Senaste kommentarerna i forumet

Härligt Jessie!

Vilken förändring och nu är bördan inte din längre! Nu måste han se sanningen i vitögat och bestämma sig och får dessutom hjälp med det!

Bra att du hittat till dina känslor och gränser.

Etanoldrift har som vanligt en stor poäng i det hon skriver. Värt att fundera över. Du är fortfarande inte fri, det cirkulerar runt honom och det kommer bli en jobbig tid för er båda om han börjar jobba med sin alkoholism. Vet inte om det är det bästa att ha någon som är så arg och besviken runt sig då, om du förstår hur jag tänker. Du behöver få prata av dig också, gråta, skrika, vara arg, allt som du har känt måste hitta en väg ur dig, så att du kan fylla på med nytt livsbejakande i Jessie. Du behöver något proffs som du kan prata med, tror jag. Många VC erbjuder samtal. Fråga.

Starkt av dig och ett stort steg framåt, eller hur?!

Jag är så ledsen, när jag får mina pengar den 18 så betalar jag räkningar för alla mina pengar. Har inte en krona över. När han får sin lön för han över pengar till mitt konto till resten av räkningarna. Jag har el får då inte en krona över el extra då heller. Så har det varit dom sista 2 åren. Han har inte någon gång talat om el visat mig vad han får in på kontot. Nu ikväll frågade jag han om jag kan få pengar till en massage. För att jag har haft ont i mitt huvud och nacke i över ett år, nu har det blivit mycket värre så att jag spyr ett par gånger om dagen. Ska tillägga att jag har varit hos läkare och röntgat skallen, även varit hos optikern. Allt var okej hos båda. Går på sjukgymnastik. Läkaren tror att det kommer ifrån min nacke. Den har inte röntgats. Men nu är det olidliga smärtor. Därför frågade jag han om pengar. Men han sa att det får du betala själv. Men jag har ju aldrig några pengar sa jag då. Då sa han att det kan ju inte jag hjälpa. Men... då sa jag att jag slutade att röka för snart 7 veckor sedan. Kan inte jag då få mina pengar för det.50×49 dagar. Men Nej det får du inte. Nu... vill jag veta, är detta ett normalt beteende. Ska/får man göra så? Jag känner att jag har panik nu. Har svårt för att lugna ner mig i all gråt. Förtvivlad. Snälla svara om någon vet.

Han har varit nykter 2 mån å en vecka nu

Ja han har varit borta i fem veckor men likväl det är ff inte mitt fel..... Tänker inte ta på mej det.

Hur länge har varit på behandling? Min läkare sa att det finns möjlighet för den medberoende familjen att åka på behandling.
Är det något ni provat?
Du måste vara hård annars blir det inte bättre. Inser själv att jag varit alldeles för snäll bara för jag ville ha någon minsta kärlek tillbaka men det blev ju bara värre.

Man blir ändå så ledsen. Låter han dricka en öl idag, vågar inte ta hans abstinens.
Var börjar jag nu då alltså? Socialen? Känner mig i alla fall starkare, på väg någonstans.

Är jag för hård mot honom? Tror nånstans han har chans att klara det här vill bara ha kärlek från den man jag gift mej med. Samtidigt måste jag tala om hur jag känner inte så lätt.....

är det som är annorlunda.. för jag tror inte att du kommer att låta det här glida mellan fingrarna på dig..
Jag förstår att det faktiskt är en del av den där vitglödgande ilskan som man samlat på sig inombords som börjar komma till ytan..
Ja, du kommer säkert att påminna honom om att ni stått på den här rutan några gånger förut och att hans val då inte är vad du förväntat dig..

Så min fråga är: Vad vill du? Vad känner du? Vill du fortsätta att vara tillsammans med den här mannen när/om han blir nykter?
Hur ser ditt liv ut efter det här?

Ja, det är jobbiga frågor, men nödvändiga, så att du inte bara stirrar dig blind på "honom"..

Vilket stöd jag har kännt av er allihopa här inne. Ni har fått mig att förstå att det är inte mitt fel med vissa saker och att det spelar ingen roll hur mycket jag försöker. Ni har gjort mig starkare genom att pusha mig på olika sätt så ett stort tack för det!!!
Nu lite annat....
Igår mådde han skit, spydde som fasen och bara pustade. Jag var bara kall för jag kände sluta "lipa" självförvållat!
Han började fråga mig ang olika hjälp man kunde ta och jag sa att jag tycker du ska lägga in dig men ta det med din chef.
Vad är det dör skillnad sen förra gången??
Han svara att han vill inte ha det såhär . Nu har jag även sagt till honom att det var sista helgen jag har det såhär !!
Jag vill ha en karl, inte en karl som ligger och super hela helgen. Mitt liv ska inte se ut såhär så nu finns ingen återvändo !
Han svara att jag måste oxå visa..
Nej, jag visar när jag känner att jag vill. Bara för att du sluta dricka är det inte guld och gröna skogar. Du har sårat mig för mycket och jag måste läka!!
Han bli sur sen får han springa och spy. Han ligger där på alla fyra..
Jag frågade honom ifall det var värt det vilket han svara nej på.
Jag säger då till honom att jag tänker inte stå brevid och se på när du super ihjäl dig!
- men du står ju bredvid nu och tittar svara han.
-ja, det gör jag men det är för att påminna mig sj att det är inte ett sånhär liv jag vill ha!
Det är inte bara du som är sjuk, det är vi i hela familjen för vi är medberoende !!
Jag var iskall igår oc jag menade varje ord!
Min man träffade chefen idag. Jag ringde upp honom för att se vad som sagts eftersom min man är inte så talför.
Så, Företagshälsan är inkopplad och läkare med samtalsterapi. Efter det kommer dom fram till vilken behandling som passar bäst. Chefen kommer att följa upp detta.
Vad är annorlunda denna gång?

Min man kom hem igår sedan har arbetat inatt trots att jag har skrivit och läst allt jag kan om detta med alkoholism, så förstår jag inte en kram nu men jag känner att jag inte når fram. Pratar om sina möten å de lilla pengar vi fått in. Har fixat 25000 som jag lånar tack vare att han är på behandlingshem. Skrev en liten fråga till honom via sms frågade han direkt tror du jag dricker. Talade om för honom dricker du en gång till då flyttar du punkt. Då blev det det är ditt fel att jag är på behandlingshem. Hur fan kan det vara mitt fel?? Arbetet var på honom för ett PR sedan så nått annat alternativ var på väg. Inte jag . Hans samvete över barn. Än jag då jag har dubbelt så många barn och dom äldsta vill inte träffa mej sp länge han bor här vad ska jag göra vet inte ens om han är värd detta. Han ska inte gnälla det gör inte jag. Han får visa att han älskar mej annars vill jag separera. Jag flyttar inte..... Över min döda kropp

Både som medberoende och alkoholister (numera nyktra alkoholister) Utan dom skulle jag inte ha kommit såhär långt!
Det skulle definitivt varit mer tjafs och bråk.. Jag fick både praktisk hjälp och goda råd. Bl a hur jag skulle bemöta honom, när han var på fyllan för att undvika mer bråk (och kanske misshandel)
Jag kunde tack vare det flytta utan att behöva "fly" och lämna allt jag ägde och hade..
Ja, jag jobbar med mitt medberoende och dom påminner varje gång jag hamnar i mina gamla tankemönster.. Vilket är lätt hänt!
Jag har börjat tänka på hur mitt liv ska se ut i fortsättningen.. För trots allt är det ett uppbrott, inte bara från en människa, utan från ett liv och en framtid, som man trodde att man hade..
Jag tillåter mig just nu att låta det vara lite "tomt" omkring mig, utan att fylla det med en massa saker. Bara för att kunna och hinna känna efter vad jag vill. För mig är det inte längre så förtvivlat bråttom.. Jag måste inte tacka ja till en massa saker och jag kan med gott samvete tacka nej och strunta i hur andra löser sina problem.. Jag behöver ju inte vara där och "peta" :-)

Jag tror att syskon ibland vill "hålla om ryggen".. Det ville min fd-as också.. Fast de förstått att han hade problem (han hade haft problem förut) De trodde att det "lugnat ner sig" och var förstås ledsna och chockade..
Men det är ju inte hans syster som är tvungen att leva med honom.. Kanske har hon egna problem, som hon inte vill ska komma i dagen och därför reagerar som hon gör..?
En bekant till mig, blev rejält osams med sin svägerska, när hon gick ifrån sin man pga alkoholproblem.. Senare visade det sig att även svägerskan hade problem med sina dryckesvanor,( något hon kämpade jättehårt med att dölja) så det var väl som att trampa på en öm tå..

Den som inte själv bor med alkoholisten och behöver ta första stöten, har definitivt ingen talan enligt mig!
Hans syskon ville först att jag skulle "stanna kvar och få honom nykter.." Så jag frågade hur de hade tänkt sig att det skulle gå till, om han inte själv ansåg att han hade problem?
(till saken hör att jag vet att det dricks rejäla mängder där med... fast inte i smyg och inte riktigt i samma klass som min fd..)
Jag talade om, som det var, att det är nästintill omöjligt att få en alkoholist tvångsvårdad, såvida han inte är en fara för sig själv och omgivningen.
Inte ens om de har ångest, kan man få dem inlagda om de är berusade.. Då får man besked att återkomma, när de nyktrat till.. Och när de väl gjort det, så vill de inte längre ha vård.. (utan mer alkohol..)
Ta all hjälp du kan få av sociala myndigheter, missbruksenhet, kuratorer etc.. Du kommer att behöva det!
Styrkekram

Vilken lättnad! Jag berättade! Pratade sen med han syster och blev bara ledsen att hans familj inte förstår. Men jag måste bli stark och klara detta med eller utan deras hjälp.

Jag har gjort exakt som du...varit med och druckit för att orka med fyllot..vilket ofta resulterade i bråk och tjafs.
Jag har slutat med det nu, det är inte jag...kände att jag drack alldeles för mycket. Tror att det är ganska vanligt att man faller in i drickandet oxå.
Nu blir jag mest äcklad av honom när han är full, försöker avstyra alla diskussioner som slutar med bråk. Jag försöker att se honom som "sjuk" när han är i det tillståndet. Tjänar ingenting till att diskutera något alls. Ibland räcker det med att han tycker att jag har fel tonläge för att han ska bli förbannad och tala om vilken värdelös människa jag är mm.
Sök hjälp i kommunen där du bor, har du tur kan det finnas grupper för medberoende. Det gör det här, har gått en utbildning om det och verkligen fått upp ögonen om mig själv och mitt liv. Är inte lätt på egen hand utan verktyg att gå vidare.

Både att bli "sövd" i alkoholdimmor och att ta sig ifrån, när första tanken väckts..
Jag har gått tillbaks i mina egna "dagböcker" som jag skriver rätt sporadiskt i (ibland blir det inte ens varje månad..) Jag har också varit beroende, mest för att det i början rörde sig om "normala" mängder och vin till maten (aldrig någon sprit direkt och aldrig några "fylleslag"/häftiga fester)
Sedan trodde jag att jag kunde begränsa hans drickande genom att "hjälpa till och dricka.. Det resulterade bara i att han köpte mer. Sedan drack jag för att det var lättare att stå ut med en "lullig", saggig karl när man själv var småberusad (det tog liksom udden av hans beteende..)
Sammantaget om du läser i mina trådar, så har jag nog tillbringat ett halvår på forumet och skrivit. Innan dess var jag inne och läste under ett halvår, medan jag bestämde mig för att själv tvärsluta!
Hela processen har tagit uppemot ett år.. Från det jag började leta lägenhet tills jag flyttade tog det några månader.. Och på slutet var det rätt jobbiga veckor, det ska medges!
Men idag tycker jag verkligen att det har varit värt det hela! Jag känner mig lyckligt lottad, för jag har kommit ur det skapligt helskinnad..
Fortsätt gärna att skriva och ta ett litet steg i taget!

Det är egentligen rent förjävligt att man låtit det gå så långt, men det har ju liksom smugit på...
Helgen som gick var han full från fredag em till söndag em, inget ovanligt, det första han gör efter jobbet är att ta en öl följd av fler.
Han Car tvungen att ha en vit månad pga fotbojan, grov rattfylla. Trodde att det skulle vara en underbar månad...i helsike heller..vilket humör han hade, gick inte att prata med honom knappt. Antar att han led..men han har ju inga problem med alkohol!!!!
Går i samtalsterapi med en kvinna som är specialiserad på medberoende, mycket givande och lärorikt.
Nu börjar lugna perioden men jag vet ju att helvetet följer efter det.
Beundrar din styrka, att du verkligen flyttade...är mitt mål oxå.
Ja ekonomin blir tuff men det är värt det...läka sig själv, tillslut må bra, ha en sund relation som är givande. Detta suger ur en all livskraft man har, spelar ingen roll om han är nykter eller ej, eller hur mycket man än sover...ständigt slutkörd

Det är egentligen rent förjävligt att man låtit det gå så långt, men det har ju liksom smugit på...
Helgen som gick var han full från fredag em till söndag em, inget ovanligt, det första han gör efter jobbet är att ta en öl följd av fler.
Han Car tvungen att ha en vit månad pga fotbojan, grov rattfylla. Trodde att det skulle vara en underbar månad...i helsike heller..vilket humör han hade, gick inte att prata med honom knappt. Antar att han led..men han har ju inga problem med alkohol!!!!
Går i samtalsterapi med en kvinna som är specialiserad på medberoende, mycket givande och lärorikt.
Nu börjar lugna perioden men jag vet ju att helvetet följer efter det.
Beundrar din styrka, att du verkligen flyttade...är mitt mål oxå.
Ja ekonomin blir tuff men det är värt det...läka sig själv, tillslut må bra, ha en sund relation som är givande. Detta suger ur en all livskraft man har, spelar ingen roll om han är nykter eller ej, eller hur mycket man än sover...ständigt slutkörd

Det är ALDRIG ditt fel att han dricker (det är ju inte du som för glaset/flaskan till munnen och sväljer..
Ja, det känns som det värsta är över. Visst, det är vaken någon quick fix eller dans på rosor, men det är lugnt..
Som medberoende har man levt i ett inre kaos så länge, att man gärna tror att bara jag får en lägenhet så är allt frid och fröjd ;-)
Det är mycket, mycket lugnare! Vi bor ju en bra bit ifrån varandra, så det är ju inte bara att kvista över i fyllan.. (många mil, då jag flyttat till en annan ort)
Jag har ju tur i oturen att vara sjukpensionär, så jag har inget jobb jag måste pendla till.. Visst, ekonomin blir stram, men inte värre, än när vi var gifta och det mesta av inkomsterna gick till alkohol (och dumheter, köpta/gjorda på fyllan)
Jag kan inte säga att min man är rent spelberoende.. fast kanske på ett sätt.. Han spelar aldrig för stora summor, men lämnar ändå in tips, lotto och sånt varje vecka (och hoppas givetvis på storvinsten) Sammantaget blir då nog nästan bortemot tusenlappen varje månad..
Han slutade med tobak för ca ett halvår sen, för han insåg att han inte skulle ha råd när han blev pensionär.. Jag hade hellre sett att han slutat med vin och öl!
Ge inte upp lägenhetsletandet! Själv svarade jag på en annons och hade tur hos en privat värd.. Även hos bostadsbolagen kan man ha tur, om man är beredd att ta en lägenhet "på dagen" Blir du erbjuden visning, så gå för all del, även om du står långt ner i kön!
Hade en bekant som berättade att hennes dotter fick en lägenhet på det sättet.. Fast hon stod som nr 9.. De andra dök helt enkelt inte upp på visningen så lägenheten blev hennes!
Styrkekram!

Har försökt så många gånger att få honom att förstå men gett upp det för längesen. Han har inga problem, att det händer dumheter beror bara på omständigheter och andra människor.
Min sambo failade oxå ett av testerna så det blev förlängt...men det va ju såklart mitt fel att han drack så mycket under en period. Aldrig hans eget val...
Är så äcklad å less på lögner å alla andra dumheter. Jag letar lägenhet för fullt med det finns inga just nu. Starkt gjort av dig att kunna lämna din sambo. Hur mår du nu då? Hittat lugnet?

Hej Trollis och välkommen!
Ge dig tid att läsa och "smälta" det vi skriver..
Jag tror att det är så med din alkoholist, som med min.. De erkänner inte att de har problem med alkohol!
Och så länge de själva inte ser alkoholen som boven i sitt beteende och det de "råkar ut" för så är det svårt att få dem att bli nyktra..
Jodå jag har förstått att min fd (som jag precis flyttat ifrån) fortfarande inte anser sig själv vara "alkoholist"
Han åkte också dit för grov rattfylla.. Att han slapp fängelse berodde enbart på att han i övrigt hade ordnade förhållanden, hem och jobb.. Och att det första vändan för hans del.
När det var dags för provtagningarna så gick han på vita knogar (har jag förstått senare) Då dracks det inget annat än lättöl någon vecka och några dagar innan..
En gång, var något värde på provet för högt, men då ställde han till med ett liv, att det måste ha varit förväxlat eller bero på hans värktabletter för ryggen.. När sanningen måste ha varit att han smygsöp. Han kunde sitta med folköl och lättöl helt öppet och troligen så hade han vin eller starköl i källaren eller i nåt av uthusen som han spädde på med..
Jag hoppas att du får kraft och mod att sätta ner foten.. Inte att få honom nykter, för det kan du inte, men att du får någon form av fason på ditt eget liv..
Hur vill du ha det? Har du också nått din gräns?
Du kan ju börja med att säga att du inte vill att han dricker hemma överhuvudtaget.. (vill han supa borta, så kan du inte hindra det..)
Jag tror vi alla har hoppats, att mannen vi blev tillsammans med ska komma tillbaks och alkoholisten försvinna.. Men tyvärr, historierna här visar att det oftast går åt motsatt håll..
Så börja med att planera ett liv utan den här mannen.. Har du tur, så inser han allvaret och tar emot behandling.. För DU kan inte få honom att bli nykter och det är inte ditt fel att han dricker!

Nykterist,

Hoppas det kändes bra att berätta. Du måste berätta för din egen skull också. Skammen, den idiotiska skammen gör bara att vi stannar längre i misär och de stackars barnen kommer inte bort från eländet.

En är medberoende, den andre beroende. Vilken förälder ska barnen kunna lita på och känna sig trygga med?
Du har fler chanser om du tar hjälp nu. Det som har hänt kan du inte ändra. Det som är framför dig kan påverka. Gå i samtal för att kunna se nyktert på situationen och bearbeta alla jobbiga känslor. Försök hitta ett eget boende och bygg en egen plattform. Ta bort/minimera riskerna i ditt och barnens liv. De kan ha kvar kontakten om de vill, nör han är nykter och mogen förälder.

Låt det inte gå fler dagar, veckor, månader. Det slutar bara illa.... Bra att du berättar. Ta hjälp. Det är läskigt och jobbigt i början, men släpp taget nu. Du orkar inte hålla ihop det längre...

Stora värmande styrkekramar ❤️

Jag tycker att du SKA berätta, precis som det är!
Du vinner ingenting på att försöka förmildra eller släta över!
Det behöver inte ens vara dom som kontaktar socialen! Om du har barn som går i förskola/skola så räcker det att personalen har misstankar om att de far illa pga missbruk. De har anmälningsplikt!
Det kan tom vara så att någon i din närhet gör en oros-anmälan och då ligger ju du sämre till..
Jag tror att du BEHÖVER få berätta hur det egentligen ÄR! För din skull, för att du ska få hjälp (och han också för sitt missbruk!)
En alkoholist, kan i stunder av eftertankens kranka blekhet lova precis vad som helt.. tills nästa gång de tar till flaskan!)
Ja, jag tror att ni båda behöver ALL hjälp ni kan få!
Så berätta! I viss mån har personalen tystnadsplikt.. Och kom ihåg, att det kan bli anmält ändå, så det behöver inte bero på dig.. Däremot blir bilden av dig mer nyanserad om du själv vågar börja berätta..

Jag har varit så blind och naiv. Fy! Vad hemskt! Att jag inte fattat tidigare. Han har ju psykat mig totalt. Nu vet jag knappt vad jag vill. Vill bort men han vill ha hjälp, vad gör man. Vågar man vara kvar o försöka hjälpa. Hade varit skönare om han åkte in på behandling långt ifrån mig men tvivlar på att han vill det. Men klarar han detta själv o hur mycket mer får vi ta då? Börjat ta tag i saker hur som, läkare idag. Hoppas jag bara vågar berätta allt lite rädd, kontaktar dem socialen direkt då? Skrämmande. Hur reagerar han på det liksom? Vad har jag gett mig in i?

Till läkare om nån timme, vågar man berätta allt eller blir socialen o allt inblandat direkt?

Jag själv som haft alkoholproblem kan ju inte riktigt sätta mig in i hur ni haft det men jag kan ju förstå att det många gånger varit vidrigt. Alkoholism och obotlig sjukdom jag både och känner jag. Detta beror på personen som haft sitt missbruk. Hur hårt och länger orkar han/hon jobba med det? Där har man ju nyckelfrågan. Jobbar man med det så är ju risken liten att trilla dit igen. Slår man sig till ro som missbrukare ja då är det lättare att trilla dit. Att återfå förtroende är ju en tidskrävande process. Att börja lita på någon efter så många lögner. Craig Nakken pratar om the circle of trusth. Man har hamnat utanför tillitscirkeln och man måste båda jobba för att komma inj i den igen. Detta tar tid, upp till flera år.

Så frågan är vad du vill? Hur länge tror du det tar för er? Kommer ni hamna i tillit igen? Är du villig att ge 100 samtidigt som han måste ge 110 för att hitta tillbaka. Så visst kan man leva med fd alkoholist.