Senaste kommentarerna i forumet

Ja det vet jag inte riktigt. Känner att jag är rätt sur och bitter nu. Men det går väldigt upp och ner.

Idag blev det en liten folköl till maten när vi hade gäster. Trodde att vi pratat om endast alkoholfritt, men han höll inte med. Tycker att jag lägger mig i, tjatar och surar. Med rätta. Men det är svårt att släppa. Och svårt att tro att han inte kommer fortsätta tänja på vad han riktigt bestämt sig för egentligen.

Vad menar du hevvi?/Besviken

You're so welcome, etanoldrift! :)

anmäl-knappen ( sitter med röda kinder hihi) Tack Lena!

Håller helt och hållet med. Det är förstås svårt att förutse, för Alkoholhjälpen alltså, hur en registrerad användare väljer att nyttja sina daler, så att säga. Bra att vi är uppmärksamma och att Anmäl-knappen finns.

Känslorna försvinnet i den delen av hjärnan,men det vet inte den beroende ,ta hand om dig kramar

Stort Tack Ebba & Etanoldrift, det värmer. Kram Besviken

Fast det är annat kön, men lika jäkligt o hotande att,kan du leva med att jag tar livet av mig o det har hon försökt med flera ggr o vem tar hand om det, jag har fått frågan att Varför har du Aldrig sagt nåt, nu när apstinensen hägrar för henne efter försök till ta sitt liv, vem fick fixa bil till sjukhus? O köra o göra det hon sa !!!!! EN MORGON VAKNA JAG O VILLE INTE HA DET SÅ HÄR!!! O på den vägen är jag! Har fått höra att hur kan du va så omänsklig o taskig o lämna mig (hon skadade sig så nu är d kryckor )jag kan ju inte göra något själv o o så elak du är ,du har aldrig visat sådana hemska sidor! Jag ska ringa din familj och tala om hur elak jag är!!!Jag bara skkrattar inombords för dom har sett i alla år vad som händer, som jag ser nu ,men hon vet inte varför jag är sjuk????Hon har så många skador som jag ser nu av minst en baginbox om dagen en månad o förgående 30 åren em massa 3,5,
vin alltid det starkaste ölen 7.5 o oooh det är så mycket! !!!! Hon har aldrig erkänt sitt behov,jag kan sluta när som helst om det funnits tabletter istället, hon trodde att 2 veckors sjukhus tog bort hennes begär när hon märkte att jag bestämt mig så har hon druckit minst 10 lite vin,glögg bara på en månad !!!!
Fick en helt nyrenoverad bostadsrätt samma dag 16 nov tuuuuur o jag flyttar nu på fredag o hela min familj hjälpermig framåt ! Min mamma är glad nu i himlen!!!Min älskade syster har jag bott hos i snart 2 månader! Men vi kommer o bo nära varandra! Kramisar o tack att ni bryr er

Hopplöst fall! Sambon har varit överdrivet kärleksfull mot mig. På nyårsafton var vi bara hemma, jag trodde att han skulle dra iväg när han fått i sig lite, men han var faktiskt kvar hemma. Han blev väldigt full men på bra humör ändå. Sen höll han sig nykter några dagar, men igår var det kört igen. Han blev sådär äckligt full å otrevlig. Blir vansinnig på hans nedlåtande hånande sätt mot mig. Fick höra att han visste att det var jag som ringde polisen när han åkte fast för grov rattfylla...vilket är helt omöjligt, vi var inte ens i samma stad då det hände, hade inte ens pratat med honom den dagen...ändå var jag som ringt polisen!!!!!
Han tog bilen igår kväll å körde iväg till en kompis, dyngrak. Efter att han berättat för mig vilken vidrig usel människa jag är för att jag vägrade köra honom. Jag spelade in vårat samtal igår, innan han åkte å efter att han kommit hem. Det blir en bra påminnelse om hur han behandlar mig... Kokar i mig av ilska hur man kan vara så mot en människa man säger sig älska.
Han vaknade till liv för en liten stund sen, låtsas som ingenting har hänt. Ett förlåt från hans sida finns inte.. Nu är han i garaget igen, dricker antagligen..
Får panik här, vill inte vara kvar men har ingenstans att ta vägen.
I morgon ska han till jobbet, hoppas jag, vill inte ha honom hemma.
Måste ha en lägenhet NU!!!! Blir galen snart.

Ett fantastiskt exempel på att det aldrig är för sent!
Ja, det är tufft att lämna, men ibland är det tuffare i längden att stanna kvar!
Du får gärna fortsätta att berätta om du vill..
Kram!

Om det är någon tröst i sammanhanget, så kan jag säga att min fd, fortfarande väljer flaskan..
Jo, de vill gärna ha möjligheten att sas, både äta kakan och ha den kvar..
Eftersom vi gärna vill vara "duktiga" och får viss energi av att ta hand om, så tillåter vi knaprande på vår kaka, som gör det möjligt för alkoholisten att spara sin egen kaka.
Ja det brukar bli väldigt trumpna miner, när det är slutknaprat ;-)
Och du gör helt rätt att jobba på att inte dansa med <3
Känslor har man ju ändå som måste bearbetas, Och jag hoppas att du orkar bena ut dem! För det gäller ju ibland att låta hjärta OCH hjärna följas åt.
Och ibland är det faktiskt läge att låta hjärnan bestämma..
Önskar dig lycka till i dina beslut och du får naturligtvis fortsätta att titta in här och kanske ge någon liten lägesrapport! ( vi behöver lite positiva berättelser också ;-) )

Jag förstår er, Jonan och Fru & mamma!
Att lämna är inte gjort i en handvändning. Att veta vad man själv vill, efter många års medberoende är inte heller så enkelt.
Våra hjärnor är ju också "kidnappade" av alkoholen.. Inte så vi dricker själva, men av mönstret som blir när man bor tillsammans med en alkoholist.
Kan inte säga "lever", för vissa stunder känns det som man bara "överlever"..
Jag har själv tagit två steg fram och ett tillbaks.. Sidsteppat och krumbuktat.. Tagit beslut som jag sedan avvikit ifrån, för det var ju så "lugnt" och såg lite ljusare ut.. Och just DÅ, var jag inte framme vid min gräns..
Men när gränsen väl kom och stod där, så kändes det som att jag inte hade något val.
Jag såg ju för min inre syn vad som skulle hända (vi hade ju gått igenom den här "dansen" i många år, med endast små variationer på temat..) Jag insåg att vare sig det var vals, foxtrot eller bugg, så var det i grunden "dans", där han förde och jag på något outgrundligt sätt bara hade att följa..
Så jag tackade NEJ till andra dansen och gick..
Ta den tid ni behöver, gå tillbaks och läs vad ni skrivit ( se hur lika berättelserna blir..) Och känn tryggheten i att ni kommer att VETA, när det är nog!
Nej, det är ingen "klang och jubel-föreställning", utan troligen mycket tårar, ambivalenta känslor och ilska.. Men någonstans inom er kommer ni att känna att ni faktiskt nått en gräns och fortsätta planera resten av era liv utifrån den här känslan!
Nej det går inte fort, men varje tusenmila resa börjar med ett litet steg!

Hoppas gör man. Men lugnet ger också möjlighet att fundera på hur man vill ha det.

Kram

Har kämpat i nästan 35 år o äntligen fått veta att jag är ok som lämnat förhållande, som tagit mig i botten,o jag har nyligen börjat resan, tufft men svårt o släppa taget om vad som jag har varit med om !!när alkoholen är så viktigt för henne att hon säger att hon inga problem har!!!!!!

När man väljer att vara stark och säga ifrån angående alkoholen så inser jag att man måste ta konsekvenserna. De väljer antingen dig eller alkoholen... Jag har inte hört från min älskade på flera dagar. Tyvärr har han nog valt alkoholen framför mig :-( igen. Känns hårt, ledsamt och ensamt!
Kanske lika bra det. Underlättar mitt liv enormt mycket att inte behöva anstränga mig för att inte följa med i djävulsdansen.

Ja du linker.. Alkohol påverkar, inte bara våra alkoholister utan OSS!
Var du hur ironisk och spydig du vill, för det håller lite av den där ilskan kvar, som gör att man orkar fortsätta att kämpa för sig själv!
För som medberoende, är det ju bara sig själv man kan göra något åt..
Jodå, många gånger lurade jag mig själv med att låtsas acceptera ett visst mått av alkoholintag. Inbillade mig, att jag fick nog stå ut med några "vurpor" från alkoholisten, för sedan var det ju lugnt och bra..
Det blev till någon sorts uthållighetstävling, där jag i slutänden ändå förlorade..
Varje gång jag trodde att jag lyckats få honom att förstå "allvaret" och dra ner, varje gång jag trodde att NU, så förstår han att han är beroende och nu kan vi tillsammans inrikta oss på att få honom "frisk", så slutade det med att flaskan på olika sätt smög sig på och mängden åter ökade..
Kanske såg han det som en "sport" att överlista mig? Kanske trodde han verkligen att det inte märktes? Att jag inte hade en aning om vare sig hur mycket han drack eller hur han planerade sitt drickande..?
Och varje gång så slutade det med att han kunde strunta i det som sagts, för efter ett par veckors surande så var det ju relativt lugnt igen..
I hans fall, tills övermodet (eller om det var alkoholen) tog över och det blev så många ohållbara situationer med så mycket alkohol på raken att jag faktiskt gjorde allvar av mitt ultimatum och flyttade..
Nej, i början trodde han inte riktigt på det.. Någonstans så hörde jag hur hans hjärna försökte få det till vilken orsak som helst UTOM hans drickande.. (för det var ju nästan normalt)
Och nej, han förstår inte heller varför vi vissa perioder undviker hans sällskap (när han är full)
Även om det hänt att han erkänt att det kan ha blivit lite för mycket..
Idag försöker jag vara "åskådaren", som i första hand tar hand om mig själv.. Det blir lättare och lättare i alla fall..
Jag beundrar din envishet linker, men jag tror att du måste vara mer "terrier-aktig" och inte låta honom få de här "viloperioderna" om han ska lyckas..

Tack för att ni delar med er, kamrater! Jag läser era trådar och vet att ni är envisa och inte ger upp även om livet utvecklas på olika sätt. Ni beskriver det så bra och igenkänningsbart, det tröstar och sporrar. Mulletant, dig har jag följt i flera år och på något sätt blev jag stärkt av att höra att du också hade en svart bok innan ni båda började kämpa tillsammans. Jag tänkte nog också att Forum skulle vara ett stöd för min man i första hand men så blev det inte. Men det är trots allt ändå så att det var först sedan jag fick stöd och kraft härifrån att driva på som han faktiskt erkände sin alkoholism och har fått kontakt med beroendeklinik. Men - som han säger själv - det här är ingen räkmacka. Nej, det ska gudarna veta!
Periodvis har jag hängt här flera timmar om dygnet. Intressant att se med vilken regelbundenhet detta inträffar. Några veckor runt jul nyår, så lite lugnare mars april. Och sen kommer påsk och då är det början på eldandet och grillandet och den goda ölen.
För närvarande är han lite krasslig, min man och då behöver han mycket vila. Som första veckan i januari 2015, som 2014, som 2013....
Tjatigt tjatigt tjatigt! Under tiden som han känner sig sjuklig tappar jag orken att ta upp något vettigt samtal om hur han tänker gå vidare efter starkölsfadäsen. Så jag sköter mitt och låter honom vara i fred. Han verkar inte ha några bekymmer med avsaknaden av närhet och gemenskap, huvudsaken att det är lugnt. Jag tror inte att det finns plats för några sådana känslor så länge hjärnan är upptagen hela tiden med strategier för hur man kan smyga i sig en extra öl, må vara 3,5, utan att huskorset går igång. Det är som en sport det där.
Just nu känner jag mig mest bara sarkastisk och spydig och jag tänker med fasa på vilka skräckexempel på sura pensionärer vi håller på att bli. Sådana som man studerade på avstånd på charterresor och lovade sig själv att aldrig bli som dom.

Ja vad ska man säga om allt som händer?
Julafton dracks det men ändå ganska lugnt ändå.
Runt nyår har min man druckit 4 dagar. Nyårsafton med kära vänner. Mannen dricker tills han somnar.
I dag är det andra nyktra dagen efter nyår, och mannen har varit extremt trött och ont i bröstet. Sur och säger dumma saker. När jag blir arg så säger han att han bara skojar och att jag bara är tjatig.
Hoppas det blir bättre i morgon.

Hej tack för att du bryr dig ?
. Har faktiskt haft ett par lugna dagar. Så fort det blir vad andra säger är "normalt" och jag säger jätte bra. Så hoppas å tror man lite igen. Suck

Du är alltid välkommen! Det jag lärt mig det sista året, är att även om jag "reagerar" på det som sägs och skrivs, så brukar det, när det fått sjunka in, vara precis det jag behövde höra ;-)
Jag har fortsatt att pyssla om mig med guldmjölken.. (fick rådet att åtminstone ge det 10 dagar, för att se om det känns bättre..) Humöret blir bättre i alla fall och det är värt mycket <3
Kram!

Jag hoppas att du orkar "hålla ställningarna".. Jag vet själv, hur lätt det är att liksom slappna av och låta saker bero. trots att man någonstans innerst inne är medveten om att det INTE kommer att bli bättre..
Men våra gränser är ju också olika.. När du verkligen har nått DIN gräns, då kommer du inte att backa eller tumma på något som sagts..
Om du är där än..? Ja, det vet bara du..
Önskar dig allt gott! Kram

Skönt att se att ditt liv tagit en ny vändning <3
Det dröjer nog ett tag innan jag kommit lika långt..
Mina helger har i stort varit lugna, men jag vet att mannen dricker (troligen mer än förut..)
På ett plan känns det tungt, men jag påminner mig också att även han hade ett val.. Ja han har fortfarande ett val, för sin egen del..
Barnen ja, De har ju ett eget förhållande till den beroende när de är stora nog att bestämma själva.. Våra barn, vill helst inte umgås med honom när han är påverkad, men de tar inte totalt avstånd..
Ja där får tiden utvisa.. Roligt att du tittar in här i alla fall..
Allt gott! <3

Ville bara höra hur det är. Förhoppningsvis lugnare nu när helgerna börjar vara över.

Kram

Och tankarna om att lägga ner allt och tro på att det blir bra den här gången. Men nu ska jag hålla i, prata med mina föräldrar och börja fixa med en bostad.

Tack alla ni, vad ni är kloka. Ja, han måste såklart ta ansvar själv, jag kan inte kontrollera honom som ett barn, då funkar det inte för någon av oss. Såg att etanoldrift skrivit om det i en annan tråd också. Jag ska försöka låta honom ta hela ansvaret.

Jag ska fortsätta läsa här. Nån professionell har jag inte kontaktat, men jag ska tänka på det. Jag är väl, trots en trygg uppväxt, något av en inte-ta-plats-människa. Är helt överväldigad att jag fått så mycket stöd här. ❤️

Kram

för att jag får utrymme och tack för pysselreceptet. Det är just så dubbelt gott att göra nyttigheter och ta hand om sig själv.
Måndagskram / mt