade konstant skit om sina ex, precis som han idag säkert pratar skit om mig, om han får chansen att ställa sig in hos någon annan.
Ju fullare han var desto "knäppare" var de. Det var ingen måtta på hur de utnyttjat honom, bedragit honom och behandlat honom illa.

Det tog ett bra tag innan jag kunde se mönstret. Är man förälskad och upplever romantik och ett underbart omhändertagande i början så tror man ju på det mesta de säger..
Så ja, jag gick i fällan också och svalde betet, med sänke, lina och krok hahaha.

Idag skulle jag bli väldigt misstänksam om någon inte hade något gått att säga om sina tidigare förhållanden. Eller åtminstone kunde vara en smula neutral..
Likadant med deras "arbetsinsatser".. När jag hörde min fd prata om sitt jobb så fick man uppfattningen att han var oumbärlig..
Idag förstår jag att det enbart är bristen på vissa yrkesgrupper som gör att han får jobba extra (så länge han inte är onykter på jobbet) Kanske är det också deras sätt att försöka se till att han inte hamnar alldeles under isen?
Nåja, tekniskt sett så är det inte mitt problem längre..

Men visst stämmer det, att när de är inne i en häftig suparperiod, så struntar de i hur det ser ut i bostaden.
Hos mitt ex, samlas tidningar och reklam i högar överallt! Dammet ligger i tjocka lager och det som borde ha körts till "tippen" för länge sedan, samlas som bråte nere i källaren.
Alla hans storstilade "projekt" inomhus är bara påbörjade och en del inte ens halvfärdiga. (riva ner är ju enklare när man är på lyset, än att montera, snickra, måla och tapetsera)
Ta hjälp av hantverkare var "för dyrt" dessutom kunde han själv..
Nu har han själv upptäckt, att taket som han sagt behöver bytas sedan flera år, har börjat läcka.. Fast pengarna till det har ju druckits upp.. Så det är tveksamt om han hinner innan det rasar in.

Nej, jag investerade inte många kronor i hans hus, gudskelov! Jag resonerade som så, att jag inte ville ha någon del i det för jag ville att vi skulle ha separat ekonomi..