Senaste kommentarerna i forumet

Någonstans när vi bryter upp, så inser vi ändå att det inte är från samma person som vi blev tillsammans med. Inte samma person som vi en gång förälskade oss i..
Ja livet ÄR föränderligt och egentligen är inte vi heller samma personer..
Den personen "då" får vi aldrig mer tillbaka (oavsett om de lyckas bli nyktra eller ej!)
I vissa fall, kan en del efter lång kamp få tillbaks en ny person, att lära sig att älska och få tillit till.
Men i många fall så inträffar inte det.
Vi kan sörja det liv vi drömt om, men vi kan inte få det tillbaks. Vi måste helt enkelt skapa oss ett nytt liv! (det är det ju ingen annan som gör åt oss, och det ska ingen annan göra heller)
Börja med små steg! Du har ett helt nytt orört liv framför dig!
Skit i att ta med dig ryggsäcken med tråkigheter och gamla uttjänta mönster! (och framför allt, önska dig inte tillbaks till något som, handen på hjärtat, visade sig destruktivt och icke fungerande)
Tacka för det som var bra! Släng det som var dåligt Ta lärdom av det du gått igenom!
Du har ju gjort ALLT vad du varit kapabel till med dom förutsättningar och den kunskap du haft!
Du har helt enkelt inte kunnat göra annorlunda, med dom förutsättningar du haft!
Fortsätt gärna att läsa och skriva! För som medberoende så tar det ett tag att bena ut sina egna mönster.. (tyvärr blir man inte kvitt alla sina medberoendemönster bara för att man på det ena eller andra sättet blir kvitt alkoholisten)
Om inte annat så slipper man sitta fast i en liknande relation i framtiden...
Lita på magkänslan och inse att livet har sina dalar och uppförsbackar, för att vi ska kunna njuta av resan utför! Utan de tråkiga och gråa stunderna skulle vi inte veta vad som var riktigt roligt..
gonattkram kära kämpar! / e

Tack malo71 för att du skrev ?. Uppskattar det.

Nä jag orkar igentligen inte. Men hur gör jag med barnen? De är ångest att de ska vara ensamma med honom. Vem tar ansvsr då?

... och oj vad jag känner igen mig.

Kan bara säga – lyssna inåt.
Som så många andra har skrivit på diverse ställen här på forumet så ställ inte ultimatum om du inte kan/orkar fullfölja.
Min botten kom och passerade. Jag ställde ultimatum "Sluta smygsupa annars åker du ut" som jag inte fullföljde. Gång på gång.

Jag fick problem med panikångest.

Jag tolererade ett beteende som jag egentligen inte accepterade.
Jag var inte ärlig mot mig själv.
Gör fruktansvärt ont att släppa taget om honom, men tror och hoppas att jag vinner tillbaka mig själv.

Kan du se er leva likadant om 5 år? 10 år? Orkar du?

All styrka till dig oavsett vilken väg du väljer.

Kram!

Känns som jag hoppar utan fallskärm. Men man kan ju landa i nån mjuk buske....
Tack för dina ord Jonan och stor kram tillbaka.

Undrar igen när min botten är. ?

Vad du är stark! Det blir säkert inte lätt alla gånger men tänk vad du slipper.
Önskar jag var lika stark. Kram

Fy vad tråkigt. Förstår det här med att han inte är en dålig person han lagar mat, han städar bäst, han gör allt å jag är otacksam å kinkig som inte kan låta honom dricka lite.

Det går ju bra det här. Inte. Kom hem efter en tur till köpcentrum vid 19. Vem har då druckit öl? Bra gissat.
Han lovade att dra ner på drickandet, inte dricka fort (oftast då det blir tokigt) och att inte dricka innan barnen lagt sig.
Idag tittade han på film med yngstaa barnet och öppnade en öl. Tänkte inte mer på det. Äldsta hade en kompis här.

Jag märkte att ölen är borta. Frågar. Han tycker att eftersom han inte är onykter o inte drack igår så gör det inget. Jag är inte glad. Inte ens en helg klarade han att hålla sitt löfte.
Jaha. Sa han det är väl tillräkligt för att du ska flytta va? Du sa ju det. Jag är en sådan dålig person. Lagar aldrig mat osv. Måste vara jobbigt att komma hem o maten väntar på bordet.

Men. Nu är det ju inte det det handlar om direkt. Blir så trött.

Slutstadiumet? Hur ser det ut? Är det när alkoholen slutar att ha sina ev positiva effekter på alkoholisten och det bara bär utför? Att han måste sluta nu eller gå under? Han är själv orolig över hur alkoholen påverkar honom nuförtiden. Han har som jag förstått druckit sedan han var ca 14. För 17 år sedan diagnostiserades han som alkoholist.

är på rätt spår. Håll taget! / mt

Tittade tillbaka i din tråd Trollis och såg två bra saker du skrev i början: 1) du kan bo i huset med exet (barnens far) tills du hittar nåt eget. Du skrev att du tvekade pga nuvarande sambon. Om läget blir kritiskt, tveka inte! 2) när det blev ansträngt hemma tog du en lång promenad och det hjälpte. I kombo med Ullabullas tips, som jag helt stöder, kan det vara riktigt bra.
Viktigt: som 'etanolen' och många andra har erfarenhet av, när det blir uppenbart att du är på väg bort blir situationen mer tillspetsad och kan lätt gå över i aggressivitet. Det viktiga är att du har bestämt dig och står fast inom dig medan du söker bostad och lösningar.
Önskar dig en lugn vinterdag! Kram / mt

Tack, e. Jo, han har lovat att dricka mindre när barnen är med. Så det kan ju tolkas som att han redan sänkt ribban från måttligt drickande till måttligt drickande när barnen är med.

Han sa att hans kollegor blivit besvikna när han sagt att han skulle vara nykter på tjänsteresan. Jag sa att de hade nog förstått om han berättat om hur det är. Då verkade det som att han på riktigt inte förstod vad jag menade. Verkligheten är subjektiv. Han är ju nykter fler dagar än han dricker. Alltså har han inte problem.

Jag tror att du har bestämt dig i ditt inre och överlämnat ansvaret.. Men det betyder inte att det inte blir fler listiga förhandlingar och köpslåenden.. ;-)
Ibland om de mest udda saker..
Önskar dig lycka till! Det är alltid kul att se hur det artar sig och för din del så har du hunnit långt på ganska kort tid <3 Satt själv och läste tillbaks i mina trådar och fick en del tankeställare.. Jag är oändligt tacksam att jag kommit dit jag kommit idag!

Han vet att klarar han inte det här så packar jag o flyttar. Hoppas iaf att det gått in...
Jag har is i magen känner jag. Att jag tagit beslutet att fkytta om det inte fungerar och fortf kollar boende gör faktiskt att jag känner ett inre lugn. Det här kommer jag klara om det blir så att jag behöver flytta.

Trist, när det raskt är tillbaks i gamla hjulspår..
Sköt om dig jonan/ e

Jaha.. jag ser att försöken till förhandlingar har börjat.. (förhandlingar om en "accepterad" nivå av drickande) Och då är de inte beredda att sluta dricka helt..
Jodå, vi hade också några sådana.. Att "prata med tredje part" för att få en "second opinion" betyde i hans fall, att låta bekanta (som jag misstänker också har alkoholproblem) komma över varpå han ställer frågan: Inte dricker väl jag för mycket? och det är väl rätt normalt att man vill festa till ibland.. ? Jag sköter ju jobbet..
De tittade naturligt vis på mig som om jag kom från en annan planet, när han insinuerade att jag fått en knäpp och ville att "vi" skulle bli helnykterister..
Naturligtvis så höll de med honom. Han var ju på sitt allra trevligaste humör.. Och efteråt så konstaterde han triumfernade: Där ser du, jag behöver inte alls sluta dricka! Jag behöver bara minska ner en smula.. Jag kan dricka lite "lagom", så jag får ha nån liten guldkant kvar..
Lagom, när han "pratade" om det ansåg han vara 2 stycken 7,2:or per kväll eller en liten flaska vin. I realiteten visade det sig att det oftast blev det dubbla och lite till..

Sedan fick han för sig att det åsynen av drickandet jag inte tålde, så då lovade han att "åka bort" och festa (dessutom, hade han räknat ut, att jag inte skulle se hur ärkefull han blev vid såna tillfällen)

När han varit hos läkare efter sin rattfylla (så tror jag han ljög, både om mängderna han drack och hur det kom sig att han sätter sig i bilen, ett par timmar efter att ha hällt i sig MINST en flaska vin)
Han redovisade det nämligen som : Att han INTE var alkoholist (eftersom han inte hade något "sug") Att han var medveten om att han låg på en risknivå, men att han inte hade några problem med att dra ner.. Och då hade läkaren sagt att han inte var alkoholist! (undrar just om läkaren sa något om "beroende"..)
Vid ett tillfälle när jag var med till läkare pga en annan åkomma, så frågar läkaren (lite generat) om alkoholvanorna och säger.. Ja, det har ju blivit nya regler så vi måste fråga..
Eftersom han såg proper ut, och var nykter, inte bostadslös eller arbetslös( eller hade hög sjukfrånvaro) så utgick läkaren från att han inte hade problem.
Min fd, svarade nämligen att han gärna unnade sig "ett glas rött till maten", men aldrig starksprit, för det var han inte förtjust i..
Och den dumma kossan (trots att det var en man) till läkare frågar inte efter antal glas/ mängd och hur ofta det dricks vin.. Eller om det dricks mycket annat..?!
Så om din magkänsla säger att han druckit, så har han det med största säkerhet! Problemet är, att när de druckit under en längre period, så blir toleransen otroligt hög, och de kan ha druckit rejäla mängder utan att det egentligen syns eller luktar speciellt mycket alkohol..
Troligen tycker han att han varit jättelistig som kan lura dig, eftersom du inte har några "bevis".

Och att sas "leta" efter bevis är lönlöst! Och det gagnar inte heller nykterheten i någon omfattning har jag märkt!
Mitt ex, kunde blåneka, trots att han var uppenbart mer än salongsberusad.. (ja tom när det stod ett halvfullt vinglas framför honom, när jag kom hem)
Vad detta förnekande egentligen tjänar till vet jag inte. Jag tar det som att de inte lurar någon annan än sig själv!
Sedan ville han ha löften om att jag skulle stanna för att bli nykter, för annars "var det ju ingen mening".. Nope, gick inte på den heller.. Till hans stora förtret..

Har inga råd att ge, mer än, Ha is i magen se närmsta tiden an! (för en alkoholist är en vecka en hel evighet..)
Kram/ e

Tack etanoldrift ?. Nä vi har inte pratat, finns ingenting att prata om. Redan sagt allt. Han vet.
Med min magkänsla så kan jag säga att han har druckit ikväll och tjattat med andra tjejer igen. Känns så.
Så tråkigt och krossande ?
Men inget nytt

Tisdag. Så besöket hos läkaren kändes jättebra. Superbra läkare. Vi hade en bra diskussion senare på kvällen och han ska försöka fixa detta. För han vill inte förlora mig etc.
Ok tänkte jag. Vi har ju inte kommit så här långt innan så han kan få en chans.
Onsdag. Ytterligre ett lugnt samtal om hur han ska gå till väga. Jag tycker sluta helt ett tag för att sen se om han kan dricka socialt igen vhan tycker han kan minska någon drink/ öl och dricka långsammare så han kan njuta mer.
Efter ytterligare samtal tycker jag att gan säger. Vet du vad. Vi ska ha familjehelg. Jag ska sova ordentligt mm. Jag fatrade att han sa att det blir ingen alkohol den här helgen. Kändes bra naturligtvis. Han föreslår att vi ska gå och prata med mågon tillsammans. Och inte bara om drickandet. Utan för att få en tredje åsikt. Helt ok för mig.
Torsdag. Han undrar om han kan gå på bio med kompis på sön. Det är klart sa jag men kommer du kunnagå ut o äta innan utan att dricka? Han såg på mig som om jag var en utomjording. Det har han aldrig sagt att han inte ska dricka. Han ska dricka mindre. Och efter barnen lagt sig. Besviken naturligtvis.
När jag kom hem idag tycker jag att han beter sig som om han druckigt men fortf på bra humör. Han blånekar. Jag tror han ljuger men har inget bevis.

Nu sitter jag hos ena barnet och funderar på hur kvällen ska arta sig. Snart kommer andra barnet hem.

Iget som fixas över en natt det här.

Så letandet efter lägenhet fortsätter.

Såg att Ullabulla redan kommit med ett bra tips!
Jodå, jag hade det också hett om öronen under en period, innan jag flyttade.. Inte alltid lätt att svälja och huka sig, men jag försökte efter bästa förmåga.
Det var nämligen de råd jag fått från andra med erfarenhet av alkoholproblematik (både medberoende och före detta alkoholister)
Troligen så känner han på sig att ert förhållande eller åtminstone ert gemensamma boende är på fallrepet.. Sådant brukar inte gillas av alkoholisten eftersom de gärna vill ha full koll (och bestämma) Så det brukar köra alla tänkbara knep i olika varianter för att få det som de vill ( förhoppningsvis så lyckas det inte!)
Du får försöka hålla ut, använd forumet att spy ur dig på.. Det gjorde nog jag under en period.
Hoppas att du har någon annan som du kan prata med också (Al-anon?)
Trösta dig med att det inte är ditt fel i alla fall!
Det beror INTE på dig att han dricker, det är ett beslut som han tagit själv! (och han vill inte sluta!) Du tvingar inte honom att dricka, men du behöver heller inte godkänna att han gör det. Däremot kan du inte hindra honom..
styrkekram så länge!

Tack för tipset ullabulla! Jag ska prova det nästa gång ? hoppas jag klarar det bara.

Om du testar att inte gå i försvarsställning.
Utan säg typ: Oj vad trist att du känner så.
Men vad tråkigt att du upplever mig så dålig.
Dvs ta udden av vad han säger till dig och låt det studsa tillbaka till honom.
Kanske inte alls funkar,men då får han liksom själv ta ansvar för vad han spottar ur sig till dig.Du tar inte på dig det,utan riktar det tillbaka till honom och tar på dig din osynliga heltäckande kroppsstrumpa som inte suger åt sig av elakheterna.
Kanske funkar?

Etanolen, jag har en fråga till dig. När sambon är halvfull å humöret börjar svänga så kan han attackera mig med anklagelser å nedvärderingar...hur i hela världen står man emot det???
Det bara kokar i mig när han blir sån, vet att han bara triggar igång i mig. Så svårt i dessa lägen att inte säga nåt tillbaka...det är då cirkusen kommer igång på riktigt.
Har du nåt tips om hur jag kan bemöta det på ett bra sätt?
Igår blev han arg för en skitsak å sa hur värdelös jag är på i princip allt. Jag blir både skitförbannad å ledsen samtidigt ? såååå jävla jobbigt när han blir sån.
Kram igen till dig kloka fina medmänniska ?

Hej etanol! Jag är här ? min sambo har varit "sjuk" hela veckan nu, vilket jag inte tycker om. Det är ju min tid. Anledningen till hans sjukdom är att han har väntat på att få tillbaka sitt körkort som kom igår.
Han har druckit varje dag men inte blivit full förutom igår....suck!
Trodde aldrig han skulle få tillbaka körkortet då han satt i fyllecell i somras, under sin villkorliga dom (grov rattfylla)
Men han klarar sig undan det mesta, tyvärr.
Annars har det inte hänt så mycket, inget boende har dykt upp heller. Men nu är snart helgen här igen å sambon har som vanligt inga planer på att vara nykter...!!!!
Själv är jag helt slut, ingen energi eller lust till nånting. Jag behöver mitt eget liv för att kunna läka.
Men allt har sin tid...i slutänden blir allt som det ska.
Stor KRAM till dig ?

från mig.. Ja, när vi väl har börjat lära oss hur vi fortsätter att klättra, så hindrar det oss inte från att halka tillbaks ibland..
Men vi tar oss upp mycket fortare.. Dessutom trillar vi sällan lika långt..
Tycker absolut att du är värd dina klappar! /e