Senaste kommentarerna i forumet

Hej Ammanda, välkommen till forumet. Va bra att du skriver här. Du berättar att din mamma har alkoholproblem och behöver hjälp, nu ska ni prata med henne och vill ha ett konkret tips med information om vart hon kan vända sig, då helst ett behandlingshem.
Gällande just behandlingshem är de ofta privata alternativ och därför svårt för oss att hänvisa till då vi inte vet hur de arbetar. Kommunen erbjuder alltid hjälp men jag förstår att det just nu inte är det första alternativet för er, ibland kan det vara ok för grannkommunen att man får hjälp där, det ser såklart olika ut och man kan behöva kontakta den kommun man tänker sig.

Som ett första steg kan för en del vara att kontakta sin vårdcentral eller Alkohollinjen, 020-844448. 1177 kan eventuellt också ge tips på vart man kan vända sig. Sen är det såklart också lite beroende på hur och vad din mamma själv vill ha för hjälp.
Fortsätt gärna skriv och läs här på forumet, hoppas det på något sätt blir hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,
Rosette/Alkoholhjälpen

Oj oj oj vad du kämpar och jobbar för att ordna upp det här med lånen, vilket arbete du har lagt ner på att reda ut det.

Jag tänker nu att det inte är konstigt att du känner det som att du varken vet ut eller in och att det känns som att du inte kan tänka.

Du beskriver att du förut var glad, skrattande och påhittig.
Det låter härligt och jag tror att du kan få tillbaka skrattet och glädjen i tillvaron igen.

För cirka ett år sedan var jag utmattad och deprimerad, jag kunde inte tänka klart.
Jag kunde inte sova och allt jag kände var stor oro inför framtiden.
Min kropp och knopp var totalt utmattade.

Kanske är det så för dig nu?
Du kanske är totalt utmattad av allt som har varit och är?

Det är inte konstigt tycket jag i sådant fall.
En sådan sak som att leva under ekonomisk press och inte ens kunna köpa kaffe är ENORMT tärande.
Så har jag också haft det.
Jag var arbetslös, ensamstående mamma med en f.d pojkvän som missbrukade och hotade mig till livet när han var påverkad.

Jag var så fruktansvärt rädd vissa nätter att jag inte vågade sova av rädsla för att han skulle komma och slå in dörren.
Det fanns fog för min rädsla och jag vågade tyvärr inte berätta för någon, jag tänkte att de skulle tycka att jag fick skylla mig själv och en massa annat.

Ja du Besviken, jag förstår dina tårar men jag vill också säga att jag beundrar dig som verkligen försöker förändra ditt liv och jag vet att livet kan förändras och bli ljusare igen.
Du kan få tillbaka ditt skratt och din glädje.
Det har jag fått så jag vet att det går.

Ge inte upp, fortsätta kämpa och försök hitta bra stöd.
Jag tycker att du har fått många bra tips här ovan.

Kram till dig!

Jessie!
Vet hur du känner, sitter här hemma å funderar på samma sak jag oxå. Känns som att det är nu eller aldrig som gäller... Min sambo lämnar mig under jul (igen) för att supa med släkten. Nu har jag fått nog. Större jävla egoist har jag nog aldrig träffat å jag tänker/vill inte finna mig i det här längre. Måste, precis som du, hitta kraften bara...suck.
Man kan lika gärna leva ensam utan oro i stället för ensam i ett förhållande med ständig oro å ångest mm. När de varken vill eller kan förändra sitt drickande finns det inget alternativ. Men beslutet är jättesvårt.
Finns ingen glädje med jul å ledighet längre, allt har han tagit ifrån mig å ersätt med ångest. Fy fan säger jag bara, usch

Absolut!!! Tycker att du varit jätte duktig ?

Tack besviken!
Verkligen inte lätt det här?
Bamsekramar till dig oxå❤️❤️❤️

Hej Trollis vi kämpar igenom samma du och jag. Vill skänka dig Många Långa Kramar..☺❤❤

Har ingen aning om vad/hur jag ska göra. Sitter å dricker kaffe, kedjeröker medans paniken å maktlösheten byggs upp mer å mer. Känslan att inte finnas till att inte räknas, att inte betyda nånting kommer starkare å starkare. Funderar starkt på att lämna honom nu men får samtidigt panik över det.
Hur mycket tål man innan man hamnar på psyket? Är nog snart där känns det som

Hej jonan det är inte hans skulder på kronofogden jag har löst. Dom bryr inte han sig om, därmed inte jag heller. Detta är våra gemensamma fast jag står på dom. Han kan ju i skälva verket strunta i dom om han vill. Då är ju det jag som åker på allt. Men vi har ju andvänt oss båda av alla lånen. Därför vill jag bli av så mycket som möjligt innan han sticker ifrån mig. För annars har jag inte råd att betala min hyra. Förstår du vad jag menar?

Idag har mina sambo bestämt att han ska åka till Finland till släktingar över jul. Hans pappa och han. Jag vill inte följa med, bad honom att stanna hemma med mig men han vägrar. Jag klarar inte av hans pappa, det enda de gör är att supa ikapp.
Min sambo prioriterar honom i år igen. Tredje julen han väljer bort mig....känner mig inte värd ett ruttet lingon ens, längst ner på prioteringslistan. Orkar inte mer nu. Spelar ingen roll vad jag säger, tycker, känner...ingenting gör någon skillnad. Hela hans släkt dricker i stort sett hela tiden å jag vill inte vara med där.
Nästan varje helg är min sambos farsa med honom i garaget å bara dricker, varje midsommar, påsk, jul..all ledighet kretsar runt alkohol å äckliga farsan.
Står inte ut längre. Hela tillvaron är outhärdlig. Nästa vecka blir det sista leverprovet för sambon, efter det kommer han dricka hejdlöst å dra sig undan mig. Nu när han måste vara nykter är jag livsviktig för honom, han suger ur mig all energi. Det sjuka är att jag har tillåtet allt, ingår i medberoende. Var iväg igår på mitt första al anon möte, kändes riktigt bra, träffade underbara fina människor där. Får hämta styrkan därifrån.

De borde ju se från kronofogden att du försöker. Du har varit jätte duktig som kunnat lösa så många lån.
Heja dig !!!!!

Det värmer att du tänker på mig. Har inte skrivet så mycket det sista, men jag är inne och läser dagligen. Jag mår både och. Min man dricker ju inte så mycket på vardagar. Ibland en gång på veckan och då inte så mycket. Men helgerna dricker han. Men på något konstigt sätt så tycker jag periodvis att vi har det bättre fast han inte har ändrat på något alls. Kanske det är just för att jag läser här och att jag får ett väldigt stöd från mina barn när dom nu vet allt. Man blir starkare. Men sedan är det andra bekymmer som jag tycker är jobbiga men som inte har med drickandet att göra och det känns jobbigt. Det kanske också är så att jag nu lägger fokus på julen, som jag tycker är så mysig, så då har jag annat att tänka på. Hur mår du? Det känns verkligen som man bryr sig om varandra här. Kram

Hur är läget? Jag tänker på dig! Kram!

Fortsätt läsa och ta del av andras berättelser.
Det var en stor hjälp för mig när jag levde med min fd man som drack för mycket under många år.
Tog mig också många år att först ens märka att han drack mer och mer och smusslade undan alkohol för mig.
Flyttade mina gränser hela tiden mer och mer.
För att sedan försöka lämna honom som jag en gång Älskat väldigt mycket och levt med i 28-år,men insåg tillslut att om jag inte gjorde det skulle jag och yngsta sonen som bodde hemma gå under.
Rasade i vikt orkade inte med mitt jobb.
Ville vara hemma och kontrollera hans drickande,orkade inte med någonting tillslut.
Idag 1,5år senare börjar jag känna igen mitt gamla jag.
Finns dagar när allt känns ensamt och jobbigt.
Saknar familje känslan,men honom och hans ego kommer jag aldrig mer att sakna.
Den tiden vi hade en gång kommer jag aldrig få tillbaka,vilket jag äntligen insåg och accepterade tillslut.
Är så glad att jag tog mig ur innan jag blev ännu mer nertryckt och förnedrad av hans ego beteende som han inte alls hade tidigare.
Det du måste fundera över är HUR vill du leva ditt liv i framtiden?
Hoppas du kommer fram till ett beslut så du kommer att må bra igen.

Bästa jag gjort. Livet blir lättare och bättre dag för dag. Barnen hamnar i focus. Jag ser mig själv må bättre. Jag kan sova. Jag orkar mer...
Finns inget jag ångrar, förutom att jag skulle ha gått tidigare.

Hon? Vem vet? Hon är sitt eget problem nu..

Några veckor kvar till jul. Jag ser tecken, smygande, prasslande, den tunga andhämtningen, det dåliga morgonhumöret. Misstänker att det blir värre och känner en stigande irritation i kroppen. Balanserar mellan att bita ihop eller att försöka föra ett vettigt samtal om mina farhågor. Stör mig på allt han gör nu.

Tack Li-Lo

Alkoholhjälpen är bland annat detta forum, där du kan skriva och ta del av andras inlägg samt få information om saker som kan vara viktigt att veta när man vill förändra sina alkoholvanor eller är närstående till någon som dricker. Det är en mötesplats på nätet. Alkohollinjen är en nationell stödtelefon för de som vill förändra sin alkoholvanor eller för närstående.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag känner inte att jag vill hjälpa han längre.. inte hans Mamma heller. Hans pappa dog för 1 år sedan. Jag var där varje dag i 8 månader & hjälpte han/henne. När han hade avlidit, då var det jag som fick ta tag i hemtjänst, Färdtjänst, Banker, jurister, Begravningsentrapenör, Blommor, Kyrka, soloartist, Fotograf... Sedan efter allt kontakt med Advokat Bank & Jurist åter igen ett antal ggr. Bråk med hans Pappas Biologiska barn. Så Nej jag vill inte hjälpa längre. Jag mår illa när jag tänker på allt. Han och hans Mamma dricker båda, pissar och skiter ner sig båda, är elaka båda, trots allt man gjort under 5 år. Jag tycker bara att dom är skita och äckliga båda två. Vill igentligen inte ha med mågon av dom att göra längre. Det har tyvärr blivit ett stort Hat i från min sida. Men jag har tyvärr inget val. Jag ska berätta... Under dessa 5 åren har jag ensam tagit lån för mig och han. Han är hos kronofogden. Så han får inte ta lån, el hyra bostad el äga något. Jag får hjälp ev i februari att lägga om lånen. Men innan dess måste jag bevisa att jag klarar av att lösa lite av allt. Så nu har jag ljugit för han, sagt att vi har mer räkningar att betala in än vi brukar ha. Jag betalar räkningarna. Han swichar exakt på kronan som jag säger att jag behöver. Om han känner för det och om jag är snäll. Men iaf nu har jag löst 1 lån på 38.000, 1 lån på 7.000, 1 lån på 6.000 1 lån på 4000, På 3 månader. Självklart har jag inte lyckats med allt. Har 3 st kvar på sammanlagt 80.000kr. Vill igentligen betala in 1 lån till och halva det. Jag har sålt av saker ifrån hemmet. Men det räcker inte. Jag söker efter billigare hyra. Men just nu känner jag personligen att jag inte orkar längre. Men jag vet helker inte riktigt vad el hur jag ska bära mig åt. Jag får inga pengar av han mer än det för räkningar. Jag har inte en krona själv på en hel månad. Så här har det varit länge. Ni få tycka att jag är en elak, egoistisk, person som ljuger. Men jag måste ju tänka på min framtid och att jag ska kunna klara mig själv. Kram igen alla❤❤ va inte arg på mig.
.

Är alkoholhjälpen och alkohollijen samma?

Tack Stina68, Leverjag, & Hedda & alla andra. Ni är guld värda❤ jag känner att jag har svårt att formulera mig i all kaos i mitt huvud. Det känns som om jag inte kan sluta att skriva. Det är för mycket att berätta varje dag & hela tiden. Men absolut kan jag ringa dom och fråga vart dom finns närmast mig. Det känns i all panik att jag behöver träffa någon i samma situation och bara få en kram. Risken är väl då att jag faller ihop. Kram till alla. Jag saknar er hela tiden.❤❤❤❤

Du har många tankar och funderingar kring vad du just nu vill och behöver, vad stark du är som skriver här och berättar.
Det finns flera här i tråden som skriver många kloka tankar och följer dig. Ytterligare en tanke från oss är att om du inte finner stöd i din hemkommun så kan du alltid ringa Alkohollinjen tel 020 844448. Det är kostnadsfritt och där får du vara anonym.

Med varma hälsningar
Hedda/Alkoholhjälpen

Fy vad jobbigt det är när man har någon som dricker i ens närhet. Känner igen mig i just det du säger att man bara gråter. Man blir så ledsen för sig själv, för sin närstående som förändras, ja för hela situationen. Styrkekramar till dig

Hej Annekja,
Det låter som att du har en tuff situation med din pappa som har tagit hjälp för sitt drickande samtidigt som du är orolig för hur det går. Det är inte alltid lätt att veta vad man ska göra som anhörig men du vill gärna hjälpa honom. Här på forumet kan du läsa mer om hur andra har tänkt och resonerat och också få stöd utifrån din egen situation. Du är verkligen mån om din pappa, för många anhöriga kan det vara hjälpsamt att också fundera kring hur man mår själv, vad behöver du just nu?
Varma hälsningar, Hedda/ Alkoholhjälpen

Besviken, kan du ringa dem och fråga?

Om de inte finns i din kommun än, kanske de kan ge dig tips på andra grupper eller stöd som du kan gå på. Ring/maila och fråga. (Om det inte är så långt till närliggande kommun kan du kanske ta dig till en grupp i närliggande?)

Ta hand om dig nu. Älta inte. Försök se ljuset och möjligheter. Låt dig själv vila i huvudet. Rör du på dig? Får du ljus? Har ni någon bra kulturförening som du kan besöka? De brukar ha trevliga verksamheter och olika kurser. Tror det är bra att bryta med den tunga vardagen och fylla på med nya upplevelser och intryck. Vad som helst egentligen.

Har du provat medicinsk yoga? Den gör underverk för många människor. Slå på mediyoga. Finns en hel del information, övningar och kurser på nätet.

Berätta hur det går för dig. Kram

Al-anon ska det ju vara.