Senaste kommentarerna i forumet

Jag tycker att det verkar gå bra ändå.. Det gäller bara att se till att focus är på rätt ställe..
Vi är ju specialister på vår alkoholist, och vana att lägga all energi där så det är inte konstigt..
Många av oss blir dessutom lite småsura, när vi får det skrivet på näsan..
Men faktiskt så är det en sanning som vi i det långa loppet inte kommer undan ;-)
Jag hoppas att det grejar sig med hans prylar.. Du kan inte samla ihop allt och dumpa det hos nån av hans kompisar?

Och håller med Leverjag..
Barn är så otroligt lojala med sina föräldrar så det är faktiskt ditt största ansvar just nu, att se till att de slipper ta vuxenansvaret!
styrkekram

Ja, om ångern leder till att han tar tag i sitt beroende så är det bra..
Vi är många som har erfarenheten att våra beroende/alkoholister, visserligen är otroligt ångerfulla och skäms, men att det inte får dem att sluta dricka (eller ens att erkänna att de i grunden har problem)
Min fd man, kunde visserligen känna ånger över att han betett sig illa (när han blev överbevisad) men steget till att förstå, att det berodde på hans alkoholkonsumtion vägrade han ta!
Han tyckte att det räckte med att han köpte nån dyr present eller lovade att vi skulle ut och resa och sedan skulle den lilla malören vara glömd..
Det ÄR svårt, när man trots allt fortfarande älskar människan bakom beteendet, men ibland så kan det vara så att beteendet innebär så mycket påfrestningar för förhållandet att man är tvungen att ta sig själv därifrån! (och jag lovar, att efter ett antal år finns inte mycket av kärleken kvar..)
Allra viktigast är det, när det finns barn! De kan ju inte välja själva!
Visst stirrar vi oss blinda på det vi kallar "kärnfamilj", men i ett alkoholisthem, kan man inte påstå att det finns någonting av kärnfamilj.
Jag rekommenderar dig att läsa en bok som heter "Flodhästen i vardagsrummet" av Tommy Hellsten(tror jag författaren heter).. Den handlar om de "o-normala"mönster, som är så vanliga för oss medberoende och beroende, att vi tror att de är normala!
Barn är och förblir mycket mer påverkade och märker mycket mer än vi tror!
Men bara att du tagit dig hit och börjar ifrågasätta hans drickande är stort och att åtminstone du är en bit på väg!
kram

Tack för att ni tagit er tid att svara.

Jag vill verkligen inte att det skall vara såhär... Usch vad det gör mig ledsen!

Idag är dagen efter.. Han är nedstämd och även jag. Han har jobbat idag och inte tagit en droppe än sålänge..
Jag vill bara grotta ner mig i honom och bara gråta, skrika och kramas på samma gång. Han har visat ånger idag.. Vilket känns skönt.

Jag ska försöka prata med honom när allt är lugnt och stilla.
Vill bara kunna trolla och göra allting bra.
För jag älskar denna man mer än något annat..
Och barnen.. Barnen blev så glada när han kom hem. Han har engagerat sig i dem och jag vill verkligen inte ta han ifrån dem samtidigt som jag inte vill utsätta dem för detta..
Fan vad svårt det är!

Jag vet nu att han har ett beroende.. Vilket jag inte kan förneka längre.. Men jag vill verkligen inte. Kan man inte få somna och vakna i morgon med en man som bara är den där fantastiska man och pappa han kan vara..

Så bra Nickanna att du/han får stöd utifrån

Det är en livlina, en avlastning och stöd för dig. Hoppas de får honom till insikt. Om inte, har du kanske tillräckligt med stöd att också lämna honom. Barnen tar vuxenrollen när vi vuxna inte tar den.

Kram

De kommer att ta upp det här med honom men från sin synvinkel som syskon då. Jag är trött och som en zombie för jag känner mig känslomässigt avslagen och utan energi att engagera mig i honom. Är trött på hans fylletjafs och att han inte går att lita på. Ser yngsta barnets ledsna ögon framför mig när jag blundar, besvikelsen på nyårsnatten när pappa var för full och hen blev rädd att pappa skulle göra sig illa på raketerna.

Har funderat på om jag är galen på riktigt men när jag började tänka i termerna alkoholmissbruk, alkoholist, medberoende blev mitt och barnens liv och beteende helt glasklara och förklarliga. Efter det så insåg jag att vi lever ett sjukt liv, så här ska man inte behöva ha det. Min man blir otrevlig, dricker inte varje dag men senaste månaderna mer och mer. Under nyårshelgen flera flaskor vin per kväll. :( Det är inte normalt att dricka så mycket och det är inte normalt att dricka 1-4 glas vin varje dag SAMT återställare. Vi är inte knäppa. De är alkoholmissbrukare. Styrkekram Nickanna

Välkommen Norman

Du låter väldigt klar och tydlig om hur situation är och påverkar dig och barnen. Det känns igen och du kan säkert se det i andras trådar. Du har fått goda råd som är viktiga. Jag tänker också så här att det verkar finnas lite insikt att han kommer att förlora dig. Han kanske vet att han har ett beroende. Har han någonsin erkänt att han är alkoholist? Det är han. Du lever med en sjuk person som druckit sig till alkoholism. Det kommer med tiden. Tror du och barnen behöver komma bort från honom så fort som möjligt. Det är väldigt destruktivt att leva som ni gör. Han behöver ett uppvaknande. Han behöver inse och ta ställning. Han behöver se vad han har blivit.

Du kan spela in honom och visa när han är nykter. Kan du få honom att lyssna på andra alkoholisters berättelser? Han kommer känna igen sig. Nu tänker han nog att alkoholister är sådana man ser på parkbänken. Men det är inte där de börjat. De har levt precis som vi och din man tidigare med sin alkoholism. Om han inte vill ta tag i det kommer han också sluta där och om du då stannar kommer du förstöra ditt liv och barnens uppväxt. Så är det.

Kan ni gå på AAs öppna möten som är öppna för alla? Tror det skulle vara bra för er/honom. kan du fåhonom att titta på filmer som handlar om detta? Har du provat att skriva ner allt och låta honom läsa? Kan du ställa ultimatum (och verkställa konsekvenserna av det)?

Det finns en chans om han inser vad han är och ställer till med och vill ta sig ur det. Då måste ni vara starka båda två och jag tror att det bästa är att barnen inte finns i hans närhet till han lyckas.

Önskar dig allt det bästa och att du inser hur allvarligt detta är och vilka spår det sätter i er andra. Du har säkert redan vant dig med mycket som aldrig borde accepteras.

Styrkekramar

vad jag älskar när du är sådär knastertorr!! Jo du har helt rätt att tappa focus, det är så lätt hänt men alanon i morgon så jag får den välbehövliga knuffen! Är nog en aning stressad att se/höra av honom då jag nog inte kan stå emot om jag skulle behöva det, för tros att över en månad gått så har han inte hämtat sina saker och det är stressande för så fort en bil kommer hugger det till.

Känner igen mig i din berättelse. Har inga barn, men just det där att säga till att han inte ska dricka så mycket, då blir det ilska och surhet. Jag har kommit till det beslutet att jag säger inget till min man om hur mycket han ska dricka, när han är full. Det är ingen idé. Han får välja själv. Nyårsafton drack min man tills han somnade.
Min man kan också somna, och sedan vakna och dricka lite till. Jag har haft ett normalt förhållande till alkohol förut, men är nu närmast nykterist.
Älskar också min man otroligt mycket, men börjar att inse att jag inget kan göra för att "rädda" honom. Måste nu sätta mig själv först.
Hoppas det är till tröst att vi är flera här som är i samma situation. Det har varit till tröst för mig.

Nej, du överreagerar inte och Ja, han har problem, men förnekar det! (hur beroende han är är svårt att säga)
Det är väldigt vanligt att de som är beroende inte ser det som ett problem att de dricker.. Utan lägger skulden på omgivningen istället..
Ofta är de väldigt duktiga på "känslomässig utpressning" också.. Och i sådana lägen om de är onyktra så finns det ingenting "rätt" att säga, för de vrider och vänder det alltid till sin egen fördel!
Att ge anhöriga skuldkänslor, är för dem ett sätt att rättfärdiga sitt drickande.
Det enda du kan göra är att försöka förklara för honom när han är nykter! att du inte kan tolerera ett sånt här beteende.
Det är svårt, för vi som befinner oss i sådana här situationer kan inte göra ett dugg åt själva beroendet, om inte den som är beroende sjäv vill sluta! Vi kan inte få dem nyktra med mindre att de själva bestämmer sig.
Det du kan göra, är att inrikta dig på dig själv och på barnen! De ska inte behöva vara med om sånt här.. Ta kontakt med kommunens familjeenhet och gör ev. en orosanmälan till soc (den får man göra anonymt)
Läs bland trådarna här och ta åt dig det du tycker känns relevant! Fortsätt att skriv också, för det brukar lätta att få skriva av sig sina funderingar. Ta kontakt med t.ex. Al anon, de har grupper för "medberoende" och barn. ( Medberoende betyder inte att man dricker själv, utan har problem med sitt eget förhållningssätt gentemot den som dricker. Man kanske förminskar problemet och kommer med bortförklaringar om någon anhörig frågar..) För jag tror att du behöver ha någon att prata med (framför allt om barnens situation! De märker mer än man tror)
Vi är många medberoende som försöker stötta varandra.

Tack för ditt inlägg, mt. Jag har läst det flera gånger idag.

Han säger att han förstått att han måste vara helt nykter. Och jag har pratat med hans familj också så att de är införstådda med situationen, att han har alkoholproblem och vill sluta dricka helt. Jag ska prata med mina föräldrar också. Ser det som ett steg ut ur mitt medberoende. Jag har börjat se att jag levt i förnekelse, både inför mig själv och andra, i betydligt större utsträckning än vad jag varit medveten om.

Så får vi se, jag är medveten om att hans chanser att lyckas på egen hand är små. Han vägrar ta någon hjälp.

Läser om era historier och känner att det verkligen verkar vara ett arbete livet ut, är det verkligen så?
Min är bortrest har börjat förstå vad han gjort mot mig men små dricker ändå då och då. Tar ingen hjälp direkt. Pratat med en psykolog o tror att han redan fattat allt. Bara jag tar hem honom igen så kommer han bli bra och det ska han bevisa. Men jag känner...kan han inte visa det på avstånd så lär han nog inte göra det på plats heller. Visst är han snäll nu men jag tror ändå att han bara säger allt jag vill höra för att få komma hem. Han menar att han på avstånd inte fixar det, är för svag o tror jag kommer tröttna på att vänta. Jag tröttnar ju på tompratet på att jag hoppas o inget händer.

Ja här rullar det på som vanligt. 3-4 dagar nykterhet och sedan dricks det. Har bestämt att verkligen börja tänka på mig det här året. Att göra roliga saker, saker som ger mig glädje. Nu är det mitt år.
Mitt hopp är ju att mannen vaknar och verkligen vill ta beslutet att sluta dricka, men jag börjar misströsta. Vi får väl se.
Gott nytt år till er.

Kära Blåögd, nu är jag sådär fantastiskt "knastertorr" och tråkig igen ;-)
Du tittar fortfarande för mycket på HONOM, istället för på dig själv!
Kanske är det ditt "Ego" som vill ha en bekräftelse på att han minsann inte har det så bra som han vill påskina? (där har du en god nyhet, för DET kan du påverka! Dvs, vilken bild du tittar på och vad du lägger focus på.. Och JA, man får jobba med det.. Det är inte heller någon quick fix..)
För handen på hjärtat, egentligen så har just det ingenting med ditt eget mående att göra!
Nope, inte ett dugg!
Du kan BARA påverka din egen person! Och så länge du fortsätter att ha focus på honom, så jobbar du faktiskt INTE med dig!
Jag har själv fått den här sanningen serverad och blivit tvungen att konstatera att en av mina medberoendebeteenden (som jag inte ville se) hängde ihop med just den här känslan av att på något sätt få "ge igen för gammal ost"
Så det var bara att släppa taget och börja bygga på sin egen plattform! Annars blir man ju som alla de där människorna som istället för att göra något åt sina egna liv, går och missunnar alla andra att ha det bra..
Eftersom du redan genomskådat den där glättiga bilden han visar upp för dig, varför ger du den så stor betydelse i DITT liv? (ibland är det ju så att vi till varje pris hellre vill ha "rätt" än vara lyckliga..?)

kvinna som kommit såå långt med ditt medberoende!! Du har tidigare skrivit massa bra i min tråd men skulle behöva din hjälp med att sortera. När du skrev hos mig var jag ledsen och totalt i ångest nu har mer känslan kommit till- din jävul hur kunde du "använda" mig på ett så grymt sett. Är arg på mig själv som trodde på de vackra orden och känner mig så total förnedrad. Att han nu bor med en missbrukare och målar upp ett fantastiskt liv och är sååå nykter stör mig något oerhört. Vad fan är problemet med att erkänna att man inte mår så bra! Hade du även de känslofaserna och hur känner du nu? Kram och tack för du finns!!

KAN han inte dra ner på egen hand (även om han stundvis vill) och lika sannolikt kan han inte heller 'dra ner' på sin alkoholkonsumtion. Det finns mycket kunskap om hur hjärnan 'byggs om' så att suget efter drogen tar herraväldet över den egna viljan. Fenomenet kallas 'kidnappad hjärna' och finns väl beskrivet. Jag försökte aktivt få min (kloka och välutbildade) man att inse detta men det gick inte innan han blev nykter. När han tog makten över sitt liv. Det här är viktigt att veta. I en tråd på en 'andra sidan' här skriver Zorro, som verkligen vill bli nykter ... han hade därför valt att vara chaufför på nyår. Då tyckte frun/sambon att han kan väl dricka lita lagom men inte så att han blir full.... det KAN INTE en som har alkoholproblem. Och det är viktigt för oss att veta.

Det här gör att det blir en utmaning för den som vill sluta och umgås i kretsar där alkohol är en naturlig och given del av samvaron. Till sjukdomen alkoholism, liksom till medberoende, hör också förnekelse. Och lögner, inte minst för en själv.

Håll taget nu! Om du viker (igen) så kommer mönstret högst sannolikt att upprepas. Och du har bekräftat att det är så. Fortsätt läsa och skriva här så kan du följa din egen väg, den viktigaste!

En sak till, om din man verkligen vill byta väg, om han verkligen vill bli nykter, om han verkligen vill ge dig och familjen en chans .... så KAN det vara så att dit steg ut blir hans vändpunkt. Sånt händer. Det hände mig och min man och det har hänt andra. Det har också hänt att mänskor lämnat en trasig relation och hittat andra vägar till ett bra liv. Att bryta mönster är aldrig lätt men ibland är det den enda möjligheten till ett värdigt och gott liv. / mt

Ja, jag är glad att jag börjat skriva ner lite tankar här, som jag kan gå tillbaka till.

Jo med den dryckeskultur vi har här så är det lätt att trilla dit för den som har lite anlag. Sen så har min man valt att omge sig med såna som inte spottar i glaset. Det blir ju så.

Jag har försökt motivera honom att söka hjälp de gånger han sagt att han vill sluta dricka (eller dra ner...) Men det sitter otroligt långt inne. Jag tror tyvärr inte att han kan klara att sluta själv. Men jag tror inte heller att han kommer att söka hjälp första taget. Men jag ska tipsa honom igen och försöka pusha lite. Tror ni man får bra hjälp på en vårdcentral? Klart att han skulle ljuga, jag tror att han ljuger även för sig själv om hur mycket han dricker

Jag är helt kall inför det här nu, det här ska inte upprepas, jag måste bara hitta det bästa sättet att göra det på. Konstanta diskussioner med hans familj om det här och hans bröder tar det med honom i veckan. Jag ska prata med någon om hur man bäst ordnar det här med barn och pratar med barn om det.

Ja, det har varit en resa! Och vad stark jag känner mig nuförtiden, jämfört med asplövet som levde ihop med en mycket arg, hotfull och skrämmande människa.

Imorgon ska jag träffa min dejt (eller - är det fortfarande en dejt, fast han sagt att han är kär i mig, och nästan skrämde bort mig...?). Är helt förundrad över hur lätt livet kan vara, och ändå känner jag strimmor av sorg över att det blev som det blev. Näe, det är inte lätt att lämna, men det är sannerligen lättare att leva utan exet än med honom!

"This is the year..." Som Marit sjunger. Det blir bättre, för varje år!!

Håll kvar din intention! Gå in och läs, så du inte glömmer bort varför..
Det är så lätt att vika sig, efter några dagar med "vapenvila".. Och vips, efter någon vecka/veckor, så får vår beroende för sig att det är fritt fram att "pröva" lite grann igen..
Hans "löfte" om att flytta ut, om han inte kunde låta bli att dricka, känns lite som mitt ex "förhandlingar" om att kunna dricka vissa "acceptabla"/tillåtna mängder alkohol..
Nix, pix! DEN gick jag inte på..
Då såg jag faktiskt redan för min inre syn, hur han först "värmde upp" inför en helg med sin bror.. Varpå det efteråt givetvis skulle "varvas ner och fasas ut under en period.. Dvs, i det stora hela skulle summan av lasterna vara konstant!
Jag vet inte om din man sökt hjälp via vårdcentral, företagshälsa eller liknande.. det bör han göra! Det är väldigt sällan man klarar en sån här resa själv.. (var beredd på att han kommer att "förminska" sina problem och ev, dölja HUR mycket han egentligen dricker..)
Mitt ex, lyckades alltid slingra sig ur de kniviga frågorna om sin alkoholkonsumtion, genom att bekräfta att han tyckte om att "ta ett glas vin till maten".. Tyvärr var det inga proffs som intervjuade honom. I så fall borde följdfrågan blivit: Vad händer med resten av flaskan? Eller att han uppgett exakt antal glas/mängd han drack och redovisat hur många dagar..
Sedan förnekade han hårdnackat att han hade några som helst problem Och bor man på en gammal bruksort, så kan meningen : " Jag dricker väl ungefär som alla andra", tyvärr betyda ganska stora mängder..

Jag kunde inte låta bli att ta upp det, trots att han inte var alldeles spik nykter.

Tack etanoldrift och flygcert och andra för att ni hjälpt mig att sortera tankar och formulera argument. Mycket av det vi pratat om här kom upp.

Han vill att vi ska bo kvar båda två, och så flyttar han ut om han känner att han vill dricka. Jäkligt frestande måste jag säga, tvivlen inom mig kom direkt... Men jag stod ändå på mig, en bostadsansökan till privat hyresvärd ska lämnas in. Jag tror jag kan må bra av en time out. Och så måste jag som ni påpekat visa att jag menar allvar. Jag var ju på väg att flytta för bara en månad sen och det blev ju inget med det...

Hade nog redan kunnat gissa.. Men ändå hoppas man ju någonstans att någon, faktiskt menar allvar..
Om du nu ställer ulimatum, så se till att du har det praktiska ordnat.. Annars uppfattar han det bara som tomma hot..
Min egen alkoholist, kunde vara beredd att svära vid vad som helst, om han behövde göra en omvändelse under galgen.. För att sedan slingra sig ur det hela.. (ofta med det nästan barnsliga "en sista gång"..)
Jodå, han kunde sluta.. Men började lika ofta igen.. sluta på lördag kväll, när vinet och ölen var slut, läska sig med folköl och lättöl på söndan och möjligen på måndag, varpå det köptes "bara ett par öl"( vilket om man räknade efter var mellan 4 - 6 stycken 7,2:or) på tisdan och sedan smög det på.. I början lite försiktigt, inget "yvigt" drickande, men sedan när kusten tycktes klar och värsta meningsskiljaktligheterna lagts åt sidan, så ökade det igen..
Om jag påpekade att det handlats hem mycket, så fanns det alltid en ursäkt att ta till.. Och dessutom skulle han ha "en vit vecka", när han druckit upp det som fanns..
För min del blev de lugna perioderna färre och färre.. Och till slut var jag tvungen, för min egen skull, att ta tjuren vid hornen.
Tråkigt nog, har han fortfarande inte insett att det är hans drickande som orsakat skilsmässan..
Fortfarande inbillar han sig att det bara är en sorts svepskäl..
Jag vet inte i vilken mån hans syskon pratat med honom om drickandet.. De är medvetna om problemet, men vill troligen inte göra sig ovänn med honom. Kanske hoppas de någonstans att det inte ska vara så illa, för de har ju själva vuxit upp med ett medberoende och som jag ser har de själva ett lite problematiskt drickande.. (deras dryckesvanor får dock stå för dem själva! Men onekligen är det svårt att komma med kritik om man själv har lite dåligt samvete för att man dricker i överkant..)
Påpekar man hans drickande när han "fylleringer" så brukar det sluta med att han slänger på luren..
Jag hoppas att du hittar ett eget(annat) boende. Det är ju helger och klämdagar nästa vecka också..
Styrkekramar

Det uppskattades inte att jag inte blev eld och lågor över hans försoningsförsök. Men han bad ju inte ens om ursäkt! Bara ett nytt framtidslöfte. Ska börja söka lägenhet på måndag tänker jag. Så får det bli en time out till att börja med.

Hans bror har visst redan försökt prata med honom ett antal gånger. Så då har vi gjort vad vi kunnat känns det som.

Ja mulletant valfritt och valfritt. Men för fyra månader blev han anmäld för misshandel av mej?och han å jsg har en åttaårig flicka tillsammans därför dricker jag inte i hemmet/alternativen finns inte just idag/sedan ute om han följer med mej då kan han inte hindra mej från ett glas vin till maten/ om jsg vill ha är osäker där ännu faktiskt. Ja mina äldsta barn saken hör till den att deras pappa misshandlade mej i 18 år vilket dom inte förlåtit/ men han försöker förlåta nu/ mej inte min sambo som höjde hande handen en gång / vilket förvånar mej. God fortsättning själva/ mvh annher01