Senaste kommentarerna i forumet

Stort ödmjukt tack från hjärtat!
Önskar er en underbar Jul! <3

Etanolen borde ha jobb som författare och samtals terapeut! :-) Du är otrolig E och ger sådant fantastiskt stöd till så många.

Tack för att du finns här och här får du en jättekram från mig! ???

Jag kan inte säga nej, hur ska jag lära mig att göra det o stå fast vid vad jag vill o känner är rätt? Så fort någon blir ledsen el besviken ändrar jag mig fast jag hade bestämt mig innan hur jag ville ha det! Är så rädd för att såra nån. Men jag sviker o sårar mig själv gång på gång o viker mig så lätt. Det tär på mig o det känns som jag håller på att gå åt. Känns som jag är ett tomt skal bara som inte har någon egen vilja.
Ja jag träffar en kurator ibland men känner väl att jag inte blir så hjälpt av det men skönt att ha nån att prata med.
Julen blir inte som jag hade tänkt o planerat men hoppas det blir bra ändå men nästa år ska jag vara starkare o stå fast vid vad hag har bestämt!!
Önskar att alla får en fin "vit" jul!
Kram ❤️

Det tråkiga är att fixa allt själv och sedan ska hsn ha creed för det ändå. Jag betalar ju!
Tittar ibland in i andras hus å tänker undrar om de lever liknande som jag eller om de är två? Man vet ju aldrig, men ofta ser det trevligt ut.

Har du någon egen tråd?

Ja, min alkoholist, har ju sitt hus kvar.. Så den detaljen är ju ordnad.. Dessutom bor jag på en annan ort, vilket jag idag tackar högre makter för!
Inte lätt, när ens fd tycker att man ska inkvartera dom för att de inte har någonstans att bo..
Har en svägerska, som hade det problemet.. Till slut fick hon be polisen hämta honom, när han vägrade att gå ifrån hennes ytterdörr.. (hon hade småbarn och ville inte riskera att bli vräkt för att han störde) Det var som hon uttryckte, som att välja det minst onda av 2 onda ting..
Men då var han ju rejält påverkad också..
Det gäller ju att våga hålla dörren stängd och verkligen få alkoholisten att fatta att han tyvärr inte är välkommen längre..

Jodå.. En fd som är rejält i gasen.. Jag har fått skicka sms till mina syskon och barnen så de kan strunta i att svara om/när han ringer.. Ja det är inte fråga om, om längre utan när!
Jag blev URFÖRBANNAD! när jag fick höra att han trakasserat mina föräldrar med fyllesamtal. En gång till så blir det faktiskt polisanmälan! Och en ICKE anonym anmälan till soc! (fast just det får vänta till efter helgerna)
Det är gamla människor, och min mor är dement och blir lätt orolig och förvirrad, eftersom hon inte förstår vad han svamlar om.. ( vi andra kan ju trycka bort samtalet eller lägga luren åt sidan.. för han pratar ju sällan länge.. men fruktansvärt OSAMMANHÄNGANDE)
Tyvärr har de en vanlig gammaldags telefon och kopparnät (annars hade det ju varit enkelt att blockera hans samtal!) Jag känner, att de ska inte behöva byta ett telefonnummer som de haft i närmare 50 år, för att han får för sig att fylleringa.

Så här snurrig har han inte varit förut, så nu är det verkligen nerförsbacke!
Jag skriver mest, för att få ur mig en del av frustrationen.. Att prata honom tillrätta idag, låter sig nog inte göras.. Finns inget vett som lyssnar kvar.. Får försöka ta det framåt lördag söndag, för då borde det vara "torrt".. För det låter på fyllegraden som om han bunkrat upp inför helgen.. Och i vanliga fall så dricker han tills allt är slut.
Har han nu köpt hem extra, så finns en risk att han somnar ifrån, så det finns kvar tills imorn också.. (och tyvärr misstänker jag att det finns nya "dryckesbröder" som gärna kommer in och värmer sig, mot en sup eller två..)
Dessutom bor han på en ort där det aldrig är svårt att få tag på alkohol om man vet vem man ska fråga..
Min egen slutkläm är ändå att jag konstigt nog har en inre kärna av lugn.. Som inte låter sig rubbas, som inte låter sig övertalas, när jag bestämt mig..
Ja, jag har lärt mig att saker inte sker över en natt och att man får ta ett litet steg i taget..
Men varje litet steg, är ett steg ifrån det som hållit mig fången och varje litet steg känns säkrare och lättare..
För bara ett par månader sedan hade jag gråtit och förbannat.. suttit och känt hur "dåligt" jag mådde på grund av hans fylledillen.
Nu kan jag visserligen bli förbannad och irriterad, men det är inte längre synd om mig!
Jag andas bort klumpen i magen och konstaterar, att ansvaret för just det här, hör hemma hos honom, inte mig! Det finns inget jag kan göra i nuläget (och inte ens om det fanns, är jag säker på att jag skulle vilja "lägga mig i"..)
Ja, jag kommer att göra precis ALLT jag kan för att få en LUGN och fridfull "VIT" jul ;-)
Barnen dricker inte alkohol på julafton (dessutom kör jag) Så det känns bra. "Julbesöket" gjorde jag som sagt tidigt idag.. Och det var på sitt sätt både städat och trevligt, med lunch och kaffe.. Skyllde på att jag lovat en väninna att titta förbi innan det blev mörkt, när han öppnade en öl.. (säkert inte den första, men inte så långt som den tredje ;-) )
Hoppas du kan hålla ställningarna och att det inte blir för tråkig stämning!
Julkramar från mig <3

Jaha det har redan börjat, alldeles för onykter. Imorgon ska vi bort och då kan han inte dricka för han ska köra hem och desutom så serveras ingen alkohol. Men efter det finns inget stopp. Känns jobbigt. Ska försöka att inte ta skit.

God jul på er alla! Hoppas den blir lugn och alkohol fri ??

Min alkoholist har nu blivit av med 2 boenden på kort tid. Har din man ett eget boende? Att jag frågar är därför har de inget boende återkommer de om och om igen och då är det inte kärlek.
Önskar dig en lugn jul!

Ja, det är ju ett "jobb" som måste göras.. Och jag håller ändå tummarna för dig linker! (rekommenderar att du botaniserar bland mulletants trådar! Där finns mycket klokskap ;-) )
Önskar dig en fridfull VIT jul!
kram från etanoldrift ;-)

På något sätt sitter vi i samma båt.. Vi har bara lite olika historier och har kommit lite olika långt!
Du är alltid varmt välkommen skytt!
En vacker dag, är det just något i din historia som får en annan kvinna att bestämma sig! (vad man bestämmer och hur man gör är ju personligt!)
Önskar dig en fridfull jul! <3

Jag håller alla tummar och tår för att du lyckas!
Själv hittade jag lägenheten på blocket.. Men jag vet också att vissa kommunala bolag har en viss förtur, för "ömmande fall".. Lite marigt att det är helger just nu. Låt dig inte avskräckas att det är många som känns "före" vid en visning.. En kompis till mig hade en dotter som var den enda som dök upp vid en lägenhetsvisning trots att hon stod som nummer 9.. Och hon fick lägenheten..

Och det där med alkoholdimmor är inte ett dugg roligt!
Jag hälsade på mitt ex mitt på dan och då var han fortfarande skapligt nykter.. Åkte hem före 2.. Senare, för en timme sen ungefär ringer min syster och berättar att han hade ringt till dem, rejält snörfull.. (inte otrevlig, bara rejält packad!) Och det brydde hon sig inte om eftersom jag berättat hur det står till..
Det allvarliga var att han ringt till mina gamla föräldrar också och oroat dem.. Mamma är senil, så hon förstod överhuvudtaget vem som ringde utan blev bara rädd och orolig (då det förekommer så mycket åldringsbrott nuförtiden) Jag hoppas att han inte svamlade för mycket strunt!
Det är ju ingen mening att ringa och skälla på honom nu (för nu är han rejält i gasen, efter att ha bunkrat upp inför några dagars stängning på bolaget)
Men jag är rejält förbannad över att han ringer och skrämmer upp mina gamla föräldrar! Och DET kommer han att få höra vid tillfälle!

Hoppas att din jul ändå blir av det fridfullare slaget!
Stor kram och sköt om dig min lilla trollis <3

Det är så svårt ibland! Just i detta ögonblick lkänns det självklart att inte försöka igen... Fick ett samtal av hans mamma imorse Så tacksam för det samtalet. Nu har oron bytt skepnad till besvikelse. Det visade sig att han hittade ett flyg igår och kom hem inatt. Telefonladdaren hade han tydligen glömt på hotellet. Men, det var inte han som ringde, det var hans mamma! Där kan snacka om medberoende!!! Hela dagen har nu gått och jag har fortfarande inte hört ifrån honom!

Nu vet jag ännu mer att jag inte är prioriterad och någon att bry sig om. Alla samtal om mess förra veckan var bara fyllesnack! Så sorligt!

Jag misstänker att jag kommer skriva igen. När han och jag har träffats och jag har värmen inombords, vilket jag alltid får när vi har träffats. Då kommer jag inte vara lika stark, har lärt mig det nu.

Men jag mår bra! Jag har mitt hus. Jag har fantastiska barn. Ikväll förbereder vi för julen imorgon. Ska bara njuta!

Ta hand om er alla och tack Etanoldrift och Blåögd för att ni tagit er tid att svara och ge mig råd.

Jag letar lägenheter varje dag å hoppas hitta nåt fort nu. Jag får mer insikt å styrka att läsa dina ord, etanoldrift. Du vet exakt hur det fungerar. Jag har bestämt mig för att lämna, det blir bara inte just nu. Hade ju en plan att flytta till mitt x men efter att ha spenderat lite tid där med honom inser jag att jag måste stå på egna ben. Tror oxå att x:et får nån förhoppning om att det skulle kunna bli vi igen. Jag måste vara ensam ett tag nu framöver för att hitta mig själv.
Pratade med sambon mitt på dagen idag, innan han blir snorfull.
Kom fram till att allt han sagt på söndag å måndag va ju bara lögner. Han visste inte alls vad jag pratade om...så nån present till mig hade han ju inte köpt. Han ljög till och med om att han hade bastat...herregud, varför ljuga om nåt sånt!?!?!
Är ju helt sjukt vilka lögner han drar till med på fyllan. Fick sen ett sms att det va inget att bry sig om bara fyllesvammel. Tvivlar på varenda ord han säger ju...vad är poängen me detta?
Han är nog riktigt illa ute nu i sin vidriga alkoholdimma där han inte kan skilja på vad som är verkligt å inte. Skrämmande!!!!
Nej usch å fy för honom, vill ha mitt eget liv å boende just nu.
Antar att allt faller på plats när tiden är inne.
Kram alla ❤️

Tyvärr läser jag bara att han tappat respekten för dig. Jag vet av erfarenhet att det ofta blir så när vi förlåtit och inte sätter upp gränser som vi håller. Han vet att han kan köra med dig, förnedra dig och trampa på dig. Du stannar och älskar. Han kommer aldrig att få respekt för dig. Du kommer malas ner mer och mer tills du blir ett pulver som blåser bort i vinden om du inte ändrar din inställning och din självbild. Det är vad jag tänker. Lite tufft men jag kan inte på något sätt hur ni skulle kunna leva vidare när han har den inställningen. Men vill du leva med en egoistisk alkoholist som förnedrar och sårar dig, gör du ett val. Inte bara för dig själv, utan även för dina barn. De ser hur du lever och mår.

Har du funderat på varför du accepterar detta och inte kräver ett värdigt liv och en partner som behandlar dig respektfullt och med kärlek?

Etanol är klok och har mycket erfarenhet. Läs och skriv här. Många medberoende som är här och kämpar med sig själva i förhållande till alkoholisten de lever med.

Jag har erfarenhet av en man i ett tidigare mkt destruktivt förhållande som jag tog mig bort från. Det var inte lätt men livsnödvändigt. Jag har också erfarenhet av beroende. Du (och andra här) får ursäkta men jag tror inte på att personen är så underbar när de är nyktra. Det är en person som väljer alkoholen framförallt och det som kommer fram under rus är ju inte taget helt ifrån luften. Det kanske är förvrängt och förstorat. Om inte, så är personen troligen personlighetsförändrad av alkoholen och inte längre samma människa, ens nykter. Visst vi kan förändras, men det sker inte bara genom att sluta dricka. Det krävs en genuin vilja att förändras som person. Han vill ju inte ens sluta!

Kommer du att kunna må bra efter det som hänt? Kommer du lita på och vara trygg igen? Kommer du att glömma? Om ni ska ha ens chans krävs det mycket arbete för var och en av er för era olika beroenden som hänger ihop. Har du läst något om narcissisten och om Ala-nons stöd för medberoende. Gör det.

Önskar dig allt väl och att du hittar en väg som leder till ett bra liv!

Jag måste få stöd. Jag vill få vårt äktenskap att fungera, han är min bästa vän så länge han är nykter och min värsta fiende/ovän när han är onykter. Innan jag gick ifrån honom här för ett tag sedan var han nykter i nästan ett halvår. Hans ögon fick en annan glans, hans hud såg helt annorlunda ut och hela han strålade. Tills jag sa att jag inte orkade leva med honom. Då började han dricka igen och en hel del annat hände. Men vi pratade och vi kom överens om att leva ihop igen och det kändes bra och skönt. Men nu dricker han ännu mer än innan jag gick ifrån honom. Han säger att han kommer att dricka, han kommer att trilla igen, det bara är så. Jag får köpa det enligt honom för det är så många som har det som han och det är inget fel i det. Det är många som har svårt att dricka lagom, inte bara han. Jag får helt enkelt förstå att så här är livet. Ibland dricker folk för mycket.
Vi var på kärlekssemester i en storstad efter separationen. Hade haft en underbar dag tillsammans men han började dricka rätt tidigt på dagen och på kvällen tänkte han helt enkelt lämna mig till att gå till vårt hotell ensam. Det var länge sedan han festade och han hade ju hittat så roliga kompisar att vara med? Jag var vid det tillfället sjuk och gick på mediciner men hade ändå ordnat med resan och hängt med på en massa aktiviteter de här dagarna. När vi kom på hotellrummet hånade han mig och ifrågasatte varför vi inte hade sex? Även om jag inte kunde ha det pga medicinen så kunde ju han, varför fixade jag inte det? Så egoistisk har han aldrig varit förut. Några helger senare gick han ut med sitt jobb och jag litade på honom, han kom aldrig hem den natten. Han ringde mig på jobbet och ville ha hämtning och när jag inte kunde lämna mina vårdtagare tog han helt enkelt in på hotell. Har jag problem med det sa han elakt när jag hämtade honom dagen efter i en stad där vi bor? Sådant som händer säger han.

I helgen drack han igen och då spårade det ur rejält med att jag försökte undvika en jobbig situation med vår äldsta pojkes flickvän som han fick till någonting helt annat och han gav sig aldrig. Slutade med att jag grät och försökte gå ut ur sovrummet efter att ha blivit kallad sjuk i huvudet och varför har jag gett mig in i det här igen? Han kom efter och var len på rösten och frågade varför jag var så uppjagad, nu fick jag ta och lugna ned mig lite. Trodde att jag hade blivit sinnessjuk. Helt förändrad. Han satt och hotade med att kasta ut mig ur huset också, höll för dörren så jag inte fick gå ut mm. Men det här tar ingen på allvar utanför min familj. Han är en mjuk och snäll och intelligent man på alla vis, men när han dricker är han verkligen en Mr Jekyll and Mr Hyde.
Vi har inte pratat om det här annat än att han bett om ursäkt. Han ska aldrig mer säga att han ska kasta ut mig, det var ju dumt gjort. Mer än så har jag inte kunnat prata med honom om det som hände i helgen.

Bästa julklappen till dig själv Blåögd

Du har gett dig själv tid och plats. Fortsätt så. Strunta i hans mående nu. Fatta bara beslut utifrån dig och ditt bästa.

God jul!

På alanon och jag har nu kunnat gråta flera gånger. Börjar mer och mer se mitt beteende och inser att det kanske inte är han utan att jag haft liknande situationer hela livet eftersom jag är född i medberoende. Kanske då lättare att projicera det på honom. Men tänker nu ta tag i medberoendet ordentligt för vill inte vara där igen.
Han miste ju sitt boende och bara 3 dagar senare säger han att han saknar mig, men denna gång ser jag mönstret även från han.
Har ni nån erfarenhet hur alkoholisten reagerar när han får nej och att man jobbar med sig själv istället för att jobba åt honom.

Att du låter förståndet gå före hjärtat!
Nej det är inte lätt! Men det kanske blir lättare att släppa, när du inser att någon förändring från hans sida knappast kommer att ske.. Jag har varit gift med en alkoholist och tro mig, hade jag förstått vad jag gav mig in på så hade jag nog backat! (hur ont det än hade gjort då..)
Det är lite som att ta bort ett plåster! Antingen gör man det snabbt, eller "hårstrå för hårstrå".. Hur man än gör, så känns det..
Och vad beträffar medberoendet, så är det med det som med "beroendet".. Ingen planerar att hamna där, utan det är en gradvis process och helt plötsligt så inser man en dag att man faktiskt sitter i smeten..
Jag hoppas att du har mod att lyssna till förståndet och att det går bra!

Julen närmar sig. Vi lever i någon slags laddat stillestånd nu. Drickandet har avtagit rejält men oron och spänningen har satt sig i kroppen. Jag ser ju när jag läser min egen och andras trådar att allt kunde ha varit mycket mycket värre. Det har inte varit några nattliga rus de senaste månaderna så sömnen har blivit bättre. Men det är inte någon munter man som kliver upp ur sängen framåt lunchtid. Mycket suckar och klagan. En del har skrivit här om den tunga tiden med vita knogar och det kanske är en process han måste gå igenom. Förhoppningsvis kan vi börja skratta tillsammans framåt sommaren.

God morgon Trollis!
Ja, det är inte lätt, jag har ju gjort en bit av den här resan och jag vet att det känns! Jag satt igår och tittade tillbaks i trådarna.. Minnen av förtvivlan och hopp, av hur förbannad jag var, när jag trott, att han förstått (verkade medgörlig och lovade sluta dricka) till uppgivenheten, när han nästa vända förnekar alltihop.
Förnekar att han ens druckit, trots att han är klapp kanon.. Hur ambivalent jag var, när det kom ett par lugnare dagar..
Fast hur skönt det var när jag hade bestämt mig!
Nej, givetvis blev det snarare mer tjafs, än mindre när jag väl fått besked om lägenhet, men jag såg ett ljus i tunneln..
Visst kommer jag ihåg hur kymigt det kändes i början när han ringde rejält på fyllan och utövade känslomässig utpressning genom att underförstått hota med att "försvinna"..
Någonstans där hade jag ändå fått nog! Jag insåg (även om det kändes i magen) att jag inte kunde hindra honom.. Det blev lite "vargen kommer" över hans desperata samtal och jag lärde mig stänga av telefonen, eller sätta den på ljudlös..
Jag minns också hur skönt det var (och är fortfarande) med det här tomrummet man får omkring sig i en egen vrå..
Ta hand om dig nu. Jag tror att du börjar inse, att känslor och fakta är olika saker och att hur stort hjärta man än har, så måste man ibland låta hjärnan och förståndet ta täten!
Det är ingen "Quick fix" men ska man komma någonstans får man ta resan ett steg i taget!
Julkramar!

Har varit några riktigt tunga jobbiga dagar för mig nu ? sambon åkte i söndags, han var inte nykter då ens. Försökte prata med honom innan han åkte om att jag tänkt flytta men han var ju som sagt inte nykter. Gick inte få honom att förstå, han blev ju bara arg så jag la ner diskussionen.
Har bestämt att ta samtalet när han kommer hem. Just nu är det väldigt lugnt å skönt att bara vara hemma.
Han ringde 8 gånger på söndagsnatten, hörde att han blev bara fullare å fullare.. Han var inte trevlig när han ringde, jag la på luren å slutade svara.
Måndag fm ringer han igen, förstår knappt vad han säger, vidrigt full. Han svamlade om en present han köpt till mig, suck tänkte jag...tror han att jag går på det där igen!!!!
Bad honom ringa när/om han är nykter.
Har varit hos mitt x, dit jag tänkt fly...kände mig såååå rastlös där, fick nästan panik...varför vet jag inte. Men hemma går det bra, njuter faktiskt över lugnet här, slipper undra hur full han är, vad han gör mm...nu när han är på avstånd. Försöker tänka å känna efter ordentligt. Saknar jag honom? Nä, det är bara skönt.
Försöker ta det lugnt, men det är väldigt mycket just nu. Sambon, tråkiga besked på arbetet samt en skada jag haft ett tag som inte vill läka ordentligt...så nu kan det nog inte bli mer elände. Försöker fokusera på det som gör mig glad i stället, mina barn, lugnet mm.
Tar en dag i taget å bestämmer varje morgon att göra minst en sak som gör mig glad just idag, resten blir vad det blir.
Blir nog ett rörigt, svamligt inlägg men det är så mitt liv är just nu.
Kram till er fina människor där ute ❤️

Etanoldrift, vill du verkligen dras med i detta? Hur längre har ni setts? Lättare nu än senare att bryta. Hur tänker du om dina barns mående i det här, ibland är det bättre att backa om fler blir drabbade. Hur ofta har han sina egna barn och varför bor de hos mamman? Du verkar ha kontakt med hans mamma, vad säger hon om situationen?Sitter själv fast i ett medberoende och för mig är du redan drabbad rätt ordentligt. Man tror man är stark men man bryts ner och då blir det ännu svårare att ta sig ur.
Önskar att du tar hand om dig!

Tack för din ärlighet, Etanoldrift.

Jag erkänner att jag ibland förminskar alla idiotgrejer han gjort i fyllan. Än så länge har jag bara upplevt varje "idiotgrej" en gång. Men jag har upplevt flera "idiotgrejer" :-(

Jag trodde ibörjan att min kärlek kunde få honom nykter. Nu har jag förstått att det inte går. Den resan måste han fatta beslut om helt på egen hand. Vad jag försöker vara tydlig med är att jag går där ifrån eller "skickar hem honom" om han är onykter i framtiden. Det är där vi är nu. Det är också en av anledningarna till att vi setts så lite senaste tiden. Ibörjan kunde jag acceptera att umgås med honom trots att han var onykter. Det gör jag inte längre! Jag vill bara umgås med honom nykter.

Jag inser att det inte kommer bli en lätt relation, jag måste vara stark och självständig. Som jag tidigare skrev, har försökt avsluta men misslyckts upprepade gånger. Kanske måste jag gå igenom mer skit för att lyckas. Ett tag till är jag redo att drömma om en framtid med honom. Att alla drömmar inte bara förblir drömmar...

Att inte höra av sig på flera dagar är inte acceptabelt och det kommer han få höra.

Jag döljer inte hans missbruk för mina nära vänner eller för mina barn. De vet att jag älskar en alkoholist och jag inte är redo att ge upp honom ännu...

Hoppas att jag inte är så djupt medberoende som du säger. Det är ju därför jag är här... För att hålla huvudet klart och få stöd i att inte bli för djupt indragen i det.

Fortsättning följer, så mycket vet jag.

Tack igen för dina kloka ord! Precis vad jag behövde!

Så skönt när tankarna börjar snurra att logga in och läsa tidigare inlägg och inse att det hänt så mycket med mitt mående.
Även om jag fortfarande kan känna mig så ensam emellanåt och allt känns tungt.
Så är jag äntligen fri från mitt medberoende som bestod av ständig oro och fruktansvärd ångest.
Men julen är en högtid då man blir extra känslig och vemodig,fast jag redan firat en jul utan honom förra året.
Och jag hade en skön och trevlig upplevelse utan oro och att behöva ta ansvar för en annan vuxens beteende.
Jag tänker ofta tillbaka på händelser och saker han gjorde mot mig,som jag idag inte kan fatta hur jag kunde acceptera.
Och jag undrar hur länge hans nya står ut,jag har ju fått vara ifred när han har henne.
Men om och ifall hon tröttnar....kommer han terrorisera mig då??
Jag känner fortfarande rädsla att träffa på honom när han är onykter.
Tänker ofta på er alla som lever med någon som får er att må dåligt....och jag är så tacksam att jag överlevde för så kändes det ,att jag hade gått under om jag stannat.