Senaste kommentarerna i forumet

Ja då är ni på god väg.. Det är nämligen nästa stora suparhelg.. Säger det inte för att grusa några förhoppningar, utan för att jag själv, när jag tittar i backspegeln, känner igen mönstret..
De sista två åren gick det ju väldigt mycket upp och ner med alkoholintaget.. (och humöret) Från att ha varit något mer än salongsberusad under helgerna (och druckit under veckorna) så började det med att han var märkbart påverkad även under kvällarna vanliga jobbarveckor (dock skötte han jobbet) Klapp kanon åtminstone 2 helger av 4 och definitivt otrevligt berusad varje storhelg! Det var jul & nyår (fram till trettondagen) påskhelgen, valborg, kristi flygare och midsommar.. Semestern skulle firas samt ett par födelsedagar på hösten, sedan fortsatte det..
Till slut så upplevde jag inga lugna perioder längre.. mer än någon enstaka dag..

Ja, ibland behöver man bara få spy ur sig all irritation som kommer.. Som man av vissa skäl inte kan slänga i ansiktet på den där det hör hemma..
Jag minns att jag "tassade på tå" sista veckorna innan jag flyttade.. Det var verkligen minerad mark för ibland så hakade han verkligen upp sig på petitesser.
Jag vet att han i princip letade anledningar att få spy galla.. Jag vågade inte skratta, utan gick ut, när han blev rasande över en formulering på ett erbjudande från el-leverantören, för då trodde jag nästan att han fått en propp i hjärnan.. Hade jag i det läget ens dragit på munnen så känner jag att han hade exploderat..
Försök komma undan åtminstone några timmar, så du orkar!
Det är precis som om våra "alkisar" känner på sig att förhållandet sjunger på sista versen och då är det som om åratal av skit bubblar upp (och det vare sig det egentligen rör oss eller ej) Det blir väldigt mycket projicerande och anklagelser..
Kram till er båda!

Varje uppbrott, stort eller litet, känns! Kanske känns det mer för oss medberoende eftersom vi till 99% är känslomänniskor (empater)
Vi behöver lära oss att hantera känslor.. Och det är inte lätt.
Men vi gör det inte lättare för oss genom att välja ett liv med en beroende..
Ibland behöver vi en rejäl time out, bara för att hitta tillbaks till oss själv igen
Att vi bryter upp, betyder inte att vi blivit känslokalla helt plötsligt.. snarare tvärtom, vi har fått en "härdsmälta"
Att stanna betyder för många av oss undergång!

Hej Pyret!
Du frågar hur du ska känna.. Just det, bestämmer du faktiskt själv över.. För det är iingen annan av oss som kan känna åt dig. ( vi får ju alla olika känslor inför olika saker och händelser, beroende på alla våra tidigare erfarenheter) Så på den specifika punkten kan jag inte ge dig något annat råd än att titta på dina känslor och försöka se vad de bottnar i..
Har man väl varit i kontakt med missbruk och medberoende så är man givetvis rädd att hamna i de här situationerna igen..
A och O i ett förhållande är en ärlig kommunikation och dialog! (och då menar jag i NYKTERT tillstånd!)
Sedan tycker jag definitivt att du ska lyssna på dina inre varningsklockor! (hur förälskad man än är, så brukar de inte ha fel..)
Säger din intuition att det är något som inte riktigt stämmer, så är sannolikheten mycket stor att det stämmer..
Det är såå många av oss som efteråt känner, att hade vi lyssnat på "magkänslan" så hade vi inte suttit där vi sitter idag!
Läs, fundera och skriv..
Kram

Jag har inte sett programmet.. Jag äger ingen TV, och saknar den alltmer sällan..
Jag känner igen den här önskan vi människor har att få någon form av erkännande.
Vi vill att någon ska uppmärksamma det vi gör! Våra uppoffringar, vår möda, vårt slit och släp..
Likadant är det med "tacksamheten".. Jag hör så ofta folk kommentera olika händelser med "De kan väl åtminstone vara Tacksamma?/ visa lite Tacksamhet?/ Är det för mycket begärt med lite tacksamhet?
Där tror jag att vi måste rannsaka oss själva!
Vilken del av mig är det som vill ha "erkännande" och "tacksamhet" och varför?
Är det måhända samma bit av vårt "Ego" som vill ha "Rätt" och sista ordet..?
En gåva, kräver ingen tacksamhet - Då är det inte längre en gåva!
Visst blir vi glada av att se att mottagaren blir glad, men så fort vi börjar "kräva"/förvänta oss någon form av tacksamhet, så är det helt enkelt en fråga om ett energiutbyte som vi själva bestämmer reglerna för... Likadant om vi gör något för en annan människa och blir sura över frånvaron av visad uppskattning!
Vi kan bestämma oss för vad vi vill "ge" i form av gärningar.. Och vi kan också bestämma oss för om vi vill ha något i gengäld.
Det är helt okej, om vi också kommunicerar det med motparten!
Kramar!

Vanligt att man har obalanser i sköldkörtel, som styr många av kroppens hormoner. Underpriduktion ger väldig trötthet och kan likna utmattning/depression. Många som äter medicin för att reglera. Lågt blodtryck och dåliga järnvärden ger också symptomen trötthet. Bra med en hälsocheck. Det är ett blodprov bara.

Hej Leverjag!!☺ Tack för att du läser om mig. Jag ville bara fråga dig, om vad det va du syftade på om provtagning på skölskörteln bla. Tack igen och hoppas du själv mår bra. Kram från mig/ Besviken.

Vi har tittat på samma program, intressant! Positivt att se hur Horace har utvecklat en större ödmjukhet och självdistans med åren. Och naturligtvis måste det ha varit ett helvete att bryta upp efter 30 års äktenskap även om det blev en väldigt vacker sång. Snyggt av honom att inte kommentera Ebbas sarkasmer!
Just nu sover två små barnbarn över hos oss och allt känns tryggt och bra. Men ovissheten finns kring hur länge det varar. Jag skulle verkligen önska att min tjurskallige man också ville gå och lyssna till och tala med någon tillsammans med mig. Även om det nu skulle vara så att han faktiskt slutar missbruka alkohol ( vilket jag betvivlar ) så känns det så viktigt för mig att få ett erkännande för mina känslor och erfarenheter som anhörig. Jag tror på försoning men vägen dit är knagglig och smärtsam.
Förra året tittade jag på lägenheter och då kändes det som en utväg och en möjlig tanke.
Och jag vet i mitt inre att det kan bli verklighet om allt hopp är ute.
Men i morgon måste vi vara snälla mot varandra och ta väl hand om tre små underverk - kusinen kommer också - som vi har varit med om att skapa!
Sov gott, du också Mulletant och tack för kloka ord!

Lite orolig för dig. Tycker du ska gå till VC och be dem ta prover (sänka, sköldkörtel mm) och berätta hur du mår. Det kan vara en utmattning/utbrändhet. Du behöver gå igen men först kolla värden och be om samtal som många VC erbjuder.

Jag känner mig så låg, har väldigt lätt till Gråten. Vet ej hur jag ska göra med ALLT. Jag är helt slut i kroppen. Väldigt väldigt Trött. Somnar så fort jag sätter mig. Får dåligt samvete för att jag somnar. Var ju på ett Al-anon möte. Men blev ju väldigt besviken, det var ju bara jag och 2 personal tror jag. Kände att jag inte ville gå dit igen. Men behöver nog någon att prata med. Jag finner inte orden när jag pratar längre. Jag måste visa med händerna vad jag menar. Jag undrar vad det är som händer med mig. Det är riktig kaos i mitt huvud nu tror jag.

kan man ana sig till vissa mönster. Har han barn han inte träffar, finns ett jobb, eget boende och nyktra vänner? På dessa och fler saker kan man söka ledtrådar om hur aktiv han är. Har du själv barn behöver du tänka även på dessa. Har just tagit mig ur två år med en alkoholist och hade jag lyssnat in vad han verkligen sa så hade jag nog inte blint slängt mig in detta, läs även andras trådar så kanske du kan få mer tips.

Tack för kommentaren! Jag sa till honom att han inte får lova någonting och sedan inte hålla det. Och att han längre fram måste lova mig igen då han inte är alkoholpåverkad. Är också medveten om medberoende. Vill verkligen inte vara sån och försöker hela tiden hålla problemet öppet på något vis. Vill inte dölja eller mörka det på något vis. Det är bara så frustrerande att jag inte kan göra mer än att stötta. Ibland skulle man bara vilja springa loppet åt dom. Men en sak är säker, efter denna upplysning har jag definitivt bestämt mig för att aldrig mer dricka själv. Inte en droppe. Ska aldrig dricka inför honom framför allt. Vi har det för underbart för att alkohol ska sabba det

hur illa du mår, med kryp och värk i kroppen. Du beskrev dig tidigare som sarkastisk och spydig och nu att han skulle beskriva dig som en gläfsig och enveten terrier. Och så tycker du att du inte är särskilt pedagogisk och stödjande och tänker på att han är deprimerad. En ledsam självbild och säkert inte den du vill vara.

Jag vet inte.... men jag får ingen känsla av att han verkligen vill sluta dricka. Mer som att ni för ett ställningskrig, ett ställningskrig som du beskrivit två år här nu.

Jag minns att jag var och hörde en föreläsning av Lennart Koskinen kanske ett halvår efter att mannen slutat dricka för att jag skulle stanna kvar. Det var tämligen skört då ännu, jag förstod sen att detta var tiden med vita knogar. LK, han är ju en livserfaren människa och präst, talade bl.a om uppbrott och separationer. Att relationens längd har stor betydelse och att det är mycket svårt att bryta upp från en relation man levt i 20-30 år. Det drabbade mig hårt för jag kände att det träffade så rätt. Så svårt det var då jag tänkte att jag måste gå, och gick. Svårt var det också den vacklande tiden efter att jag kom tillbaka, en ganska lång tid. Den här föreläsningen var under den tiden, maken kom dit senare på dagen och hade också ett kort samtal med LK. Avgörande i alla svårigheter var ändå att mannen tydligt både visade och uttalade viljan att välja mig. Jag vidhöll envetet att han själv måste välja hur han skulle ha det med alkoholen, det var inte jag som tvingade honom att sluta dricka. Däremot var mitt val klart, jag ville inte leva med alkohol längre. Visst var det dubbelt men viktigt för mig att han gjorde sitt val.

Exakt nu talar Horace Engdahl om sin separation .... efter väldigt många år och fyra söner. Han talar om tiden som liv och död... Både av fysisk nervsmärta men även livsomställningen. Och om den fina texten Nyårsballongen.

Jag fylls av känslor när jag läser hur du har det. Jag vill tala om vad jag tycker du ska göra.... Men jag inser direkt att du förstås måste gå din egen väg och göra dina egna val. Jag hoppas att du kommer till en vändpunkt snart så att du blir fri att leva ... ett liv som du väljer själv och där du ställer de villkor som är viktigast för dig.

Detta var mina tankar till dig så här en söndagskväll med Horace på TV i bakgrunden. Önskar dig en god natt med god sömn! / mt

för mig att gå på alanon det bygger upp min styrka. Idag var en delning som kunnat vara min egen, läskigt! När man som jag är medberoende ut i fingerspetsarna är det skönt att få fråga varför alkoholister beter sig så lika på vissa punkter. Och jag vet att jag ska fokusera på mig och mitt mående, men känner även att jag vill ställa dessa frågor, för mig hjälper det mig framåt när jag inser att det spelar ingen roll hur jag agerat i relationen. Som etanolen skriver i tidigare svar upprepar "min" x samma mönster men idag blev extra tydligt att det är många alkoholister som följer liknande mönster. Mitt uppbrott och nej till vidare kontakt känns bra. Det mönster som nu följs är 1. Lite gulliga sms så jag ska "smälta" lite, funkade inte. 2. Prata skit om mig för att göra mig svag så jag kanske hör av mig för att skälla, funkade inte. 3. Hoppas jag slipper bli hotad, har inte hänt men jag känner igen det från tidigare relationer. Känner mig stark och bra att jag tog beslutet att lämna och att jag vågar hålla alkoholisten från mig, trots det gör extremt ont.

med boendet så du kan komma därifrån. Nu räcker det med att ta deras skit!!

helt lätt, men för mig kommer varningsklockor att han ger dig löftet under fyllan/bakfyllan. De kan då bli mkt sentimentala och i stort sett lova allt man ber om. Har han eget boende och jobbet kvar så kanske det är lättare att bli nykter om han verkligen vill för det räcker inte med endast insikten. Har du läst något om medberoende, du har ju själv växt upp med alkoholism och det är lätt att man fortsätter sitt mönster som man så väl känner igen. Lycka till och styrka till dig!

Jag behöver inte heller se när mannen är full längre. Jag förstår på olika sätt. Jag hör ju tex på telefon när han har druckit och undviker då att träffa honom.
Klumpen i magen över hans destruktivitet är nästan konstant. Alkoholproblematiken har tagit över så allt det fina vi haft ibland överskuggas.
Skulden och oron håller mig kvar trots att kärleken förstörs. Hur blir man fri? Hur hittar man tillbaka till sitt friska liv igen? Ska jag bara låta honom fortsätta förstöra sitt liv? Sorg, sorg och oro, ständiga besvikelser och mera sorg.
Det är väl inte såhär jag vill leva?

Liknande beteende hos min karl i hans sämre perioder. Allt är fel och alla är emot honom. Som att vi andra gaddat ihop oss mot honom. Barnen skriker och jag ger pikar om alkoholintaget, eller så gör jag inte tillräckligt mycket hemma. Det är otroligt synd honom, så en liten styrketår kan han väl vara värd när han nu är så missförstådd och ouppskattad? (Det sista säger han förstås inte, men jag märker ju att det är så hans argumentation slutar.)

Sen så påverkar ju alkoholen humöret även när de är nyktra. Så min erfarenhet är att det krävs en längre nyktrare period för att det ska bli bättre. Men det är lite som med hönan och ägget, det där med det dåliga humöret och alkoholintaget. Det ena ger mer av det andra. Och tyvärr så kommer det ju ofta när man själv också är trött, som när barnen är sjuka.

Här satsar vi fortfarande på ett nyktert 2016... Känner mig försiktigt optimistisk.

Hur kunde du få honom inlagd, just nu verkar det som inget hjälper, skulle vilja ha in honom någonstans, men han vill ju inte och han är väl för "bra" för att få vara nånstans, orkar verkligen inte mer, åker på semester nästa vecka men vet inte om jag kommer kunna koppla av

är det så att vi anhöriga med medberoende har just svårt för att släppa. För om hjärnans logik säger en sak och hjärtats nått annat är det svårt. Finns även de som lever med hot och då känns det bättre att stanna för annars skulle man behöva fly. Har just lämnat fast det är jobbigt men innerst inne vet jag att det var rätt!! Ta hand om dig.

Min lilla är sjuk, vattkoppor inget allvarligt. Men det som ör så jobbigt är ingen förståelse från mannen. Inget jag gör duger. Han får för lite uppmärksamhet, för lite pussar, för lite uppsksattning.
Jag orkar inte mer. Är slut.
Han har varit relativt nykter i flera dagar så det är han som nykter som jag oxå är trött på. Varför kan ha inte bara vara lite förstående.

Jag vet ju att de lägger sitt dåliga mående på oss. Trycker på alla punkter de kan för att förminska å förnedra.. Det är verkligen svårt att inte ta åt sig av all skit man får ta, men jag försöker slå bort dom tankarna. Jag hoppas du tänker så oxå, att det speglar bara alkoholistens mående.
Känns som att jag går omkring i en mardröm jag kan inte vakna upp ifrån. Håller med att det är synd att det är anonymt ibland, skulle gärna hyra ett hus av dig ? men jag ger inte upp hoppet att hitta nåt boende. Sköt om dig fina blåögd, kram kram

vad du har det jobbigt!! Lider med dig men som flera sagt till mig ta inte åt dig. Titta på hans handlande och han frågar dig hur du står ut med dig själv, hm om han stod ut med sig själv skulle han väl inte behöva dricka!! Usch vad vidriga de kan vara och du "tvingas" att ha honom runt dig. Har massa extra hus synd att det är helt anonymt för annars hade du gärna fått flytta till något av dessa! Ska själv på alanon idag vilket är skönt. Får höra massa skit som sägs om mig som jag blir förbannad på och jag har då svårt att släppa ältandet. Jag har brytigt all kontakt men nu menar han att det är han som gjort det för jag är labil/konstig/psykotisk, var fan får de allt ifrån?!!!! Många kramar igen hoppas vi hörs snart!

ilska på mig och då tog den slut för honom. . Jag är så slut som människa och känner att jag tassar på tå nu för att inte göra honom arg och för att jag har varit med om för mycket sista tiden för att egentligen orka med. Litar inte på mig själv alls utan känner mig trött och oförmögen att tänka klara tankar. Hoppas på en lugn dag, han verkar må bättre efter att han fått kräkas ur sig sin ilska på mig.

Jag vet, min var och är världens goaste vid nyktert tillstånd oxå men det ändrades senare . Han är fortfarande snäll och go men de sättet när han är full kommer även vid nyktert. Inte lika illa men nedtryckning på ett "finare" sätt.
Jag tänkte inte alltid på det men jag har fått höra mer av andra nu när jag har börjat prata om det.
Du måste ta steget sj om du nu vill lämna vilket är väldigt jobbigt men detta är DITT liv och DU bestämmer hur du vill ha det.
Jag vill ha lugn och ro och vara glad. Kunna känna glädje när helgen kommer utan magvärk el inre stress. Även att det är jobbigt så är det värt det.
Skriv och läs här, det hjälpte mig!