Senaste kommentarerna i forumet

Vad gäller det här med beroende och medberoende, så är det svårt att peka ut vad som är hönan och vad som är ägget..
Blir vi beroende för att vi är medberoende.. Eller är vi egentligen beroende pga uppväxt etc, så att vi blir medberoende?
Svårt att säga och jag tror att det är lätt att börja stirra sig blind på detaljer, istället för att börja jobba med själva problematiken..

Ibland måste vi faktiskt förlåta oss själva också och se vår egen del i det hela!
Nej, vi är inte ansvariga för att alkoholisten dricker! Men vi har under många år blundat, bortförklarat och "stannat kvar" vilket vi kanske ångrar..
Men se det som, att vi gjorde vad vi trodde var bäst, just då, med den vetskap vi hade tillgång till <3

Nej, Mysan, förmodligen är de inte samma män.. Men vi måste komma ihåg att vi inte heller är samma personer som vi var den gången vi möttes..
Många förbiser att vi själva utvecklas.. För att "lyckas" i en ny relation utan alkohol, så måste vi själva titta på vilka mönster vi bär med oss..
Det är ju inte alltid en dans på rosor, även om den beroende blir nykter?
Det är många förhållanden som spruckit även sedan alkoholisten blivit nykter..
Och ibland kanske de hade spruckit ändå? Människor växer ju ibland ifrån varandra..

Hoppas att det går bra!
Ja, det är ett stort steg och förmodligen känns det nervöst.. Skönt att insikten börjat infinna sig i alla fall/ e

Nej, ett medberoende-beteende kan ta tid att göra sig av med.
Ofta har vi ju förväntningen att det ska försvinna "på en gång", men riktigt så enkelt är det ju inte.
Vi kommer att falla i många fällor, men det fina är, att när man väl börjar bli medveten om saken så kan man välja, om man vill ligga kvar i gyttjepölen (och tycka synd om sig själv) Eller om man reser sig upp, borstar av sig och går vidare ;-)
Eftersom vi är individer, så är det inte så enkelt som "one-size.fits-all" utan vi måste hitta våra egna strategier, för hur vi arbetar med oss själva!
Vi kan få massor av olika tips och råd, men det är ju upp till oss att välja vad som känns bra och fungerar.
Kram /e

Boken anhörig har jag läst, den är verkligen jättebra. Tror djävulsdansen kommer med posten idag ?

Jag blir så arg å frustrerad på mig själv. Har lärt mig så mycket om alkoholism å medberoende, fullt medveten om situationen. MEN VARFÖR GÅR JAG BARA INTE HÄRIFRÅN????
VET ju att det inte blir nån förändring...jag blir galen på mig själv.. Har inget hopp kvar om förändring från sambons sida.
Vad är det som fattas för att kunna lämna? Antar att vi är många som skulle vilja ha ett svar på den frågan.
Älska och respektera sig själv är nog det som saknas. Hade man haft det med sig in i relationen så hade man inte tillåtet sig själv att hamna där man är idag.
Men det är ju inget man bygger upp på en dag. Man har ju med sig medberoende i bagaget oftast från barndomen redan så man kan/vet inget annat än att anpassa sig hela tiden. Är så less på det ?
BLÄ!!!!!!!

Håller tummarna för dig! Kram

Jag har inte varit så emotionellt engagerad i min "vän" längre. (Kallar honom inte längre min älskade). Blir lättare att förhålla sig till saker då.

När jag började ta avstånd började han engagera sig desto mer. Spännande hur vi är funtade. När han insåg att jag verkligen var på väg bort vaknade han. Han har även hållt sig nykter längre perioder än tidigare.

Vi ska resa bort tillsammans. Jag hade till en början förhoppning att vi skulle göra det som älskade, nu har jag ändrat inställning till att jag reser ensam, men kanske kommer ha sällskap. Jag räknar med att han kommer falla dit och dricka alkohol och det vi planerat inte gäller.

Tråkig inställning, men nödvändig om man umgås med någon som har alkoholproblem. Jag tänker inte låta hans alkoholintag förstöra min efterlängtade resa.

Det var länge sen jag var inloggad här men jag läser på forumet regelbundet. Tack för att ni delar med er av era berättelser!

Så klokt svar.Ja jag är mycket gladare idag och har mer ork och lust med saker.Ja det är väl så att det skall bearbetas ,vi träffades unga och levde ihop 28år och sista fyra åren var ju jätte jobbiga.Men jag är så otålig ibland för jag vill inte påminnas om honom för det gör mig bara arg fortfarande efter allt han ställt till med.

Hur går det för dig??? Här är bollen i rullning nu. Trolig skilsmässa på g. Men jag kan säga dig att jag är fruktansvärt nervös och orolig för barnen (fast min man är jag i nuläget inte orolig för att lämna med barnen) så käns det så SKÖNT att ha tagit beslutet och talat om att jag kommer flytta.

Jag hoppas att du oxå klarar av det. Det kommer lösa sig med barnen.

Styrkekram!

Bra gjort att hålla på din gräns! Starkt!!

ångrar mitt senaste inlägg, det blev tyst men han dök upp för att hämta lite prylar. I början inställsam men när jag markerade min gräns blev han arg och jag var både en jävla fitta och hora som kunde fara åt helvete. Trots detta höll jag mitt lugn och återupprepade bara min gräns. Det slutade med att det drämdes i dörrar och rivstart på bilen.

De är ju experter på att manipulera oss runt omkring. Genom att hålla sig "lugna" en period för att invagga oss i en sorts falsk trygghet...har genomskådat detta för längesen. Efter lugnet kommer stormen tillbaka med ny styrka... Jag fasar inför kommande helg redan, min sambo var ju faktiskt helt utan alkohol i lördags, så nu till helgen kommer väl hans belöning för sitt uppoffrande.
Det tar Aldrig slut på eländet, bara tillfälliga lugna perioder. Båda våra karlar skulle må bra av att åka på behandlingshem så dr verkligen kunde förstå problemet. Men det kommer aldrig hända i mitt falk.
Det är dags Nu att ta tag i våra egna liv ? vi har varandra här inne iaf. Lycka till, kram

Ja det är inte lätt det här. Tar på krafterna att vela hela tiden. Är det verkligen så farligt som jag tycker? Hur kommer barnen må om vi separerar? Hur kommer jag att klara av att se dem varannan vecka? Just den frågan skrämmer skiten ur mig rent utsagt.

Det är så mycket som rör sig i huvudet.

Jag har följt din tråd länge och jag tycker du har helt rätt. Nu drar vi!!!!! Jag vill inte åka bergodalbana längre.

Vi har absolut inga tillgångar att sälja av osv. Jag antar att han kan köoa ut en liten del av mig för våra gamla möbler vi köpt ihop. Men tvivlar på det. Tror jag får låna av ngn och köpa bas sakerna själv. Har hittat en ny bäddsoffa för ca 3000kr. Typ 200/mån. Det kanske jag klarar. Sitter konstant o letar möbler.

Livrädd för att jag kommer ångra mig när jag väl flyttat o kanske får tillbaka de gamla kännslorna igen. Just nu är de borta. Visst jag bryr mig. Han är barnens pappa och vi gifte oss för inte så länge sedan. Men det är allt jag orkar med just nu.
Känns som om det vore enklare om han fortsatt dricka mycket och blivit arg elker dricker redlöst i veckorna.
Han har ju minskat ner men det räcker tydligen inte för mig.

Så nu då? Säger jag så här: jag vet att du minskat ner o inte blivit arg men det är fortfarande jobbigt för mig. Ovissheten. Jag vet att du tycker jag ska vänta tills du gör ngt dumt igen men jag klarar inte det. Nu får du välja att sluta dricka i 1 månad eller så flyttar jag omgående.

Alla dessa funderingar.

Fortsätt kämpa på nu trollis! Jag håller tummarna för dig.

Vi sitter i samma sits du å jag, stanna-lämna berg å dalbana.
Känslor som river, sliter å gör fysiskt ont emellanåt. Jag har inga barn tillsammans med min alkoholist, tack å lov, antar att det är lite tuffare för dig.
Tänkte på en sak när jag läste din tråd: han säger att han inte varit full å elak sen jul men fortsätter dricka. Min sambo säger exakt samma sak, men dricker ändå, full varje helg, dricker varje dag efter jobbet. Bara för att det inte har inträffat något så betyder ju inte det att läget är lugnt. Händer det inget när sambon är full anser han att det varit lugnt....för honom kanske, men absolut inte för mig. För man vet ju aldrig när det slår över å humöret ändras...
Just nu väntar jag oxå på svar ang en lägenhet...men tvivlen finns ju hela tiden. Vågar jag? Hur kommer jag att må? Hur ska det gå för honom? Ja, listan kan göras hur lång som helst med det som pågår inombords.
Jag tycker vi gör så här, både du å jag..vi flyttar, lämnar våra alkoholister så de kan antingen fortsätta eller vakna upp å ta tag i problemet. Min sambo tänker inte sluta dricka, han har sagt många många gånger att det får bli lugnt nu framöver...men dricker gör han lik förbannat. Det han anser vara lugnt är att han är småfull bara!!!! Sjukt!!!!
Det är verkligen inte lätt att lämna men jag tror att det är den enda vägen att gå. Tillbringa resten av livet med alkoholisten å må som jag nu pga honom, det är inte värt det. Jag ska ta tillbaka mig själv. Du verkar ha funnit en styrka iaf, jättebra! Stå på dig i din kamp, kram ?

Så frustrerad o trött. Har börjat kolla på möbler. Svarat på en annons. Klarar jag avbetalning på en bäddsoffa?
Många tankar o mycket magknip.

Etanol, ska kolla på den oxå, tack för tipset. Slukar allt jag kommer över som kan hjälpa mig?

Blåögd, tack för påminnelsen ? kom just hem från gymmet med en ny styrka inombords ?
Nej, så vill jag absolut inte leva mitt liv. Tänk så fort man pendlar upp å ner, det hjälper enormt detta forum å allt stöd här inne.
Just nu, glad å stark ?
Kram kram

när jag började skriva till dig strax innan jul. Minns du känslan hur det var när han lämnade dig själv över julen, hur mådde du då? Är det så du vill må och leva för snart är det påskhelg efter det kommer midsommar. Jobbiga beslut måste tas men ännu jobbigare att leva kvar då du långsamt bryts ner. Skickar en skyddsängel med styrka till dig!

Jag har läst boken och den var mycket bra! Kan också tipsa om Carina Bångs bok "Släpp kontrollen - Vinn friheten! Jag beställde den på hennes sida: (redigerat av alkoholhjälpen, tack för att ni ger tips och råd till varandra vi väljer dock att ta bort länkar som leder till exempelvis bloggar som säljer produkter, allt från böcker till preparat, vi gissar att ni hittar boken ändå!)

Jag är på språng men tittar in senare.. Ha en fin dag <3 /e

Och idag tror jag du är mycket mer balanserad och GLAD :-)
Såna drömmar är inte roliga, men se det som att din hjärna bearbetar saker medan du sover..
Kanske är det själens sätt att rensa ut sånt som inte längre behövs ;-) Så slipper du påverkas på dan, när du behöver få bygga på ditt nya liv!
Vårt medberoendemönster får vi ju alla jobba med på olika sätt.. Det försvinner ju inte vare sig vi separerar eller den beroende blir "nykter"..
Önskar dig allt gott! <3 /e

Hemska drömmar som känns så verkliga.
Är tillsammans med min gamla man igen,han är otrevlig och dricker och smusslar med alkoholen precis som det var i verkligheten för två år sedan innan vi skildes åt.
När jag sen vaknar och inser att det bara var en dröm är det en sådan lättnad.
Men drömmer om honom alldeles för ofta,VILL inte bli påmind om honom.
Mår bra på dagarna,vet inte hur jag ska få bort drömmarna.Just nu mår jag riktigt bra annars.Har börjat komma igång med träning,har nystartat om jobbet på nytt ställe och det känns jätte bra med min nya kärlek.

Tack Stina!
Jag vet att du har rätt, kan ju aldrig hitta mig själv i detta destruktiva förhållande.
Har just beställt boken djävulsdansen, har du läst den?
Den ska vara väldigt bra har jag hört. Känner att jag befinner mig i en svacka just nu å grubblar över precis allt, men jag reser mig snart igen. Ska snart dra iväg till gymmet, fast det bär emot nu, men vet ju hur bra jag mår efteråt? du fick mig att vakna till idag när jag läste dina ord, tack ?
Är nog det här med lägenheten å ev flytt som fått mig ur balans. Men men, skit i det Nu...säger jag till mig själv...iväg å träna i stället, låt inte hjärnan ta över hela tillvaron..
Nej nu jäklar ?? träna bort rädsla, oro å ångest.
Ha en fin dag Stina ? kram

Hej blåögd ?
Jag vet ju innerst inne att jag egentligen inte har något val, om jag inte ska gå under helt.
Jag blir så arg på både mig själv och sambon, när han "offrar" sig å gör saker för min skull. Det är ju i själva verket inte för min skull, han gör ju bara så för att dra in mig igen å jag låter det ske, tar tacksamt emot, suger åt mig som en svamp. Man är ju svältfödd på sånt man mår bra av.
Att anpassa sig efter hans humör är ju knappast bra, man trycker undan sina egna känslor hela tiden. Inte konstigt att man inte längre vet vad man känner, vill, tycker tänker mm. Har varit styrd så länge att man tappat sig själv.
Är så trött på berg å dalbanan. Skönt att jag är sjukskriven nu så jag tid att tänka, försöka bena ut mina egna känslor.
Du kämpar på hårt, blåögd, starkt gjort av dig. Jag hoppas att du landar i lugnet helt å hållet snart.
Kram kram

Så jag känner att han inte riktigt har förstått hur stort det här är för mig. Så ikväll skrev jag ut medberoendechecklistan. Jag kryssade för ena och han fick kryssa i en. Inte utan protest. Vi har ju pratat om det här. Tycker han.
Jag fyllde i 3 som inte han gjorde. Luktar du på min andedräkt??!!

Jag sa att ja, vi har pratat om det här och vi kommer prata om det igen tills vi har löst detta. Problemet uppstod ju inte över en natt så det fixas ju inte över en natt. När just det svarade han. Med andra ord måste jag ge honom mer tid att minska drickandet och lugna ner mig lite.

Jaja. Tyckte det var lite komiskt i det hela att han tyckte att det var färdigpratat.

Little does he know!!

Suck.
NÄr jag av vana tittar in i skåpet på fredag eftermiddag ser jag att whiskeynivån har ökat. Fast en konstig mängd. Inte en hel flaska. Jaha. Tar en tur och letar lite. Hittar gömman. En hel oöppnad flaska samt en petflaskor med äppeljuice. Som inte är äppeljuice. Luften gick ur mig. Ringde mina 2 vänner som är insatta och ventilerade lite för att kunna hålla mig tills barnen somnat.
Lägger yngsta och tittar sen på fortet med andra när jag hör skåpet öppnas. Går ut i köket. Lugnt o sansat (om ni frågar mig) säger jag att jag såg att whiskeynivån har ökat igen. Har du varit på systemet i veckan? Viss tvekan men sedan erkände han.
Jag säger att om det här ska fungera kan det inte vara några lögner och smygande utan raka rör. Han börjar nog känna sig attackerad . Han säger att han fyllde på med en liten flaska. Ok säger jag. Så det finns inget någonstans ? Ljuger mig rakt upp i ansiktet. Jag talar om att jag hittat gömman.
Det är ju bara gömt pga att jag gör sån stor sak av det hela. Han ville inte jag skulle se.
Så eftersom det är ett problem så tror du att det är bra att ljuga och gömma???

Jag var så besviken. Men i slutänden hade vi ett långt o bra samtal i några timmar. Han mkt bekymrad arg över att jag har koll på alkoholen. Han har nog inte fattat att jag faktiskt märkt den.

Jag planerade då att åka o börja handla möbler. Har hittat en annan light som jag håller tummarna för. Ledig redan 1/3.

Men i samtalet pratade vi mkt om att han har ju inte varit arg o full sedan jul.

På fredag dag hade han ringt o vill vi fixa barnvakt och göra ngt kul. Det är väll välbehövligt? Ja sa jag. Tänker att jag ger det lite tid och allt jag har och kan då med gott samvete gå om det inte fungerar.

Det var innan gömmorna.
Tar tur till second hand på lördagen men hittar inget. På kvällen dricker han 3 drinkar. Sedan ber jag när jag lägger mig att det är sista. Och det blev det. Jag erkände att jag ej kollat barnvakt till 'idag' eftersom jag trodde inte det skulle bli ngn data. Jag talade även om för honom hur nära det var att jag köpte möbler till mig idag. Förstår du hur nära det är?

Jag är så trött på att ena stunden vilja stanna och nästa inte kunna flytta snabbt nog. Intresseanmälan för lightning går ut på fredag. Så vi hinner ju med en helg till.

Mamma frågade vad yngsta önskar sig. Fyller i mars. Hon vill inte köpa onödiga saker. Nästan så jag sa att han kommer behöva allt till ett rum. Men det gjorde jag inte.
Gick igenom ekonomin när jag betalade räkningarna. Skrämmande. Hur ska det gå? Just nu är jag bara allmänt irriterad på allt han säger och gör.

En dag i taget.

Kram på er!