Senaste kommentarerna i forumet

Puffen
Du tar upp lögnerna nästan direkt, och det är så det är: ljugandet är det normala i ett förhållande med en alkoholist. Alla projekt och överenskommelser som du gör tillsammans med honom gör du i själva verket bara med dig själv. Du blir ensam. Han gör sina projekt tillsammans med alkoholen.
Du skriver att han är ca 30 år så jag antar att du är i ungefär samma ålder. Vill du ha barn? Vill du ha barn tillsammans med HONOM, alkoholberoende? Tycker du att han passar som pappa? Vill du bli gammal tillsammans med honom, alkoholberoende?
Hans fysiska aggressivitet gentemot dig..vaknar alarmklockorna inom dig? Vaknar dom?
Han tycks vara på gång att göra om det att döma av telefonsamtalet du refererar om. Han har gått över en gräns. Om det handlade om din syster eller din allra bästa vän, vad skulle du säga?
VAD får du ut av honom? VAD ger han dig som skänker dig..det som du inte vill mista?
Du gör helt rätt att 'inte vilja mer'.
Du ska vara rädd om dig, kom ihåg det! Var rädd om dig.
/Med önskan om ett gott liv, Ursula

Hur har det gått med allting? Är han kvar på psyket?

Du har verkligen försökt att skydda ditt barn och samtidgt försökt påverka din partner att sluta dricka alkohol. Nu stannar du upp. Du har modet att blicka tillbaka och se att det du gjort inte haft den effekt du önskat. Nu vill du göra annorlunda och du börjar fundera på vilka möjliga vägar du kan ta. Att vara en god förälder är viktigt för dig.Du har en klarsynt dotter som tydligt markerar att hon inte mår bra av situationen. Fint!

Socialtjänsten omhändertar inte barn som har en ansvarsfull förälder. Jag hoppas att andras berättelser här på forumet kan stötta dig inför de beslut du behöver ta. Igen, ett varmt välkommen.

Vänligen Li-lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag vill bara säga att jag känner igen mig ii nästan allt du skrivit. Jag tänkte också som du att jag skulle vänta tills barnen blev stora, men det blev aldrig rätt tid punkt. Det blev jul, midsommar, någon fyllde år osv o då kunde jag ju inte göra det. Men till slut blev det bara för mycket o jag stod inte ut längre. Känslorna hade också försvunnit. Så jag tog steget tillslut efter mer än 20 år! Det är jättejobbigt men jag har inte ångrat det. Det är ca 11/2 år sen nu. Mitt ex drack inte bara på helgerna utan nästan varje kväll även om han skulle jobba tidigt. Han blev en hemsk person när han drack! Han valde spriten! Jag gav honom så många chanser men han kunde inte sluta och han dricker fortfarande. Du ska inte stå ut med hans beteende, du är värd bättre!
Kram Izzy?

Härligt att höra att du valde din familj. Jag har hotat att lämna honom men det är som om han vet att jag aldrig kommer att våga göra det. Han säger ofta att han inte kan leva utan mig o att jag stått ut i alla år. Jag tänkte att jag skulle lämna honom när barnen var stora om han inte bättra sig. Dom är det nu men jag är fortfarande kvar. Jag trivs så bra med livet i övrigt. Har underbara barn o även små barnbarn nu. Ett jobb som jag trivs med.Några nära vänner( dom vet o frågar ibland hur det är)Känner att jag inte orkar med att skiljas o sälja hus o allt vad det innebär. Men ändå vill jag inte ha det så här. Varför förstör han vårt liv vi skulle kunna ha det så bra? Man bli också så hemmablind ser inte alltid att han druckit. Andra ser men inte jag. Känner mig så lurad ibland.( Därför jag går o kollar om det minskar i hans flaskor...)

Dela saker med andra är bra man minskar sin ryggsäck. Jag tycker dock att du ska prata med någon om detta. Jag är själv nykter alkoholist så jag vet hur din man tänker har gjort samma saker själv är nästan som att läsa om sig själv. Jag vet hur snabbt det kan förändras. Även om du tycker om din man så är ju inte hans beteende så bra för er. Få vänner, skämmer ut sig isolering mm mm jag förstår inte själv hur min fru stod ut med mig. Allt Vänder för mig när hon ställde ett ultimatum. Mig eller spriten. Jag valde min familj. Personligen tycker jag inte inte du ska nöja dig med ok veckodagar.

Tack för ditt svar.Att jag har orkat är för att det är bättre i veckorna. Kan inte dricka så mycket när han ska jobba. Förr jobba han mycket hemma hade alltid nya projekt med huset.( drack då också) Nu kollar han tv o går upp o lägger sig kl 20.(Måste kunna köra bil dagen därpå )Han säger inte mycket utan är lugn... På helgerna går han upp tidigt o går o smygsuper. Han kan jobba med nåt o sen går han o sover ett par timmar. Pratar mycket ,irriterar sig på småsaker o vill diskutera. Blir ofta arg. Barnen vet om hans problem o tycker det är jobbigt.Men svårt att prata med dom om problemet ( det är ju deras pappa)Släkten o vännerna vet.Han skämmer ofta ut sig inför dom. Har några få vänner kvar.Han vill helst inte umgås med någon. Blir vi bortbjudna på nån större fest så dricker han nästan ingenting o vill gå hem tidigt.( när jag har som roligast) Han kan skärpa sig ibland om vi ska åka iväg nånstans o han kör dit. Men vill hem så fort som möjligt...Jag känner att jag tycker om honom när han är nykter men inte när han dricker...Jag ringde till en alkoholklinik en gång.Först började jag gråta men tillslut kunde jag berätta. Det kändes skönt. Jag fick avbryts samtalet då han kom hem. Har sen inte riktigt orkat ta tag i det igen. Kände att jag skulle må så dåligt o bli så ledsen. Känns skönt att skriva här.Det kanske kan ge mig kraft att söks hjälp.

Ja hur länge kommer du orka? Om man läser mellan raderna har du kapitulerat sedan länge. Måste vara jobbigt med allt kollande för du vet ju hur han blir. En fråga som du själv måste fundera på. Vill jag leva så här resten av mitt liv? Att förändra hans beteende att dricka ja det fixar du inte, han måste själv knäcka koden. HAn verkar sakna vilja att sluta dricka/minska sitt drickande. Jag tycker du skall söka upp al-anon, dett är AA fast för medberoende/personer som lever med en som missbrukar.

Min man bad om att få åka på en resa med sin bror som 50-års present/ verkade bra allt men jag varnade honom för frestelsen att dricka/ han kom hem och jag fråga har du druckit ja sa han bara två öl både fredag å lördag/ blev så fb han är alkoholist alltså nolltolerans/svårt att fatta tycker jag/jag avstår också att dricka för hans skull helvete.....

Tack för kramen! Den värmer. Som tur var hade jag skrivit inlägg nr 79 innan jag visste det jag skrev i nr 80. Det bara bekräftar att nu finns det absolut inget att hoppas och drömma om längre.

Tack för mig!

Blir ledsen när jag läser din förtvivlan och finns inget att säga, så skickar en kram

.

Jag är i chock! Fick just reda på att idag reser han på semester med sitt ex som det tog slut med för ett och ett halvt år sedan!

Snabba puckar! Kan säga att det var inte en av kvinnorna som han var med, för mindre än en månad sedan...

Vi har haft en bra mess-tråd idag. Det finns ingen framtid för oss. Han är arg för att jag har klampat in på hans revir. Han säger att viljan att bli nykter måste komma från honom. Det vet jag också. Det är bara att när man sett någon försöka, och försöka och varje försök gör att kvicksanden drar ner personen djupare då måste det till någon utifrån som påverkar händelsen.

Jag har raderat telefonnummer nu. Jag har dolt honom, men inte blockerat honom från mitt liv. Jag har bett om återkoppling hur hans liv ser ut framöver. Jag vet att jag kommer undra. Han kommer inte längre finns som en del av mitt liv.

Jag ska gråta mer. Sörja ordentligt. Jag har gråtit mycket denna helg, och mer kommer det bli. Det kommer inte bli lätt, det vet jag men "Snipp, snapp, så var sagan slut".

Tack, önskar dig detsamma, en bra dag! Och kanske fokus på det bästa i livet, vad det kan vara för dig..

Ja, det är förvirrande.
Apropå att din man lyssnar utan arga protester tror jag hör till ett tillfrisknande. När humöret är normalare. Jag ser det som att alkoholen inte längre är och förstör i 'humörområdet' i hjärnan.
Ja, förbättring är glädjande, i vilket fall som helst.
Ha det bra idag!

Det var bra gjort av dig. Du har gett henne en stor möjlighet att få ordning. Jag hoppas innerligt att hon använder sig av den.
Jag önskar dig en bra söndag.

Jag klara inte att laga mig den här gången, efter sammanbrottet i januari. Min man har 'läkt' efter återfallet och han skämtar och låtsasboxas mot mig och så, vill ha skratt från min sida. Men det är svårt. Förr skulle jag ha varit så lättad och glad att det hemska var över, men denna gång...
Härom kvällen läste jag en diktsamling av en äldre man om saknaden efter sin bortgågna hustru. I varje dikt skrev han hur mycket han saknade henne. Dikt efter dikt. All den kärlek som fullständigt flödade ut. Saknaden efter henne, alla små gester de hade visat varandra i vardagen över kärleken till varandra. Och saknaden. Och hur de goda minnena hjälpte honom att leva vidare, lite gladare. Så blev det inte för mig. En våg av någonting sköljde över mig. Jag blev så ledsen över mitt eget liv, vårt liv. Det hade kunnat vara annorlunda. Och jag tror att jag sörjer. Sörjer. Jag är i sorg. Så när maken kommer och låtsasboxas stämmer det ju inte!! Lite komiskt också!

Bra att du hittat strategier som hjälper dig att stänga ut det "onda"
Jag har själv jobbat med att släppa kontrollen över det som inte är mitt, som hans destruktiva beteende - det är något han får bära, jag behöver inte ta det!
Inte lätt när man har med en missbrukande person att göra.
Försöker tänka - det är hans "sjuka personlighet"
Att tydligt visa att man vare sig vill eller tänker närvara i detta kaos är bra, man måste hitta sin fristad på nått vis.

Styrkekram till dig och fortsätt dela med dig det är också en hjälp / kraxen

Helt sjukt ! Har haft sån ångest hela dagen och det bara kretsar kring honom. Och så ringer han och undrar om några saker som han behöver nu när han flyttat . Vips är all ångest borta och jag fungerar hur bra som helst . Bara för ett samtal ?????

...jag känner inte min man helnykter. Vem blir han? Vem KAN han vara?

Är det permanent också mån tro?

Håller med dig Ursula, man kan undra vad som personligheten och vad som är sjukdomsbilden.

Förvirrande.

Men förändring till det bättre är ju glädjande!

Det går kanske att utvecklas om man vågar och vill, även om man passerat 50.

Mirakel sker, typ... Idag berättade min man/pappan själv en historia om mjukis-tigern, istället för att få ett argt och okänsligt utbrott på tjatet/gnället!

Jag tog även upp att jag vill köpa ut hans del av lägenheten, och han lyssnade utan att snoppa av mig med arga kommentarer och protester!

Är det kanske nån typ av tillfrisknande vi ser, nu efter snart två vita månader? Ett jämnare humör...

!!!

att man måste komma på det inifrån.Jag har gått igenom min gamla berättelse och såg redan tidigt min koppling till att jag var beroende av honom på samma sätt som han var beroende av alkohol.Men ändå tog det flera månader till innan polletten verkligen trillade ned.
Jag ville så gärna kalla det kärlek.
Men jag tror att medberoendet/drogen exet var minst lika stark magnet som själva kärleken som jag också var tvungen att ta adjö från.

Så det är liksom många steg på vägen och precis som för alkoholisten så måste vi också på ytan inse att vi måste avstå kontakt.
Sen måste det sätta sig medan vi gör en massa misstag och faller.
och till slut kan vi förstå infrån och ut att det är kanske inte så mycket mannen utan beroendet i sig som gör det så svårt.
Just kasten mellan himmel och helvete.
Hopp sorg och glädje som liksom hindrar oss från att tänka klart och se klart.
men du är på mycket god väg skytt.
Jag var trögare än vad jag trodde var möjligt.

Jag försökte med ditt knep för ett tag sedan, Levande. Men hjärnan visste ju... Hoppet fanns även kvar då, starkare än nu. Men, jag är väl som någon som försöker sluta dricka. Innan jag verkligen bestämt mig så kommer jag inte lyckas...

1 juni är dagen då han försvinner från alla mobiler, mail mm. Ska grotta och gråta fram till dess. Det har jag just bestämt mig för. Kommer då också ta en paus härifrån en månad och återkommer med en rapport kring 1 juli. Att läsa och skriva "triggar" också på något sätt... Jag kan verkligen inte fortsätta så här. Det var sex månader sedan jag började skriva här. Jag måste agera annorlunda...

Kommer ha en grym träningsvärk imorgon pga golfen idag.

Kram till er alla som stöttar och sporrar mig.

Tänkte på dig och att det är ingen skillnad. Vi som flytt in i dimman och du som flyr in i drömmen om hur det kunde vara.
Så många av våra knep borde funka för dig också, radera och spärra allt som har med honom att göra.
Har gått ur ett hemskt förhållande för många år sedan och mitt knep då var att sörja honom som död, i min värld så var han död.
Och fick då möjlighet att sörja färdigt samtidigt som en död inte kan komma tillbaka och ställa till det.
Så hoppas du finner din väg/ kram och lycka till med golfen ?