Senaste kommentarerna i forumet

Åh Stina 68, era kloka ord...

Jag vet ju innerst inne att jag ska välja hjärnan. Hur mycket brutna löften och besvikelser måste man genomgå för att inte välja med hjärtat. Kärlek handlar ju om hjärta! Precis lika lite som man kan vara tillsammans med en man som är sund och ordentlig för att hjärnan säger att det är bra men hjärtat känner inte DET.

Åh vad svårt det är!

Blåögd det känns som du berättar min historia! Så befriande att höra dig beskriva "min älskade". Din och era andras berättelser gör mig stark och får mig att inse att det inte är fel på mig och mina tankar och känslor. Ibland börjar man verkligen undra. Ni får mig på rätt spår igen.

Tack för att ni svarat! Ni har förstås rätt, jag kan inte få honom att sluta dricka. Men ett av problemen är att jag vill nästan lika mycket som honom att problemet ska gå att 'önska bort'... Att han bara ska kunna bestämma sig för att sluta med de här dumheterna, bara dricka lagom, och sen är allt bra. Men det har då inte fungerat hittills, så varför skulle det helt plötsligt göra det nu?

Jag har läst lite i forumet och blir rädd. Ser mig själv om 15 år, med stora barn som fått en annan uppväxt än vad jag önskat. Drickande som bara fortsatt öka. Det känns inte bra.

Samtidigt är det inte lätt att ta ifrån barnen kärnfamiljen så länge hoppet finns kvar. De vill ju ha både mamma och pappa... Och tänk om han 'klappar igenom' helt av en skilsmässa? Men det är ju skönt att höra att det finns de som då tagit steget och blivit nyktra. Ett ultimatum kanske är enda utvägen. Men är jag redo att gå om det blir så? Samtidigt mår jag ju inte bra, man ska väl se fram emot helger och ledighet och inte oroa sig? Och vila upp sig på helgen, inte ligga vaken i ilska med en som fyllesnarkar bredvid...

Fru och Mamma! Välkommen!

Åt alkoholisten kan du ingenting göra. Du har försökt detsamma som de flesta andra anhöriga och utan framgång. Det du KAN göra är, precis som etanoldrift skriver, att förändra dina egna mönster och börja leva ett liv som du vill ha det. Läs andras berättelser här så kommer du att känna igen dig.

För min del valde jag slutligen att lämna och det gjorde faktiskt att min man insåg allvaret och valde nykterheten. I den processen hade jag enormt stöd av att läsa och skriva här. Numera går jag också regelbundet på Al-anon. Jag har även läst på de andra sidorna här och det har gett mig insikt om hur svårt det faktiskt är att sluta dricka - eller snarare att inte börja igen.

Boken Djävulsdansen av Sanna Lundell och Ann Söderlund kan jag också rekommendera. En sida på nätet som jag haft nytta av är Carina Bångs 'Information och stöd till anhöriga... ' är inte helt säker på vad den heter numera men du hittar den om du googlar.

Fortsätt läsa och skriva här, det har hjälpt många! Kom ihåg att du inte är ensam! Allt gott / mt

Tyvärr, finns inget du kan göra!
Tjata och gnata, böna och be.. Vi är många som provat det och misslyckats!
Vissa gånger har det fungerat med ett ultimatum, men då ska du vara beredd att genomföra det! Ha planerat noga innan så att det inte bara blir "tomma hot".. För om man misslyckas, får alkoholisten bara vatten på sin kvarn.
Den enda du kan påverka, är dig själv!
Sätt dig och fundera, hur DU vill ha ditt liv! Planera för dig och barnen! Alkoholisten kan du inte göra ett dugg åt!
Jag vet att de ibland, under perioder när de druckit extra mycket, får en sorts ruelse och pratar om att sluta (prat om att "dra ner", är lika verkningslöst som att försöka ösa en båt med durkslag)
Låt honom i så fall verkligen visa i handling att han menar allvar! (inte bara pratar")
Många gånger mår alla bra av en "time out" och att man tillfälligt separerar. För oss medberoende så kan det vara bra, att distansera oss, för att få ordning på våra egna tankar och kunna bromsa vårt medberoende som vid det här laget sitter i ryggmärgen..
Rekommenderar Katerina Janoush bok "Anhörig", som fick mig att få upp ögonen för den "djävulsdans" vi höll på med, innan jag lämnade min alkoholist (som för övrigt fortsatt att dricka)

Att jag är på rätt väg? Ja hoppas det! Nu med facit i hand så skulle jag ha stått på mig. Det blev ungefär som jag befarade. Det blev inte bra, vissa stunder var bra som tur är men till nästa år kommer det inte bli så igen. Aldrig i hela mitt liv att jag tillåter det! Jag vill ta så mycket avstånd ifrån hinom som det bara går. Det har gått ett år sen jag flyttade men han har mig i sitt grepp fortfarande . Det måste måste bli ändring på det nu. Han gör inget för att ändra sig, bara fortsätter o dricker o dricker o blir helt knäpp o elak.han verkar inte förstå över huvud taget att han har problem. Fastän alla ver hur han blir så dricker han o skäms s inte. Jag såg att han tog o hände i sig en snaps i köket innan middan, han hämtade också en till kaffet åt sig själv (passar inte ens men vad gör det när man är törstig) sitter o drar en massa skämt som bara han själv skrattar åt. Är jättetrevlig mot de andra gästerna men inte mot sina egna. Han är som två personer. Det är bara vi som har fått smaka på den värsta sidan, den elaka vidriga typen som ingen kan tro att han är. För han är ju så snäll o supertrevlig o hjälpsam mot andra. Nej fy jag måste slå mig fri en gång för alla!!

Mannen jag älskar har sitt egna boende och behöver inte komma hit för sova. Han har aldrig sagt elaka saker till mig. Aldrig varit högljudda eller odräglig. Utan mer att hämningar släpper, han vågar mer sen blir han full och trött.

Vi träffades en kort stund mitt i julfirandet idag. Vi hann prata en kort stund i ensamhet. Han brottas enormt med sitt alkoholberoende just nu. Idag var han nykter och idag var första dagen han erkänt sedan vi träffades att han inte kommer klara av resan själv! Ett stort steg! Idag pratade han om att gå på möte. Han erkände även att det svåra med alkoholen var att han ibland kände sig så stark och hade inga problem att låta bli. Nästa minut kunde alla goda tankar vara borta och då drack han. Han pratade antabus...

Åh... Kära gud! Låt honom göra de rätta valen!

Så bra att du har hittat hit! Du har redan fått ärliga och kloka svar av mänskor som vet vad det handlar om, både missbruket och att vara anhörig. Och JA han dricker för mycket och NEJ du överdriver inte på något sätt eller oroar dig i onödan. Jag har följt människor här under flera år och själv haft enorm hjälp i att växa mig ur medberoende. Du ska lita på dina egna känslor och att du vet och har rätten att bestämma och följa vad som är rätt för dig! Fortsätt läsa och skriva här, du är långt ifrån ensam om dina erfarenheter och det går att ta makten över sitt eget liv! Varmaste kramar / mt

att du har en bra julafton och att det fortsätter bra också. När jag läser att du ändrar dig så fort nån verkar bli ledsen eller besviken känns det som ett framsteg, inte hur det blir MEN att du SER vad som händer fastän du ännu inte kan handla utifrån dina egna behov. Det kommer, det att du ser och förstår vad som händer och hur du reagerar (kör över dig själv) är ett viktigt steg i din förändringsprocess. Du är på väg.... håll riktningen och håll taget! Varmaste julkramen! / mt

Det jag menar är: han vet om att jag gör detta och att det är tungt och jag har bett han backa. Varför lyssnar han inte och respekterar det och slutar kontakta mig?

Stort ödmjukt tack från hjärtat!
Önskar er en underbar Jul! <3

Etanolen borde ha jobb som författare och samtals terapeut! :-) Du är otrolig E och ger sådant fantastiskt stöd till så många.

Tack för att du finns här och här får du en jättekram från mig! ???

Jag kan inte säga nej, hur ska jag lära mig att göra det o stå fast vid vad jag vill o känner är rätt? Så fort någon blir ledsen el besviken ändrar jag mig fast jag hade bestämt mig innan hur jag ville ha det! Är så rädd för att såra nån. Men jag sviker o sårar mig själv gång på gång o viker mig så lätt. Det tär på mig o det känns som jag håller på att gå åt. Känns som jag är ett tomt skal bara som inte har någon egen vilja.
Ja jag träffar en kurator ibland men känner väl att jag inte blir så hjälpt av det men skönt att ha nån att prata med.
Julen blir inte som jag hade tänkt o planerat men hoppas det blir bra ändå men nästa år ska jag vara starkare o stå fast vid vad hag har bestämt!!
Önskar att alla får en fin "vit" jul!
Kram ❤️

Det tråkiga är att fixa allt själv och sedan ska hsn ha creed för det ändå. Jag betalar ju!
Tittar ibland in i andras hus å tänker undrar om de lever liknande som jag eller om de är två? Man vet ju aldrig, men ofta ser det trevligt ut.

Har du någon egen tråd?

Ja, min alkoholist, har ju sitt hus kvar.. Så den detaljen är ju ordnad.. Dessutom bor jag på en annan ort, vilket jag idag tackar högre makter för!
Inte lätt, när ens fd tycker att man ska inkvartera dom för att de inte har någonstans att bo..
Har en svägerska, som hade det problemet.. Till slut fick hon be polisen hämta honom, när han vägrade att gå ifrån hennes ytterdörr.. (hon hade småbarn och ville inte riskera att bli vräkt för att han störde) Det var som hon uttryckte, som att välja det minst onda av 2 onda ting..
Men då var han ju rejält påverkad också..
Det gäller ju att våga hålla dörren stängd och verkligen få alkoholisten att fatta att han tyvärr inte är välkommen längre..

Jodå.. En fd som är rejält i gasen.. Jag har fått skicka sms till mina syskon och barnen så de kan strunta i att svara om/när han ringer.. Ja det är inte fråga om, om längre utan när!
Jag blev URFÖRBANNAD! när jag fick höra att han trakasserat mina föräldrar med fyllesamtal. En gång till så blir det faktiskt polisanmälan! Och en ICKE anonym anmälan till soc! (fast just det får vänta till efter helgerna)
Det är gamla människor, och min mor är dement och blir lätt orolig och förvirrad, eftersom hon inte förstår vad han svamlar om.. ( vi andra kan ju trycka bort samtalet eller lägga luren åt sidan.. för han pratar ju sällan länge.. men fruktansvärt OSAMMANHÄNGANDE)
Tyvärr har de en vanlig gammaldags telefon och kopparnät (annars hade det ju varit enkelt att blockera hans samtal!) Jag känner, att de ska inte behöva byta ett telefonnummer som de haft i närmare 50 år, för att han får för sig att fylleringa.

Så här snurrig har han inte varit förut, så nu är det verkligen nerförsbacke!
Jag skriver mest, för att få ur mig en del av frustrationen.. Att prata honom tillrätta idag, låter sig nog inte göras.. Finns inget vett som lyssnar kvar.. Får försöka ta det framåt lördag söndag, för då borde det vara "torrt".. För det låter på fyllegraden som om han bunkrat upp inför helgen.. Och i vanliga fall så dricker han tills allt är slut.
Har han nu köpt hem extra, så finns en risk att han somnar ifrån, så det finns kvar tills imorn också.. (och tyvärr misstänker jag att det finns nya "dryckesbröder" som gärna kommer in och värmer sig, mot en sup eller två..)
Dessutom bor han på en ort där det aldrig är svårt att få tag på alkohol om man vet vem man ska fråga..
Min egen slutkläm är ändå att jag konstigt nog har en inre kärna av lugn.. Som inte låter sig rubbas, som inte låter sig övertalas, när jag bestämt mig..
Ja, jag har lärt mig att saker inte sker över en natt och att man får ta ett litet steg i taget..
Men varje litet steg, är ett steg ifrån det som hållit mig fången och varje litet steg känns säkrare och lättare..
För bara ett par månader sedan hade jag gråtit och förbannat.. suttit och känt hur "dåligt" jag mådde på grund av hans fylledillen.
Nu kan jag visserligen bli förbannad och irriterad, men det är inte längre synd om mig!
Jag andas bort klumpen i magen och konstaterar, att ansvaret för just det här, hör hemma hos honom, inte mig! Det finns inget jag kan göra i nuläget (och inte ens om det fanns, är jag säker på att jag skulle vilja "lägga mig i"..)
Ja, jag kommer att göra precis ALLT jag kan för att få en LUGN och fridfull "VIT" jul ;-)
Barnen dricker inte alkohol på julafton (dessutom kör jag) Så det känns bra. "Julbesöket" gjorde jag som sagt tidigt idag.. Och det var på sitt sätt både städat och trevligt, med lunch och kaffe.. Skyllde på att jag lovat en väninna att titta förbi innan det blev mörkt, när han öppnade en öl.. (säkert inte den första, men inte så långt som den tredje ;-) )
Hoppas du kan hålla ställningarna och att det inte blir för tråkig stämning!
Julkramar från mig <3

Jaha det har redan börjat, alldeles för onykter. Imorgon ska vi bort och då kan han inte dricka för han ska köra hem och desutom så serveras ingen alkohol. Men efter det finns inget stopp. Känns jobbigt. Ska försöka att inte ta skit.

God jul på er alla! Hoppas den blir lugn och alkohol fri ??

Min alkoholist har nu blivit av med 2 boenden på kort tid. Har din man ett eget boende? Att jag frågar är därför har de inget boende återkommer de om och om igen och då är det inte kärlek.
Önskar dig en lugn jul!

Ja, det är ju ett "jobb" som måste göras.. Och jag håller ändå tummarna för dig linker! (rekommenderar att du botaniserar bland mulletants trådar! Där finns mycket klokskap ;-) )
Önskar dig en fridfull VIT jul!
kram från etanoldrift ;-)

På något sätt sitter vi i samma båt.. Vi har bara lite olika historier och har kommit lite olika långt!
Du är alltid varmt välkommen skytt!
En vacker dag, är det just något i din historia som får en annan kvinna att bestämma sig! (vad man bestämmer och hur man gör är ju personligt!)
Önskar dig en fridfull jul! <3

Jag håller alla tummar och tår för att du lyckas!
Själv hittade jag lägenheten på blocket.. Men jag vet också att vissa kommunala bolag har en viss förtur, för "ömmande fall".. Lite marigt att det är helger just nu. Låt dig inte avskräckas att det är många som känns "före" vid en visning.. En kompis till mig hade en dotter som var den enda som dök upp vid en lägenhetsvisning trots att hon stod som nummer 9.. Och hon fick lägenheten..

Och det där med alkoholdimmor är inte ett dugg roligt!
Jag hälsade på mitt ex mitt på dan och då var han fortfarande skapligt nykter.. Åkte hem före 2.. Senare, för en timme sen ungefär ringer min syster och berättar att han hade ringt till dem, rejält snörfull.. (inte otrevlig, bara rejält packad!) Och det brydde hon sig inte om eftersom jag berättat hur det står till..
Det allvarliga var att han ringt till mina gamla föräldrar också och oroat dem.. Mamma är senil, så hon förstod överhuvudtaget vem som ringde utan blev bara rädd och orolig (då det förekommer så mycket åldringsbrott nuförtiden) Jag hoppas att han inte svamlade för mycket strunt!
Det är ju ingen mening att ringa och skälla på honom nu (för nu är han rejält i gasen, efter att ha bunkrat upp inför några dagars stängning på bolaget)
Men jag är rejält förbannad över att han ringer och skrämmer upp mina gamla föräldrar! Och DET kommer han att få höra vid tillfälle!

Hoppas att din jul ändå blir av det fridfullare slaget!
Stor kram och sköt om dig min lilla trollis <3

Det är så svårt ibland! Just i detta ögonblick lkänns det självklart att inte försöka igen... Fick ett samtal av hans mamma imorse Så tacksam för det samtalet. Nu har oron bytt skepnad till besvikelse. Det visade sig att han hittade ett flyg igår och kom hem inatt. Telefonladdaren hade han tydligen glömt på hotellet. Men, det var inte han som ringde, det var hans mamma! Där kan snacka om medberoende!!! Hela dagen har nu gått och jag har fortfarande inte hört ifrån honom!

Nu vet jag ännu mer att jag inte är prioriterad och någon att bry sig om. Alla samtal om mess förra veckan var bara fyllesnack! Så sorligt!

Jag misstänker att jag kommer skriva igen. När han och jag har träffats och jag har värmen inombords, vilket jag alltid får när vi har träffats. Då kommer jag inte vara lika stark, har lärt mig det nu.

Men jag mår bra! Jag har mitt hus. Jag har fantastiska barn. Ikväll förbereder vi för julen imorgon. Ska bara njuta!

Ta hand om er alla och tack Etanoldrift och Blåögd för att ni tagit er tid att svara och ge mig råd.

Jag letar lägenheter varje dag å hoppas hitta nåt fort nu. Jag får mer insikt å styrka att läsa dina ord, etanoldrift. Du vet exakt hur det fungerar. Jag har bestämt mig för att lämna, det blir bara inte just nu. Hade ju en plan att flytta till mitt x men efter att ha spenderat lite tid där med honom inser jag att jag måste stå på egna ben. Tror oxå att x:et får nån förhoppning om att det skulle kunna bli vi igen. Jag måste vara ensam ett tag nu framöver för att hitta mig själv.
Pratade med sambon mitt på dagen idag, innan han blir snorfull.
Kom fram till att allt han sagt på söndag å måndag va ju bara lögner. Han visste inte alls vad jag pratade om...så nån present till mig hade han ju inte köpt. Han ljög till och med om att han hade bastat...herregud, varför ljuga om nåt sånt!?!?!
Är ju helt sjukt vilka lögner han drar till med på fyllan. Fick sen ett sms att det va inget att bry sig om bara fyllesvammel. Tvivlar på varenda ord han säger ju...vad är poängen me detta?
Han är nog riktigt illa ute nu i sin vidriga alkoholdimma där han inte kan skilja på vad som är verkligt å inte. Skrämmande!!!!
Nej usch å fy för honom, vill ha mitt eget liv å boende just nu.
Antar att allt faller på plats när tiden är inne.
Kram alla ❤️

Tyvärr läser jag bara att han tappat respekten för dig. Jag vet av erfarenhet att det ofta blir så när vi förlåtit och inte sätter upp gränser som vi håller. Han vet att han kan köra med dig, förnedra dig och trampa på dig. Du stannar och älskar. Han kommer aldrig att få respekt för dig. Du kommer malas ner mer och mer tills du blir ett pulver som blåser bort i vinden om du inte ändrar din inställning och din självbild. Det är vad jag tänker. Lite tufft men jag kan inte på något sätt hur ni skulle kunna leva vidare när han har den inställningen. Men vill du leva med en egoistisk alkoholist som förnedrar och sårar dig, gör du ett val. Inte bara för dig själv, utan även för dina barn. De ser hur du lever och mår.

Har du funderat på varför du accepterar detta och inte kräver ett värdigt liv och en partner som behandlar dig respektfullt och med kärlek?

Etanol är klok och har mycket erfarenhet. Läs och skriv här. Många medberoende som är här och kämpar med sig själva i förhållande till alkoholisten de lever med.

Jag har erfarenhet av en man i ett tidigare mkt destruktivt förhållande som jag tog mig bort från. Det var inte lätt men livsnödvändigt. Jag har också erfarenhet av beroende. Du (och andra här) får ursäkta men jag tror inte på att personen är så underbar när de är nyktra. Det är en person som väljer alkoholen framförallt och det som kommer fram under rus är ju inte taget helt ifrån luften. Det kanske är förvrängt och förstorat. Om inte, så är personen troligen personlighetsförändrad av alkoholen och inte längre samma människa, ens nykter. Visst vi kan förändras, men det sker inte bara genom att sluta dricka. Det krävs en genuin vilja att förändras som person. Han vill ju inte ens sluta!

Kommer du att kunna må bra efter det som hänt? Kommer du lita på och vara trygg igen? Kommer du att glömma? Om ni ska ha ens chans krävs det mycket arbete för var och en av er för era olika beroenden som hänger ihop. Har du läst något om narcissisten och om Ala-nons stöd för medberoende. Gör det.

Önskar dig allt väl och att du hittar en väg som leder till ett bra liv!