Senaste kommentarerna i forumet

Tänker på dig, vet ju hur det är...
Detta tjafset om tv:n har varit här ett antal ggr. Han bli sur för att jag kollade tv sent när han skulle sova el så var han bara på jävlas humör . Han dra ut jacket så allt slocknar, så gjorde min.
Man är inte vatten värd ibland.
Jag håller med skrållan, det bli nog inte bättre.
Jag är en julmänniska, älskar julen och min man är inte lika förtjust som jag och därför försöker han ibland ta bort min julkänsla. Denna helg är han nykter , han ska jobba vilket är otroligt skönt!
Men som sagt, känner igen mig i det du skriver.
Ha det så gott du kan och försök att inte låta honom trycka ner dig!! Du är värd så mycket bättre och börja tänk mer på dig själv.
Kram

Jag vet ju Skralin att detta tar på mig. Det gnager sönder. Du har rätt. Min man har flera nyktra dagar emellan och det är det jag lever för. Kärleken till den här mannen förstör ju allt förnuft. Tråkigt för dig att du som dotter fick ta så tuffa beslut. Tråkigt med din mamma. Jag har burit detta själv länge, men har för ett tag sedan berättat för mina barn. En stor börda har släppt. Nu har jag dom att prata med och bolla med. Jag är väldigt medveten om att jag är medberoende. Men jag har slutat att skämmas. Låter han ta konsekvenserna. Men allt är ju jobbigt ändå även om jag blir medveten om hur jag reagerar. Men någon gång måste jag ju ta ett beslut. För det är ju mitt liv. Jag vill ju också leva och inte bara gå och vänta på att min man ska bli nykter.

För två år sen var jag drivande i att få iväg min pappa på behandling. Jag tog honom till läkare, socialen, satte stenhård press på honom, och det lyckades! Men det var asjobbigt, ångesten var svår om nätterna. Jag fick hjälp i vården med samtalsterapi. Pappa var på Nämndemansgården. Jag har gått deras anhörigutbildning. Pappa går på AA nu, och där har jag också varit med flera gånger. Socialsekreteraren vi träffade var jättebra. Jag delar gärna med mig om hur de här olika mötena var, och allt jävla bråk som blir i familjen. Man kan ta sig igenom tillsammans!

Hej Skrållan!
Jag är 44 år, min pappa började dricka för mycket när jag var 16-17 år. Min mamma är fortfarande gift med honom. Han är nykter alkoholist sedan två år, efter en behandling efter hans andra rattfylleridom. Jag vill dela med mig till dig av hur mycket det har påverkat mitt förhållande till min mamma, att hon är så medberoende, och fortfarande vägrar erkänna det överhuvudtaget. Min mamma är en fantastisk människa egentligen, som åtnjutit mitt fulla förtroende i alla lägen. Men nu för två år sen, när jag tog en mycket tuff fight för att få iväg pappa på behandling så havererade vårt förhållande totalt. Jag fick gå till en samtalsterapeut för att överleva. Mamma vägrade söka någon hjälp överhuvudtaget. Att hon bara lever. Så jag vill verkligen säga till dig att du lever farligt själv! Medberoende smyger sig på, man märker det inte själv - ganska likt en alkoholist faktiskt, de får ju inte heller upp det i sitt aktiva medvetande, att "shit, jag är ju beroende, jag behöver hjälp". Flytta, Skrållan. Det blir inte bättre. Det blir VÄRRE. Om man inte tar hjälp alltså.

Hej farmare! Du överdriver inte. Min pappa började dricka för mycket när jag var 16-17 år. Öl efter jobbet varje dag, olika styrkor. Han hade gömt i uthus. Mamma skällde. Jag sa redan då att han skulle bli alkoholist (egentligen var han det redan då). Men min mamma blev kvar. För två år sen (jag är 44 år nu!) blev min pappa tagen för rattfylleri utanför mitt fönster. Då kom det fram att det hade han även blivit en gång innan, men det hade mamma och pappa bestämt att det behövde ingen veta! Helt jävla sjukt. Jag tvingade iväg min pappa på behandling då, och han är glad för det och dricker inget nu. Men min mamma var vansinnig för att pappa skulle på behandling, och hon vägrade att själv ta någon form av hjälp över huvud taget. Deras förhållande är fortfarande helt förgiftat tycker jag det verkar som. Det jag vill säga till dig är att om du stannar så flyttas hela tiden gränsen för vad som är "normalt" med alkohol. Mamma som bott med pappa ser inte hur totalt fel det är att dricka folköl i köket och starköl i garaget. Det blir en megakonflikt med mig som inte bor i det och har ett friskare öga. Tänk på ditt barn! Flytta! Och låt honom inte bo hos pappan om han inte går i behandling. Ta striden! Fullt ut!

Jag känner mig så ensam. Ensam där vi igentligen borde vara två. Ensam med att ha ansvar och koll på allt. Tycker det ät jobbigt att tassa på tå runt min man för att jag inte vet ,ska han vara glad eller sur.

I kväll är jag så trött och less på allt. Försöker få lite julstämning med ljusstakar och julgardiner, men sedan blir allt bara skit. En full man som gick och la sig vid 9. Skulle sätta mig på övervåningen och titta på tv. Gick net för att hämta något och då blev mannen arg och stängde av tv:n. Det var för högt. Han skulle ju sova. Jag blev arg för han hade slängt undan omslagaren till tv:n. Då blir han sur och säger att tv:n har ju stått på i flera timmar. Jag säger att det har den inte alls. Då är jag helt dum i huvudet, enligt honom. Han vet minsann. Blir så trött. Jag som säger att det ingen idé att diskutera med en full person kunde inte stå emot nu utan tjafsade emot. Fy för fulla män. Fy för alkoholen, är så trött på detta. Hur ska jag orka ?

Var bor ni alla någonstans?

Ja tänk min man kom hem å var sur å grinig. Då blev jag frustrerad och sa åt honom det är bara början dricker du en gång till får du flytta rakt av. Han tog faktiskt åt sej å sa måste du säga så ja det enda som gäller. Nu är han underbar nästan samma person som förut snäll å omtänksam vill ju vara hemma just nu❤️Hoppas det håller i.... Trevlig helg alla?

Hej Sansa, välkommen till forumet. Du beskriver att du har funderingar över hur du kan konfrontera eller komminicera med din sambo angående hans alkoholvanor. Du har lagt fram det lite smått som du beskriver, på olika sätt. Samtidigt beskriver du att du kan känna dig rädd för honom.

Det finns lite generella småknep att tänka på om man ska ta upp sånt som kan kännas lite knepigt att prata om.

Ett sätt är att utgå från sig själv, sina känslor, reaktioner och upplevelser kring det man upplever som problem. Det kan kallas för "jag-budskap". Börja med jag känner att.. Eller jag tycker.. Istället för Du måste.. Eller du borde.

Sen beskriva konkret hur det blir för en själv, när du dricker såhär blir jag orolig för dig, jag skulle önska att...

Detta är bara Ett sätt. Inget rätt eller fel. Det är svårt att ta upp saker på ett lugnt sätt när det pågått länge och man kanske känner sig både arg och ledsen.

Som någon här skrev, att prata när personen är nykter kan vara hjälpsamt. Och lugn.

Känner man sig orolig för att personen ska vara hotfull eller våldsam kan det vara bra att först prata med exempelvis kvinnofridslinjen 020-505050.

Fortsätt gärna att läsa och skriva här!

Vänligen/Rosette Alkoholhjälpen

Hej och välkommen!
Du är långt ifrån ensam med detta problem. Min sambo ser inte heller att han problem. Har försökt tusen gånger att prata om det men insett att det är meningslöst. Sorgligt nog tror jag att den enda vägen till ett bra liv är att lämna honom.. Men det är inte det lättaste. Jag har gjort några försök men aldrig tagit steget fullt ut. Jobbar med mig själv för att bli så pass stark att jag klarar av att lämna honom..allt tar tid att bygga upp.
Tillit och förtroende mellan mig å sambon är borta för längesen, går inte att reparera efter allt som hänt. Jag hoppas du har stöd omkring dig och kan prata med någon. Helger är numera lika med kaos, panik, ångest mm

Vi medberoende är oxå sjuka, berövade på våra personligheter. Vi har sakta men säkert tappat bort oss själva i kampen med våra alkoholister...utan att ens märka det förrän vi är där vi är nu? håller med om att man skulle behöva någon som sitter i samma sits, fika och prata ur sig. Jag gick med i en grupp här i kommunen som skulle bearbeta medberoende...kursveckan var jättebra, men våra träffar efter kursen gled snabbt in på att handla enbart om missbrukaren och vård för denne mm. Kände att det inte gav mig något mer längre, tyvärr.
Jag är superstressad å fylld med fasa och ångest inför helgen. Förväntar mig det värsta, hoppas på det bästa!

Välkommen hit.

Ja, du har rätt att vara orolig och liknar alla de aktiva i liknande situation som du är i. Läs Etanoldrifts, Jessies, Trollis, Skrollan, Nyckeloigan mfl som diskuterar detta. Finns bra stöd för medberoende också.

Mitt råd, förbered dig för en separation. Det kommer inte att sluta bra. Det enda är om han skulle erkänna sitt alkoholmissbruk och vilja ta sig ur det. Då kanske har ni en chans om ni båda jobbar väldigt hårt.

Lycka till!

Bra att du börja skriva och läsa här. Även jag kämpar med en man som dricker för mycket. Fredag, lördag, ibland söndag. Och sedan kan det bli någon dag på veckan. Fast nu den här veckan har han varit nykter i 4 dagar. Känns som semester.
Jag mår mycket bättre sedan jag började läsa och skriva här. Känns som man lastar av sig. Just som du skriver att det känns i bröstet, det har försvunnit på mig sedan jag hittade hit.
En sak som jag har slutat med, när det gäller min man är att jag aldrig pratar eller diskuterar något med honom när han är full. Det är ingen idé att prata med en full man.
Fortsätt läs och skriv. Tror det kommer att hjälpa lite, sen kan man inte hjälpa en alkoholist, det måste han göra själv. Detta måste man påminna sig om hela tiden. Fast jag vet detta så får jag tänka på detta om och om igen. Man vill ju gärna fixa till sin alkoholist.

Läs lite trådar här inne. Under fliken fakta här finns information om riskbruk. Inser han inte att handhar problem så blir vägen till mindre drickande så mycket svårare.

Du är starkare än mig. Du har kommit lite längre än mig om tankar och dyl. Men annars har vi det rätt likt. Bortifån misshandeln förstårs. Jag är också mycket ensam. Med han här. Jag skäms så över han och hans beteende. Därför vill jag träffa andra som vi och som har det som vi. Det hade varit skönt. Tänk att kanske få skratta en stund med en kopp kaffe/the. Vi alla skulle nog behöva det här inne. Kram läs gjärna mina inlägg. Och skriv när du kan vill och orkar tillbaka till mig.

Jag har det exakt som du. Fruktansvärt, med sura miner & hetsigt humör. Jag hänger inte med i hans svägningar. Du och jag kan ta en advents fika.. Det hade varit kul. Min gubbe är så elak i stort sett hela hans vakna tid. Att vi orkar och ta sådan skit ifrån dom. Jag fattar igentligen ingenting. Jag behöver också prata med någon. Men jag känner att jag inte vill el vågar göra det i min kommun. Jag litar inte på att folk håller käften. Jag vet inte hur man får tag på varandra här ifall man vill det. Vi är ju anonyma här inne. Det hade varit kul att träffa dig jassie. Hör av dig igen. Kram/Besviken

Hej, tjejer.

Det är helt upp och ner och bakofram. Inget är normalt längre. Det är min känsla när jag läser ditt och andras inlägg här.

Jag tänker bara på narcissister. Läs igen om dem. La in länkar förut.
Hur ego och omogen kan människor vara, mot sina närmaste egentligen? Jag vet inte om narcissisten har blivit alkoholist eller om alkoholisten blivit narcissist, men sjukligt är det. Sjukligt är det att bli insnurrad i den tankevärlden, så alla tidigare normer förändras och till slut ifrågasätts helt.

I vårt förhållande stämmer vi av om vi bjuder hem främmande men om min familj/släkt kommer hem bara informerar jag om det. Det där med pengarna är knepigt. Det är ofta ett tvisteämne och sällan har parterna koll på hur det verkligen förhåller sig. Vi har alltid haft delad ekonomi och litar på att vi lägger det mesta på barnen, familj och gemensamt boende. (Jag har oftast tjänat mest)

Jag skulle titta på sammanställning från bankkontot och summera allt, mat, tidningar, telefoner mm och se hur mycket det är och tillsammans med hyra, vad blir den totala kostnaden. (Finns beräkningar för vad hygienartiklar mm kostar per person också) Om man vill kan man göra en liknande summering av alla arbetsuppgifter som utförs i ett hushåll, även bildäcksbyten mm. Hur mycket tid läggs på alla uppgifter. Det tråkiga är att behöva ens göra något sådant i ett förhållande men det kan vara bra för båda parter att faktiskt se hur arbete och kostnader ser ut. Om inte annat får man bra koll på ekonomin och hittar "dolda kostnader". :-)

Jessie, din mans attityd och inställning verkar inte alls respektfull eller kärleksfull och om han är underbar person som nykter vet bara du.

Heej jessie det är inte bra här. Hur går det för dig?☺Kram

Jag tycker inte du är för hård. Jag tycker bara du säger som det är. Men det att han blir sur, det känner jag igen. Jag blir så förvånad varje gång att min man kan bli sur av ingenting och just säger till mig att jag tjatar. Undrar varför det är så lika? Är det att alla alkoholister beter sig samma i sitt missbruk. Väldigt konstigt.
Vad jag förstår så bor ni ju fortfarande ihop och då ska man väl dela på utgifterna, det behöver han väl inte tjafsa om nu. Men men det klart han är väl sårad nu när du är så rak mot honom så han vet inte vad han ska ta till.

Ja även jag känner igen mig. Har en man som varit nykter i 4 dagar, men nu antar jag att han ska dricka i morgon. Klumpen i magen känner jag också. Men det är sååå skönt att skriva och läsa här.

Hejsan!
Hur är det med dig?
Kram

Det är inte kul att ha denna klump i magen när helgen närmar sig.
Hemskt att man överhuvudtaget ska behöva det.
Märkt mer nu el är det för det pågått en längre tid detta med klumpen i magen . Jag är ganska trött nu efter jag bytt arbetsuppgifter på mitt jobb och får man inte lugn och ro på helgen så bli det tufft.
Märker sj att jag har mindre tålamod på jobbet el är det för att jag har tagit bort min "mask "
Jag har för de närmsta på jobbet berättat att min man har alkoholproblem och att vi har det tufft ibland . Dom blev chokade, det hade dom aldrig trott . Jag som alltid är så glad!
Jag har ett bra pokerface svarade jag.
Här inne behöver man inte ha det och jag är så glad att vi hat varandra här!

Först åter igen tack för era svar och jag bli inte arg ;)
Jag bli glad över att ni pusha och stötta mig i allt detta.
Ni har ju märkt att jag är lite längre kommen på min resa men än är det långt kvar men nu behöver jag era ärliga råd.
Jag har ju blivit lite starkare men undra nu om jag är för mycket .
Som läget är nu vet jag inte om han kommer att försöka bli nykter efter samtalet med sin chef.
Han mår dåligt efter helgens intag av alkohol och är grinig som fasen!
Idag en enkel fråga ang lämning på fritids brusade han upp och frågade varför jag var tvungen att tjafsa. Jag frågade dottern om jag tjafsade och svaret var nej.
Efter ett tag kom han ut och tyckte på att nu skulle jag betala 1/3 på hyran eftersom nu ville han inte betala hela sj så att vi kunde bo gratis. Först blev jag bara lack över detta prat igen men efter ett tag sa jag ok. Är bara så trött att känna att jag och barnen känns som ett bihang när han säger detta. Han tycker att dottern kan va med och betala lite eftersom hon är vuxen och har ett jobb vilket jag kan förstå sen hjälper hon till på andra sätt även som rör pengar .
Jag sa då att då får han betala oxå på övriga räkningar som rör hushållet vilket var ok.
Jag sa oxå att han inte behöver dra in barnen jämt och ständigt och att han kunde hjälpa till med julklapparna . Där var det blankt nej. Han skulle inte köpa en ända jävla julklapp eftersom han behandlas så illa av oss. Där blev jag arg och sa.
- du bli illa behandlad!!!
Hur behandla du oss??
Hans svar på detta var att det är pga att vi behandla honom illa.
Jag sa att då är det bättre du flytta om du känner så.
Även om han mår dåligt nu är det väl inte ok att jag ska ta skit från honom?
Hur stötta man hans ev nykterhet om han ska ha denna attityd?
Ang vår ekonomi så betalar han hyran och jag står för det andra som lyse, tv, bredband , telefon, barnens försäkringar och barnomsorg så det är ju inte så att han betalar allt.
Vi skulle dela på allt kom vi överens om men när det väl kom så sa han att, nej jag betalar hyran.
Han känner att han betalar allt och att vi lever på honom.
Jag har oxå bjudit hem min syster och mamma på adventsfikat på söndag och det tyckte han att jag kunde frågat om det var ok för honom.
Jag tycker inte att jag ska behöva fråga om det är ok att bjuda hem nån på fika.
Så vad tycker ni nu?
Jag tycker inte att jag är för hård men är jag orättvis ?

Vad jag känner igen detta trollis levt så i elva år, med rädsla för varje helg för hans drickande, för festerna, för aggressiviteten, sliskigheten osv.
Han går inte ut varje helg längre men dricker då hemma ändå.
Han försöker nu sluta när jag har nåt min gräns, vet dock ej om jag tror på det. Vet inte ens om jag vill längre för känner att den dåliga människa blivit en vardag och minns inte mycket av den snälle längre. Två veckor kvar innan han ska sluta nu och jag är rädd som för döden är skakig hela tiden, vill bara ut just nu få det att sluta.