Senaste kommentarerna i forumet

Jag kan inte säga hur du ska göra men han måste vilja sluta dricka för sin egen skull, det måste komma inifrån. Jag slutade inte dricka för att min sambo tyckte att jag skulle sluta. Det var inte förrän jag körde rattfull som jag ''vaknade'' & insåg att det här går inte längre, jag ville ha en förändring. Det du bör göra enligt mig är att tänka på dig själv & dina barn. Du vill nog inte sitta om tio år med stora barn som sett sin far välja flaskan framför dem gång på gång. Om du lämnar kanske det blir den ögonöppnare han behöver för att göra en förändring. Då kanske ni får nått att bygga vidare på :) Det är bra att du funderar, tillslut kommer du att komma fram till vad som är bäst för dig & de dina. Läs vad du skrev. Fortsätt skriva här. Läs bland trådarna det finns mycket klokskap här :)

Poppe! Finn rätt forum, kanske "Förändra ditt drickande" , passar dig?

När du är inloggad så finner du texten "Ny tråd" . Sen är det bara att välja namn på tråden och börja skriva!

Kämpa på! Ser fram emot att läsa om din resa till ett nyktert liv! Du kommer göra dig själv en stor tjänst och många som stå nära dig nära. Styrkekramar!

Tack skytt! Jag orkar! Idag ett riktigt hemskt sug men klarade det tack vare alla er. Har läst era berättelser. Så starka och rört mitt innersta! Vet inte än hur man skapar en egen tråd men det kommer. Bara dag 2 men ?.

Var sann mot dig själv! Vill du vara tillsammans med honom om han fortsätter dricka? Du kommer aldrig att få några garantier. Läs här inne så kommer du se att det inte är en kamp som du kan vinna om han inte vill...

Prata hjälper. Anförtro någon vän, kontakta beroendecentrum för samtal stöd, gå till Ala-non är råd som ges. Ta hand om Dig! Styrkekram!

...jaha, då var överenskommelsen om att han skulle avstå helt under en tid över. Motiveringen från hans sida är att vi aldrig har haft en sån överenskommelse. Jag satte hårt mot hårt och sa att villkoret kvarstår, du måste välja mellan mig eller alkoholen. Han vägrade ge mig ett besked och i helgen är han bortrest. Jag sa att när han kommer hem på söndag så måste han ge mig ett besked och ett icke besked ser jag som att han inte är vill göra någon förändring och då blir det skilsmässa. Det smärtar så mycket så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Stolthet gör att jag känner att jag inte har någon att prata med. Varför kan jag inte erkänna för min omgivningen att vi har problem. Lojalitet mot min man troligtvis och egen stolthet. Jag har redan ett kraschat äktenskap bakom mig (av helt andra anledningar än alkohol) står jag inför ytterligare ett? Jag känner mig maktlös och outhärdligt ledsen. Vad ska jag göra...

Jo jag pratar med barnen, mina flickor är ett stort stöd. Men sant som du Mimmla skriver att han får uppmärksamhet. Jag tog ett beslut i går kväll att nu rensar jag. Jag har börjat plocka ihop han grejer i säckar för nu har jag fått nog. Vi måste gå vidare nu och ta hand om oss själva, både jag och barnen.

Nu har han varit på jobbet och hämtat sprit så han kan supa sönder sig i dag. Hatar det här, får sån ångest vet inte hur jag ska bete mig. Känner för att ringa och skälla på han men det funkar inte, vet det sen gammalt så får istället sitta här med ångest och tungt hjärta.
Det är tredje dan i raden han blir hemma från jobb för att kunna dricka. Officiella anledningen är förkylning och feber men alla vet, men han tror att han så diskret. Han spenderade gårkvällen med att dricka, knappt talbar, glömt vad vi pratat om och han hade ringt sin ex fru antal gånger tills hon inte orkade längre. Önskar att jag visste hur jag skulle ta tag i detta för honom, för mig och för resten av hans familj

Poppe, välkommen hit! Bästa valet du kan göra! En bra början. Skapa din egen tråd, skriv från hjärtat i med och motgång, läs andras berättelser och njut av en fantastisk resa till ett nyktert liv. Du är inte ensam här.

En minut, en timme, en dag i taget. Visst orkar du! ❤

Jag är med. Dag 1. Har vaknat med ångest så många ggr. Känt detta självförakt men nu vill jag förändra mitt destruktiva liv. Jag vill inte isolera mig mer med vinflaskan nära till hands, ensam i soffan. Jag orkar helt enkelt inte mer.

"Kvinnor som älskar för mycket" ska jag leta rätt på.

Du satte fingret mitt i prick. Åh vad klok du är Ullabulla. Det kommer alltid finnas en del av mig som kommer fundera, tänk om...

Nu har han gjort flera val, pga sjukdomen eller personlighet som signalerat med röd blinkande lampa att han valt bort en relation och framtid med mig. Det ska bara fastna i min hjärna.

Jag förtjänar faktiskt någon som uppskattar mig, väljer mig och inte sviker mig gång på gång. Det kommer bara att ta lite tid till jag landat i att någon kan älska mig och väljer mig varje dag. Ser fram emot den dagen! ❤

Men det är just det medberoende är.
Att inte kunna släppa taget om alkoholisten.
Man kan inte sörja på ett normalt sätt just för att orsaken att ma går isär är så sorglig,en sjukdom.
man känner sig både sviken själv och som att man sviker den som faktiskt är sjuk.
Men en fantastisk bok jag kan rekommendera som satte allt på plats för mig är "kvinnor som älskar för mycket" Den var en bibel för mig och jag fick lära mig jättemycket om mig själv.
Inte om alkoholism utan just om mig själv och varför jag fungerade så korkat.

Så är vi igång igen, efter ett par lugna veckor med minimalt drickande har det börjat på nytt. De lugna perioderna blir allt färre och kortare.
Han har ringt in sjuk till jobbet för andra dagen i rad. Igår var vi i kontakt under dagen men bara sporadiskt under sen eftermiddag kväll och jag hörde att han blev allt mer onykter.
I dag undviker han mig som pesten, han svarar inte på chatten, han svarar inte i telefon och han finns inte på Facebook. Det betyder en av två saker eller båda, han har supit sig ordentligt full och somnat i soffan eller han är tillbaka på sina dejting sidor eller bjudit över någon. Mår så illa just nu, för har flera av hans polare som kontaktat mig för de måste ha tag på honom. Vad ska jag säga… Min pojkvän är alkoholist och just nu super han skallen i bitar och raggar brudar för att få upp självkänslan.
Jag vet varför, på lördag ska vi på fest där även hans perfekta ex ska, och han har panik över det. Vad ska alla tycka om att han kommer med sin nya, kommer de inte in acceptera att de gå vidare, kommer de tycka bättre om henne än om honom… osv. Mitt i detta sitter jag med min panik och ångest, hur ska jag kunna dölja hans förfall för de som känner honom bäst?
Han har skapat ett sånt kontroll behov hos mig som inte liknar nått. Vill ha styrkan att orka att antingen stanna eller gå. Vill inte känna mig skyldig när jag ställer krav eller mår dåligt pga. honom

Hur går det för dig?
Jag letade reda på din tråd här för du och din kamp för din dotter har fastnat hos mig.

Har du provat al-anon?
Det hjälpte mig väldigt mycket en gång i tiden.

Kram

Oj vad bra du beskriver och sätter ord på din mans beteende när det gäller drickandet och hur han blir.

Jag känner igen mig.
Jag älskade att laga mat åt människor, hemma som borta.
Jag körde ut folk från köket och ville fixa och dona själv för då kunde jag dricka under tiden.
Hatade öppna kök och älskade kök där jag fick vara ifred och kunde fylla på mitt glas utan att någon såg.

Nuförtiden dricker jag inte alls.

Jag känner när jag läser det du skrivit, att det känns som att det vore nyttigt om du känner någon som både du och din man tycker om och respekterar som du skulle kunna prata med om detta.

Som sedan kan prata med din man eller om ni gör det tillsammans.

Finns det någon tror du som skulle vilja hjälpa dig?

Du har VERKLIGEN rätt i att din man dricker för mycket och att det påverkar familjen. Tvivla inte på det.

Kram

och det är därför jag skrev här.
Slut med följa John.
Slut med att gå till mötes när man gör våld på sig själv.
Slut med att förneka mina egna behov när jag vet att motparten egentligen är kapabel.

Men är han villig?
Ja,det är upp till honom och inte till mig att besluta.
Men det känns farligt att riskera ett nej och ett avslut när det är det sista man vill.
Så heja mig att jag stod upp för mig själv :)

Varje förhållande är sin egen resa. Att du inte teg utan sa ifrån är riktigt bra. Heja dig! Er vandring ser ut att bli bra :-)

Kom ihåg fällan som vi ofta gör anpassar. Du leder ditt liv. Gör det som du mår bra av och låt honom hänga med om han vill. Vill han inte är det hans val och du har inte kompromissat med dig själv.

Du vet att jag skriver detta utan att själv alltid följa mina egna råd men medvetenheten är nyttig och ett steg mot tillfrisknande.
Styrkekram och njut av det du har.

Ja det verkar ta tid sånt här!! Så skönt att eran skilsmässa är klar. Du har verkligen varit duktig och kämpat så! Du skriver att du hade hjälp av psykolog o anhörig grupp. Jag försökte få hjälp av psykolog men fick avslag eftersom jag inte tar antidepressiv medicin, är självmordsbenägen el har ångest varje dag. Jag antar det iallafall för det var de frågorna de ställde när jag ringde och bad om hjälp. Jag har nu varit på beroendeenheten på samtal och det kändes bra. Men känner att jag inte kan prata med exet än om saker vi måste diskutera eftersom det har hänt saker som gör att jag måste vänta ett tag.
Hur var det att gå i anhöriggrupp? Har tänkt på det men vågar inte riktigt. Är rädd att det är folk där som känner igen oss! Har du fortfarande kontakt med exet?
Det är så svårt att inte ha det för mig iallafall eftersom vi måste ha kontakt av vissa anledningar men jag vill minska på den så mycket som det bara går!
Ursula, ja det var skönt att få bli ompysslad hos frissan! Känns bra att få göra nåt för sig själv, det piggar upp lite.
Kram till er ❤️

Mm, sant. Vet att det är för att jag ska läka, bearbeta och lära mig. Just nu har jag en ro i kroppen som jag inte haft på väldigt länge. Jag har accepterat att jag inte kan påverka honom. Han har valt att inte agerera utan allt har varit fina ord.

Jag kanske är en medberoendepersonlighet. Tror det, men å andra sidan har jag nästan alltid varit tydlig om min syn av hans alkoholvanor. Jag har berättat för vänner och mina barn. Inga rosa elefanter i rummet här!

Just nu när vi inte har kontakt handlar det mer om att släppa någon som man älskar. Den processen har inte med medberoende att göra. När han "kidnappar" min hjärna och hjärta är det en kamp. En kamp som fick mig att välja börja skriva här.

Önskar av hela mitt hjärta att han väljer ett nyktert liv men jag kan inte längre välkommen på resan. Jag har valt bort den möjligheten och han också, just nu.

Al-anon finns kvar och påminnelsen i mobilen också :-)

tänker på lena nymans rader om lugn och känslomänniska.
Definitivt överklistringsbart på mig och min käresta.

Han står där och blinkar med sina stora vackra ögon och försöker hänga med i mina tirader om allt han gjort och sagt fel.
Ja,men jag är ju inte bättre än såhär.
Då räcker jag ju inte till?

Nä jag accepterar ingen offerkofta här.
Du gör dina val och konsekvenserna är att jag ibland är beredd att kliva av det här pga dina val.
Det ger effekter i mig som jag inte vill ha och du får lov att skärpa till dig.
Och lugnmänniska som han är så lyssnar han och silar väl bort det ovidkommande och får en kontenta av det hela som passar oss båda.
Och sen vandrar vi vidare,lite tilltufsade,ännu kärare och ännu mer sammanflätade.

Ska bli spännande att se om han pallar med Ullabullas tuffa puckar.
Jag hoppas verkligen det.

är inte till för honom.Det är till för dig.För att du ska få läka och kanske få verktyg på hur du ska undvika att trilla i samma tankefällor igen.
Men om du just nu känner dig stark så kanske det inte behövs.
Jag gick ett tiotal gånger framför allt sen vi separerade och jag mådde väldigt gott av de mötena.De satte sig likt balsam i själen och följde med mig i flera dagar efteråt.

Just ovissheten är ju så jobbig att leva i. Att inte veta eller kunna påverka. Ja vem hjälper dig? Om han kommer så ring polisen har du någon att prata med om allt?

och jag VET att detta inte är lätt men nonchalera honom! Han är en vuxen människa och han spelar på allas känslor och får en massa uppmärksamhet. Du får helt enkelt lita på att han kan ta hand om sig själv, och kan han inte det så får polisen plocka in honom. Svara inte på några sms och dyker han upp så ring polisen.
Ta hand om dig och barnen och låt honom inte styra era liv längre!

Izzy, hur har du det? Har du varit på beroendeenheten? Vad sade dom?

Ja så är han borta igen. Han skrev ut sig från psyket i går.. Vilken skräck när han ringde och jag hörde bilar köra runt honom och jag förstod att han inte var på sjukhuset. Han har blivit helt nojig och beskyller mig för saker som är helt tagna ur luften. Jag blev riktigt rädd när jag hörde hur han lät, han verkar vara väldigt sjuk.
Dottern ringde och fick bekräftat att han skrivit ut sig mot läkarnas vilja. I går kväll startade terrorn men sms om att inte längre orka och sen svarade han inte i telefonen. Min dotter ringde polisen som sökte honom och slutligen fick vi veta att han åkt till en stor stad typ 70 mil härifrån. Polisen spårade mobilen.
Lite lättnad ändå eftersom jag känt mig hotad men den är ju långt ifrån slut denna mardröm.

Hej! Det där var intressant Ursula. Hur har det visat hur du är? Menar du som person?

Kan nog se att jag varit uthållig och försiktig till en gräns där jag fått över-nog och inte kan ta emot någonting mer, bara besatt av att få bli självständig.

Och Chefen... Fint att du har så fin inställning till livet, "det kan vara underbart att leva!" Blev nästan skrämd av dessa ord först. Det är ibland svårt att vara så öppen och positiv. Man kanske begär mer eller någonting annat. Eller tycker man inte är tillräcklig själv. Men visst är det vackert trots allt, och jag vill tro det finns ett "ärende" med varje människoliv. Särskilt de perioder då "lust att leva" inte räcker hela vägen, då vill jag tro det finns en mening med allt.