Senaste kommentarerna i forumet

backa verkligen inte nu! Spelar ingen roll vad han väljer att göra, du måste fortsätta med ditt så du mår bra. Vad som än sker så gör du din tuffa resa och om han vill så gör han sin tuffa resa. Blir inte bra bara för man väljer att satsa på sig själv, det är många bakslag att jobba vidare på men känslan när man väl lyckas får en att må bra. Och mår du bra så mår barnen bra och det är ju en jättevinst att inte föra över sitt eget till barnen.
Alla lycka till dig!

in i alkoholisten att "vi" är över. Tycker jag har gjort det du etanolen nämner. När senaste smset kom att jag var kall var jag påväg att svara... Fixa en annan kk så du får nånstans att bo. Ville dock inte svara i affekt så jag svarade inte alls. Då börjar det ist ringa, svarade inte då heller. Då kommer nya sms att vi verkligen måste prata. Har ju redan sagt att vi inte har något mer att prata om utan fokuset från han ska ligga på att hämta sina saker. Så om och om igen försöker han nästla sig in. Han vet vad som gäller om jag ens ska fundera på oss igen och då är det söka hjälp och medicinera, inget av detta sker så varför tror han då att han ens har en chans?? Förlåt uttrycket med e han helt jävla blåst som fortsätter förnedra sig genom att höra av sig trots så många NEJ!
Annat jag tänkt på är att det till viss del är skönt att han super för då får jag tiden för att kunna läka, i hans dimma bearbetas inget utan snarare förträngs medans jag får min tid att bli starkare/insikts fullare att stå emot och inte falla för hans spel/manipulationer. Måste vara frustrerande för han att bruden inte faller för hans fagra ord sånt har ju lyckats tidigare och då är det ju självklart att han anser att jag helt plötsligt blivit knepig.
Tack till alla er som svarar och ger mig både viktig ris och ros. Känns som det går snabbare att läka med alla era kloka ord.

Lita på din magkänsla!
När vi är medberoende så mörkar vi, slätar över och förminskar så vi till slut tror oss själva..
Någon frågar hur vi mår, och hur det är och genast klistrar vi på leendet och svarar lite småkäckt: "Jämna plågor.."

Bara det här att du lyckats mörka hans alkoholproblem för din bror, säger en hel del... Jag antar att du alltid låtsats som det finns en "giltig" orsak, när det inte passat på grund av fylla eller bakfylla..?
Nej, du är INTE knäpp!
Du håller precis på att ta ett steg mot tillfrisknande! (oavsett om han blir nykter eller ej!)
Och som du säkert läst i våra inlägg så är det allt annat än en autostrada..
Vad du gör, så backa INTE nu!
styrkekram!

Han blev inte arg. Mest förvånad. Det hade jag mörkat bra. Han erbjöd sig att prata med min man. Han har ju lite erfarenhet från arbetet. Jag fick komma o bo där o lämna barnen om jag behövde.
Jag stöttar gärna om detta är något han faktiskt vill göra. Vi har ju barn ihop. Men om han inte går iväg imorgon och typ slutar på en gång kommer det bli som särbos. Vi får se vad som händer under tiden jag letar boende. Kom nyss hem från jobbet. Nykter.

Känner mig fortfarande väldigt elak och självisk. Tänk om det inte är så farligt som jag tycker? Tänk om han går iväg imorgon och får höra att det inte är ngt problem utan det är mitt förhållningssätt som är galet. Tänk om.
En dag i taget nu. Känner samtidigt ett inre lugn.

Forts följer. Tack för att ni orkar läsa o stötta. Ni har många kloka ord.

Jag passar på att gosa med den en stund i alla fall..
Ja, det där med sexualitet är något vi kvinnor fortfarande har svårt att prata om.. Vi förutsätter en massa istället..
Många män och kvinnor också föe den delen har inte förstått, att närhet inbegriper MER än bara ren penetrering..
Sex är så oerhört mycket mer än själva akten.. <3
Och för det krävs närhet, tillit och ömhet
stor kram tillbaks!

Och det kommer du att förstå en vacker dag! Jag ser ju redan att du är inne och försöker stötta andra..
Vad samtal sms och sånt beträffar.. Det är VÅRA gränser som gäller.. (inte lätt om man inte är van att sätta och hålla gränser)
Ett sätt är ju att du helt enkelt raderar hans sms UTAN att besvara dem.. Stänger av eller avvisar samtalet när han ringer.. Och hjälper inte det, så får du kanske byta nummer..
Det finns ju faktiskt ingen lag som säger att man måste svara!
Du kan iofs säga ifrån på ett neutralt sätt, att du inte vill att han fortsätter att sms:a och ringa dig, nu när ni har separerat. Efter det, är det helt okej att bara låta bli..
Jag har kvällar när jag låter bli att svara.. (han är inte otrevlig eller långvarig, men ibland vill man inte lyssna, när man vet att det druckits mängder (typ måndag efter folkisar på söndag, Och fredag eller lördag kväll, när han haft tillfälle att dricka i stort sett hela dan..)
Barnen och mina syskon låter också bli att svara, när de ser att det är han som ringer kvällstid.
Tråkigt om nåt händer, men han har själv satt sig i situationen.
Vi är inte osams annars, eftersom vi fortfarande har kontakt med varandras barn och syskon.
Och när han är nykter och inte har hunnit hälla i sig några stora mängder är det inga problem att prata bort en stund!
Visserligen försökte han att få det till att hans syskon och jag skulle vara "osams", men det redde vi upp fort som ögat, så där finns inga fnurror på tråden (mer än dem han skapar i sin egen hjärna..)

Tycker det är jättebra att du kommit så långt att du sagt ifrån.
Sedan visar det sig.. Min fd, resonerade som så, att: Ska du ändå flytta så är det ju ingen mening... (typ. Då kan jag ju lika gärna fortsätta att dricka som förut..)
Dvs, han försökte passa över bollen till mig och göra det till "mitt" beslut för att kunna ha något att skylla på..

Gå inte på den passningen! Det är HANS ansvar att bli nykter för sin egen skull!

Stötta kan man göra även som "särbos", men inte till vilket pris som helst!
Vi medberoende, kan ju inte "bli nyktra" åt dem!?
Och sluta skämmas.. Att din bror skulle bli arg, beror nog mer på att han är rädd om dig, än att han är arg på dig.. Som jag skrivit förut, när man väl får känslor för någon så blundar man för väldigt mycket (till en början i alla fall..)
Men kärleken är inte helt blind, även om den kan vara djävligt närsynt.. ;-)
Jag skulle bli skitförbannad om det visade sig att mina syskons respektive vore alkoholister och behandlade dem illa.. Fast inte på syskonen i grund och botten..
Jag gör som Leverjag och hejar på dig!

Å dina vägnar! Du är fantastiskt klok i detta svåra, tar hjälp och hjälper honom t.om. Du är inte elak. Du tar ansvar och han får en chans att se sitt missbruk och om han vill och vågar göra något åt det. Så otroligt bra och starkt av dig!

Kram

du har så mycket bra insikter så jag nästan blir avundsjuk, jag vill ju va som du!! Jag vill inse/se manipulationerna när de kommer och förstå innan jag går in i ältandet, vad betyder detta som sker nu. Likaså när han hör av sig så känner jag honom så bra att jag "kan" hans schema. Supa Tors-lör, söndag ångest och börjar tänka på mig och det vi hade, måndag komma med massa sms gulliga eller anklagande, tisdag supa till, onsdag nån öl för att klara sig till torsdag. Haha att jag ens orkar ha koll på detta är ju helt puckat! Tycker dock att jag satt ner foten tillräckligt för att han ska förstå att vi är klara med varandra. Lyssnar man på tidigare prat så är han ju gudagåvan till alla kvinnor och då kan han väl ist hitta någon så jag får vara ifred. Bara jobbigt för på något konstigt vis blir det ju en väntan och fundering, när och vad kommer nästa gång som jag måste "stå emot". Hur länge orkar de fortsätta med kontakten innan deras pollet ramlar ner??

Har precis pratat med en go kille på AA. Möte imorgon. Får se om han vågar gå dit. Han som jag pratade med var so lugn o trevlig. Vi tar hand om honom om han kommer hit. Jag är själv alkoholist och från mina erfarenheter är AA det som hjälper. Hälsa att han är så välkommen så!

Jag känner mig så elak. Min plan är att helt enkelt säga imorgon när han vaknar att kl xx är det möte om du vill gå dit.

Bollen på hans sida.

Det är just det här som är en del av turerna i den sk djävulsdansen.. De hittar på nya sätt att "bjuda upp" och vi tackar ibland av artighet ja..
Sen inser vi efteråt att de uppfattat det som en "invit" (vilket givetvis inte var meningen)
Men jag vet också att det är svårt med ett rent och rakt "far åt helvete" när man är trött..
Dessutom så kommer de sällan ihåg det på fyllan...
Jodå, mitt ex har också ringt och "saknat" mig.. Jag har nog bara sagt ett "jaha".. och låtit tystnaden tala.. Det som händer, är att jag hör snyftningar innan luren läggs på.. Och meningen är väl att jag ska få "dåligt samvete"..
Men jag kan i det fallet aldrig förmå mig att uttala något jag inte längre känner!
Och jag inser någonstans, att det är lika "jobbigt" att vara föremålet för "olycklig kärlek", som att vara olyckligt kär.. Nej, man kan inte bygga ett förhållande på bara EN persons känslor!
Och i hans fall verkar han ha fastnat i ett sorts tonårsbeteende, både vad gäller känslor och sitt drickande..
Jag har upprepade gånger försökt få honom att söka någon form av professionell hjälp, men det slutar oftast med att han skäller ut mig och slänger på luren..
Dessutom tror jag att det i grund och botten handlar om något annat än "kärlek".. I hans fall handlar om att han inte vill känna sig ensam..
Och när han väl har ett förhållande, så blir han bevakande och kontrollerande (trots att han utåt sett låtsas något helt annat)
Det blir nästan en sort "ägande" istället för en relation.. Knepigt att förklara närmare än så, men det kan vara en av anledningarna till att ditt ex hör av sig.. Någonstans känslomässigt, så är du fortfarande en av hans "ägodelar" (som han inte vill förlora. Inte för att det finns känslor av kärlek, men mera av "det är mitt"..?)
Då blir det ju lite av en sport att se till att få tillbaks dig.. (dvs, själva "jakten" har en spänning" som ger energi, så länge den varar..)
Funkar det inte, så visar de gärna upp en "framgångsrik" fasad av att må bra, så att man ska förstå vad "man går miste om"..?! (I deras hjärnor och tankespår, fungerar det nämligen. Att det inte gör det i verkligheten, är en annan sak..)
Nåja.. det var mina tankar om det hela..

bollen är satt i rullning. Förstår din känsla av elakhet för jag måste gång på gång vara"elak" för att han ska lämna mig ifred. Torpet låter ju super mysigt och du och barnen kan få landa. Vad han än väljer att göra så måste du börja med att ta hand om dig själv för att läka.
Kramar till dig!

min senaste kommentar och känsla är, hm för jag krig? Nu var det ju så att jag inte ville prata med han och han fortsatte att försöka via sms till jag gav med mig och skrev ok ring då. Vilket han då inte gjorde, var det någon form av manipulation, vad missade jag? Varför får jag känslan att han " vunnit"??

Nu är det gjort!! Jag talade om i förmiddags att jag inte orkar längre utan kommer flytta härifrån. Han blev chockad och ställd men sa: jag kan inte fortsätta att be om ursäkt för sånt som varit. Vi har pratat o du måste ju ge mig en chans att bevisa att jag inte blir sån igen. Inget har ju hänt på ett tag. Men om du flyttar får du tala om för barnen för då är du dum och ger upp. Det är du som är galen och bör gå till en psykolog. Lägg den här energin på att hitta ett extra jobb istället. Flyttar du är det slut"

Jag svarade typ: nä du har inte varit elak på 2 veckor men då sista gången var det efter enbart en öl. Jagklarar inte av osäkerheten.

Åkte hemifrån och grät i bilen i typ 2 timmar. Ringde 2 kompisar o bröt ihop. Men de var helt underbara. Tog tom mod till mig och ringde min bror. Jag får komma och bo hos honom om jag vill. Eller bara släppa av barnen. Så nu letar många efter nytt boende åt oss. Det är skitjobbigt och jag känner mig så elak. Men samtidigt käns det så rätt.

När jag kom hem pratade vi lite till. Jag sa rakt upp o ner att han har ett problem med alkoholen. Och jag vet nu efter alla dessa år att han inte är typen som kan nöja sig med en öl.

Lite senare kom han , efter att ha vägrat först, och sa att han kan gå och prata med någon om jag vill. Ok sa jag. Vad ska du prata om då? Det vet jag inte sa han då. Sedan tyckte han att jag såg ut att vänta på en fortsättning. Jag kan inte säga något mer sa han. Med andra ord inte lova att sluta dricka.
När jag körde honom till jobbet så pratade vi mer och jag försöker förklara. Han säger att det här måste vi ju lösa. Så är det bara.

Nu då???

Jag tror jag behöver flytta härifrån under tiden. Men ska jag ge det en chans till? Orkar jag? Kommer han gå med på att jag flyttar om han ska försöka få hjälp? Jag kommer ju inte flytta imorgon så vi får se vad som händer. Det är ju lördag.

Känner mig så elak men samtidigt så jävla stolt över mig själv!!
Kram på er!

en virtuell tröstkram till. Under de år alkoholen var ett stort problem i vårt liv var sex 'motbilden', dvs han tyckte att jag överdrev oron för a-(miss)bruket och att mitt bristande intresse för sex var en orsak att trösta sig med öl och andra a-haltiga drycker. Jag har svåra sår beträffande sex i mitt förflutna och en onykter krävande man är inte den som väcker tillit och lust till närhet. Idag har vi en hög grad av närhet och intimitet i vår relation och nykterheten har varit/är avgörande för att vi kommit dit.
Kram och allt gott ❤️ /mt

Jag kopierar in ett par av mina trådar och det finns så många historier här på forum, som egentligen har så många likheter..
Alla utmynnar de i att alkoholen skapar en stor egoist, av personen som är beroende!
Vi blir av olika anledningar "medberoende" (vilket inte betyder att vi dricker själva..)
Vi skulle också behöva mer stöd i vår "sjukdom" och jag vet att mulletant ofta kopierar in ett par länkar på olika forum som är bra! (Tuvaforum t.ex.!)
Det handlar inte så mycket om alkoholmängderna, som vårt sätt och inlärda mönster gentemot den beroende.. Och där finns det mycket att titta på!

https://alkoholhjalpen.se/node/18154
https://alkoholhjalpen.se/node/11264
https://alkoholhjalpen.se/node/17772
https://alkoholhjalpen.se/node/15287

Jag vet att det inte är en enkel resa att göra och att det tar tid.. Här kan vi glömma alla "Quick fixar".. Men jag tror definitivt att trägen vinner <3
kram/ E

Etanoldrift: du har precis skrivit en mening som rörde mig djupt, för detta har varit ett allt överskuggande problem: "för alkoholisten är nämligen sex helt synonymt med "kärlek", och detaljer som förspel och sånt kan slopas...". Jag har på riktigt känt att det är fel på mig som inte kunde ställa upp på detta, och nu finns det alltså en människa till som VET hur det kan vara!!! Ditt inlägg blev för mig en virtuell tröstkram <3

Tack snälla ni för att ni orkade läsa min roman! Och tack för uppmuntrande kommentarer, hela detta forum andas omtänksamhet! Jag kämpar på så gott jag kan, försöker göra sådant som jag inte orkade eller vågade ta mig tid till under vår relation. Vilar mycket, tillåter mig att göra ingenting, lägger patiens, låter tankarna vara ifred. Hjärnan är så trött, så trött. Går det någonsin över?

Jag oändligt tacksam för att vi aldrig flyttade ihop! Någonstans begrep jag ändå att han måste vara nykter SJÄLV, för sin egen skull, och inte för min. Har läst om "nykter på vita knogar" här och tror att det är där han skulle ha hamnat. Innan vårt sista försök tillsammans hade han (enligt egen utsago) varit nykter en längre period, upp till ett halvår minus något återfall, och jag tyckte att han på riktigt var förändrad på ett positivt sätt. Hoppet om en nykter tillvaro tändes, men ganska snart började han dricka igen.

Som många andra undrar jag vem personen bakom alkoholisten är. I hans fall kanske det inte finns någon, eftersom han druckit hårt i perioder sedan tidiga tonår. Någon gång under resan får väl hjärnan vissa permanenta förändringar tänker jag. Tänker på hans oförmåga, eller ovilja, att gå med på att det finns andra sätt att känna än hans eget. Vi kunde inte ses efter kl 22 på kvällarna för då måste han sova, han var ju trött. Att jag behövde en stund för mig själv för att låta hjärnan vila efter jobb och barn innan vi sågs var däremot helt obegripligt. Stod jag på mig fick jag höra att jag inte hade tillräckliga känslor för honom. Och, som jag tror, även om han aldrig skulle hålla med: då fick han en anledning att dricka.

Trots att mitt ex vet att han är alkoholist, gått flera behandlingar och hade stor kunskap om 12-stegsmetoden, tror jag inte han har insikt i vad alkoholen verkligen gör med honom. Han pratade om steget där man ska be om förlåtelse för hur drickandet har påverkat anhöriga, men alla problem i vårt förhållande var mitt fel. Alkoholism är ju en sjukdom, och inget han kunde rå för, ansåg han. Jag är väl som alla andra, med både bättre och sämre egenskaper, så jag svär mig inte fri från ansvar i relationen på något sätt. Förstår att det kan vara svårt för vem som helst att ha ett förhållande med en person (mig alltså...) med så begränsade möjligheter för vuxensamvaro. Men det är svårt att föra en konstruktiv diskussion om hur man kan förbättra relationen om den ena parten anser sig ansvarsbefriad.

Jag har funnit stor tröst i att se att många fler har upplevt liknande situationer. Efter två misslyckade relationer, först med en narcissist och därefter en alkoholist, är det lätt att självkänslan börjar svikta. Jag har ifrågasatt självklarheter för att jag till slut inte litat på mitt eget omdöme. Tack vare alla här inne som delar med sig har jag kunnat intala mig själv att det inte bara är mig det är fel på. Jag förstår att jag har det bättre utan honom än med, trots att hjärtat gråter.

Våra känslor åker berg och dalbana.. Och att en alkoholist tar tag i sitt missbruk, betyder inte att allt annat per automatik är frid och fröjd..
Det är många förhållanden som spricker, trots att alkoholisten blir nykter..
Kanske måste du titta lite mer på dina egna känslor?
Själv funderade jag redan innan jag flyttade, om det fanns tillräckligt med "känslor" kvar för att fortsätta ett äktenskap/förhållande, om mannen blev nykter..( och kom fram till att jag åtminstone behövde en rejäl time out, ett eget boende och liv för att hitta mig själv!)
Min numera före detta man, löste det, genom att kräva skilsmässa (eftersom han inte fick någon sex) Utan att ens vilja ge det någon form av betänketid.
Jag vet att han "letar" en ny "mammafigur" som kan "ta hand om" hans behov.. En kvinna som tålmodigt lyssnar, pysslar om och ställer upp. Som inte kritiserar eller påpekar hans alkoholkonsumtion eller tvingar honom att bli "nykter"..
Så mitt råd, (trots att han slagit in på vad som verkar vara den nyktra vägen) är: Se över dina egna behov och känslor!
Vad vill DU, Hur vill du att DITT liv ska se ut..? (Vad är det som "håller er samman" egentligen?) Jag menar, att folk skiljer sig, separerar, tar "time out" utan att ha alkoholproblem.. De har bara vuxit ifrån varandra..

Säger också Välkommen!
Ja, hur länge känslor sitter i är individuellt, men du måste kanske själv "sluta pilla på sårskorporna"? Försök att hitta någonting som du kan sysselsätta dig med..
Jag vet att det låter hjärtlöst, men så länge du omhuldar dina hjärtesår och ständigt pillar bort sårskorpan på det, kommer det också att ta längre tid!
Att hitta någon form av fysisk sysselsättning, om det så bara är promenader är otroligt bra för både kropp och själ!
Idag har ju många läkare börjat skriva ut fysisk rörelse, som "medicin" mot t.ex. depression. Och jag tror att du börjar glida in i en mild depression..
Rörelse, frigör endorfiner, vilket är bra för oss.. Dessutom får du något annat att tänka på.
Ja, alkoholister, hur vänliga de än verkar inuti, ÄR egoistiska skitstövlar i sitt missbruk!
När du blir ledsen över det du ser, tänk då på att den nya kvinnan kommer att få exakt samma helvete som du haft!
En man som kommer att vilja kontrollera hennes minsta rörelse.. Vilja ha sex som bekräftelse.. (för alkoholisten är nämligen sex helt synonymt med "kärlek", och detaljer som förspel och sånt kan slopas..)
En man som när abstinensen sätter in, kommer att ge henne och hur hon uppträder, skulden för allt (vare sig det är verkligt eller ej)
Var du glad att du kommit ur den djävulsdansen och tacka gärna nej till nästa, om en alkoholist bjuder upp!
Sedan tycker jag också att du ska läsa mer om just "medberoende" och gärna försöka hitta någon grupp, där du kan få stöd och hjälp (genom t.ex. samtalsterapi)
Säger som mulletant, Skriv! (läs våra trådar och fortsätt skriv! / "etanolen"

Så bra att du hittat hit och så bra att du sätter ord på din situation! Precis som du skriver är det till stor hjälp för en själv att formulera sig. Din berättelse är så lik många andra här, både vägen in i en destruktiv relation och sorgeprocessen när en kämpar med att göra sig fri. Förvisso är det en särskild utmaning att vara så fysiskt nära .... men det svåraste att göra sig fri ifrån är kanske ändå hjärtats längtan, de drömmar och förhoppningar om gemenskap som var knutna till den relation som brast... Fortsätt läsa, här är vi många medsystrar på olika hållplatser längs vägen mot frihet från medberoende.

Om du kan.... så gläds åt dina insikter, att du har din frihet, du har din bostad och du har faktiskt resten av ditt liv ... Och fortsätt skriva, långt eller kort - framförallt för din egen skull! Allt det bästa / mt

nabo,
tack för att du delade med dig.
Tycker mig se många beteenden som alkoholen för med sig. Nu kan man inte skylla allt på alkohol men helt klart så gör en alkoholisthjärna konstiga saker och egoistiska saker. Vad jobbigt det låter att tvingas se sitt ex med den nya. Fokusera på "när man gjort slut" saker, tänker jag.

Vad jobbigt! Har du möjlighet att flytta? Jag är själv ny här o har inga proffsiga råd att ge dig. Klart du är värd mer!! Det är vi alla!! De är bara så j-la bra på att kontrollera o nästla sig in i våra hjärtan o hjärnor.

Fortsätt skriva här. Det hjälper.
Tänker på dig. Kram.

Har suttit i timmar och läst vad du har gått igenom och fortfarande går igenom. Jag har läst och gråtit floder denna kväll. känner igen så mycket i min egen livssituation. Det känns som en stor klump i magen, förstår att jag måste ta tag i mitt eget liv, 50-plus kvinna som lever med en man som förnekar sitt alkoholberoende. Enligt honom är det mitt fel att vi har det dåligt i vårt förhållande, jag tjatar för mycket enligt honom han får inte leva som han vill, alltså inte dricka så många öl han vill. Jag har lärt mig stänga av mina känslor när jag märker att han druckit i smyg, fasr han lovat att inte dricka den kvällen.
Min dotter har flyttat hemifrån för några månader sedan och jag känner mig så ensam nu. Jag är vaken länge på nätterna precis som du. det är skönt med egen tid, känna lugn o ro. Min ekonomin är på minus så flytta är inte att tänka på,jag får jobba på trots att min hälsa inte är den bästa.

Orättvist är det! Själv sitter jag o vräker i mig choklad just nu! Choklad är bra till mycket. Ibland kan min man säga att jag är beroende av choklad och så kan det vars. Men! Jag blir inte elak av att äta choklad, säger jag då.
Så ät choklad o sitt på soffan. Det kommer tid till träning. Fast jag kan rekommendera promenader. Även om de är korta. Det blir lite egentid.
Kämpa på nu!! Tänk på barnen. De är de som får mig att ta tag i saken. Kram.