Senaste kommentarerna i forumet

Du är inte ensam om att känna oro inför helgerna som kommer..
Många känner sig ensamma. Visst är det märkligt, att man känner sig ensammare ibland när man är två, än när man har en "ensam" ensamhet..?
Kanske beror det på att man är "uppbunden" på ett sätt (eller tillåter sig själv att vara "låst") Jag upplevde det förra julen, när jag fortfarande bodde ihop med min alkoholist.
Jag ville egentligen inte bjuda hem någon, för han var mest klapp kanon hela dagarna, men barnen kunde jag ju inte hindra från att komma över.. Han satt och sölade med julmaten så jag skämdes.. Pladdrade och saggade så jag såg att barnen började titta på varandra med lite frågande blickar.. De hade planerat att sova över, men ångrade sig så jag fick skjutsa hem dem.
De röda dagar när alkoholen var slut, så sov han eller var "grinig" och rastlös.. Ett varningstecken som jag negligerade.. Och som idag får mig att minnas hur han kommer hem från bolaget, på strålande humör och ställer en vinflaska på bordet..(det är ju fortfarande helg..) Och sedan ett par öl i kylen.
Hur han raskt skruvar av korken, slår upp ett halvt glas(drygt) och säger sådär i förbifarten: "Jag ska bara ta en mun för och se att det är bra..." Den där ljudlösa sucken av lättnad, när han i princip kastar ner vinet i strupen och sväljer.. Och hur tonen efter det blir ljusare.. Sedan slår han upp ett glas till, "att smutta på" medan det lagas mat.. (kvällen blev en katastrof, eftersom han bunkrat upp med mer öl nere i källaren..) Och vinflaskan var tom på mindre än 3 timmar..
Kanske var det där jag egentligen bestämde mig.. Inte en sån jul till!
Ja, jag är ensam idag.. men inte inlåst! Jag behöver varken säga till eller redovisa vart jag ska eller vad jag gör! Jag behöver inte inte mötas av tjat om ditten och datten och sopa upp efter nåt knasigt fylleprojekt när jag kommer hem.
Jag behöver inte tjata om att "ta det lugnt" med alkoholen om vi ska bort.. Eller ta med någon som "grundvallat" lite och sedan sitter som på nålar för att få komma hem och korka upp..
Faktum är, att idag känner jag mig inte ens ensam <3
Sedan vet jag inte om du bor ihop den som dricker eller om ni är särbo´s.. Det senare har i alla fall den fördelen att man slipper en hel del förnedring när vettet gått ut där alkoholen gick in.
Jag har tänkt på det här med "ensamhetskänsla" som kan vara så stark, att man är beredd att stå ut med nästan vad som helst, för att slippa vara ensam.. För att slippa känna sig "oälskad" och ändå någonstans så vet man med förståndet, att den behandling man blir utsatt för, inte har någonting med "kärlek" att göra..
Jag hoppas att du kan göra något annat under julen Elisabet! Något som får dig att släppa tankarna på den som dricker för mycket.. Själv ska jag besöka ett av barnen och sedan gå i midnattsmässan.. Kanske tittar jag in i något av de alternativa julfirandena som ordnas.. Det brukar vara mycket värme och människor som gärna pratar bort en stund.. För EN bot mot ensamhet, är att man tar ett litet steg själv..

Du måste tala med någon! Om så kvinnojouren!
Snälla lova att du ringer innan han kommer hem!
Såna här saker tar jag faktiskt allvarligt på, för även om det var fyllesvammel( min misstanke är att han tagit sig en rejäl bläcka!) Mitt ex, kunde bli så rå, när han supit ner sig ordentligt! Så är det möjligt, att han skadar dig och kanske barnen om han inte ens är nykter när han kommer hem..
I värsta fall måste du faktiskt ringa polisen! Han har ingen rätt att hota dig! Oavsett om han är full eller nykter..

Ja jag var tvungen att skratta när jag läste ditt inlägg Etanoldrift! Exakt så som du beskriver det är det här inte bara nästan utan exakt! Tja, vad ska man säga...

Tack jonan! Känns skönt när nån skriver till mig, känner mig så ensam. Har svårt först mig på denna sidan oxå, sitter o letar efter svar i alla trådar.

Helvetet har brakat loss. Han har varit nykter två veckor och på fredag är det tre veckor. Han vägrar ta emot hjälp i Sverige utan ville åka utomlands istället och jag gick med på det. Finns nämligen en tablett eller nåt som sys in på gumpen och så kan man inte dricka på ett år, kan kan man men risken är då att man dör eller blir rullstolsburen.
Hur som gick jag med på detta. Viktigast i första hand att han blir nykter ju o han vill det själv det var hans idé. Så då städade han hela huset för första gången på ett år för så länge har vi bott här. Han lovade att ändra sig. Han köpte present o gav mig o barnen pengar. Han lovade komma tillbaka som en ny man.
Han har varit där några dagar nu och inte tagit emot behandling för han mår bättre. Han behöver inte prata med någon för han behöver inte det han är ju frisk måste bara sluta dricka o så blir allt bra. Men när jag då lugnt frågar vad han tänker göra när han kommer hem blir han arg bara för att jag vill dra upp gamla saker. Vi skulle ju glömma allt. Jag försöker lugnt säga att det inte fungerar så, vi måste kunna prata om det. Det hjälper ju inte bara ta bort alkoholen han är ju hemskare utan den. Då händer det nåt med han... Mina barn är sjuka minsta på bara några få månader har jätte hög feber o jag är kvar här med alla fem barn. Han låter mig inte sova, tror att jag har nån i sängen då, får inte gå ut ur huset för då gör jag oxå nåt dumt. Han ringer o smsar hela tiden. På en natt kommer ca 30-50 sms inte tala om hur många jag får på dagen. Där står allt från att jag är Psyk och förstört honom, han vill inte veta av mig för jag är en hora lögnare mm mm. Sen kan han vända o säga att det är han som är Psyk o därför måste jag gå vidare för jag är inte värd honom. Idaghar han börjat hota mig ganska allvarligt och även min familj. Jag sitter o skakar fast han inte är i samma land. Jag är rädd.
Imorgon skulle han få denna "tablett" insydd men vägrar. Han har visst köpt ut receptet men ska inte gå dit utan istället ska han göra livet surt för mig så som jag gjort det för honom. Vill bara påpeka att jag aldrig gjort nåtdumt. Jag svara inget på smsen och om jag gör så skriver jag bara att jag älskar honom o det är därför jag vill hjälpa honom. Jag går aldrig ut med vänner, hade väl inte fått det ändå. Jag säger inget dumt till honom bara gråter o frågar varför jag förtjänar detta. Han har slått mig förr och jag har aldrig sett denna sida av honom i nyktert tillstånd vilket gör mig jätte rädd. Rädd för vad han är kapabel till, rädd för att bli skadad eller barnen blir det. Rädd för jag bor på första vån. Rädd för att jag vet att jag måste anmäla honom nu men vågar inte lyfta luren. Han har alltid sagt att han dödar mig om jag blandar in polisen. Tänkt ringa kvinojouren men lika svårt det, varför. Jag måste ju. Detta blir inte bättre. Det värsta är att han kan komma hem med flyg när som.

Jag bor i Skåne

Du har kommit till det mina vänner kallar "ältande-stadiet", när man går igenom (och gärna skönmålar) allt det som varit bra.. För det är ju dit, tillbaks man vill..
Visst finns det en annan person, någonstans där långt inne bakom alla alkoholdimmor!
Men just nu så kan du inte nå honom om han inte själv vill!
DU kan helt enkelt inte göra eller säga någonting, för att få honom nykter!
En alkoholist "svartmålar" ofta för att slippa ha "dåligt samvete".
För på det omedvetna planet är de säkert medvetna om att det är mycket deras eget fel, att förhållandet gått åt skogen..
Då blir de istället mästare på att plocka fram alla negativa bitar de kan hitta, för att folk ska förstå att de har "anledningar" att supa.. Så enkelt kan det vara.. (det är ju nästan som den klassiska raggningsrepliken från förr: "Min fru förstår mig inte".. Av en lagom berusad kille, vid bardisken, som vill ha ett one night stand. )

Det du behöver titta på och tänka på är DIG! INTE honom..
Ja, en brytning gör ont! inte tu tal om saken.. Men det är som med sårskorpor.. De slutar definitivt inte att blöda om man fortsätter att pilla..
Det är normalt att "älta", att titta tillbaks.. det är normalt att bli både ledsen och förbannad.. Bara man inte stannar för länge i det stadiet. För det är lika produktivt som att sitta i en gungstol! Det rör sig, men man kommer ingenstans!
Just nu är du så "övermannad" av dina egna känslor, så jag tror att du har svårt att både släppa taget och se saker mera klart..
Vi som är här har också gått igenom det (en del flera gånger) Vi har också skönmålat, slätat över och önskat oss tillbaks.. Fått nytt hopp när en lugnare period har dykt upp (för att få förhoppningarna krossade, vid nästa fylleresa)

Så fortsätt att skriva av dig! Gå sedan tillbaks och läs det du själv skrivit! (det är faktiskt nyttigt!)
Så småningom kommer du att känna mera "fast mark under fötterna" och åtminstone veta vad du INTE vill ha i ditt liv!

Vad menar du att försvara sig själv? Och vad är det för känslor som ska föras över på mig? Och jo jag tar det personligt då jag funnits och vi båda vet att vi haft det bra när alkoholen inte vart med och nu mår jag dåligt och de orden är verkligen de sista ord jag behöver, märkligt att jag kan sakna så mycket men inte han.
Tack för dina kloka ord!

Det är lögner för att försvara sig själv.. Och dessutom ett sätt att projicera (föra över sina egna känslor och tillkortakommanden) på andra.
Ta det inte personligt (även om det är svårt!) Det han säger, säger ju mer om honom än om dej!

Fattar inte, det är slut och man jobbar på att gå vidare varför får man då höra av han att det är så jävla skönt att va själv och man slipper gnället och tjatet. Vet inte att jag gnällt mer än satt en gräns att det ska vara ett liv utan alkohol. Och att sen sitta med sina alkoholist polare och måla upp mig som värsta häxan. Jag är ledsen och sörjer honom och kan bara beklaga att det blev så här men varför får man då mer skit att man är så dålig som gör det hela ännu jobbigare?

Medberoende är ju inget man blir över en natt och det är nyttigt att gå tillbaks och påminna sig själv också.. Dessutom så är våra "alkoholister" väldigt snillrika i att föra oss bakom ljuset och för övrigt att slå blå dunster i ögonen på omgivningen (som inte ser dom lika ofta och mycket som vi gör)
Felet VI gör, är många gånger att vi "hjälper till" att sopa igen spåren.. Skäms inte över det, det är mänskligt!

Ja, Alkoholister är verkligen inte dumma, när det kommer till att skydda sina egna intressen (läs: sitt eget drickande)
Jag har varit med om många övertalningsförsök, försök till förhandlingar och "byteshandel" Som haft ett mål gemensamt för alkoholisten: Nämligen ett löfte om att få dricka alkohol i någon form..
Det kunde vara ett försiktigt "men om jag drar ner" (underförstått, dricker bara på helgerna till bara ett par helger per månad) under veckorna.. Vilket egentligen bara innebar "vita knogar" från söndag till fredag eftermiddag, under EN vecka.. (sedan "praktfylla" under helgen) och sedan söndag till onsdag veckan efter, med en liten uppvärmning under onsdag och torsdag kväll (det var ju så varmt och ett par öl var väl inget att bråka om..) Och sen tog det inte många veckor innan vi var tillbaks till ruta ett!
När han förstått att jag menade allvar med hotet att flytta, så kom nästa förhandling (samtidigt som alkoholen gömdes lite noggrannare nere i källare, garage och förråd)
Om han "åkte iväg" och söp med sin bror så jag slapp vara med...

NOPE, been there.. Jag förstod att det inte skulle räcka med "brakfyllan" utan sedan skulle det givetvis så småningom både trappas upp och trappas ner inför och efter en sån helg..
Till slut blev det nästan löften om att gå på någon form av behandlig om jag inte blev "sur" ifall han misslyckades.. och "råkade" bli full nån gång.. ( ett eller flera redan inplanerat "återfall" innan man ens försökt..)
Nej.. Absolut inte.. Det dividerades och köpslogs om en massa saker.. Tillgång till bilen mot sex t.ex. (slutade med bilnycklarna, inte i pannan, men väl på bordet!)
Och på allt detta de dagliga lögnerna om hur mycket som druckits.. "bara en öl" kunde motsvara minst 2 stycken 7,2:or till över en flaska vin.. Köpa tidningen, innebar oftast en vända till systemet (vilket givetvis förnekades.. Tomflaskor och burkar bara materialiserades ur tomma intet..)
Till slut började jag fundera på om han trodde på sina egna lögner.. Eller om han trodde sig så listig, att han kunde lura omgivningen trots alla uppenbara yttre tecken på att han var i stort sett klapp kanon?
Ett sätt att testa, var att be honom göra ett ärende som krävde bilkörning.. Jodå, den "elaka" delen i mig njöt en smula av att se honom slingra sig ur det medelst olika lögner och ursäkter..
Helt plötsligt kunde han bli väldigt "trött" så han orkade inte.. Få "ont i ryggen" eller vara så svettig efter arbete och inte vilja byta om för att sätta sig i bilen.. Någon enstaka gång medgav han att han "öppnat en öl" och inte ville sätta sig i bilen..( då hade han i regel redan druckit en och var inne på den andra..)

Du har börjat bena och fundera.. (många vågar inte det av rädsla för vad de ska hitta..) Det är ju först när man hittat sig själv som man kan göra förändringar..
Och man behöver lite "space" och egen tid, för att komma underfund med det.. Det är ingen "quick fix", och nej, det kommer ingen god fe och viftar med ett trollspö så allt blir bra..
Däremot tror jag att man kan leva "lyckligare" i resten av sitt liv, om man vågar tro på sig själv :-)
Jag ser att du har kommit en bit på väg och just nu så befinner du dig ungefär, där jag var i slutet på sommaren..
Försök ducka för "spydigheterna och otrevligheterna som förmodligen kommer.. Egentligen så handlar dom inte om dig, utan om alkoholistens egna tankar och känslor om sig själv. De är mästare på att projicera över sånt på sin omgivning.. Och tycker att de är oerhört fiffiga och listiga, när de försöker med någon sorts "byteshandel"/kohandel, som egentligen går ut på att de ska få ha det som "vanligt" med sitt drickande..
Lycka till och jag bollplankar gärna på vägen <3 Kram

Trollis,

Allt kommer att förändras. Förmodligen till det bättre i längden. Du låter mer och mer bestämd och tydlig med vad du behöver eller vad du INTE behöver. Tror du kommer att ta viktiga och bra steg även om det är lite jobbigt i början. (Har gjort liknande tidigare i livet)
Kram

Tack besviken!
Jag har läst dina inlägg å jag känner igen allt du skriver om, tyvärr. Sista månaderna nu har jag verkligen lagt märke till hur min sambo beter sig, han är verkligen ingen trevlig person som nykter (abstinens ) han har för mycket i bagaget för att han ska klara av att vara nykter. Men att söka hjälp finns inte, han har ju inga problem!!!!
Jag hoppas att du kommer iväg till al anon snart så du får lite hjälp på vägen ? i denna lilla ort har al anon möte endast en gång i månaden, känner att det är alldeles för lite.
Vi får stötta varandra här inne
Kram kram ❤️

Hej Trollis hoppas verkligen det löser sig för dig. Håller tummarna för dig. Kram

Har sagt att jag lämnar honom om han överger mig denna jul oxå, men det tror han såklart inte på. Har ju sagt det så många gånger förut, denna gång känner annorlunda. Förut har jag tänkt att jag ska sticka för att få honom att vakna till å inse saker, men nu tänker jag att det blir för alltid, för Min skull. Har slutat tjata, slutat fråga..bara gett upp liksom.
Får ändå inte ut nåt av det. Måste bara stå på mig nu, är inte helt lätt. Hela mitt liv kommer att ändras snart, känner så starkt att tiden är inne nu.

Precis!
Är exakt det du skriver, uppriktigt å ärligt. Jag kan själv bli irriterad över vänner som försöker förminska problemet å skylla på omständigheter.
Du får mig att tänka efter ordentligt, rannsaka mina känslor.
Tror du har rätt om rädslan, känslan om ensamhet...å det är då verkligen Inte kärlek det handlar om. Kärnan av det hela är förmodligen sina egna känslor om sig själv..man förväxlar det med att tro att det handlar om förhållandet. Nu kanske det låter lite svamligt men jag hoppas du förstår.
Jag måste hitta mig själv å det gör jag inte tillsammans med honom då han enbart dränerar mig på all energi. Tror att när man väl har kommit ur förhållandet börjar läkningen på riktigt.
Svårt att bygga upp sig själv när allt kretsar runt den andra människan och A.
Återigen, tack för dina kloka ord

Passa på att packa din "akutväska" så länge.. Om inte annat så har du något att tänka på medan du väntar på söndan..
Fundera över vad du skulle behöva ha i en liten väska om du skulle behöva kliva utanför dörren med kort varsel...
Typ, laddare, telefon, plånbok, bankdosa, mediciner (om du använder såna) ombyte av kläder/underkläder etc Själv hade jag en sån väska som stod i en garderob. Jag behövde inte använda den, men det ingav en viss trygghet, att OM något hände så behövde jag i alla fall inte springa runt och "packa" eller försöka fundera ut vad jag behövde mitt i stressen..
Jag var nästan på väg ett par gånger, när min alkoholist "gick på högvarv".. Det var några nätter med obefintlig sömn.. Innan det blev lite lugnare.
Konstigt nog, så trodde min alkis hela tiden, att mitt tal om att flytta var "tomma hot".. (minns ett tillfälle, när han bokstavligt hånskrattade åt mig och mina i hans tycke, vansinniga och orealistiska planer..)
Jag vet, att man går på helspänn och det tar mycket av kraften.. Försök behålla lugnet och undvik att provocera..(det var råd jag själv fick..)
kram

Tack Trollis!
Naturligtvis, så är inte det här jobbet "smärtfritt". Inte enkelt heller alla gånger..
Ja, det gör ont, det känns kymigt och ofta får man en klump i magen.. Men efteråt, så känns det fasen så mycket bättre :-)
En del gånger har det bokstavligt känts som att ta ett kliv ut i tomma luften.. Och lite har jag fått lita till den gamla devisen:
Att vara "modig", innebär inte att man inte är rädd, det innebär att man gör det ändå!
Kan jag visa någon att det trots allt GÅR att komma ut på andra sidan (lite tilltufsad..) Så är det värt det! Jag har ju trots allt kommit lindrigt undan..
Att sätta sig och fortsätta "älta" hjälper ju inte och ibland får man helt enkelt ta en 50/50 risk..
För min del, så kändes det skönt att ha gått igenom oddsen, redan innan, att risken att "förlora" var större, än chansen att min alkoholist helt plötsligt skulle ändra sig och bli nykter..
Det gav mig ett mer realistiskt perspektiv på det hela.
Sedan är det ju alltid jobbigt, när man befinner sig mitt i ett uppbrott, med allt vad det innebär av tjafs och beskyllningar..
Det innebär också att man måste vara/bli "brutal-ärlig" mot sig själv! Fråga sig: Vad vill jag? och vad känner jag egentligen? Och inse, att "mig själv", är den enda person jag kan förändra!
Är det "kärlek" som gör att jag känner mig så ledsen eller är det rädsla att "bli ensam"?
Ibland är den rädslan större än obehaget att ha ett "dåligt" liv med en alkoholist..
Eller är det rädsla att bli utstött ur en "social gemenskap" där kanske en viss alkoholproblematik anses accepterad?
Ibland kan det ju också vara reella hot från en våldsam alkoholist.. Och då är det extra allvarligt!
Det här är tankar som man kan ha svårt att "bena ut" själv.. Jag har haft turen att ha underbara vänner som ställt upp som bollplank!
Dom har aldrig sagt det jag velat höra, utan det jag behövt höra! Ärligt, utan förskönande omskrivningar. Men aldrig nedlåtande eller förminskande!
Kan jag vara bollplank åt någon annan så är det bra!
Däremot kommer jag aldrig att kunna linda in saker som behöver sägas så att själva budskapet försvinner.. Jag är inte ute efter att såra eller "idiotförklara" någon! (men jag har uppriktigt svårt, när människor förminskar sig själv..) Jag kan ge förslag på "verktyg".. sedan är det upp till den som läser om de vill använda sig av det (vi är ju olika!) Däremot kan varken jag eller någon annan göra "själva jobbet" <3

Etanoldrift!
Måste bara berätta hur mycket jag uppskattar allt du skriver. Du har förmågan att sätta ord på alla känslor, beteende å precis Allt.
Du ger mig mer insikt å styrka att lita på mig själv. Fantastiskt hur hårt du har kämpat.
En stor inspiration är du, säkerligen många här som känner likadant som jag. TACK fina starka kämpe ❤️

Som jag redan visste så hade min sambo saker som skulle fixas i garaget igår direkt efter jobbet. Sista provet taget, lugnet bortblåst. Tog inte många minuter innan hans fyllefarsa kom dit...
Jag gick till garaget för att hämta serviceboken till min bil.
Vilken jobbig känsla jag fick, där inne sitter han med farsan sin, hög musik på å dricker öl. Ångesten fullkomligt sköljde över mig, skyndade mig ut därifrån.
Tog några timmar innan sambon kom upp från garaget, han blev lite arg för att jag inte gjort mat. Hade ingen lust med det, var inte hungrig alls så varför skulle jag stå å laga mat åt honom medans han sitter å dricker?!?!
Han va bra dragen å ville ha diskussioner men jag avstyrde det, orkar inte med det längre.
I morse tog han sovmorgon enbart för att han var lite trött, absolut inte bakis alls.
Fy faaaan för det här livet med honom...blir exakt samma sak idag efter att han kommer hem.
Nu längtar jag till söndag då han drar iväg i 1 vecka, orkar inte bry mig längre.
Skönt att man har detta forum med alla fina människor som skriver å stöttar ❤️

Hej jessie skönt för dig. Njuuut i Tystnaden. Här blir det bara värre och värre känner jag. Men förhoppningsvis kommer jag till Al-anon nästa vecka. Jag måste få träffa någon och prata med, innan jag går under känner jag. Kram så hörs vi snart igen..

Heej Lever jag. Jag får pengar på fredag så jag hoppas på att jag kan ta mig dit nästa vecka. Tack för att du skrev. Kram

Jag försöker anpassa mig efter att nu vara i ett särbo liv.
Det har bara gått ett par veckor så det är ganska så nytt.
Jag måste ändå säga att jag har ett annat lugn nu.
Visst tycker jag det är fruktansvärt tråkigt att det blev såhär men det var ett måste om vi nu ska ha en chans ihop.
Vi har väl lite att pussla ihop men en sak i taget. Har märkt att jag för min egna skull måste se till så det inte bli på hans villkor hela tiden.
Hur har du det sj besviken ?
Kram

Det låter bra att du ändå verkar medveten.. Ja, man brukar ha en del knappar att trycka på hos varandra..
Håll fast vid att han får "bevisa" sin nykterhet. Jag tror att det är viktigt, för jag vet iaf min alkoholist började tumma på gränserna.. Och sakta men säkert så var man tillbaks till utgångspunkten.
Jag hoppas faktiskt att ni klarar det, för det finns dom som tagit krafttag i sina liv och gjort det!
Men det kräver en hel del från båda... Tålamod från den medberoende, men inte att förväxla med "mjäkighet" och ständig förlåtelse, utan mer att man slår dövörat till för allt "ego-gnäll" som kommer innan den beroende insett att allt inte snurrar kring honom..
Och från den beroende som måste hitta motivationen att bli nykter för SIN skull!
Att bli nykter för någon annans skull, för att man känner "kniven på strupen" och därför går på vita knogar, är dömt att misslyckas.. ( då planerar man ofta omedvetet sina återfall.. För sådana kommer inte som en blixt från klar himmel..)
Och det är tillåtet att vara ledsen över en framtid som man inser inte blir som man tänkt..

Besviken, du verkar vara på väg med fokus på dig nu. Det tror jag är nödvändigt.
Nej, det där att du ska med när han ska ta sitt beslut lät ju knasigt. Han får göra sin resa och du din. Sedan om man vill och orkar kan man ju alltid stötta. Kan du inte få loss busspengar som du lägger undan så att du kommer iväg på möten? Försök komma dit så att du får det du behöver nu.

Kram