Senaste kommentarerna i forumet

Vad jag menar med...'hur man faktiskt ÄR'. Det är lite svårt att förklara men om varje människa ÄR sitt unika, just det att du faktiskt förälskade dig i just den människan, kanske skaffade barn, betyder någonting specifikt och berättar om just dig. Så på det sättet har varje människa sitt specifika ÖDE. När jag träffade min man kände jag direkt att HAN var mannen i mitt liv.
Nu svarar jag här på RosaPanterns undran i Chefens tråd. Till Chefen vill jag säga att jag håller så väl med dig om att livet kan vara underbart. Jag vill ha livet så. En gång för länge sen var jag attraherad av 'grubbliga' personer men nu...
Ha en bra dag/Ursula

är att du fortfarande är osäker och att det förutom alkoholen handlar om värderingar och det är 'djupa' saker. Det som du beskriver om lillpojkens tiger gör ont i mitt hjärta att läsa - förstår att du skaffade (annan) barnvakt som du skrev om tidigare. Jag skulle råda dig att stå fast nu och ge er alla mera tid. För din del är det viktigt att utforska vad 'stimmigheten' handlar om, vad som inte riktigt passar dig. Du ska inte leva med honom för att det är synd om honom, det blir ingen bra balans.
Tankar i all hast om morgonen / mt

Hoppas du kan njuta av försommaren och att du får fortsatt bra stöd på beroendeenheten! Allt gott / mt

Så bra att du har hittat hit! Det du beskriver är välbekanta mönster på den här sidan och även bland många som skriver på de andra sidorna här och vill förändra sina vanor eller sluta att dricka. Smygandet, mängderna och dryckesmönstret, oviljan att prata om saken och det dåliga humöret är just såna signaler som du gör helt rätt i att ta på allvar. Han verkar ju inte alls vara intresserad att se problematiken så rubriken 'förnekelse' är helt rätt vald.
Håll fast vid de gränser som är rätt för dig och lita på din känsla. Det är du som avgör vad som ska gälla i ditt liv. Var tydlig och bestämd (det verkar som du redan är det) men hota inte med att lämna innan du är helt redo, både praktiskt och känslomässigt, att göra det.
Läs här vad andra skrivit, du kommer att känna igen dig! Fortsätt skriva, skapa en egen tråd så är det lättare att följa dig och du kan följa din egen resa. Ha en bra dag! / mt

Det är nu allt står på spel. Min man är nykter, men jag har inte tagit emot honom utan stått fast i tvivlet.

Det gör ont, men utöver alkoholproblem som varit är det också några småsaker som stör:

1. Kan jag vara ihop med någon som även i nyktert tillstånd kan kalla en högljudd invandrad familj för "pack"? (- Det handlar visserligen inte om vår relation...)

2. Han slår ner så hårt på barnets gnäll. Brusar upp själv, blir arg... Vår sån bruka tjata om att jag ska berätta historier om hans mjukistiger, gnälligt och ihärdigt! Då kan pappa hota med att slänga bort tiger! (Sonen är 2,5 år!) - Hur blir detta när pojken blir äldre och konflikterna mer utmanande?

3. Det är något med hans (min mans) stimmighet ibland, som inte riktigt passar mig kanske.

Ja, något sådant. Kanske lösbara saker?

Det är nu allt står på spel. Min man är nykter, men jag har inte tagit emot honom utan stått fast i tvivlet.

Det gör ont, men utöver alkoholproblem som varit är det också några småsaker som stör:

1. Kan jag vara ihop med någon som även i nyktert tillstånd kan kalla en högljudd invandrad familj för "pack"? (- Det handlar visserligen inte om vår relation...)

2. Han slår ner så hårt på barnets gnäll. Brusar upp själv, blir arg... Vår sån bruka tjata om att jag ska berätta historier om hans mjukistiger, gnälligt och ihärdigt! Då kan pappa hota med att slänga bort tiger! (Sonen är 2,5 år!) - Hur blir detta när pojken blir äldre och konflikterna mer utmanande?

3. Det är något med hans (min mans) stimmighet ibland, som inte riktigt passar mig kanske.

Ja, något sådant. Kanske lösbara saker?

Du får styrka från mig. Du har gjort allt rätt. Man kan inte leva i ett förhållande där alkoholen skadar så mycket som den gör. Nej det är absolut inte ditt fel, inte ditt fel att han dricker. Säger han det då är det ett svepskäl för att få dricka. Så stå på dig men du kanske måste ta hjälp av omgivningen, var ärlig mot dom.

Hej!
Måste få lite synpunkter på hur jag kan tänka och agera.
Har varit tillsammans med min man i 5 år, senaste 1,5 året som gifta. Jag har en 14-årig son som bor hos oss varannan vecka.
Tidigare i mitt liv har jag aldrig träffat någon med alkoholproblem. Nu är det så att min man är alkoholberoende. Han dricker varje ledig dag, han har ett skiftarbete men sköter jobbet och går alltid dit. Med mig dricker han något enstaka glas vin till maten ibland, men sen smygdricker han BIB som han har gömt på div ställen. Han brukar ha en " officiell" BIB i kylen där jag kan ta 1-2 glad på fre/ lö kväll, resten dricker mannen upp plus då de boxar han håller gömda. Alla lediga dagar han har, vilket ju kan bli upp mot en vecka inland, då töms dessa vindunkar och nya inhandlas. Han börjar antagligen redan på FM och håller sedan på till 3-4 på nätterna, då han återfinns helt utslagen i soffan.
Jag har tagit upp min oro över de mängder, och det sätt han dricker på. Jag har sagt till honom att jag anser att han är alkoholist. Detta vägrar han gå med på, istället säger han att han har " en hög konsumtion"... Detta verkar vara helt normalt enl honom, eftersom han hävdar att han ju kan sluta dricka när som helst. Ibland har jag sagt att jag inte bryr mig om han kan eller inte kan sluta. Som jag ser det så kan han ju inte själv styra detta längre. Så länge det finns alkohol i någon form, ja då dricker han upp den'
Han blir också väldigt arg på mig då dessa frågor kommer upp. Jag har verkligen varit lugn, saklig och tydlig. Trots detta blir han tokig och kallar mig för " subba, pms- kärring, psykfall " osv. Han säger att det är jag som överdriver. Han påstår vidare att så länge han sköter hem och trädgård, så ska det vara OK att dra i sig en vindunk om dagen typ 3-4 dagar i veckan, eller i stort sett alla lediga dagar...
Vad ska/ kan jag göra?
Har förklarat hur jag känner inför hans drickande och att jag inte vill leva med honom då han är så oärlig som jag tycker han är, i detta att han gömmer alkoholen. Där går en gräns för mig känns det som...
Tack för synpunkter?

Så här kan en messkonversation se ut...

Delar med mig av delar av en messkonversation för ett tag sedan ...

Jag skriver en morgon ungefär så här:
"Tänk vad lycklig du gjort mig också. Saknar dig! "

Inget svar på hela dagen...

Han skriver på morgonen därpå :
"Vakta din rygg☺️?"

"Det man ger i kärlek kommer som kärlek tbx❤️"

"Längtar efter dig och saknar dina tankar och kärlek?

Mitt svar vid lunch:
"Öppenhet, tillit, inga andra kvinnor och tydliga försök till nykterhet. Du måste påbörja behandling, samtal, AA och börja med ex Antabus. Då finns det en chans för oss. Du måste vilja av hela ditt hjärta! ❤ Puss"

(Mitt försök till att ge honom ytterligare en chans till förändring... )

Hans svar ca kl 13:
"Absolut, jag ska behandla dig som du behandlar mig?"

(Sen dödsstöten från hans håll...)

"Tills dess vill jag vänligen att du far åt helvete och håller dig långt långt borta? ditt svin."

Är det konstigt att man blir sjuk när man älskar en person med alkoholproblem?

I går blev vi osams också. Han upplevde sig överkörd då jag ordnat barnvakt åt vår pojke. Inte van kunna räkna med honom, och trodde inte ens han brydde sig. Förändringarna går snabbt nu. Bara för någon vecka sedan hade vår son inte ens accepterat att vara själv med pappa.

Aeromagnus tack för ditt svar. Jag vet att bara han själv kan hjälpa. Det som är så frustrerande är att en annan ser problemen så tydligt,men inte han. Hur man än försöker . Jag vet att man ska gå när man ställer ultimatum det är det som är så svårt. Jag vill ju men samtidigt inte. Någon gång mognar jag väl i mitt tänk och kanske drar till handling. Jag hoppas verkligen det . Men jag hoppas mest på att han själv ska upptäcka sitt problem och ta tag i det så vi kan vara en familj på riktigt.

Aeromagnus tack för ditt svar. Jag vet att bara han själv kan hjälpa. Det som är så frustrerande är att en annan ser problemen så tydligt,men inte han. Hur man än försöker . Jag vet att man ska gå när man ställer ultimatum det är det som är så svårt. Jag vill ju men samtidigt inte. Någon gång mognar jag väl i mitt tänk och kanske drar till handling. Jag hoppas verkligen det . Men jag hoppas mest på att han själv ska upptäcka sitt problem och ta tag i det så vi kan vara en familj på riktigt.

Du tänker så rätt. Att kunna titta din dotter med friska ögon imorgon . Vakna pigg, kunna gå ut och leka med henne ? så fint ! Idag har det bara varit någon öl under dagen men det är det som stör mig. Jag vill ha det nyktert det måste inte ens vara en öl varje helg ! Det är så jag känner att jag inte vill ge upp honom. Jag älskar honom så otroligt mycket. Vi har varit tillsammans i 8 år i år. Jag var bara 17 när vi blev tillsammans . Jag känner mig trygg med honom. Men så är det dom gånger det har blivit för mycket dricka då jag istället fylls med avsky och äckel. Jag kan inte titta på honom. Vill inte att han tar på mig. Är han riktigt full får han aldrig hjälpa barnen innan det är läggdags . Han får inte ens hålla i dom . Dom är mitt allt dom ska inte få se sin pappa bli så förändrad. Full alltså. Som tur är händer det sällan att han blir just så full. Men visst har det hänt. Och dagen efter vill jag knappt se honom. Han ser så sjuk och sliten ut. Rödsprängda glansiga ögon och den där bakis lukten jag bara inte kan med. Jag hoppas att han själv snart kommer inse vad det är han gör. Att han super bort sin familj och kommer stå själv kvar till slut.

Idag kom han tillbaka. Han ringde mig flera gånger under dag men jag svarade inte men mina barn fick sms om att han var på väg hem. Tydligen behövdes de bara en dag utan att nån brydde sig om att smsa eller ringa.
Plötsligt stod han bara här i uselt skick och pratade om att jag är schitzofren. Ungarna hade beslutat att prata med honom och väntade på att alla skulle vara på plats men de slutade med att dottern skällde ut honom och då åkte han iväg.
Barnen diskuterade länge om vad de skulle göra och tillslut kom de överens om att ringa polisen igen och få in honom på psyket med tvång. Han har ju skickat flera sms om att han inte orkar längre och hon tryckte på de när hon ringde. Så nu är han i säkert förvar tills vidare. Får väl se hur länge de kan hålla kvar honom.

En lärare till som skriver nu till dig. Du kan tyvärr inte få din kille att sluta dricka, viljan måste komma från han själv, dock tycker jag du ska söka stöd så att du orkar vardagen. OM du ställer ultimatum slut dricka eller gå så måste du nog också genomföra detta annars blir det som en vinst till för han och an märker då att du inte menar allvar. Som sagt tufft. Lider med dig.

En alkolist är listig och försöker ofta få det låta bra men är en mästare på att manipulera för att få sin alkohol. Du måste klart känna efter var din gräns går. Det är olika hos olika människor. Inte lätt när man älskar någon. Att bara ge upp. Du måste tänka efter om du vill att livet ska se ut som det gör nu eller en ge förändringen en chans. Det bästa du kan göra till en alkolist är att ställa tydliga ultimatum och stå för dem. Vet att det inte är lätt men det är rätt. Verkar inte som om han förstått att han har problem med sitt drickande? Synd i så fall. Va stark och tro på dig själv. Du har absolut rätt varje gång. Jag lovar! Jag känner igen detta så väl. Hur jag själv har burit mig åt. Nu har poletten trillat ner när det nästan var för sent. Jag är skitsugen på en grogg ikväll. Gick precis förbi 5st som grillade och drack öl och vin.JOBBIGT!!!! Suget tar tag i en som ett slag i hela huvudet. Inte lätt men fasen om jag skulle ta ett glas öl. Det hade slutat med pub, efterfest och en Ågren av Guds nåde imorgon. Vill jag det? Nä jag vill se min dotter, i hennes klarblå ögon, med friska ögon och även imorgon gå ut och leka med henne. Då är det inte svårt att välja.
Kram

Hej igen!
Fortfarande kvar mellan hötapparna - har inte talat ut med sambon! Det är svårt att driva på, svårt att våga steget. (Han vill helst vara kvar och det gör mig också ont om honom).

Min hjärna är besatt av det här och ändå kommer jag inte till skott med någonting.

Känner olust inför tanken att allt bara ska rulla på (som det gör nu) för jag känner att jag vill återta hela kontrollen över mitt liv. Dock, har man någonsin kontroll över livet?

Ifrågasätter jag att leva i relation överhuvudtaget, med det här? Han är mig ju kär!

Men det finns en längtan efter självständighet och kontroll, och en viss oro för framtiden tillsammans, och jag behöver lugn och ro omkring mig tror jag...

Vad är det jag söker?

Tusen tack för ditt svar ! Så starkt av dig att du har tagit det stora steget och jag önskar dig och din familj all lycka! Min sambo han kommer bara med ursäkter hela tiden. Att han gör vad han ska ändå etc etc och att han inte blir så full .. det är så frustrerande och tänker mycket på vad som blir bäst för barnen ? min sambo sköter sitt jobb exemplariskt. Det är på helgerna det alltid blir mycket alkohol. Det behöver inte ens alltid bli mycket dricka men det är precis som att det alltid måste vara något! Iom med min bakgrund med en alkoholiserad far som min mamma skilde sig ifrån när jag var tre så tänker jag ofta att jag kanske är lite väl känslig? Eller så skyller jag bara på det för att jag börjat bli medberoende. Jag vet inte :(

Du har verkligen ingen lätt situation framför dig. Det är inte lätt att prata med en drickande alkolist om hen inte vill sluta själv. Man måste inse allvaret själv som alkolist annars händer inget. Få en insikt. Jag gråter när jag tänker på dina fina döttrar då jag själv är pappa till en fin 15 månaders dotter. Hon är helt fantastisk och jag har tagit det stora jobbiga steget att sluta dricka. Det är sjukt svårt men jag vill inte se mitt barn i ögonen bakis fler gånger. Det enda som funkat för mig i denna svåra kamp är Antabus som gör att jag absolut inte kan dricka. Jag är en mkt omtyckt lärare på 41 år och har alltid skött mitt jobb perfekt men har druckit mängder på helgerna och gjort min sambo illa. Absolut inte fysiskt men på många andra sätt. Kommit hem full mitt i natten. Hon har ställt ett ultimatum. Spriten eller familjen. Det funkade för mig i komb med Antabus. Fråga om hjälp som ovanstående skriver så himla bra. Tänk på barnen även om det är supertufft. Skriv mkt här. Du är inte ensam. Kämpa! Det blir bättre.
Kramar

Tack så mycket för allt erat stöd! Det är så skönt att få skriva av sig här ,bara få ut all skit man känner och man känner sig inte lika ensam då ! Ibland känner jag att jag vill flytta för min sambo jobbar borta på veckorna och när han kommer hem o dricker bort helgerna ja då känner jag att jag lika gärna kan bo själv. Man känner sig liksom bortvald på något sätt . Att han hellre dricker än att umgås. Det är en fruktansvärt jobbigt situation . Jag vet att barn märker mer än vad man tror, jag har själv en pappa som är alkoholist. Jag har skrivit här innan . Ska fortsätta på denna tråden. Har inte lärt mig redigt hur man gör ännu bara. :) idag känner jag mig bara tom och besviken. Innan brukade jag gråta när det blev såhär . Nu kommer det inte ens några tårar ..

Skytt. Dina korta kommentarer har betytt mkt för mig! Jag är här nu o det känns ok!

De värsta är att han verkar ju så sjuk, de är inte han längre. De är jobbigast för mina barn för de vet ju att deras riktiga pappa finns där under nånstans. Vad säger jag då?
Kan så vara tänker jag, men han har ändå gjort ett val. Minns att för några år sedan när vi pratade om att skiljas sa han att då skulle han åka långt bort hemifrån och de är väl de han gjort nu. Jag minns hur arg jag blev och sa att barnen behövde honom men han tyckte att de skulle ha de bättre utan honom.
Jag ska kolla upp var jag kan få samtal för de kan kanske vara bra. Jag vill ju inte bli bitter.

Visst skrev du här för ett tag sen? Jag tycker jag känner igen ditt nick. Jag förstår så väl att du vacklar i vad du ska göra och funderar över vad barnen ska tycka, hur de ska reagera. Jag tycker absolut att du ska söka hjälp. Det är du som måste handla för att få till en förändring! Barnen mår garanterat inte bra av att ha det som ni har det nu heller, barn märker mer än man tror och känner av dålig stämning även om de inte har ord för det. Att kontakta beroendeenheten i kommunen är ett bra tips till att börja med. Du kan även ringa Alkohollinjen, numret finns här på sidan. Och fortsätt skriva här, det är jättebra stöd även om man får vänta på respons ibland. Bli kvar i samma tråd så kan du följa din egen berättelse. Kram / mt

Starkt av dig att börja packa hans saker. Du gör rätt! Han är vuxen & gör sina egna val. Förstår att det tar kraft & energi från dig. Har du någon att prata med förutom dina barn? Det kan vara skönt att prata med någon professionell där du kan vräka ur dig. Vänd dig t.ex till beroendeenheten i din kommun. De har stöd till anhöriga. Du gör det så bra. Styrkekramar ☺

Du är som du skrev ung & har livet framför dig. Jag förstår att det är en jobbig situation du befinner dig i. I varje kommun finns det en beroendeenhet dit man kan vända sig. De brukar ha stöd för anhöriga till alkoholister. Det kan vara skönt att få prata med någon som har erfarenhet. Jag tror att du kan vara anonym iaf till en början tills du har bestämt dig. Styrkekramar ☺