Senaste kommentarerna i forumet

Hej Blåögd! Jag har varit gift med en alkoholist så jag känner igen mycket av det du skriver om.. Alla löften om bot och bättring (som aldrig blir mer än löften under galgen) Allt "snack" om hur lurade och bedragna de blivit av sina tidigare ex fickvänner och fruar.. Jo tjena! Inte för att de kanske varit guds bästa barn, men det har nog funnits anledningar att "göra slut"..
Alkoholister ÄR i regel fullfjädrade lögnare! Deras värld ser inte riktigt ut som den "normala" värden. I sin egen värld är dom själva alltid huvudpersonen som allt kretsar kring. Och deras "ego" är väldigt lättsårat, lättkränkt och uppblåst. Det räcker ibland med att man tittar på fel sätt, för att de ska drabbas av paranoia..Och då blir man anklagad för de mest befängda saker..
Efteråt kan de givetvis ångra sig, men de ser sällan sin egen del i "dramat"..
Du får försöka fundera på hur du vill ha ditt liv Vad vill du? För tyvärr tror jag inte att du kan ändra på honom.. Mitt ex talade till slut om, att han inte kan tänka sig ett liv utan vin och öl.. Och där skildes så småningom våra vägar.. Vilket inte är ovanligt eftersom alkoholen har en så stor dragningskraft..

Fortsätt du att låta tuff! Ibland är det faktiskt BRA, att vi inbillar oss själva också att vi vet var vi står! Jag fick tipset av en mental coach.. som sa att hjärnan är såpass lättlurad eller hur vi nu ska kalla det, att vi faktiskt kan övertyga oss själva (helst då med POSITIVA uppmaningar)
Ibland är det faktiskt skönt att kliva in i en "roll", där vi har full koll på oss själva ;-)
Här har jag precis fått tillbaks min dator igen.. (mina reumatistknöliga fingrar klarar inte att sitta och skriva på telefon)
Gott att se att du fortsätter på din egen inslagna väg iaf. Ingen har lovat att det ska vara en autostrada.. Huvudsaken är ju att vi är på väg <3
Kram!

Förstår känslan, men har inget att jämföra med då min alkoholist, inte ens vill inse att han har problem.. Dock har jag märkt under årens lopp, att vissa tider på året som sammanfaller med vissa händelser tydligen är känsligare och då dricker han mera..
Framåt jul är en sån period, likaså när semesterperioden närmare sig, barnens födelsedagar samt hans egen..
Det kan vara skapligt lugnt i flera veckor.. Upp till 3 - 4 ibland) sedan kommer en "jättefylla" med ågren, anklagelser, paranoia och hela baletten.. Tyvärr har det bara blivit värre med åren där..
Kanske kan det vara bra om ni kan tala om det hela, och att du ser vissa tecken på att han är på väg att ta sig ett återfall?
För återfallen kommer sällan som en blixt från klar himmel (inte heller "perioderna", där det dricks mer..) Man ser och märker signalerna.. från den första lilla "irritationen" och till att de verkar frånvarande..
Tilliten, när den en gång försvunnit.. Tar faktiskt väldigt lång tid att bygga upp igen.. (ibland är det aldrig möjligt att komma tillbaks där man en gång var)
Det kräver att man kan prata med varandra och att man accepterar att det tar tid (därmed inte att man anklagar varandra för bristande tillit..)
I ditt fall får du kanske se tiden ann.. Önskar dig lycka till i alla fall!

Förstår, just tilliten och de helt usla lögnerna gör en ledsen/förbannad. Tror de vi är helt korkade som inte fattar!! Har inget råd att ge men förstår verkligen din känsla!
Önskar dig ro i sinnet!

Jo förstår till viss del, men varför söker de inte hjälp om de nu vet att de har ett missbruk och riskerar förlora oss??

Vad mysigt det låter att åka bort o ha det trevligt o inte behöva tänka så mycket på exet o alkoholen .
Det där sista du skrev att det är som mörkast innan det ljusnar det stämmer nog ganska bra. Jag är i mörkret men hoppas jag ser ljuset snart!
Kram ?

Tack för tipset. Det har varit lugnt ett tag igen nu sen senaste vändan. Ska kolla på sidan.

Helgen var då äntligen över. Ännu ett bottenmärke med sambon. I lördags åkte han iväg med orden "kommer snart tillbaka", timmarna gick.Jag ringer,till sist ett svar.Han är apfull,vad annars? Väl hemma, hur han lyckades ta sig hem, är han som en krälande mask.Han ångrar sig alltid när alkoholen börjar dunsta ur kroppen,ångrar sin dumhet-att han gör som han gör. Jag är arg,ledsen,uppgiven-ja alla de känslor som man kan ha.Nu sover vi i vart sitt hörn av sovrummet, en tydlig markering och avståndstagande från min sida.Under julen var det tänkt att mina vuxna barn skulle dyka upp mellan sina arbetspass men jag har fullständigt tappat lusten för allt som har med socialt umgänge att göra. Varför ska jag sitta med barnen och låtsas som allt är bra när mitt liv är pest?Ta emot julklappar av barnen men får ingen av sambon.Gräsligt sårande.En efterlängtad pryl som jag inte själv inte har råd med men han har.Han är informerad,flera gånger om, men kommer ändå inte ihåg. Saknar pengar till julmat också då min inkomst är väldig låg. Nej jag vill bara dra täcket över huvudet och sova bort de närmaste 2 veckorna.

Du är så stark och klok som orkar och skriver om dina känslor här

Förstår att det är tungt ibland även om du vunnit skatten, din son. Det går upp och ner och det blir bättre och bleknar. Jag var med om hemska saker med en pojkvän för över 20 år sedan. det tog ett tag men det bleknade bort. Det går fortare om man får sätta ord på det. Har du någon du pratar med? Finns det någon möjlighet för dig att få avlastning ibland om du tänker i nya banor? Måste finnas många som har liknande sits och kanske kan ni hjälpa varandra och turas om (som hemmafruarna gjorde förr). Testa en annons?

Du ville bara skriva av dig och jag ville egentligen bara skicka cyberkramar ?

Haft en lång arbetsdag och för lite sömn inatt.
Blir extra känslig och känner mig nedstämd.
Såg mitt ex på stan hand i hand med sin nya tjej.
Blir så ledsen och samtidigt arg när jag ser honom.
Vill absolut aldrig någonsin ha honom tillbaka....men så mycket känslor och ilska varje gång jag ser honom.
Han lämnade mig med vår yngsta son,som jag har allt ansvara för helt ensam nu.
Han vill inte träffa sin pappa mer än 1-2ggr per år pga av hans svek.
Det är tungt att aldrig få någon avlastning .
Alltid finnas till hands.
Vi har en grymt bra och fin relation jag och sonen,men det känns så tungt ibland.
Alltid känna dåligt samvete över dålig ekonomi,att jag jobbar flera kvällar i veckan och att jag vill träffa min nya kille som han inte riktigt accepterat ännu ialla fall.
Känner mig så ledsen igen just nu.
Undrar hela tiden hur lång tid det tar att läka efter alla svek man utsatts för med otroheten och hans alkohol missbruk.....
Skönt att få skriva ner sina känslor bara.

ett nyktert jul och nyår.
Själv ska jag ut och resa med min nya kärlek och jag hoppas vi ska få det fint.
Exet ligger på lite lagom med hur han håller på att förändras inifrån och att en process är igång i honom och att han är på väg tillbaka.
Dvs han luskar lite om det fortfarande finns ett vi.
På ytan ser han betydligt fräschare ut.
Han har gått upp i vikt igen efter att ha tappat 15 kilo tidigare i höst pga kajkad mage.

Jag tror honom också att något håller på att hända.
Men det viktigaste av allt-har han slutat dricka,Näpp!
Precis som om han drar sig själv baklänges genom ett alldeles för litet nålsöga.
Hur tänker man när man försöker förändra en hel del av det yttre livet när det viktigaste och första borde vara att låta bli alkoholen.
Hoppet verkar aldrig överge en alkis att om jag bara gör det eller det,ändrar si eller så, så kommer kanske alkoholen att lägga sig på en rimlig plats igen.
-Jag försöker verkligen upprepar han.Ja men du försöker ju uppenbarligen inte tillräckligt.

Jag har försökt peppa honom så gott han kan då jag verkligen för hans skull hoppas att han får rätsida på sitt liv.
-Jag har bara druckit 4 ggr på sju veckor..
Jo det är klart, ska man jämföra det med när han drack varje dag som värst så är det ju helt klart ett stort framsteg.
Men han låter ju liksom sig själv ramla ned på noll med jämna mellanrum.

Själv dimper jag ibland ned i det svarta hålet och känner en avgrund inför mig själv och min egen framtid.
Men det går snabbt att hämta upp sig igen och säkerligen har det mycket att göra med min nya relation.
Men också att jag faktiskt inifrån och ut inte kommer att ta mer skit.
Varken från min nya vän, eller från någon annan.
Min väl utvecklade magkänsla ska få fortsätta styra mig rätt mot nya mål med mer innehåll och mer kvalitet och balans i mitt liv.

Jäklar vad tuff hon låter Ullabulla såhär den tredje advent..hoppas hon håller fast i den känslan över helgerna åtminstone :)
Ha det bra alla härinne som kämpar med beroende och medberoende.
Och kom ihåg: det är som mörkast innan det ljusnar.

Jo har både läst och vart där, men ibland förstår bara hjärnan men känslan e nån annanstans.

Vilja ska det stå ju

Aeromagnus!
Jag hoppas oxå att det är min tur nu ? får lite betänketid i min ensamhet snart, hoppas fatta ett avgörande beslut då.
Än så länge sitter jag i "väntrummet" ( bra beskrivning ?) men det är ju inte hållbart.
Mitt liv börjar nog snart ?
Kram ❤️

Vart tog du vägen Etanol!
Saknar din vassa penna :)

Satte en tydligare gräns och smsade att det var dax att flytta ut, vilket till viss del skedde. Han flyttade in hos en polare för han lovade även denna ett drogfritt liv. Inga saker hämtade här och det stör mig! Han ville dricka och nu kan han göra det men varför ska jag ha prylar här?? Den lilla relation han haft med döttrarna har vart varannan vecka och då ska vi vara happy family för att sedan så fort de är lämnade försvinner han å super minst 2dagar. Sen kommer ångesten i 3 dagar med massa löften dag 4 börjar kaxigheten att han kan styra sitt drickande.
Har inte haft någon kontakt med han på snart 2 veckor och har bett han att inte höra av sig men nu börjar sms komma med frågor om vi ska gå på bio, ta en fika mm. Vad vill han och vad har han inte förstått?? För mig är relationen över eftersom han inte är kapabel/ vill söka hjälp.
Andra jobbiga tankar som kommer nu är, tänk om han nu söker hjälp och blir den där bra som jag längtar efter, vill han då ha mig eller gör han som förut och skaffar en ny relation. Hu ångest å ont i magen!!

Hej!
Sitter i samma sits som du å det är verkligen inte lätt. Har haft liknande diskussioner med min sambo men inget hjälper, är som du säger, alkoholen kommer först. Har inga speciella råd att ge dig. Al anon kan ju vara till stor hjälp iaf, var på mitt första möte i måndags å det kändes jättebra.
Jag står i ett vägskäl just nu, min sambo lämnar mig över jul en veckas tid, då ska jag försöka tänka å känna efter hur Jag vill ha Min framtid. Du ska absolut inte skämmas för din situation...det gjorde jag förut men sen började jag berätta för de närmaste hur jag mådde å hur mitt liv såg ut.
När jag pratade med min chef fick jag höra att hon förstod, hennes far var oxå alkoholist.
Kändes jätteskönt att börja prata om det. Du behöver nån att prata med, har du ingen att prata med så kontakta al anon, skriv av dig här på forumet. Du är långt ifrån ensam. Fruktansvärd sits att vara i ?
Tänk på dig själv först.
Kram ?

Sista nyktra helgen för min sambo...provtagning i veckan å sen är det kört.
Vaknade med en enorm ångest idag, om en vecka åker han iväg med sin fyllefarsa. Hade förhoppningar om en mysig helg, i fredags somnade han innan halv nio på kvällen. Tittade på film ensam...igen.
Lördagen började bra, åt frukost, var i väg å handlade..men när vi kom hem skulle han fixa sin musik i mobilen. Det höll han på med från kl två till halv elva på kvällen sen somnade han direkt, film ensam...igen. Jag finns inte ens när han är nykter...bara när han vill iväg nånstans...jag måste ju köra.
Känns så tungt idag ?
Vill inte att han åker bort över jul, samtidigt som jag vill det...andas lite. Avskyr att må så här, inte veta vad man vill eller känner, ingenting fungerar normalt.

Har haft en bra helg. En nykter man. Sååå skönt. Vi kunde umgås som förr. Det är så mysigt. Det är detta man längtar till. Den mannen man hade förr.
En mysig 3: dje advent på er alla.
Kram

Hej alla & trevlig Lucia och 3 -dje advent.
Jag vet inte vad jag ska göra nu, dom på Al-anon svara varken i telefon el på Mail. Jag behöver råd... Som vanligt sov jag dåligt natten som va, också. Idag på Morgonen så väckte han mig i soffan, berättade att han fick ett samtal. Han hade i veckan skrivit ett Mail till USA till en klubb som startades där för X - antal år sedan. Det är en Mc- klubb som är enbart nyktra Alkoholister i. Dom i USA Mailade över hans intresse hit till Svergie. Varpå en ringde han idag, ville att han skulle komma dit på Måndag och träffa dom. Lördag var det Julbord, där allas medlemmars släktingar är välkommna. Julafton, Påskafton, Midsomnarafton Ja - Alla stor helger träffas dom på,, just för att det är då man tydligen tänker på drickat mest. Varje Lördag äter dom Middag och varje onsdag Morgon äter dom frukost tillsammans dom som har möjlighet. Nu vill han att jag ska stötta han i detta. Följa med på träffar och dyl. Jag sa vad jag ville han skulle fråga dom, på Måndag.... Om deras käringar är i samma sittuation som mig. Då menar jag. Att har dom varit med om detta med sina karar som jag är med dig. Alltså har dom levt ihop med sina karar, när dom var alkoholister? Och dom betedde sig som likadana svin som du i mot mig? Det vill jag att du frågar. Han sa att det kan jag göra. Om han gör det... Jag känner, att visst det är kanon och det är jätte bra att du tycker det är kul. Och att du blev glad sa jag. Du får ju åka hoj- sa jag då... Men spontant,, känner jag att jag inte vill vara där. Han kommer ju att Manipulera dom också, alltså visa sin falska sida. Men sammtidigt så vet jag inte. Jag har alla symtom till utttmattnings syndrom. Men han bryr sig inte om det. För jag är ju alltid sjuk säger han. Och utnyttjar det. Åh säger, att ja- jag vet ju redan att du inte vill följa med mig. För du är ju så sjuk och du vill väl inte stötta mig i detta. Så säger han. VAD GÖR JAG? VAD HADE NI GJORT? VAD SÄGER MAN? Snälla Hjälp mig.

Han dricker betydligt mindre nu men måste ha några folköl varje dag. Vill inte avstå helt. Och vill absolut inte prata om det som har varit. Jag känner hur irritationen kryper i kroppen och hur avståndet växer mellan oss. Jag lever mitt liv och han är trött och sur. Negativ till allt och alla.
Kommer inte med några förslag till vad vi kan hitta på tillsammans. I tystnaden får mina minnen nytt liv. Jag tänker på alla gånger han har fått mig att gå på tå och ängsligt rättat mig efter hans humör. Tror inte att jag kan känna någon närhet och tillit om han inte visar insikt och ånger.
Jag har föreslagit att vi ska kontakta någon på beroendekliniken för ett gemensamt samtal men vet inte om möjligheten finns. Det verkar inte vara något som erbjuds patienterna i alla fall. Och han själv kommer inte att fråga efter det när han är på återbesök i februari.

Fy vad jobbigt det låter. Du är säkerligen inget av de saker som han säger att du är. Hur länge är du villig att vänta på honom? Det är mitt stora problem, när går jag?
Skickar många styrke kramar till dig ?❄?

Jag är oxå ganska ny här. Mannen har varit nykter i två veckor nu men det är ett helvete och igår gick han igång på mig igen med alla möjliga hemska ord framför mina barn i nyktert tillstånd. Han kan skrika hur hemsk jag är, hota mig, säga att man måste va alkis för att leva med mig för jag är Psyk. Jag begär inte mycket ger han tid men tycker inte det är mycket begärt att han ska gå ut med soporna eller hämta julpynt från vinden istället för att jag ska släpa med mig 5 barn ålder 4 mån-7år o göra det själv. Nä då tvingar jag han till ett liv han inte vill ha. Han dricker ju inte och jobbar o han ger mig sex så varför klagar jag undrar han. Jag nöjer mig inte med det jag behöver trygghet o kärlek tillbaka och lite hjälp med även hans barn.
Ztark, hur lång tid tar det innan allt blirbra igen. Jag menar hur länge måste han va nykter innan allt blir bra o man kan leva något normalt liv igen utan abstinens o konstiga psykutbrott som gör mig galen. Jag har svårt att stänga av o inte lyssna på han för han gör så personliga angrepp så jag blir helt förstörd. Först blir jag arg o chockad att man kan säga så till nån man älskar o sen så börjar jag ju nästan tro på han att det är mitt fel. Det är hemskt. Tycker inte jag förtjänar detta. Jag gör inget fel ändå gör det ont för de kommer från honom som ska stötta mig o älska mig. Gått så långt så jag knappt vet vem han är längre. När är han sig själv? Är han sig själv någonsin? Jag vill lämna men han får mig att tro att det blir bra snart. Att jag måste vara där för han nu annars kommer han inte klara det. Tredje advent imorrn o här finns inget julpynt o jag mår dåligt o fattar inte ens hur vi ska överleva julen. Det känns nästa som om han skiter i barnen med. Det är hela tiden hur han mår o hur jobbig jag är.

Fint att du skriver! Jag fäster mig vid din mening "Tror inte att han vill släppa mig fri." - det kan du ha - eller har antagligen - alldeles rätt i. Vet du, det är hans sak och hans problem. Din grej är "Jag vill gå vidare i mitt liv men det hår inte som det är nu!" Vill sätta ett skiljetecken där i mitten och fokusera på "Jag vill gå vidare i mitt liv"... Visst har du kontakt med en kurator? De brukar ha kunskap om hur man "reder upp" de formella sakerna. Ta all hjälp i de frågorna.
Jag ser att jag låter så praktisk och kanske känslolös nu i det jag skriver... så är det inte. Att ta tag i själva livet är antagligen din tuffaste uppgift och kräver arbete... Vet inte om det stämmer för dig men kanske att du måste börja med att planera och göra saker utan att det känns varken meningsfullt eller roligt.... Igen kan jag tjata om Al-anon - har du varit på något möte?
En sak till - du skriver att du skyllde på nåt när exet ville bjuda på fika. Vet du själv varför du inte ville gå? Det tror jag är viktigt. Sen kan du välja om du ska säga sanningen åt honom eller inte och om du "skyller på nåt" av vilken orsak du väljer att göra så.
Lördagskram till dig! / mt

Så jättetrist Besviken att du inte fått svar från Al-anon... och Jessie sök dig till ett möte! Jag ska kolla möteslistan och se om jag kan hjälpa dig på nåt sätt. Var in och kollade på hemsidan / kontakt, försök med att ringa servicekontoret 08-643 13 93 (Dagtid måndag – onsdag) och fråga. De kanske vet något. Det är ju så att Al-anon fungerar i form av frivilligt arbete och de flesta är ju i en liknande situation som du... risken är stor att det börjar halta.
Just därför behöver vi vara många som hjälps åt. Fortsätt skriva här och stötta varandra, en bra sak med den här sidan är ju att den finns och fungerar, vi behöver inte ta ansvar för det praktiska när vi har fullt upp med att hålla näsan över ytan. Kram, kram / mt