Senaste kommentarerna i forumet

Och vi lär oss under resans gång!
Ingen av oss föddes som medberoende, men många av oss blev det tidigt i livet (vare sig vi var i kontakt med alkohol eller ej!)
Det tar tid (och det är ett hårt arbete) att förändra invanda mönster..
Man ser dem ju tydligast hos andra.. Sen inser man att man måste förändra sig själv.. (och det är här ens "Ego" brukar protestera)
Men sig själv ÄR det enda man kan förändra..
Och när man gjort det, så upptäcker man en vacker dag, att ens omgivning på något sätt förändrats också ;-)

Fast vi får glömma allt vad "Quicka fixar" heter.. Det existerar sådana bara i reklambranschen! ( ni vet de där glättiga reklamfilmerna och broschyrerna som utlovar 5 kilos viktminskning på en kvart (utan att man behöver göra någonting...) Eller krämer som får en att se 20 år yngre ut..
Vi VET att det är skojeri, men någonstans så hoppas vi så mycket att vi går på det ändå..

Du har startat en tråd. Så bra. Lider med dig vännen. Det är inte lätt att leva med en alkoholist, som tvingas hålla sig nykter. Låter helt klart som han inte riktigt har insett vad hans problem är och vad det gör med honom. Han avgiftar sig och kommer må risigt ett tag. Dåligt humör mm är vanligt. Inte kul att det ska behöva gå ut över dig. En alkoholist som vill sluta och förstår vad hen måste ta sig igenom kan be om förlåtelse för sina utbrott och dåliga humör.

Hur är er relation för övrigt? Hur är han mot dig annars? Kan du resa bort ett tag och hålla dig borta från honom. Det som sårar så mycket nu är svårt. Kommer du kunna berätta för honom när han lugnat ner sig?

Tänkte så här: kan du inte skriva vad som händer nu, vad han säger och gör och hur det känns i dig närmaste tiden? En dagbok? Kanske kan du låta honom läsa någongång. Kanske han kommer till insikt då. Om inte annat så tror jag det är jättebra att du skriver av dig så du får ut lite av allt det du nu känner. Kan också vara bra att gå tillbaka till om och när du behöver.

Se till att äta, sova och gå promenader. Ta hand om dig och fundera på vad du behöver i ditt liv för att må bra. En dag i taget.

Han har ju uppenbart problem och man undrar varför han vill supa ihjäl sig. Vet han ens själv? Man kan inte tvinga en alkoholist att sluta. Det vore nog bra om han tar stöd utifrån. Man kan hoppas du kan prata med honom när han varit utan ett tag, annars måste du nog fundera om du vill vara kvar med honom. Det är svårt att tycka om någon som sårat för mycket/för många gånger. Risken är att du blir bitter, arg och olycklig.

Skriv och läs här. Många som kämpar i sina liv med sina alkoholister eller fd.
Kram

Förut har det bara varit jag som tagit upp problemen, hans syskon någon enstaka gång. Det här var första gången så många var engagerade. Men löftena är desamma som förut. Samma löften han gett till mig men jag hoppas att det bara beror på att han är lite chockad över uppmärksamheten och att det inte bara var jag som tyckte samma sak hela tiden. Jag har fått tid på kommunens alkoholrådgivning nästnästa vecka och ska också få gå i anhörigterapi. Han har inte nämnt med ett ord om att ta hjälp någonstans ifrån. Det är det som får mig att tro att den här gången är lika verkningslös som alla de andra gångerna han lovat att börja dricka som vanligt folk. Jag tror inte han kan det helt enkelt. Hans syskon har samma problem men de har hittat strategier och hans pappa har supit till sig en alkoholdemens. Min make är sjuk i flera följdsjukdomar men förnekar att de har med alkoholen att göra medan det är glasklart för alla omkring honom.

Jag var särbo med en man som din i ca 1års tid....varit ensam i ca 4,5 månader nu o tackar dom högre makterna varje dag att jag orkade bryta vårt förhållande.

Snälla snälla du, läs om och om igen vad du själv skrivit....vad hade du själv rått den kvinnan att göra om du va hennes bästa vän?

För din skull, dina barns skull LÄMNA denna man fort...!!!!!!
Du klarar dig bättre utan oro för honom.
Han klarar ju inte ens ta hand om sig själv el sina barn så NÄR el HUR ska han någonsin kunna finnas där för dig, när du behöver honom?????

Jag lärde mig en dyr läxa ska du veta....önskar inte dig samma sak.

Stor KRAM// Mysan

Du berättar att ni nyligen haft ett samtal med din man som nu bestämt att vara alkoholfri några månader. Samtalet hade effekt men nu är det en tråkig stämning hemma där du försöker hålla dig undan samtidigt som du tycker de känns orättvist och är arg för att han inte kan se sin del i det.
Det du berättar låter tyvärr inte ovanligt och det kan vara så att humöret beror på abstinens, att sluta eller minska på alkohol kan innebära en hel del svåra saker som många här säkert kan intyga och förhoppningsvis blir det lättare med tiden.
Frågan är vad du behöver just nu, och vad du kan göra för att ta hand om dig själv?
Ni är båda i era processer, fast parallellt och behöver säkert olika saker. Bra att du skriver här på forumet och delar med dig, det ger oss här chansen att ge dig stöd. Läs gärna runt och se vad andra skriver och skriv gärna flera gånger, ibland kan det ta lite tid innan man får svar.

Varma hälsningar
Rosette/Alkoholhjälpen

Så ramlade jag dit igen...
Jag lät bli att höra av mig. Då började han sakna mig. Han hade varit nykter i nästan två veckor (enligt honom själv). Skämts över sitt agerande. Han började dricka igen en kväll (inte flera dagar) och då vågade han höra av sig och ville träffas.
För att vinna så måste man våga. Jag gick med på att träffa honom och trillade dit direkt. Han har en sån makt över mitt hjärta!

Han drack inte medan vi umgicks, det är iallafall mycket positivt!

Fortsättning följer :-)

1 1/2 månad e inte illa!!!!
Man undrar ju första tiden 'gjorde jag rätt??? Kommer han ändra sig???'

Jag kan inte tänka mig en ny resp alls, inte just nu iaf....tycker det e sååå skönt få äta när JAG vill, komma hem när JAG vill!!!
Mitt X är/ var oxå fruktansvärt svartsjuk och kontrollerande.
Tog ngt längre tid än vad han ansåg det borde göra så va jag en hora och otrogen...kan ngn säga VARFÖR man stannar fem sekunder hos en sån man????

Men du har 100% rätt, att va arg tar bara energi....men tror att jag ibland bara önskar honom all olycka i världen!!!!
Skulle vilja göra honom lika illa tillbaka....

Kram till dig Stina

Så klokt av dig! Det får många av oss tänka på. :-)

Tack!

Så där känner jag också. Måste släppa kontrollen och öva på att låta människor lösa sina problem själva. Svårt när man i stort sett i hela sitt liv varit i någon form medberoende, inte bara när det gäller alkohol. Det blir också min utmaning 2016. När jag släpper taget och låter folk tänka själva och ta ansvar så är det så skönt. Det hänger inte på mig längre. Jag kan ta ansvar bara för mig. Så befriande.

När man för det mesta är i ro och i balans.När man kan tänka på exet utan att känna mer än djup sympati.
Är man kanske på gång då att vara friskare,åtminstone i relation till honom?

Jag ska jobba på att behålla en sund attityd till mina medmänniskor utan tror att det är jag som är Gud och Jesus och har alla svaren och all lindring.
Jag får passa mig och se till att jag inte kliver i fällan igen.
Och när jag kliver dit,märker det och kan kliva ur igen.

Inte alldeles lätt alla dagar när man inbillar sig att man är någon sorts guru som har svaren på allt.Vad sägs Ullabulla om att du låter människorna som lider bara få ösa ur sig och sen låta de själv hitta sina lösningar?

Det får bli min ledstjärna 2016.
Finnas där som bollplank och lyssnande öra,men låta motparten själv finna sina lösningar utan att jag med min "klokskap" ska servera dom lösningar de inte uttryckligen frågar efter.

Ibland hör jag mig själv sitta och rapa upp mina sanningar åt unga människor som inte alls har livserfarenheten och viljan att se det jag ser.
Att så att säga hoppa över allt lidande och kliva rakt över på min lösning och så att säga gena i livet.
Skitsmart om det gick,men av någon anledning så låter det sig sällan göras :)

Ha det bra alla vänner härinne och kämpa vidare och låt magkänslan ta den plats den kämpar för.Då kommer sanningarna och alternativen att stå där tydligare allt eftersom man vågar se.

Nu har vi haft några bra dagar min man och jag. Så skönt. Hämtar mig under de här dagarna. Vad jag hoppas att livet kunde vara så här. Men men snart kommer helgen........

här är inslaget:

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/sa-paverkar-alkohol-din-traning

Ja det vet jag inte riktigt. Känner att jag är rätt sur och bitter nu. Men det går väldigt upp och ner.

Idag blev det en liten folköl till maten när vi hade gäster. Trodde att vi pratat om endast alkoholfritt, men han höll inte med. Tycker att jag lägger mig i, tjatar och surar. Med rätta. Men det är svårt att släppa. Och svårt att tro att han inte kommer fortsätta tänja på vad han riktigt bestämt sig för egentligen.

Vad menar du hevvi?/Besviken

You're so welcome, etanoldrift! :)

anmäl-knappen ( sitter med röda kinder hihi) Tack Lena!

Håller helt och hållet med. Det är förstås svårt att förutse, för Alkoholhjälpen alltså, hur en registrerad användare väljer att nyttja sina daler, så att säga. Bra att vi är uppmärksamma och att Anmäl-knappen finns.

Känslorna försvinnet i den delen av hjärnan,men det vet inte den beroende ,ta hand om dig kramar

Stort Tack Ebba & Etanoldrift, det värmer. Kram Besviken

Fast det är annat kön, men lika jäkligt o hotande att,kan du leva med att jag tar livet av mig o det har hon försökt med flera ggr o vem tar hand om det, jag har fått frågan att Varför har du Aldrig sagt nåt, nu när apstinensen hägrar för henne efter försök till ta sitt liv, vem fick fixa bil till sjukhus? O köra o göra det hon sa !!!!! EN MORGON VAKNA JAG O VILLE INTE HA DET SÅ HÄR!!! O på den vägen är jag! Har fått höra att hur kan du va så omänsklig o taskig o lämna mig (hon skadade sig så nu är d kryckor )jag kan ju inte göra något själv o o så elak du är ,du har aldrig visat sådana hemska sidor! Jag ska ringa din familj och tala om hur elak jag är!!!Jag bara skkrattar inombords för dom har sett i alla år vad som händer, som jag ser nu ,men hon vet inte varför jag är sjuk????Hon har så många skador som jag ser nu av minst en baginbox om dagen en månad o förgående 30 åren em massa 3,5,
vin alltid det starkaste ölen 7.5 o oooh det är så mycket! !!!! Hon har aldrig erkänt sitt behov,jag kan sluta när som helst om det funnits tabletter istället, hon trodde att 2 veckors sjukhus tog bort hennes begär när hon märkte att jag bestämt mig så har hon druckit minst 10 lite vin,glögg bara på en månad !!!!
Fick en helt nyrenoverad bostadsrätt samma dag 16 nov tuuuuur o jag flyttar nu på fredag o hela min familj hjälpermig framåt ! Min mamma är glad nu i himlen!!!Min älskade syster har jag bott hos i snart 2 månader! Men vi kommer o bo nära varandra! Kramisar o tack att ni bryr er

Hopplöst fall! Sambon har varit överdrivet kärleksfull mot mig. På nyårsafton var vi bara hemma, jag trodde att han skulle dra iväg när han fått i sig lite, men han var faktiskt kvar hemma. Han blev väldigt full men på bra humör ändå. Sen höll han sig nykter några dagar, men igår var det kört igen. Han blev sådär äckligt full å otrevlig. Blir vansinnig på hans nedlåtande hånande sätt mot mig. Fick höra att han visste att det var jag som ringde polisen när han åkte fast för grov rattfylla...vilket är helt omöjligt, vi var inte ens i samma stad då det hände, hade inte ens pratat med honom den dagen...ändå var jag som ringt polisen!!!!!
Han tog bilen igår kväll å körde iväg till en kompis, dyngrak. Efter att han berättat för mig vilken vidrig usel människa jag är för att jag vägrade köra honom. Jag spelade in vårat samtal igår, innan han åkte å efter att han kommit hem. Det blir en bra påminnelse om hur han behandlar mig... Kokar i mig av ilska hur man kan vara så mot en människa man säger sig älska.
Han vaknade till liv för en liten stund sen, låtsas som ingenting har hänt. Ett förlåt från hans sida finns inte.. Nu är han i garaget igen, dricker antagligen..
Får panik här, vill inte vara kvar men har ingenstans att ta vägen.
I morgon ska han till jobbet, hoppas jag, vill inte ha honom hemma.
Måste ha en lägenhet NU!!!! Blir galen snart.

Ett fantastiskt exempel på att det aldrig är för sent!
Ja, det är tufft att lämna, men ibland är det tuffare i längden att stanna kvar!
Du får gärna fortsätta att berätta om du vill..
Kram!

Om det är någon tröst i sammanhanget, så kan jag säga att min fd, fortfarande väljer flaskan..
Jo, de vill gärna ha möjligheten att sas, både äta kakan och ha den kvar..
Eftersom vi gärna vill vara "duktiga" och får viss energi av att ta hand om, så tillåter vi knaprande på vår kaka, som gör det möjligt för alkoholisten att spara sin egen kaka.
Ja det brukar bli väldigt trumpna miner, när det är slutknaprat ;-)
Och du gör helt rätt att jobba på att inte dansa med <3
Känslor har man ju ändå som måste bearbetas, Och jag hoppas att du orkar bena ut dem! För det gäller ju ibland att låta hjärta OCH hjärna följas åt.
Och ibland är det faktiskt läge att låta hjärnan bestämma..
Önskar dig lycka till i dina beslut och du får naturligtvis fortsätta att titta in här och kanske ge någon liten lägesrapport! ( vi behöver lite positiva berättelser också ;-) )

Jag förstår er, Jonan och Fru & mamma!
Att lämna är inte gjort i en handvändning. Att veta vad man själv vill, efter många års medberoende är inte heller så enkelt.
Våra hjärnor är ju också "kidnappade" av alkoholen.. Inte så vi dricker själva, men av mönstret som blir när man bor tillsammans med en alkoholist.
Kan inte säga "lever", för vissa stunder känns det som man bara "överlever"..
Jag har själv tagit två steg fram och ett tillbaks.. Sidsteppat och krumbuktat.. Tagit beslut som jag sedan avvikit ifrån, för det var ju så "lugnt" och såg lite ljusare ut.. Och just DÅ, var jag inte framme vid min gräns..
Men när gränsen väl kom och stod där, så kändes det som att jag inte hade något val.
Jag såg ju för min inre syn vad som skulle hända (vi hade ju gått igenom den här "dansen" i många år, med endast små variationer på temat..) Jag insåg att vare sig det var vals, foxtrot eller bugg, så var det i grunden "dans", där han förde och jag på något outgrundligt sätt bara hade att följa..
Så jag tackade NEJ till andra dansen och gick..
Ta den tid ni behöver, gå tillbaks och läs vad ni skrivit ( se hur lika berättelserna blir..) Och känn tryggheten i att ni kommer att VETA, när det är nog!
Nej, det är ingen "klang och jubel-föreställning", utan troligen mycket tårar, ambivalenta känslor och ilska.. Men någonstans inom er kommer ni att känna att ni faktiskt nått en gräns och fortsätta planera resten av era liv utifrån den här känslan!
Nej det går inte fort, men varje tusenmila resa börjar med ett litet steg!

Hoppas gör man. Men lugnet ger också möjlighet att fundera på hur man vill ha det.

Kram