Senaste kommentarerna i forumet

Tack, e. Jo, han har lovat att dricka mindre när barnen är med. Så det kan ju tolkas som att han redan sänkt ribban från måttligt drickande till måttligt drickande när barnen är med.

Han sa att hans kollegor blivit besvikna när han sagt att han skulle vara nykter på tjänsteresan. Jag sa att de hade nog förstått om han berättat om hur det är. Då verkade det som att han på riktigt inte förstod vad jag menade. Verkligheten är subjektiv. Han är ju nykter fler dagar än han dricker. Alltså har han inte problem.

Jag tror att du har bestämt dig i ditt inre och överlämnat ansvaret.. Men det betyder inte att det inte blir fler listiga förhandlingar och köpslåenden.. ;-)
Ibland om de mest udda saker..
Önskar dig lycka till! Det är alltid kul att se hur det artar sig och för din del så har du hunnit långt på ganska kort tid <3 Satt själv och läste tillbaks i mina trådar och fick en del tankeställare.. Jag är oändligt tacksam att jag kommit dit jag kommit idag!

Han vet att klarar han inte det här så packar jag o flyttar. Hoppas iaf att det gått in...
Jag har is i magen känner jag. Att jag tagit beslutet att fkytta om det inte fungerar och fortf kollar boende gör faktiskt att jag känner ett inre lugn. Det här kommer jag klara om det blir så att jag behöver flytta.

Trist, när det raskt är tillbaks i gamla hjulspår..
Sköt om dig jonan/ e

Jaha.. jag ser att försöken till förhandlingar har börjat.. (förhandlingar om en "accepterad" nivå av drickande) Och då är de inte beredda att sluta dricka helt..
Jodå, vi hade också några sådana.. Att "prata med tredje part" för att få en "second opinion" betyde i hans fall, att låta bekanta (som jag misstänker också har alkoholproblem) komma över varpå han ställer frågan: Inte dricker väl jag för mycket? och det är väl rätt normalt att man vill festa till ibland.. ? Jag sköter ju jobbet..
De tittade naturligt vis på mig som om jag kom från en annan planet, när han insinuerade att jag fått en knäpp och ville att "vi" skulle bli helnykterister..
Naturligtvis så höll de med honom. Han var ju på sitt allra trevligaste humör.. Och efteråt så konstaterde han triumfernade: Där ser du, jag behöver inte alls sluta dricka! Jag behöver bara minska ner en smula.. Jag kan dricka lite "lagom", så jag får ha nån liten guldkant kvar..
Lagom, när han "pratade" om det ansåg han vara 2 stycken 7,2:or per kväll eller en liten flaska vin. I realiteten visade det sig att det oftast blev det dubbla och lite till..

Sedan fick han för sig att det åsynen av drickandet jag inte tålde, så då lovade han att "åka bort" och festa (dessutom, hade han räknat ut, att jag inte skulle se hur ärkefull han blev vid såna tillfällen)

När han varit hos läkare efter sin rattfylla (så tror jag han ljög, både om mängderna han drack och hur det kom sig att han sätter sig i bilen, ett par timmar efter att ha hällt i sig MINST en flaska vin)
Han redovisade det nämligen som : Att han INTE var alkoholist (eftersom han inte hade något "sug") Att han var medveten om att han låg på en risknivå, men att han inte hade några problem med att dra ner.. Och då hade läkaren sagt att han inte var alkoholist! (undrar just om läkaren sa något om "beroende"..)
Vid ett tillfälle när jag var med till läkare pga en annan åkomma, så frågar läkaren (lite generat) om alkoholvanorna och säger.. Ja, det har ju blivit nya regler så vi måste fråga..
Eftersom han såg proper ut, och var nykter, inte bostadslös eller arbetslös( eller hade hög sjukfrånvaro) så utgick läkaren från att han inte hade problem.
Min fd, svarade nämligen att han gärna unnade sig "ett glas rött till maten", men aldrig starksprit, för det var han inte förtjust i..
Och den dumma kossan (trots att det var en man) till läkare frågar inte efter antal glas/ mängd och hur ofta det dricks vin.. Eller om det dricks mycket annat..?!
Så om din magkänsla säger att han druckit, så har han det med största säkerhet! Problemet är, att när de druckit under en längre period, så blir toleransen otroligt hög, och de kan ha druckit rejäla mängder utan att det egentligen syns eller luktar speciellt mycket alkohol..
Troligen tycker han att han varit jättelistig som kan lura dig, eftersom du inte har några "bevis".

Och att sas "leta" efter bevis är lönlöst! Och det gagnar inte heller nykterheten i någon omfattning har jag märkt!
Mitt ex, kunde blåneka, trots att han var uppenbart mer än salongsberusad.. (ja tom när det stod ett halvfullt vinglas framför honom, när jag kom hem)
Vad detta förnekande egentligen tjänar till vet jag inte. Jag tar det som att de inte lurar någon annan än sig själv!
Sedan ville han ha löften om att jag skulle stanna för att bli nykter, för annars "var det ju ingen mening".. Nope, gick inte på den heller.. Till hans stora förtret..

Har inga råd att ge, mer än, Ha is i magen se närmsta tiden an! (för en alkoholist är en vecka en hel evighet..)
Kram/ e

Tack etanoldrift ?. Nä vi har inte pratat, finns ingenting att prata om. Redan sagt allt. Han vet.
Med min magkänsla så kan jag säga att han har druckit ikväll och tjattat med andra tjejer igen. Känns så.
Så tråkigt och krossande ?
Men inget nytt

Tisdag. Så besöket hos läkaren kändes jättebra. Superbra läkare. Vi hade en bra diskussion senare på kvällen och han ska försöka fixa detta. För han vill inte förlora mig etc.
Ok tänkte jag. Vi har ju inte kommit så här långt innan så han kan få en chans.
Onsdag. Ytterligre ett lugnt samtal om hur han ska gå till väga. Jag tycker sluta helt ett tag för att sen se om han kan dricka socialt igen vhan tycker han kan minska någon drink/ öl och dricka långsammare så han kan njuta mer.
Efter ytterligare samtal tycker jag att gan säger. Vet du vad. Vi ska ha familjehelg. Jag ska sova ordentligt mm. Jag fatrade att han sa att det blir ingen alkohol den här helgen. Kändes bra naturligtvis. Han föreslår att vi ska gå och prata med mågon tillsammans. Och inte bara om drickandet. Utan för att få en tredje åsikt. Helt ok för mig.
Torsdag. Han undrar om han kan gå på bio med kompis på sön. Det är klart sa jag men kommer du kunnagå ut o äta innan utan att dricka? Han såg på mig som om jag var en utomjording. Det har han aldrig sagt att han inte ska dricka. Han ska dricka mindre. Och efter barnen lagt sig. Besviken naturligtvis.
När jag kom hem idag tycker jag att han beter sig som om han druckigt men fortf på bra humör. Han blånekar. Jag tror han ljuger men har inget bevis.

Nu sitter jag hos ena barnet och funderar på hur kvällen ska arta sig. Snart kommer andra barnet hem.

Iget som fixas över en natt det här.

Så letandet efter lägenhet fortsätter.

Såg att Ullabulla redan kommit med ett bra tips!
Jodå, jag hade det också hett om öronen under en period, innan jag flyttade.. Inte alltid lätt att svälja och huka sig, men jag försökte efter bästa förmåga.
Det var nämligen de råd jag fått från andra med erfarenhet av alkoholproblematik (både medberoende och före detta alkoholister)
Troligen så känner han på sig att ert förhållande eller åtminstone ert gemensamma boende är på fallrepet.. Sådant brukar inte gillas av alkoholisten eftersom de gärna vill ha full koll (och bestämma) Så det brukar köra alla tänkbara knep i olika varianter för att få det som de vill ( förhoppningsvis så lyckas det inte!)
Du får försöka hålla ut, använd forumet att spy ur dig på.. Det gjorde nog jag under en period.
Hoppas att du har någon annan som du kan prata med också (Al-anon?)
Trösta dig med att det inte är ditt fel i alla fall!
Det beror INTE på dig att han dricker, det är ett beslut som han tagit själv! (och han vill inte sluta!) Du tvingar inte honom att dricka, men du behöver heller inte godkänna att han gör det. Däremot kan du inte hindra honom..
styrkekram så länge!

Tack för tipset ullabulla! Jag ska prova det nästa gång ? hoppas jag klarar det bara.

Om du testar att inte gå i försvarsställning.
Utan säg typ: Oj vad trist att du känner så.
Men vad tråkigt att du upplever mig så dålig.
Dvs ta udden av vad han säger till dig och låt det studsa tillbaka till honom.
Kanske inte alls funkar,men då får han liksom själv ta ansvar för vad han spottar ur sig till dig.Du tar inte på dig det,utan riktar det tillbaka till honom och tar på dig din osynliga heltäckande kroppsstrumpa som inte suger åt sig av elakheterna.
Kanske funkar?

Etanolen, jag har en fråga till dig. När sambon är halvfull å humöret börjar svänga så kan han attackera mig med anklagelser å nedvärderingar...hur i hela världen står man emot det???
Det bara kokar i mig när han blir sån, vet att han bara triggar igång i mig. Så svårt i dessa lägen att inte säga nåt tillbaka...det är då cirkusen kommer igång på riktigt.
Har du nåt tips om hur jag kan bemöta det på ett bra sätt?
Igår blev han arg för en skitsak å sa hur värdelös jag är på i princip allt. Jag blir både skitförbannad å ledsen samtidigt ? såååå jävla jobbigt när han blir sån.
Kram igen till dig kloka fina medmänniska ?

Hej etanol! Jag är här ? min sambo har varit "sjuk" hela veckan nu, vilket jag inte tycker om. Det är ju min tid. Anledningen till hans sjukdom är att han har väntat på att få tillbaka sitt körkort som kom igår.
Han har druckit varje dag men inte blivit full förutom igår....suck!
Trodde aldrig han skulle få tillbaka körkortet då han satt i fyllecell i somras, under sin villkorliga dom (grov rattfylla)
Men han klarar sig undan det mesta, tyvärr.
Annars har det inte hänt så mycket, inget boende har dykt upp heller. Men nu är snart helgen här igen å sambon har som vanligt inga planer på att vara nykter...!!!!
Själv är jag helt slut, ingen energi eller lust till nånting. Jag behöver mitt eget liv för att kunna läka.
Men allt har sin tid...i slutänden blir allt som det ska.
Stor KRAM till dig ?

från mig.. Ja, när vi väl har börjat lära oss hur vi fortsätter att klättra, så hindrar det oss inte från att halka tillbaks ibland..
Men vi tar oss upp mycket fortare.. Dessutom trillar vi sällan lika långt..
Tycker absolut att du är värd dina klappar! /e

i bröstet finns idag. Har berättat allt jag just nu jobbat med för en vän och vilka insikter jag fått och hon blev häpen att jag kommit så pass långt på 2 månader. Sånt är kul att få höra! Har även fått höra det även från er och det är jag tacksam för. Det var just nu en av polletterna ramlade ner och då menar jag från att haft vissa saker i huvudet har det nu lagt sig även i bröstet. Nått som blev klart idag var att mitt kämpande har fått mig uppåt i trappan och ju mer jag jobbar ju längre kommer jag, medans x-et super vidare och då mer och mer närmar sig källaren. Det gör att vi kommer längre och längre bort från varandra. Trots olika försök med gulliga sms och löften så dras jag bara ett fåtal trappsteg ner men jag är trots detta längre bort från honom nu än för 2 månader sedan. Ger mig själv en klapp på både axeln och kinden för jag tar hand om mig själv.

vad jag tänkte skriva... Föreslå de idéer du har, de som finns naturligt, och framförallt de önskemål du själv skulle ha om gemensamma aktiviteter. Men, viktigast, gör själv sånt du tycker om. Skapa dina egna aktiviteter och rutiner.
Jag tror att det kan ta lång tid för honom att hitta sig själv i en 'påtvingad' nykterhet - så tror jag han upplever det. Förstås kan jag ha fel. Han ska sörja sin kanske bästa vän, alkoholen.... den som alltid finns, inte ställer krav och ger omedelbar lugn och lycka - belöning.
Hoppas du har goda vänner att träffa och även att prata personligt med.
Godnatt? / mt

.. Svår fråga och jag förstår att du känner dig en smula uppgiven.. Du försöker så gott du kan och han fortsätter att demonstrativt "tjura", eftersom det enda han egentligen vill höra, är att han kan få lov att dricka en viss mängd..
Även om hans logik säger honom att det inte är möjligt, så är han sur ändå och låter dig bli "syndabock", eftersom han vill att det ska vara någon annans fel..
I såna här lägen, när vi konstaterar att vi måste göra förändringar i våra liv, som vi innerst inne inte vill göra, blir vi nog lite trotsiga treåringar till mans..
Hur lång tid det tar innan han för sig själv kan kapitulera och gå vidare, är svårt att säga..
Gör som så att du slutar att vara "sällskapsdam" och föreslå saker.. Hitta på något själv istället.. Muttrar han så säg, att du ansträngt dig men att du definitivt inte vill tvinga med någon som uppenbart vantrivs (och förstör nöjet för dig) så du har bestämt dig för att lämna honom i fred att tills han hittar på något roligare själv...

Ja.. jag skulle tro att han har lite inre förhandlingar med sig själv om hur han kan få till en "accepterad" nivå på sitt drickande (det är ju alltid lättare att få förlåtelse än att be om lov)
Och du gör helt rätt i att försöka fokusera på dig själv!
På dina behov och på hur du vill att ditt liv ska se ut..
Önskar dig lycka till och hoppas att du fortsätter att läsa och skriva! Kram / e

Att hålla ett konstruktivt 'tal' (envägskommunikation, som vanligt) med hjälp av lite input från alkohollinjen. Var första gången jag ringde dit, men jag kände att jag fick bra hjälp att reda ut mina tankar. Så det känns ändå bättre nu.

Tyvärr så känner jag inte att han 'slagit in på den nyktra vägen'. Ordval och formuleringar (det lilla jag fått ur honom) tyder på att denna nyktra period är ett sätt att tysta mig (och kanske även det egna samvetet?). Efter det vill han börja dricka måttligt. Men att planera eller begränsa sitt drickande, det vill han inte göra vad jag förstår. Låter som någon som vill bli smal men inte vill ändra på kost eller motion...

Men jag får hoppas att jag sått ett frö. Mer kan jag inte göra. Nu har jag ju lovat att låta honom visa att han menar allvar. Det ska nästan bli intressant att de när första förhandlingsförsöket kommer... Men nu ska jag försöka fokusera på annat än alkohol ett tag.

Ha det så bra, alla!

Goda föresatser och vi vill ju tro och hoppas. Men den här dagen började med ett gräl om vem av oss två som var mest sur egentligen. Mitt tålamod och lugn tog bara helt slut när han med möda masade sig upp kl 11 för att äta frukost. Sen ska tidningen läsas i en timme och därefter kan han eventuellt säga någonting om vad vi ska äta till middag till exempel. Same same varje dag. Nu vill jag se en förändring, åtminstone en uttalad önskan. Jag är trött på att alltid vara den som ska komma med idéer och förslag till vad vi skulle kunna hitta på. Som sällan möts av jubel.
Men visst, han är nykter men hur länge ska han vara så här sur?

Skickar också en styrkekram Izzy! Hoppas du hittar dig själv <3
Känner att det tar tid att pussla ihop sig, eftersom det är många gamla tankebanor och beteendemönster som ska rensas ut!
Men tänk på, att ibland är det inte snällt, att säga ja alltid och ge folk det de vill ha!
Ibland är det betydligt snällare i det långa loppet, att säga nej och låta andra ta sitt eget personliga ansvar (annars hindrar vi dom från att växa som individer)

Sänder dig en bamsekram tillbaka på kramens dag ?
Hoppas allt är bra med dig!
Jag kämpar på och hoppas jag ska finna styrkan som måste finnas djupt inom mig någonstans.
Det som hindrar mig att genomföra saker är ju att jag är så rädd att såra andra. Jag vill kunna tänka mer på mig själv utan att såra någon allt för mycket. Det ska jag jobba på i år!

en stor januarikram åt dig Izzy ??? - en rad småkramar blev det ? Hoppas du gör fynd när du är på gång och söker efter din krafter och dig själv! De finns där, nånstans inom dig... krafterna och den egna viljan. Lita på det! / mt

Jag blir också varm och glad i hjärtat!
Önskar er många goda dagar och stunder tillsammans! / mt

dina svängande känslor, dina frågor och det etanoldrift skriver om hur alkoholisten skuldbelägger. Den där frågan om det är 'jag'-partnern som överdriver har jag läst här hur många gånger som helst.
Jag gick när jag nådde MIN inre gräns och då hade jag vacklat flera år innan. Exakt VAD som hände var 'bara' ytterligare ett svek i raden.... Frågor som 'Är det faktiskt för mycket?' och fortsättningen'... eller 'är det jag som oroar mig i onödan?' och 'är jag för tjatig?' - kan sammanfattas 'Är det mig det är fel på?'. Och svaret igen: NEJ - det är inte dej det 'är fel på'!!!

Det som är avgörande, och det som jag småningom kunde inse själv och klargöra för min man är: det är för mycket för MIG! Så här vill jag inte ha det. Så här vill jag inte leva. Det spelar ingen roll hur andra dricker, vad olika statistik och råd säger att är inom normalgränsen och riskzoner.

Det som har betydelse för dig är hur DU vill ha det i ditt liv! Och det kan bara du veta!
Att börja tänka så är en helomvändning men ack så avgörande det var för mig. Vi lever i ett samhälle där normen är att det dricks mycket i alla möjliga (och omöjliga sammanhang) så att diskutera vad är 'normalt' / hur dricker andra är en helt meningslös diskussion.

Fortsätt skriva och reda i dina tankar! Du är i början på en lång resa, det är din resa och den handlar om dig och ditt liv! Varmt lycka till / mt

Det tar tid Blåöga! Det tar tid.. Det är ett heltidsjobb i början, för man måste hitta nya sätt att tänka på. Men är man ihärdig så lönar det sig i det långa loppet!
Visst trillar vi ner ibland och blir ledsna.. Det är mänskligt. Vi separerar ju inte bara från en person, utan en "framtid" som vi på något sätt ändå hade förhoppningar om..(det är ett litet sorgearbete i sig..)
Bra jobbat så långt och fantastiskt att du går på alanon! (det är tyvärr många som av olika orsaker inte kommer sig för)
Håll i det du har och se hur långt du faktiskt kommit på ganska kort tid!
Styrkekram! / e