Senaste kommentarerna i forumet

Skicka dig en stor kram!

Varför kan jag inte göra mig fri från mitt ex? Han försöker låsa mig på olika sätt. Tror inte att han vill släppa mig fri. Allt har stått stilla sen jag flyttade för ett år sen. Det enda som har hänt är att vi inte bor tillsammans längre o jag behöver inte träffa honom så mycket. Men allt annat är inte upprett. Förstår inte vad det är som är fel med mig som blir så handlingsförlamad. Jag är så rädd att något som jag gör ska skada någon på något sätt även om jag förstår att barnen innerst inne vill ha en mamma som är glad o stark o står upp för sig själv. Jag ser alltid hinder o tror att gör jag på det sättet så blir det inte bra för någon annan.
Häromdagen frågade exet mig om jag ville komma hem till honom på fika men jag skyllde på nåt. Vet inte vad han tänker om han fortfarande tror att det kan bli vi igen. Jag vill gå vidare i mitt liv men det hår inte som det är nu!

Känner verkligen att man åker upp och ner i känslorna. Början på veckan får jag oftast lite andrum. Men i kväll blev det öl för min man. Bara 4 öl, enligt min man. Jag är väl inte full.
Ja vad säger man. Vet inte. Han har lagt sig i alla fall.
Det var den kvällen.
Hur blir helgen tro?

Har du läst på Ala-nons hemsida tex till dig som är ny?

Du kommer att känna igen dig i många här som är medberoende. Bra att du söker stöd.

Välkommen hit ?

Håller med Ebba!

Bra. Du hittar din styrka igen och be och ta hjälp så mycket du kan nu innan du står stadigt på dina fötter igen. Hoppas du får svar snart så du vet vilka grupper du kan gå på och vilket stöd som finns. Du är på väg nu, besviken. Fortsätt så. Ta hand om dig och finn vägen som leder dig att må bra igen!
Kramar

Vad bra att du söker hjälp!

Bra råd av Ebba. Ja, ibland måste alkoholisten få hjälp. Det kan se alldeles för mörkt ut med ångest och alkohol i kroppen. Kan du göra en orosanmälan så gör det. Hoppas att han får en bra behandling för sitt missbruk.

Ta med brorsan till Ala-non kan vara bra kanske. Du bär mycket ansvar och är orolig för din pappa. Vad stark du är! Hoppas du kan få avlastning och hjälp av andra i allt detta så att du inte går under själv.

Kram

Du beskriver en svår situation. Ditt inlägg berör och du har fått svar från kloka och erfarna användare om olika saker du kan göra för din far. När jag läste ditt inlägg så slog det mig att din far har en mycket fin dotter. Ni har dagliga samtal just nu och du har "jour" hela tiden. Jag blir lite nyfiken på vad dessa samtal innehåller. Extrema situationer kräver ibland extrema åtgärder samtidigt är det bra att vara uppmärksam på om det man gör blir hjälpsamt och vad som är rimligt att klara av. Det är tydligt att du är ett stöd för din far nu, vad tänker din far om stöd och behandling på längre sikt? Vad kan motivera honom? Hur skulle han vilja att det var, vilket typ av stöd passar honom initialt och på lång sikt? Att ställa dessa frågor kan vara hjälpsamt för honom, att han själv får sätta ord på vad han känner och vad han tror kan vara mest lämpligt för honom. Hur låter det?

Att du och din bror kan tala tillsammans om hur ni haft det och hur det påverkat er är sannolikt ett viktigt steg för att han ska kunna reda ut vad han behöver nu.

Fint och starkt av dig att du är här, hur ser det ut med stöd för dig just nu utöver forumet?

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det är bra att du finner stöd här på forumet och dina inlägg är ett stöd för andra. Det låter som att du verkligen försöker finna en ingång till din partner samtidigt som du börjar formulera alternativ, så som att exempelvis avsluta relationen. Jag vill säga att du är en kämpe och att du är klok som gör saker för att må bra själv, dvs. du har kraft att tala med en terapeut för reda ut vart du står nu och hur du vill leva ditt liv framöver. Vad du än väljer att göra den närmsta tiden så fortsätt gärna skriv här.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack Ebba ❤ Det värmde. Kram själv.

Vad bra att du mejlade al-anon.
Modigt och klokt tycker jag.
Jag tittade nu på deras hemsida och läste att det var bra att mejla frågor.
Jag hoppas att du får svar, det tror jag nog att du får.

Du undrar här ovan om du är knäpp.

Nej det är du absolut inte.
Du är fantastisk tycker jag!
Du kämpar och försöker förändra din tillvaro.
Jag önskar bara att du hittar och får bra stöd så att du slipper grubbla själv på allt.

Bra att du hittade hit till forumet.
Kram till dig.

Tack Stina!
Tack för ditt svar. Att få en aktiv alkoholist att förstå är helt omöjligt, även i nyktert tillstånd. Vad vi måste komma ihåg är att Aldrig är oss det är fel på. Man blir så lätt manipulerad, hjärntvättad å nedvärderad, till slut början man tro att felet är ens eget...usch så vidrigt detta är.
Be inte om ursäkt att du skriver mycket ❤️ det behöver vi nog alla anhöriga göra. Vi får stötta varandra här så gott det går.
Ska till min terapeut idag så jag får nån rätsida över saker å ting.
Stor kram till dig, medsyster ?

Jag skulle ringa alonon, men när man äntligen kommer till skott är det ingen som svarar. Tfn svarare? dom har stängt. Jag ville bara veta om och när deras sista möten är i Göteborg innan Jul. För att jag förstår inte deras Lista. Jag skrev ett mail, så vi får hoppas dom hör av sig. Kraam alla.

Vet snart inte vad jag ska ta mig till. Går inte att nå fram till min sambo.
Igår satt jag i köket å tårarna bara sprutade, han kommer dit å skriker åt mig: jaha, är du ett jävla offer nu helt plötsligt, fan ta å skärp dig, jävla idiot.
Finns ingen utväg nånstans
Blir sååå ledsen att han väljer bort mig igen. Pallar inte att följa me till Finland, tål inte hans far.
De dricker bara å är riktigt vidriga, kvinnoförnedrande mm.
Vet inte vart jag ska ta vägen!!!

020-844448 skulle du också kunna ringa.
Sök på alkohollinjen så kan du läsa mer.
Jag har själv aldrig ringt dit, men det verkar bra.

Kram

Din pappa försökte ta sitt liv för tre veckor sedan, vårdades på psyket och skrevs ut.
Nu har han börjat dricka igen.

Jag förstår att du är väldigt orolig.
Jag tycker absolut att du ska ringa hans läkare.

Du skulle även kunna göra en orosanmälan till socialen gällande missbruk.

Det har jag själv gjort.
Då var soc tvungna att ta kontakt med personen det gällde.
Om du berättar det du har skrivit här, att din Pappa försökt ta sitt liv och dricker igen så borde de agera för att hjälpa till och gripa in.

Det är sant att en alkoholist själv måste vilja men det är även så att man ibland mår så fruktansvärt dåligt, inte kan se något ljus och riskerar att ta sitt liv.
Då ska man få hjälp och stöd från professionella.

Jag försökte ta mitt liv en gång.
Det var inte för att jag ville.
Det ville jag egentligen inte.
Livet var bara för svårt och dessutom var jag påverkad av alkohol vid det tillfället.

Jag hoppas så mycket att din pappa får bra hjälp och lyckas vända skutan rätt och att du och din bror får lugn och må bra.

Du är klok.
Ta hand om dig själv <3

Jag lever själv med en alkoholist. Så jobbigt det är för dig. Jag tycker verkligen du gör allt för din pappa, men jag tycker att du ska ta kontakt med hans läkare och säga presis som det är. Att lägga över detta svåra på sjukvården. Sen är det ju så att du inte kan göra att han vill sluta att dricka, det måste han ju vilja själv. Det är det som är så svårt, för man vill ju stötta och fixa till så den som dricker blir frisk. Men försök att tänka på dig själv också. För ingen mår bättre av att du själv går under. För det tar väldigt mycket kraft när man försöker hjälpa en närstående. Din bror skulle också behöva prata med någon inom sjukvården. Det finns säkert fler på den här sidan som kan ge fler tips, men det här var mina tankar. Styrkekramar till dig.

Jag tycker att du har skrivit i helt rätt forum och det är en stark sammanfattning av hur det har sett ut och ser ut som du delar med dig av.

Jag blir väldigt berörd och du sätter verkligen ord på hur svårt och sorgligt det kan vara och är att vara anhörig till någon som inte mår bra och har problem med alkohol.

Jag vill gärna skriva lite mer till dig men har inte riktigt tid just nu.

Tills dess hoppas jag innerligt att du får bra tips och råd av andra här.

Stor kram till dig.

Hej igen Alla, jag känner mig så ledsen. Min dotter säger att hon aldrig träffat på någon som är så elak som han (min särbo) hur ska jag förklara för er? Hmm.. Han bli vansinnig bara för att jag ville titta på ett program på Tv efter att jag bakat i ett par timmar. Ett program som jag brukar titta på struntade jag i pga det kan jag se i repris. Men det andra trodde inte jag att det gick i repris. Han satt och tittade på det första. Sedan snabbt bytade han kanal och påstod då att han skulle se det. Jag sa då att jag kan väl få se det. Så efter tjat gap och skrik ifrån han, så ändrade han kanal. Men han gick ut i köket slängde saker så det gick sönder. Jag skulle i pausen ta ut sista plåten i ugnen. Men det fick jag inte för nu stod han där. Okej sa jag. Men jag måste för dom bränns annars. Men jag fick inte. Dom brändes. Så jag gick å satte mig och fortsatte kolla Tv. Då kom han efter en kvart, och sa att nu har vi tagit reda på om det går i repris och det gör det. Så du bara ljuger sa han. Jag frågade vilka är vi? Vem har du pratat med.? Tro det el ej.. Men gud han ringde sin Mamma. Jag tror jag snart går i sönder. Jag måste fråga er... är era likadana.? Hur väljer man och vara så psykande elak? Är jag knäpp? Det är kaos..

Nykter i en och en halv vecka nu men abstinens då o då han har nån medicin som hjälper han så han är snäll nu mera men jag tycker inte det räcker. Han är fortfarande bara lat o trött o tycker mest synd om sig själv. Jag får fortfarande ingen hjälp eller större kärlek av honom. Han ska vara borta en vecka på nån sorts behandling. Hoppas på att det hjälper nåt. Han säger sig förstå mig och alla fel men han vet inte hur han ska göra. Har alkoholen tagit all vett ur honom eller vad.

Förstår att dina känslor och tankar åker upp och ner. Mina tankar runt detta, jag lever ju med en alkoholist, är att våra män/kvinnor älskar oss, men alkoholen går först. Och det är inte för att de väljer den, utan alkoholen väljer dom. Det är ju en drog. Ja nu var det väl även andra droger i din relation? Jag tror att han älskade dig, och hade valt dig, men han kunde inte stå emot drogen. Och vi har ingen skuld i detta. Vi kan inte göra något alls. Han måste ju komma på själv att han vill sluta. Du kan bara ta ansvar för dig och ditt liv, enklare på papper än i verkligheten. För när man älskar någon så är det väldigt svårt. Vill bara säga att du kunde inte gjort något mer. Styrkekramar till dig

Tack!
Jag vet att ni har rätt båda två.
Är jättesvårt att veta vad man vill när man är helt nere. Man har tappat greppet om sig själv. Lägger sig åt sidan å fokuserar på alkoholisten. När man sen, många år senare kommer till insikt är det svårt att hitta det som gång var jag. Men jag kämpar på. Vet att enda utvägen är att lämna honom....panik.
Han är inte ens trevlig när han är nykter längre.
Usch så mycket berg å dalbana med känslor. Önskar man kunde "stänga" av ett tag å göra det jag måste göra = packa å dra
Kram till er fina stöttande människor ❤️

Jessie!
Bad honom igår att vi kunde hitta på nåt annat som passar oss båda, sa att jag ville vara med honom under jul. Men han blev bara arg på mig å sa att han gör som han vill. Blir jul nr 3 han lämnar mig. Tyvärr har jag ingen sammanhållning med min egen släkt så jag blir helt ensam hemma. Mina barn är här kvällen innan jul, då brukar vi ha riktigt mysigt. På julafton, efter lunch åker de iväg med deras pappa å firar en riktig jul med hans släktingar.
Sa till sambon igår att jag orkar inte ha det så här längre men han bryr sig inte. Det har varit alldeles för mycket fylla, lögner å svek.
Jag har möjlighet att få bo hos mina barns pappa, han bor kvar i huset vi hade. Men det känns inte rätt mot sambon att flytta dit. Andra lägenheter finns inte här nu.
En tanke jag hade var att flytta medans sambon är borta, men jag vet inte..känns fel att göra så.
Men det vore skönt
Kram kram

Och tankar som tar knäcken på en!!
Kan du försöka vända på det och ta din chans över att tänka igenom nu när han är iväg?
Vem firar du jul med?
Kram

Trollis, tänkte på dig idag när jag såg ditt inlägg idag.

Jag tänkte att det är så synd att vi ofta gör oss mer olyckliga än vi behöver vara. Vi tänker på allt det dåliga istället för att fokusera på lösningar och möjligheter. Jag har själv en ganska dålig relation men har många gånger sagt till mig själv att må dåligt bestämmer jag själv över. Jag kan tänka positiva tankar, göra saker jag mår bra av även om annat är dåligt. Förstår du hur jag tänker? Och innan jag är i balans och mår bra så kan jag inte ta tag i det som behöver förändras. Och om mannen inte fanns längre, skulle jag automatiskt må så mycket bättre?

Tex, om jag inte varit ihop med honom, eller är skild och julen närmade sig. Vad skulle jag göra då? Kan jag göra något och tänka positiva tankar som att jag är fri, det är lugnt, jag kan baka, göra vackert runt omkring mig, vila, läsa, träffa en vän, gå på julkonsert, gå till kyrkan och lyssna på vacker musik... Gå på spa, unna mig massage, träning. Ja, du fattar.

Ville bara skicka med lite pepp att försöka göra det bästa av situationen för dig som det nu är.

Kram

Har inte skrivit på ett tag men varit här inne och kommenterat ibland . Ja, du trollis...
Kan säga att vi nu är särbos och det har gått för kort tid för att hinna känna något eller jag känner en j-vla massa!!!
Ångest, rädsla,tomhet,ett lugn, glad, ledsen och en ovisshet om framtiden ang oss.
Jag fick många svar där en del tyckte jag skulle lämna och tänka på mig sj och barnen. Många sa oxå att det är nåt som bara jag kunde bestämma . Jag blev stärkt här inne för att visa att jag acceptera inte detta liv längre men det blev han som tog steget ut. När han hade flyttat ångrade jag mig som fasen och var arg på mig sj och på "dom" som puschat på mig ang detta. Jag var inte beredd på det fast jag tänkt denna tanke såååå länge!
Ett tips, var säker på att det är det du vill!
MEN! Hur jobbigt det än är just nu så var det ett måste för allas skull och jag vill inte ha det ogjort men det gör det inte mindre sorgligt . Ikväll var han i sitt hus och han hade tagit ett par öl och jag kände att Gud var skönt att slippa det!!
Jag har lugn och ro, barnen slipper se det!
Jag är inte längre arg på "dom" utan det är av omtanke för mig, jag vet det.
Nu önskar jag mest att detta särbo liv ska funka och att vi hittar tillbaka men framför allt önskar jag mig att han kommer till insikt över sitt problem så att det inte bli värre ist men tyvärr kan jag inget göra mer än det jag redan har gjort . Jag kan ta ansvar över mitt och barnens liv, jag kam påverka så bli "skonade" och jag kan vara ett stöd för honom men jobbet måste han göra sj.
Nu orkar jag bara ta en dag i taget och lösa det å bästa sätt.
Trollis , kan du se dig sj om 10 år el 5 år till med de liv du lever idag?
Är det värt det?
Hur vill du att din framtid ska se ut och hur ska du göra för att påverka den?
Man lever bara en gång...