Senaste kommentarerna i forumet

från "Det vidare livet".. så kan ni gå in där och läsa :-)

https://alkoholhjalpen.se/node/17984

Tja.. jag upptäckte också att hans "perioder" kom oftare, att han blev på sämre humör och kunde bli otrevlig av ingen anledning alls..
Sedan kunde det vara lugnt ett litet tag, men de "lugna" perioderna blev kortare.. och ofta gick han omkring och (som jag upplevde) provocerade, för att få anledning att dricka (för att "lugna nerverna" som han sa..) problemet var att han 99 gånger av 100, istället för att varva ner, skruvade upp sig och blev alldeles hispig.. Sprang runt i trädgårn för han trodde att folk smög runt och tänkte stjäla grejer..Trodde att grannarna spionerade etc.. Och höll jag inte med honom så var jag "dum i huvet..
Suck.. en anledning kan vara, att han ser en massa "röda dagar" framför sig, när bolaget är stängt.. Kanske har han "bunkrat upp" men inte kunnat låta bli att "tulla" på förrådet..? Min gubbe blev ju sån, när han hällt i sig alldeles för mycket..

Hej och välkommen!
Nej, det är inte ditt fel och JA han är alkoholist (och troligen av samma slag som min fd man) som inte kan erkänna att de har problem eller ens att de faktiskt blir både fulla och otrevliga.
Du kan ju läsa lite i mina länkar (kopierar in ett par stycken.. Jag tror att du förstår, att din mans beteende inte är sunt och att han är alkoholist!
https://alkoholhjalpen.se/node/17772
https://alkoholhjalpen.se/node/11264

Vi kan inte göra så mycket, mer än att se till att ta oss ifrån situationen.. Faktum är att det inte finns någonting vi kan göra för att få dem nyktra, om de inte själva vill..
Styrkekramar från mig! Jag hoppas att du stannar kvar och läser och skriver här (hoppas du får lite stöd och tips av våra kommentarer.. Vi sitter ju eller har suttit i samma båt)

I kväll samma sak. Som om han snedtänder, eller vad man nu ska kalla det. Fast i kväll har han druckit, men blir arg för ingenting. Blir så trött på det här. Det värsta är att det är som jag stänger av när han blir sån här. Jobbigt.

Du är INTE galen.
Du beskriver otroligt tydligt och väl hur det ofta kan vara och kännas att leva med en människa som har alkoholproblem.

Bra att du har hittat hit och har satt ord på hur din tillvaro är.
Hoppas du kommer få och känna stöd av andra här.

Stor kram till dig.

Och att du är på väg mot en andningspaus i ditt liv Trollis!
Även jag skickar styrkekramar och önskar en god, nykter helg <3

Det är troligen normal "abstinens" för hans del.. Min alkoholist blev också grinig, när han inte kunde dricka.. Då var alla runtomkring "idioter"..
från söndag eftermiddag, till måndag eftermiddag i regel.. Tills första klunken åkt ner i strupen och tonen blev ljusare och humöret bättre..
Det har ingenting med dig att göra egentligen, skrållan, utan han tar ut sitt dåliga humör på dig.. Och för en alkoholist med "sug" så duger vilken anledning som helst..

Jag kan inte linda in det hela och förmodligen är det jag skriver ingen tröst.. Du har fastnat i ett allvarligt medberoende, som gör att du är beredd att se mellan fingrarna på din partners alkoholmissbruk.
Du är beredd att sopa banan åt honom (han kommer så småningom att tycka att just det är underbart!) Genom att bortförklara förminska och bortse från alla idiotgrejer han hittar på, på fyllan!
Nej, han kommer troligen inte att ta lärdom av detta! Han kommer att skylla på "yttre omständigheter" (och troligen kommer du i första skedet att svälja allt med hull och hår)
Och "missade planet".( tillåt mig tvivla). Valde att ta en ny runda i baren och hoppas på att du ska fixa så han kommer hem..?
Ja, känslor kan spela en många spratt.. Men tro för all del inte att resten av livet med den här mannen blir enklare (om han väljer att dyka upp igen)
Efter en sån här runda, tycker jag du ska ta ytterligare en funderare på hur realistiska dina drömmar om ett liv tillsammans är egentligen!
För visserligen är kärleken inte helt blind, men väldigt, väldigt närsynt!
Om han super så här hejdlöst i början (när de flesta ändå försöker hålla en viss fasad uppe) Då undrar jag hur det ska bli i fortsättningen.. (fast hur du ska göra kan ju bara du besluta! )
Glöm alla drömmar om att du med din "kärlek" ska kunna göra honom nykter i alla fall.. Ta istället en funderare på hur mycket fylla, och därmed sådan här oro du kommer att orka stå ut med i resten av ert förhållande!

Här är mannen alltid sur och arg 3 eller 4 dagen han är nykter. Vad hände egentligen i kroppen? Det är som om han letar fel och vill att vi ska vara osams. Är det för att han ska kunna dricka i morgon ? För jag (hans fru) är ju ändå så dum och sur.

Har de ingen hemsida som informerar?

Hoppas du får svar snart och kommer iväg.
Kram

Välkomnandet Rosette. Du som läst ser hans process tyvärr gör inte jag det. Ser bara hans flykt med alkohol/ droger och sökandet efter bekräftelse hos andra kvinnor.

Vill välkomna dig till forumet tillsammans med alla andra här som svarat fint på dina inlägg. Har läst lite i din tråd och förstår att både du och han går igenom en tuff situation nu, han har börjat ta hjälp utifrån, det går lite upp och ner men hans mål är nykterhet och för att vara en bra pappa, han kämpar i sin process. Du är i en annan process där du jobbar med att ta hand om dig, utgå från dina behov och sätta gränser, något du inte gjort på en tid. Det är svårt då du känner dig sårad och lämnad, samtidigt finns en förståelse för att han är fångad av alkohol och droger och att det är något han behöver kämpa med. Va bra att du berättar här i forumet så vi kan stötta dig, fortsätt gärna läs och skriv här! Finns något mer du kan vara hjälpt av för att ta hand om dig?
Varma hälsningar,
Rosette/Alkoholhjälpen

Är det någon som vet om det är npgot möte på Al-anon i göteborg idag? Snälla svara mig. Så fort ni kan. Tack

Åh tyckte jag var stark och insiktsfull igår men massa tankar snurrar idag. Tycker synd om han att han nu inte har nått boende fast jag själv vet att det beror på hans drickande. Han mår dåligt över detta men säger sen att det inte är någon fara eftersom han är eftertraktad och kan få vem han vill. Berg och dalbana för 4 dagar sedan saknade han mig men nu är han beredd att starta nått nytt. Fattar inte jag lider och han kan bara köra på så otroligt tungt. För mig känns en ny relation år bort för jag älskade verkligen honom och måste sörja. Var jag så lite värd i hans ögon att man redan efter en månad ser sig om efter en ny relation?

Och en sista sak.. Om du gör några utfästelser till dina barn, så gör BARA såna du kan stå för! Betsäm din linje och håll dig till den.
Ja, barnen kan bli besvikna på din man, MEN, det är hans ansvar, inte ditt, att hålla sina löften!
Ja, barnens besvikelse kan råka gå ut över dig (som medberoende har vi ett väldigt ömtåligt skinn och vill att ALLT ska vara bra och göra alla till lags!)
Snälla försök att påminn dig själv om att det egentligen inte är dig det riktas mot!
Förösk inte använda barnens besvikelse som "vapen" mot din alkoholist! För det första så är det lönlöst, för det andra blir du bara indragen i dramat "trycka på varandras knappar" och känslomässig utpressning.. (i det fallet, vinner man aldrig mot en beroende!)
Nej, det är inte alltid enkelt att stå för det man vill och har bestämt (det kan kännas jätteovant och kymigt) Men i det långa loppet, så får du mer självförtoende och respekt både från omgivning och dig själv!
morgonkramar

God morgon Jessie!
När jag läser ditt inlägg, så får jag upp sinnesrobönen i huvudet. Lika aktuell för oss medberoende som för den nyktre alkoholisten! Och din man är inte där än!
* Påminn dig om att försöka släppa det du inte kan förändra!
Hans beteende, hans tankar och även de manipulationer som kommer från en alkohol-sjuk hjärna! (för det är ju inte den "friska" delen i honom som vill manipulera dig och omgivningen) Om en narkotikapåverkad person ville att du skulle ta ett kliv rakt ut från 3:e våningen, så skulle du givetvis neka, oavsett om personen fick "ångest", blev deprimerad eller arg eller hur?) Du skulle inse att det inte var det friska i personen som ville att du skulle uppträda på ett visst sätt! Och du skulle också inse, att i det läget så spelade det ingen som helst roll, vad du gjorde, för du når inte fram! Och att du inte kan påverka

* Be om: Mod (och styrka) att förändra det du kan!
Försök lägga energin på dina barn, barnens mormor och själva julfirandet och att det blir så trevligt som möjligt!
Hur trevligt blir det för barnen om "mamma" också blir en vindflöjel och ändrar sig stup i kvarten? Om inte din man kan "stå för" sina löften på grund av sin "alkoholist-sjukdom", så finns det väl ingen anledning, att du också ska börja svika löften?
Honom och hans vindflöjel-beteende kan du inte göra ett dugg åt! Hans jul blir inte ett dugg bättre egentligen, om han lycks förstöra den för er..
Varför är hans jul viktigare, än dina barns, din mors och din? (ja du kommer att ha fjärilar i magen.. men det är en träningsfråga också. Att vara modig, är inte att inte vara lite orolig och rädd, det är att göra det ändå!)

Och be en högre makt (en del tycker att det är jobbigt när jag skriver Gud, men det beskriver bara en högre makt som på något sätt har mer kontroll än du själv!) Om hjälp att få dig att inse skillnaden och därefter besluta i varje given situation!

Nej, det är inte elakt av dig att INTE låta din alkoholist förstöra julen, genom att du istället lägger fokus på de som är verkligt viktiga den här gången! Vill han fira jul med er, så skärper han sig och gör det, annars så firar NI julen och han får göra vad han vill, UTOM att förstöra den för er.. Då får han dra sig tillbaks..

.. Och ja.. Du är, precis som jag fortfarande medberoende.. Vi är det i olika grad i olika situationer..

Jag vet att han mår dåligt och att hans ångest sätter fart vid alkoholintag. När jag läser ditt etanoldrift så märker jag likheten mellan våra. Är det så dom funkar?? Är det så vårt medberoende funkar??
Vill ju inte tro att dom "spelar" för att vi ska få dåligt samvete.
När han kom idag såg jag att han tyckte allt var jobbigt men han vill inte prata om det, sa bara att han inte visste vad de va ned honom igår.
Sen har vi detta med julen!!
Vi är alltid hos min mamma på julafton men de sista tre åren har vi åkt hem på em för mannen vill vara hemma och vi har följt efter eftersom vi vill inte att han ska sitta ensam. Ett par av dessa ggr har vi bestämt att vi ska va hos min mamma och när julafton kommer bestämmer han för att bara åka hem vilket har blivit att vi har kastat om våra planer helt. Detta har den stora flickan tyckt varit väldigt jobbigt eftersom hon älskar att fira jul med mormor .
Mamma har ju följt med hem men det är inte samma sak.
I år sa jag att han gärna få följa med (vi fira den 23 med min släkt)
Men han visste inte än. Nu kanske han ska fira med sina barnbarn vilket gör vår son väldigt ledsen.
Kände bara att denna jul gör vi som vi gjort innan om åren och vill inte han får han väl strunta i det, då kan vi fira på juldagen .
Men samvetet har börjat älta i mitt huvud nu!
Jag vet snart inte vad gör som "medberoende " el om jag bara är ett stort ego.

Vaknade till För det blåser så förbaskat att det tjuter i alla ventiler, och fick för för mig att gå in och kika i forumet.
Ser att det går rätt bra för för dig Jessie.. Men att du inte släppt taget. Ja känslorna finns kvar och förhoppningarna. Det gör de länge..
Men just nu har du själv fått ett litet "återfall" av medberoende..
Jag fick det själv för.. kan det ha varit någon månad sedan, när mannen ringde och liksom mellan raderna antydde att han mådde såpass dåligt att han ville ta livet av sig..
Bläääähhh vad taskig jag kände mig (vilket självklart var hans avsikt!) Jag pratade med en av mina nära vänner som lugnt sa, Det där ska du inte gå på. Ja, han mår dåligt, men han är såpass full att han inte kommer att må bättre om du åker dit. Dessutom tar det ju över en timmer för dig att åka! Är du riktigt orolig så får du ringa 112!
För det som händer är att du får en natts förstörd sömn, han kommer att spela upp hela registret för dig när du kommer dit (om han inte har slocknat) Och ingenting har förändrats.. Han måste söka hjälp själv! klarar han av att slå ditt nummer, så klarar han av att slå 112.

Två dagar efter, så skulle jag hämta lite grejer( en söndag, för då brukar han vara skapligt nykter eftrsom det bara finns folkisar att tillgå) och var uppriktigt nervös för att åka dit.
När jag kommer fram, så är han precis som vanligt, som om ingenting hade hänt, Han nämner inte telefonsamtalet med ett ord, utan småpratar och bjuder på kaffe.. Ingen överdriven "ledsenhet", ingen påtaglig ångest.. Ingenting..
Och med återfall av medberoende menar jag, att vi är så himla inprogrammerade att göra "brandkårsutryckningar" så det sitter i ryggmärgen.. Och känns länge i maggropen!
Ta djupa andetag! Kolla av när han är nykter! Det är hans ansvar att ta kontakt med sjukvården och söka hjälp! ( de flesta som dricker, vill inte göra det, eftersom de troligen får höra att det är just alkoholen som orsakar ångesten!)
Försök nu att sköta om dig själv.. Jag vet att det inte är lätt, Men i grund och botten finns det fortfarande ingenting som DU kan göra.. (inte utan att din "beroende" får ytterligare en hållhake på dig och en inkörsport att fortsätta med sitt drickande!)

Inte roligt, men det är ibland bättre att vara realist!
Vad skönt att du kom iväg på mötet.. Jag tror att det är bra att ha någon som bollplank (och att gråta ÄR nyttigt. Jag har ibland gråtit utan att egentligen veta varför, men jag tolkar det som att det är en massa saker som behöver rensas ut.. (saker som man inte nödvändigtvis behöver gå tillbaks och titta på eller älta..)
Och visst lever vi medberoende under en massa stress. Stress som vi inte ens är medvetna om att vi bär på. Det är ju oftast en väldig massa som vi har varit tvungna att hålla inom oss, istället för att få tillfälle att resonera om på ett mer normalt sätt..
Ja, jag tror att mindfullness är bra. Själv mediterar jag numera regelbundet (tar ibland "meditationspromenader", och det funkar bra för mig. Man måste inte sitta still nämligen ;-) ) Huvudsaken är att du hittar något som passar dig!
Fortsätt och skriv.. Du har just tagit ett steg och ett viktigt! Det är rätt omtumlande
Kram!

Bara jobbigt med alla varför och vad händer nu? Måste släppa det och vad som händer får framtiden utvisa. Funderar på mindfullness som sägs minska oro och stress eftersom man så länge levt i de känslorna. Var på alanon idag och jag har inte gråtit på år, men idag på mötet släppte fördämningen och jag grät säkert en timme vilket säkert var nyttigt!

Jag förstår din känsla Cissi 1
Jag hoppas att du ändå ska få en bra jul med dina barn!
Ja, en alkoholist vill ju sällan själv "bära hundhuvudet".. Det gäller förresten även de som inte har alkoholproblem, när det gäller konflikter..
Ibland får man fråga sig, Vill jag vara "lycklig" (så lycklig och tillfreds som går i rådande situation) eller vill jag ha "rätt"...?
Jag kan varken råda eller döma.. Här måste var och en gå efter magkänslan..
Kram!

Ja, det finns grader i helvetet också.. (alla alkoholister är t.ex. inte våldsamma eller "osnygga")
Det är ju så lätt att antingen ta åt sig eller skylla ifrån sig ;-)
Tror också att det kan finnas vissa skillnader i om det är "manligt eller kvinnligt" alkoholmissbruk /eller någon annan sorts missbruk. Kvinnor, i alla fall i de äldre generationerna är ju uppfostrade att "ta hand om" och vårda (och hålla käft) Manliga medberoende, brukar i regel lämna sina kvinnliga alkoholister på ett mycket tidigare stadium, än kvinnorna. Tittar man på statistik, så är det oftast kvinnorna som "stannar kvar" (och tar på sig offerkofta.. ;-) )
Men när det kommer till de "hårda ändpunkterna" så är det ALLTID det egna personliga ansvaret som gäller ..
Men varken medberoende eller beroende brukar dyka upp som nån "gubben i lådan" sådär plötsligt..
Ofta är det ett ganska utdraget förlopp, där man ofta mot sin vilja, dagtingar med både sig själv och alkoholisten/ den beroende, om var gränsen går..
Herregud, vi medberoende har ju också fått höra en massa tjat om det "normala" drickandet.. Utan att någon egentligen kan definiera mer exakt, vad "normalt" är!
Och i början, anses vissa "olyckshändelser i intaget" förlåtliga..
Ja, vi bidrar till att uppehålla alkoholistens dryckesvanor.. Oftast av olika personliga skäl! (och de varierar från person till person)
Men YTTERST, är ansvaret för drickandet, alkoholistens eget!
Och helt riktigt, så lönar det inget att fortsätta tjafsa om vems felet är.. Det viktiga är att göra något åt själva problemet!
Och som jag kunnat konstatera, både genom att läsa här och genom samtal med medberoende och nyktra alkoholister, så är det sällan "frid och fröjd" bara för att alkoholisten lyckats bli nykter..
Alkoholism är ju en "familjesjukdom" och även de delar av familjen som inte dricker (och anser sig drabbade) har problem..

för din historia!
Jag har visserligen varit den som drack men jag städade, tvättade, pyntade till jul, lagade mat, skjutsade till aktiviteter o.s.v....Ingen har behövt städa åt mig och jag har aldrig haft sönder något. Har aldrig försvarat mitt drickande, blundat för det eller skyllt på någon annan. Det har funnits ORSAKER till mitt drickande men valet att dricka var MITT!
Nu är jag glad för det...att jag haft så mycket ansvar för annars vet jag inte hur nedsupen jag varit vid det här laget!
Det får mig ju också att inse hur medberoende "möjliggör" ett fortsatt drickande genom sitt handlande och att den största tjänsten man kan göra sig själv och sin alkoholist - så fort som möjligt!
Trots allt och oavsett hur man varit som alkoholist så har man ju på ett eller annat sätt skadat sig själv och andra...
Kramar!

Jul närmar sig och det ska nog gå bra för barnens skull men nyår, då vi ska resa till fjällen med vänner(från hans sida) blir värre. Jag vill inte åka. Allt som jag tidigare tyckt var mysigt känns inte alls mysigt längre. Så vad säger jag till barnen? Att jag känner mig sjuk och ansluter om någon dag(och inte gör det eftersom jag fortfarande är sjuk)? Sanningen? Att deras pappa har supit till så nu är deras mamma osäker på om de ska skiljas?? Flytta isär-igen. Det känns ju som jag vill skydda dem och inte berätta förrän jag vet vad jag vill. Det är konstigt vilken osäkerhet som drabbar en.
Det var heller inte återfallet som tog värst. Det var hans behov av skulddelning, hans behov av att anklaga mig är svårast att acceptera.

Känslor kan finnas, men fröken alkohol har en så starkt överskuggande effekt, att du aldrig kan ta upp kampen med henne!
Som min vän sa (brutal-ärligt) Hen hade valt flaskan alla gånger!
Det finns inte på deras karta att någon annan känsla än den alkohol ger skulle vara starkare.. (där får man vara glad om man i bästa fall är tvåa eller trea)
Handen på hjärtat, vill du vara en förevig "tvåa" i din mans liv? alltid vara andra fiolen.. (älskarinnan efter fröken A?) För så fort fröken A viftar med korken, kommer han att springa rakt i famnen på henne..
Ja, det gör skitont! Men du är värd något mycket, mycket bättre!