Senaste kommentarerna i forumet

Jag måste få stöd. Jag vill få vårt äktenskap att fungera, han är min bästa vän så länge han är nykter och min värsta fiende/ovän när han är onykter. Innan jag gick ifrån honom här för ett tag sedan var han nykter i nästan ett halvår. Hans ögon fick en annan glans, hans hud såg helt annorlunda ut och hela han strålade. Tills jag sa att jag inte orkade leva med honom. Då började han dricka igen och en hel del annat hände. Men vi pratade och vi kom överens om att leva ihop igen och det kändes bra och skönt. Men nu dricker han ännu mer än innan jag gick ifrån honom. Han säger att han kommer att dricka, han kommer att trilla igen, det bara är så. Jag får köpa det enligt honom för det är så många som har det som han och det är inget fel i det. Det är många som har svårt att dricka lagom, inte bara han. Jag får helt enkelt förstå att så här är livet. Ibland dricker folk för mycket.
Vi var på kärlekssemester i en storstad efter separationen. Hade haft en underbar dag tillsammans men han började dricka rätt tidigt på dagen och på kvällen tänkte han helt enkelt lämna mig till att gå till vårt hotell ensam. Det var länge sedan han festade och han hade ju hittat så roliga kompisar att vara med? Jag var vid det tillfället sjuk och gick på mediciner men hade ändå ordnat med resan och hängt med på en massa aktiviteter de här dagarna. När vi kom på hotellrummet hånade han mig och ifrågasatte varför vi inte hade sex? Även om jag inte kunde ha det pga medicinen så kunde ju han, varför fixade jag inte det? Så egoistisk har han aldrig varit förut. Några helger senare gick han ut med sitt jobb och jag litade på honom, han kom aldrig hem den natten. Han ringde mig på jobbet och ville ha hämtning och när jag inte kunde lämna mina vårdtagare tog han helt enkelt in på hotell. Har jag problem med det sa han elakt när jag hämtade honom dagen efter i en stad där vi bor? Sådant som händer säger han.

I helgen drack han igen och då spårade det ur rejält med att jag försökte undvika en jobbig situation med vår äldsta pojkes flickvän som han fick till någonting helt annat och han gav sig aldrig. Slutade med att jag grät och försökte gå ut ur sovrummet efter att ha blivit kallad sjuk i huvudet och varför har jag gett mig in i det här igen? Han kom efter och var len på rösten och frågade varför jag var så uppjagad, nu fick jag ta och lugna ned mig lite. Trodde att jag hade blivit sinnessjuk. Helt förändrad. Han satt och hotade med att kasta ut mig ur huset också, höll för dörren så jag inte fick gå ut mm. Men det här tar ingen på allvar utanför min familj. Han är en mjuk och snäll och intelligent man på alla vis, men när han dricker är han verkligen en Mr Jekyll and Mr Hyde.
Vi har inte pratat om det här annat än att han bett om ursäkt. Han ska aldrig mer säga att han ska kasta ut mig, det var ju dumt gjort. Mer än så har jag inte kunnat prata med honom om det som hände i helgen.

Bästa julklappen till dig själv Blåögd

Du har gett dig själv tid och plats. Fortsätt så. Strunta i hans mående nu. Fatta bara beslut utifrån dig och ditt bästa.

God jul!

På alanon och jag har nu kunnat gråta flera gånger. Börjar mer och mer se mitt beteende och inser att det kanske inte är han utan att jag haft liknande situationer hela livet eftersom jag är född i medberoende. Kanske då lättare att projicera det på honom. Men tänker nu ta tag i medberoendet ordentligt för vill inte vara där igen.
Han miste ju sitt boende och bara 3 dagar senare säger han att han saknar mig, men denna gång ser jag mönstret även från han.
Har ni nån erfarenhet hur alkoholisten reagerar när han får nej och att man jobbar med sig själv istället för att jobba åt honom.

Att du låter förståndet gå före hjärtat!
Nej det är inte lätt! Men det kanske blir lättare att släppa, när du inser att någon förändring från hans sida knappast kommer att ske.. Jag har varit gift med en alkoholist och tro mig, hade jag förstått vad jag gav mig in på så hade jag nog backat! (hur ont det än hade gjort då..)
Det är lite som att ta bort ett plåster! Antingen gör man det snabbt, eller "hårstrå för hårstrå".. Hur man än gör, så känns det..
Och vad beträffar medberoendet, så är det med det som med "beroendet".. Ingen planerar att hamna där, utan det är en gradvis process och helt plötsligt så inser man en dag att man faktiskt sitter i smeten..
Jag hoppas att du har mod att lyssna till förståndet och att det går bra!

Julen närmar sig. Vi lever i någon slags laddat stillestånd nu. Drickandet har avtagit rejält men oron och spänningen har satt sig i kroppen. Jag ser ju när jag läser min egen och andras trådar att allt kunde ha varit mycket mycket värre. Det har inte varit några nattliga rus de senaste månaderna så sömnen har blivit bättre. Men det är inte någon munter man som kliver upp ur sängen framåt lunchtid. Mycket suckar och klagan. En del har skrivit här om den tunga tiden med vita knogar och det kanske är en process han måste gå igenom. Förhoppningsvis kan vi börja skratta tillsammans framåt sommaren.

God morgon Trollis!
Ja, det är inte lätt, jag har ju gjort en bit av den här resan och jag vet att det känns! Jag satt igår och tittade tillbaks i trådarna.. Minnen av förtvivlan och hopp, av hur förbannad jag var, när jag trott, att han förstått (verkade medgörlig och lovade sluta dricka) till uppgivenheten, när han nästa vända förnekar alltihop.
Förnekar att han ens druckit, trots att han är klapp kanon.. Hur ambivalent jag var, när det kom ett par lugnare dagar..
Fast hur skönt det var när jag hade bestämt mig!
Nej, givetvis blev det snarare mer tjafs, än mindre när jag väl fått besked om lägenhet, men jag såg ett ljus i tunneln..
Visst kommer jag ihåg hur kymigt det kändes i början när han ringde rejält på fyllan och utövade känslomässig utpressning genom att underförstått hota med att "försvinna"..
Någonstans där hade jag ändå fått nog! Jag insåg (även om det kändes i magen) att jag inte kunde hindra honom.. Det blev lite "vargen kommer" över hans desperata samtal och jag lärde mig stänga av telefonen, eller sätta den på ljudlös..
Jag minns också hur skönt det var (och är fortfarande) med det här tomrummet man får omkring sig i en egen vrå..
Ta hand om dig nu. Jag tror att du börjar inse, att känslor och fakta är olika saker och att hur stort hjärta man än har, så måste man ibland låta hjärnan och förståndet ta täten!
Det är ingen "Quick fix" men ska man komma någonstans får man ta resan ett steg i taget!
Julkramar!

Har varit några riktigt tunga jobbiga dagar för mig nu ? sambon åkte i söndags, han var inte nykter då ens. Försökte prata med honom innan han åkte om att jag tänkt flytta men han var ju som sagt inte nykter. Gick inte få honom att förstå, han blev ju bara arg så jag la ner diskussionen.
Har bestämt att ta samtalet när han kommer hem. Just nu är det väldigt lugnt å skönt att bara vara hemma.
Han ringde 8 gånger på söndagsnatten, hörde att han blev bara fullare å fullare.. Han var inte trevlig när han ringde, jag la på luren å slutade svara.
Måndag fm ringer han igen, förstår knappt vad han säger, vidrigt full. Han svamlade om en present han köpt till mig, suck tänkte jag...tror han att jag går på det där igen!!!!
Bad honom ringa när/om han är nykter.
Har varit hos mitt x, dit jag tänkt fly...kände mig såååå rastlös där, fick nästan panik...varför vet jag inte. Men hemma går det bra, njuter faktiskt över lugnet här, slipper undra hur full han är, vad han gör mm...nu när han är på avstånd. Försöker tänka å känna efter ordentligt. Saknar jag honom? Nä, det är bara skönt.
Försöker ta det lugnt, men det är väldigt mycket just nu. Sambon, tråkiga besked på arbetet samt en skada jag haft ett tag som inte vill läka ordentligt...så nu kan det nog inte bli mer elände. Försöker fokusera på det som gör mig glad i stället, mina barn, lugnet mm.
Tar en dag i taget å bestämmer varje morgon att göra minst en sak som gör mig glad just idag, resten blir vad det blir.
Blir nog ett rörigt, svamligt inlägg men det är så mitt liv är just nu.
Kram till er fina människor där ute ❤️

Etanoldrift, vill du verkligen dras med i detta? Hur längre har ni setts? Lättare nu än senare att bryta. Hur tänker du om dina barns mående i det här, ibland är det bättre att backa om fler blir drabbade. Hur ofta har han sina egna barn och varför bor de hos mamman? Du verkar ha kontakt med hans mamma, vad säger hon om situationen?Sitter själv fast i ett medberoende och för mig är du redan drabbad rätt ordentligt. Man tror man är stark men man bryts ner och då blir det ännu svårare att ta sig ur.
Önskar att du tar hand om dig!

Tack för din ärlighet, Etanoldrift.

Jag erkänner att jag ibland förminskar alla idiotgrejer han gjort i fyllan. Än så länge har jag bara upplevt varje "idiotgrej" en gång. Men jag har upplevt flera "idiotgrejer" :-(

Jag trodde ibörjan att min kärlek kunde få honom nykter. Nu har jag förstått att det inte går. Den resan måste han fatta beslut om helt på egen hand. Vad jag försöker vara tydlig med är att jag går där ifrån eller "skickar hem honom" om han är onykter i framtiden. Det är där vi är nu. Det är också en av anledningarna till att vi setts så lite senaste tiden. Ibörjan kunde jag acceptera att umgås med honom trots att han var onykter. Det gör jag inte längre! Jag vill bara umgås med honom nykter.

Jag inser att det inte kommer bli en lätt relation, jag måste vara stark och självständig. Som jag tidigare skrev, har försökt avsluta men misslyckts upprepade gånger. Kanske måste jag gå igenom mer skit för att lyckas. Ett tag till är jag redo att drömma om en framtid med honom. Att alla drömmar inte bara förblir drömmar...

Att inte höra av sig på flera dagar är inte acceptabelt och det kommer han få höra.

Jag döljer inte hans missbruk för mina nära vänner eller för mina barn. De vet att jag älskar en alkoholist och jag inte är redo att ge upp honom ännu...

Hoppas att jag inte är så djupt medberoende som du säger. Det är ju därför jag är här... För att hålla huvudet klart och få stöd i att inte bli för djupt indragen i det.

Fortsättning följer, så mycket vet jag.

Tack igen för dina kloka ord! Precis vad jag behövde!

Så skönt när tankarna börjar snurra att logga in och läsa tidigare inlägg och inse att det hänt så mycket med mitt mående.
Även om jag fortfarande kan känna mig så ensam emellanåt och allt känns tungt.
Så är jag äntligen fri från mitt medberoende som bestod av ständig oro och fruktansvärd ångest.
Men julen är en högtid då man blir extra känslig och vemodig,fast jag redan firat en jul utan honom förra året.
Och jag hade en skön och trevlig upplevelse utan oro och att behöva ta ansvar för en annan vuxens beteende.
Jag tänker ofta tillbaka på händelser och saker han gjorde mot mig,som jag idag inte kan fatta hur jag kunde acceptera.
Och jag undrar hur länge hans nya står ut,jag har ju fått vara ifred när han har henne.
Men om och ifall hon tröttnar....kommer han terrorisera mig då??
Jag känner fortfarande rädsla att träffa på honom när han är onykter.
Tänker ofta på er alla som lever med någon som får er att må dåligt....och jag är så tacksam att jag överlevde för så kändes det ,att jag hade gått under om jag stannat.

från "Det vidare livet".. så kan ni gå in där och läsa :-)

https://alkoholhjalpen.se/node/17984

Tja.. jag upptäckte också att hans "perioder" kom oftare, att han blev på sämre humör och kunde bli otrevlig av ingen anledning alls..
Sedan kunde det vara lugnt ett litet tag, men de "lugna" perioderna blev kortare.. och ofta gick han omkring och (som jag upplevde) provocerade, för att få anledning att dricka (för att "lugna nerverna" som han sa..) problemet var att han 99 gånger av 100, istället för att varva ner, skruvade upp sig och blev alldeles hispig.. Sprang runt i trädgårn för han trodde att folk smög runt och tänkte stjäla grejer..Trodde att grannarna spionerade etc.. Och höll jag inte med honom så var jag "dum i huvet..
Suck.. en anledning kan vara, att han ser en massa "röda dagar" framför sig, när bolaget är stängt.. Kanske har han "bunkrat upp" men inte kunnat låta bli att "tulla" på förrådet..? Min gubbe blev ju sån, när han hällt i sig alldeles för mycket..

Hej och välkommen!
Nej, det är inte ditt fel och JA han är alkoholist (och troligen av samma slag som min fd man) som inte kan erkänna att de har problem eller ens att de faktiskt blir både fulla och otrevliga.
Du kan ju läsa lite i mina länkar (kopierar in ett par stycken.. Jag tror att du förstår, att din mans beteende inte är sunt och att han är alkoholist!
https://alkoholhjalpen.se/node/17772
https://alkoholhjalpen.se/node/11264

Vi kan inte göra så mycket, mer än att se till att ta oss ifrån situationen.. Faktum är att det inte finns någonting vi kan göra för att få dem nyktra, om de inte själva vill..
Styrkekramar från mig! Jag hoppas att du stannar kvar och läser och skriver här (hoppas du får lite stöd och tips av våra kommentarer.. Vi sitter ju eller har suttit i samma båt)

I kväll samma sak. Som om han snedtänder, eller vad man nu ska kalla det. Fast i kväll har han druckit, men blir arg för ingenting. Blir så trött på det här. Det värsta är att det är som jag stänger av när han blir sån här. Jobbigt.

Du är INTE galen.
Du beskriver otroligt tydligt och väl hur det ofta kan vara och kännas att leva med en människa som har alkoholproblem.

Bra att du har hittat hit och har satt ord på hur din tillvaro är.
Hoppas du kommer få och känna stöd av andra här.

Stor kram till dig.

Och att du är på väg mot en andningspaus i ditt liv Trollis!
Även jag skickar styrkekramar och önskar en god, nykter helg <3

Det är troligen normal "abstinens" för hans del.. Min alkoholist blev också grinig, när han inte kunde dricka.. Då var alla runtomkring "idioter"..
från söndag eftermiddag, till måndag eftermiddag i regel.. Tills första klunken åkt ner i strupen och tonen blev ljusare och humöret bättre..
Det har ingenting med dig att göra egentligen, skrållan, utan han tar ut sitt dåliga humör på dig.. Och för en alkoholist med "sug" så duger vilken anledning som helst..

Jag kan inte linda in det hela och förmodligen är det jag skriver ingen tröst.. Du har fastnat i ett allvarligt medberoende, som gör att du är beredd att se mellan fingrarna på din partners alkoholmissbruk.
Du är beredd att sopa banan åt honom (han kommer så småningom att tycka att just det är underbart!) Genom att bortförklara förminska och bortse från alla idiotgrejer han hittar på, på fyllan!
Nej, han kommer troligen inte att ta lärdom av detta! Han kommer att skylla på "yttre omständigheter" (och troligen kommer du i första skedet att svälja allt med hull och hår)
Och "missade planet".( tillåt mig tvivla). Valde att ta en ny runda i baren och hoppas på att du ska fixa så han kommer hem..?
Ja, känslor kan spela en många spratt.. Men tro för all del inte att resten av livet med den här mannen blir enklare (om han väljer att dyka upp igen)
Efter en sån här runda, tycker jag du ska ta ytterligare en funderare på hur realistiska dina drömmar om ett liv tillsammans är egentligen!
För visserligen är kärleken inte helt blind, men väldigt, väldigt närsynt!
Om han super så här hejdlöst i början (när de flesta ändå försöker hålla en viss fasad uppe) Då undrar jag hur det ska bli i fortsättningen.. (fast hur du ska göra kan ju bara du besluta! )
Glöm alla drömmar om att du med din "kärlek" ska kunna göra honom nykter i alla fall.. Ta istället en funderare på hur mycket fylla, och därmed sådan här oro du kommer att orka stå ut med i resten av ert förhållande!

Här är mannen alltid sur och arg 3 eller 4 dagen han är nykter. Vad hände egentligen i kroppen? Det är som om han letar fel och vill att vi ska vara osams. Är det för att han ska kunna dricka i morgon ? För jag (hans fru) är ju ändå så dum och sur.

Har de ingen hemsida som informerar?

Hoppas du får svar snart och kommer iväg.
Kram

Välkomnandet Rosette. Du som läst ser hans process tyvärr gör inte jag det. Ser bara hans flykt med alkohol/ droger och sökandet efter bekräftelse hos andra kvinnor.

Vill välkomna dig till forumet tillsammans med alla andra här som svarat fint på dina inlägg. Har läst lite i din tråd och förstår att både du och han går igenom en tuff situation nu, han har börjat ta hjälp utifrån, det går lite upp och ner men hans mål är nykterhet och för att vara en bra pappa, han kämpar i sin process. Du är i en annan process där du jobbar med att ta hand om dig, utgå från dina behov och sätta gränser, något du inte gjort på en tid. Det är svårt då du känner dig sårad och lämnad, samtidigt finns en förståelse för att han är fångad av alkohol och droger och att det är något han behöver kämpa med. Va bra att du berättar här i forumet så vi kan stötta dig, fortsätt gärna läs och skriv här! Finns något mer du kan vara hjälpt av för att ta hand om dig?
Varma hälsningar,
Rosette/Alkoholhjälpen

Är det någon som vet om det är npgot möte på Al-anon i göteborg idag? Snälla svara mig. Så fort ni kan. Tack

Åh tyckte jag var stark och insiktsfull igår men massa tankar snurrar idag. Tycker synd om han att han nu inte har nått boende fast jag själv vet att det beror på hans drickande. Han mår dåligt över detta men säger sen att det inte är någon fara eftersom han är eftertraktad och kan få vem han vill. Berg och dalbana för 4 dagar sedan saknade han mig men nu är han beredd att starta nått nytt. Fattar inte jag lider och han kan bara köra på så otroligt tungt. För mig känns en ny relation år bort för jag älskade verkligen honom och måste sörja. Var jag så lite värd i hans ögon att man redan efter en månad ser sig om efter en ny relation?

Och en sista sak.. Om du gör några utfästelser till dina barn, så gör BARA såna du kan stå för! Betsäm din linje och håll dig till den.
Ja, barnen kan bli besvikna på din man, MEN, det är hans ansvar, inte ditt, att hålla sina löften!
Ja, barnens besvikelse kan råka gå ut över dig (som medberoende har vi ett väldigt ömtåligt skinn och vill att ALLT ska vara bra och göra alla till lags!)
Snälla försök att påminn dig själv om att det egentligen inte är dig det riktas mot!
Förösk inte använda barnens besvikelse som "vapen" mot din alkoholist! För det första så är det lönlöst, för det andra blir du bara indragen i dramat "trycka på varandras knappar" och känslomässig utpressning.. (i det fallet, vinner man aldrig mot en beroende!)
Nej, det är inte alltid enkelt att stå för det man vill och har bestämt (det kan kännas jätteovant och kymigt) Men i det långa loppet, så får du mer självförtoende och respekt både från omgivning och dig själv!
morgonkramar