Senaste kommentarerna i forumet

Svaret hjälper mycket. det är skönt med någon i samma sits, någon som också har svårt att lämna.
Just nu sitter jag på jobbet och väntar på att massa elaka sms ska ramla in(han har eget företag så han kan dricka på vardagar utan konsekvenser)

Känns orättvist att en arbetsdag blir förstörd för att han inte kan bete sig.

Vad säger din kille om sina alkoholvanor? Vet han själv om att han har problem?

Hej! Din mans a-vanor har ju gått ut över dig och resten av familjen. Nu är det nog som du tror både en abstinens av att han inte "får" dricka för dig och ett sätt att straffa dig för det, som han beter sig som han gör. Tror nog du själv skulle må bra av en samtalskontakt. Kolla med Vårdcentralen om dom har beroendemottagning för anhöriga. Annars kolla vad dom har när det gäller kurator eller någon annan som du kan prata med. Jag tror att du behöver bli starkare i dig själv och förklaring av sakkunnig vad det gäller hela er situation med mannen/pappan som dricker nästan dagligen. När du har blivit säkrare så är det lättare att ta beslut om ditt liv. Jag önskar dig allt gott och hoppas du söker efter någon att tala med. På forumet finns ju viss hjälp, men många behöver även kontakt med beroendevården eller kurator. Stor styrkekram...

Första dagen efter att jag sa ifrån drack han ingenting, men han vankade runt som en osalig ande hela kvällen. Han kunde inte ta sig för något, han är ju van att sitta och pimpla öl på kvällarna. Detta gjorde att jag fick dåligt samvete för att det var jag som bestämt detta. En klump i magen och en känsla av ångest. Det känns som om han vill lämna mig nu för att jag varit "elak". Han har inte sagt det, men jag känner den spända stämningen. Jag vill ju egentligen inte att vi ska skilja oss.
Dag två efter att jag sa till så hörde jag honom sprätta upp en öl. Sa inget och det blev bara en, men han undvek mig hela kvällen. Så nu mår jag dåligt av en annan anledning. Han vill inte umgås med mig och är helst bara ute och spelar golf för att slippa vara hemma. Vet att jag måste få honom att sluta men det här är lika jobbigt! Känner att jag skulle behöva få prata med någon, men har ingen att dela detta med. Känns ganska skönt att i alla fall få skriva av sig lite.

Jag tror att du behöver hjälp omedelbums för att komma ifrån denna livvsituation.
Om inte för dig själv,så för din dotters skull.

Du vetnog innerst inne att du måste lämna detta,

Jag antar att du är så nedbruten och kär så att du inte klarar det just nu.
Men det finns egentligen inget annat råd att ge dig.
han är ju trots allt frisk mellan varven då han ber dig att gå och säger att ni ska vara ifrån varandra.
Så just nu är du lika sjuk som han och behöver hjälp för att se på ditt liv med friska ögon.
Jag hoppas att du söker och får den hjälpen.

Välkommen hit,läs och se hur andra har det och hur andra kämpar för att ta sig ur sitt medberoende.

Är i samma sits ...älskar min kille trots att han sårar och bråkar med mig hela tiden på fyllan ,dricker sjukt mycket och blir verbalt elak ,kallar mig hora och andra nedvärderande saker så jag blir så ledsen .nykter helt underbar och den mysigaste i världen ..mitt hjärta går sönder och vet inte vad man kan göra ...lämna fast hjärtat skriker vill ha honom den han är utan alkohol ..kan inte se mig utan honom ,vill inte göra det ,men samtidigt så skriker min hjärna lämna lämna ..men jag vet tyvärr att så länge vi tillåter och finns där så kommer personen aldrig till insikt och tänker om att han behöver hjälp ...det vet jag för var tillsammans med en alkoholist / narkoman i 14 år innan detta förhållande och vi blir möjliggörare och med det tillåter att genom det visa att det är okej och det fortsätter ,samma destruktiva beteende .. Vet inte om du fick någon hjälp med mitt svar .men till sist blir vi sjuka själva ..med beroende .. Styrka och kramar till dig

Fint att du når fram till din man. Det är lättare med förändring när det inte gått för långt. Om du står på dig får du säkert stöd från barnen och omgivningen. Det gäller för din man att vilja förändras. Om du står fast i vad du vill så får han göra som han vill. Styrkekramar..

Tack för att du hejar på mig! Det värmde verkligen! Jag vet ju innerst inne att det blinkar varningsklockor hela tiden, men sen kommer de där dagarna (som idag och igår) då han bara drack två öl. Det är ju inte så farligt. Eller?

Jag pratade med min son dagen efter att han var på festen, då min man inte kunde hämta honom pga att han skulle ta en öl efter maten (i själva verket blev det 8). Jag sa att hans pappa har problem med sitt alkoholintag, men detta hade sonen redan förstått, och han var märkbart irriterad över att hans pappa inte kunde hämta honom den kvällen.

Ibland vill jag lösa detta så att vi får det bättre i vårt förhållande, men sist jag tog upp det med honom att jag tycker att han dricker för mycket så svarade han bara att "jag blir ju aldrig full" och att "du som är så perfekt" syftande till att jag nästan aldrig dricker, och att jag är aktiv och tränar.

Nej, jag tror att vi har glidit ifrån varandra, vi har varit ihop sen jag var 18 och han 22. Nu är det dessutom mitt i semestern, så jag för dagbok hur många dagar som är öl-fria, sen tar jag inte hänsyn till om han bara dricker en öl, men det gör han aldrig... Får se vad som händer efter semestern.

Vad tråkigt att höra! Låter verkligen som att han har alkoholproblem! Att sätta alkoholen framför barnen och sin fru är en stor varningsklocka! Du kanske borde prata med din man om ert förhållande och hur ni ska hantera detta. Vill du lösa detta eller är det redan försent? Men kom ihåg att det inte är bara du som ska kämpa för att ert förhållande ska funka! Se till att han få jobba för det och inte få allt så lätt och allt serverat! Hejar på dig!

Känner igen allt detta med elakheter i fyllan, något som han helt glömmer bort dagen efter. En gång spelade jag in honom med min lilla mp3-spelare, vilket han alltså inte lade märke till. Nästa dag spelade jag upp det för honom och han blev rätt chockad, kände inte igen sig själv. Det hjälpte ett tag, det blev bättre men inte så länge, så det känns inte meningsfullt att hålla på och "bevisa" hur illa han beter sig. Nu försöker jag att hålla mig ifrån honom när han dricker.

Hej!
Jag tror också att den partner som är alkoholist känner sig lite bättre då de säger elaka och kränkande saker till oss, vi som står där bredvid.
Om de kan få oss att bli sårade, ledsna och känna oss som sopor, då mår de obegripligt nog lite bättre.
Jag brukar bemöta detta fylle- skitsnack med " nej, det här orkar jag inte lyssna på. När du är nykter får du tilltala mig. Punkt."
Kanske är det provokativt, men jag behåller iaf min känsla av värde inför mig själv...

Min man är också elak mot mig på fyllan, bara mot mig. Det gör så ont att höra. Detta finns ju kvar inom en dagen efter medans för dem så är det borta dagen efter. Min man minns oftast inte vad han har sagt till mig. Jag har fått min man att sova i ett annat rum när han har druckit. Då kan jag gå och lägga mig själv när jag känner att han är på väg att bli elak. Tyvärr sätter sig det man får höra djupt inom sig. För mig dör nog lite av min kärlek för honom varje gång. Snart finns inget kvar......
En gång var han fruktansvärt elak mot mig kvällen innan julafton. Jag satt uppe och grät hela natten. Jag passade på och skrev ner allt jag kände. Det jag hade skrivit gav jag honom att läsa på morgonen. Det bet lite när han förstod hur fruktansvärt ledsen jag hade varit. Mina ord gjorde honom allt lite ont. Kanske kan det vara ett tips?

Hej Kaeljo, jag har känt liknande (men mitt förhållande har inte varit lika länge som ditt). När jag bestämde mig för skilda vägar, så slutade han!

Kunde liksom inte bara gå vidare ändå, men han ville inte skiljas och vi är ännu ihop!

Dock vet jag inte hur det blir med oss. Jag har älskat honom, nu är det mycket "tjafs" och missnöje som grumlar allt. Och så mitt tvivel, utifrån erfarenheterna jag fick när han drack, och även lite annat.

Vi känns inte riktigt älskande längre. Inte så där att man respekterar mycket, lyssnar in, undrar....försöker!

Och jag vet inte vad som blir bäst! Jag är inte heller ung längre, men ändå har vi ett litet barn, som åtminstone jag älskar! Men som inte föredrar pappa...

Tror att pappan skulle vinna på att lyssna in och respektera mera, där också. Kan inte säga det till honom, det lär inte landa i god jord. Hans åsikt är att jag klemar bort pojken.

Från det ena till det andra.... Intressant, givande tråd att följa. Känner igen mig i dina känslor och tankar.

Hoppas det blir bra för dig! Och att han inte hänger upp sitt liv på dig, det måste han nog våga lära sig!

Ja verkligen en bra bok!! Jag rekommenderar alla här att läsa den. Men känner mig så irriterad att han tar upp så mycket tid av mitt liv fortfarande. Nu har han varit riktigt på hugget igen! Han vänder o vrider på allt o skiftar i humöret, är snäll ena sekunden o i andra är han spydig o elak. Jag vill inte vara med om det här längre. Han får mig att tvivla på mig själv , om det är jag som är knäpp. Han vränger till allt på ett sånt sätt så jag blir så förvirrad.
Jag är beroende utav honom på grund av djuren o han har också kontroll över mig pga det. Måste försöka komma på nån lösning för att minska kontakten så mkt det går.
Han är väldigt ensam nu! Går mest hemma på gården. Barnen tar också avstånd o har ställt ultimatum men han verkar inte vilja el kunna förändra nåt ändå!!
Hur kan det bli så fel!! Jag tror ju att han har sån ångest över det han ställt till och sårat människor så han måste döva det med spriten men all blir ju bara 1000 gånger värre!
Såg att jag började skriva här för tre år sen!! Visst det har hänt en del, jag har ju lämnat honom! Men känner att jag vid det här laget borde vara fri!!

... om dig själv ! Sätt dig i första rummet och gör en lista på vad du vill göra. En lista för aktiviteter den här sommaren. En lista som är långsiktig. Vad vill du ha upplevt/lärt dig om 5 år? Låt inte hans liv bromsa dig. Jag vet, lätt att säga, svårt att genomföra. Men ta dig iväg på egna utflykter, upplevelser. Om så bara för några timmar per vecka.
Lycka till.

Han har en älskarinna som heter alkohol. När han träffar A är du i vägen och onödig, när han inte träffar A blir han grinig o tvär i mötet med dig. Du vill ju uppenbarligen att han ska sluta dejta A men det vill inte han. A ger tröst på ett sätt vi aldrig kan förstå. Det är klart att du känner dig ensam. Det finns en tredje part som tar alltmer plats. Jag tyckte länge att jag var ensamstående med ytterligare ett stort barn. Ingen att dela tankar och beslut med.

Kära du
Kunde skrivit detta själv, har levt tillsammans i 37 år.Varit gift och tidigare förlovad med alkoholister.Bestämde mej för att bryta mönstret, träffade en man som idrottade nästan på elitnivå, cyklade Vättern, Siljan,Broarna runt,60milen osv.
För ca 10 år sen började han dricka betydligt mer, detta tog riktig fart för 2 år sen när han blev sjukskriven för utmattn.syndrom. Han har under denna tid duperat psykologer, beteendevetare och läkare, börjar dricka tidigt på morgonen och håller ofta en jämn nivå men ibland spårar det ur.Vi kan aldrig göra något eller åka nånstans längre för då känner han ingen och kan dricka som han vill, kör även bil berusad men nu har jag verkligen bestämt mej, orkar inte med detta längre för då går jag under själv.Du måste göra något också, vi kan inte ta på oss skulden, var rädd om dej.
Monkan

Kära du
Kunde skrivit detta själv, har levt tillsammans i 37 år.Varit gift och tidigare förlovad med alkoholister.Bestämde mej för att bryta mönstret, träffade en man som idrottade nästan på elitnivå, cyklade Vättern, Siljan,Broarna runt,60milen osv.
För ca 10 år sen började han dricka betydligt mer, detta tog riktig fart för 2 år sen när han blev sjukskriven för utmattn.syndrom. Han har under denna tid duperat psykologer, beteendevetare och läkare, börjar dricka tidigt på morgonen och håller ofta en jämn nivå men ibland spårar det ur.Vi kan aldrig göra något eller åka nånstans längre för då känner han ingen och kan dricka som han vill, kör även bil berusad men nu har jag verkligen bestämt mej, orkar inte med detta längre för då går jag under själv.Du måste göra något också, vi kan inte ta på oss skulden, var rädd om dej.
Monkan

Kort och bra skrivet! Håller med! Jag känner redan att det har blivit för många år av en drickande pappa! Svårare att övertala mamma! De ska prata om skillsmässa så hoppas på det bästa!!

Kort och bra skrivet! Håller med! Jag känner redan att det har blivit för många år av en drickande pappa! Svårare att övertala mamma! De ska prata om skillsmässa så hoppas på det bästa!!

Hej! Hoppas verkligen att allt blir bättre Softjessi med tiden och att du får mod att göra det rätta för ditt egna välmående! Jag är ny här och hittade denna sida av slump för att jag var så trött på min pappa som ska alltid göra mig besviken genom att dricka. Han har hållit sig i ett halv år, men nu så blev det ett återfall, vet inte varför han bestämde sig för att dricka nu, men det är en sjukdom så det behöver väl inte finnas en förklaring? Har levt med denna man, till pappa, i 19 år och är otroligt trött på att i nästa stund se den människan jag känner obehag för, alkolist människan. Idag så blev jag så arg, ledsen och trött på honom att jag konfronterade honom, vilket jag vanligtvis inte brukar göra för oftast så leder det inte till något annat än ännu mer tråkigheter. Han skyllde på oss andra, som vanligt. Ljög om att han hade druckit! Eftersom att jag är barn till honom och inte hustru så har jag fått ett annat perspektiv till det hela. Jag är inte kär i honom eller har varit kär i honom så jag skulle kunna flytta här i från vilken dag som helst, men för mamma är det en annan sak. Hon har haft det mycket svårare genom åren och gått på papaps lögner och förlåtit honom gång på gång. Min syrra och jag har också även gjort det men vi glömmer inte lika lätt som mamma. Vi har trippat på tå runt honom och inte gjort honom arg i onödan, fast ibland har vi även gjort det med mening för att få hans uppmärksamhet på något sätt (han är inte så bra pappa när han är nykter heller). Nu efter 20 år av giftemål så har mamma insätt att den enda utvägen är att flytta och jag hoppas verkligen hon går igenom med detta nu, för det är inte första gången hon har sagt detta. Däremot tror jag att hon menar allvar nu! Jag ska dock flytta om 1 år är det planerat, vill dock inte lämna syrran här ensam om flytten inte har utförts innan dess. Vi barn måste i alla fall stötta mamma och pusha henne till att göra detta, även om det inte är lätt! Men vi inser ju att det är det enda rätta!! Håller tummarna för dig och jag hoppas du har någon du kan prata med detta om och att du får mer upp ögon till att du inte kan leva så här och förlåta honom varje gång. Det är inte snällt mot dig själv! Jag kan också tycka medlidande till pappa och vara rädd att han kanske inte kommer klara sig utan oss när vi flyttar. Däremot så tror jag INTE vi kommer ångra oss att vi flyttat för att vi får leva skillda världar och sedan så tycker jag faktiskt lite att han får skylla sig själv. Vi har gett honom 10000000 chanser och någon gång får det vara droppen. Mitt tips till dig är att ta en week-end eller en vecka till och med och försök leva ditt liv utan honom. Testa på hur det känns och bo hos dina föräldrar eller någon kompis! Du kanske upptäcker att det inte är så farligt och få äntligen uppleva hur det känns att känna en glimt av friheten! KRAM!!!

Blåklocka,
hur har du det?
/Ursula

Kära hjärtat! Flytta för allt i världen inte ihop med den karln, det blir nämligen inte bättre än så här ( såvida han inte söker hjälp och är seriös i detta). Använd ditt förnuft och lita på det du ser. Träffas kan ni ju göra ändå men bara när han är nykter. Det är svårt, jag vet av egen erfarenhet, men försök att inte trassla inte in dig i hans problem med alkoholen.

och gör mig än mer beslutsam att stå fast i att lämna honom för gott. Jag har, liksom du, väntat i åratal på de orden som aldrig kommer.

Softjessi! Jag har befunnit mig i en liknande situation, på bilsemester i Europa med en supande man. Efter att dagens resa var över så hittade han snabbt till närmaste butik och sen var det att hälla i sig ett par flaskor vin och bli full och elak varje kväll. Till slut började jag packa ihop mina saker och hotade med att ta tåget hem. Tyvärr hade jag inte modet att fullfölja mina planer. Efter den resan har jag sett till att alltid ha en utväg, en s.k plan B. Jo, det är antagligen både korkat och naivt av mig och det begränsar mitt liv. Jag är på väg att ta mig ur livet med en alkis, är trött på att ligga i ständig flyktberedskap. Jag har börjat gå på Alanon nu, känns motigt och ovant men det verkar ju ha hjälpt andra, så jag ska försöka att inte ge upp det.
Styrkekramar till dig softjessi, och alla andra som kämpar på.

För kloka ord och insikter ?
Det betyder mer än du anar
Kram