Senaste kommentarerna i forumet

Också för att han har hållhake på dig i och med att du inte har någon egen inkomst. Du MÅSTE ta kontakt med det sociala! Du riskerar ju både din egen och barnens hälsa..
Din Man behöver definitivt hjälp att ta sig ur sitt beroende och det kan du inte göra ÅT honom!
Frågan är om han vill? Vill han inte så kan det ta väldigt lång tid.. Under tiden tycker jag inte att du och barnen ska behöva stå ut med hans nycker. Barn far väldigt illa av sånt här, även om man tror att dom är för små för att förstå..
Ring socialen och be att få tala med någon som har hand om missbruk. Berätta som det är och att du är desperat och behöver hjälp.
Du kan aldrig få honom att låta bli alkoholen om han inte själv bestämt sig (och DET är väldigt svårt för en alkoholist, när han tagit första glaset. Då är liksom alla spärrar borta!)
Hoppas du får hjälp snabbt!

Precis som skrållan skriver, så var han ute efter att få en reaktion.. Och du reagerade..
Och nu tycker han att han har "kontroll" igen.. Han har lärt sig en ny knapp att trycka på..
Nej, det är inte lätt alla gånger att vara medberoende för alkoholister är väldigt fiffiga när de försöker få oss dit vi vill (ibland går de dock på pumpen själva)
Min man kom med ett sista "ultimatum" när jag berättade att jag fått lägenhet. Han ville skiljas!
Jaha, sa jag, betalar du då, för jag har inte budgeterat någon skilsmässa den här månaden..
Jodå, för det var ju ingen mening att vara gifta, om vi ändå bodde på skilda håll och det ändå aldrig blev nåt kn-lla..
Nä svarade jag, om det är enda kriteriet för dig att vara gift, så har du rätt och så skaffade jag papper, såg till att han fyllde i och ringde till skatteverket för att ordna personbevis..
Jag ser idag, att han delvis tyckte att det gick lite för fort, men han fick som han ville.. Han kan inte skylla på någon annan och det vapen han tyckte sig ha, gled honom ur händerna..
Idag är han betydligt spakare, när han hör av sig. Han har tom varit och hälsat på men alltid haft "bråttom" Han måste ju hinna till systemet och sedan hem till flaskorna. Det enda positiva med det, är att han faktiskt INTE sätter sig i bilen när han druckit.. Tråkigt dock att han alltid är så sugen på alkohol att han inte hinner stanna mer än en kvart, tjugo minuter.. För när han är nykter är han riktigt trevlig att prata med..

Fy vad jobbigt du har det. Men som någon skrev, han har inte fått se någon konsekvens av sitt drickande. Utifrån känns det som du och barnen behöver lämna honom. Det är ju inte lätt för barnen att leva mitt i detta heller.

Jag kan helt förstå dina känslor Jessie. Kärleken och medberoendet stället till en hel del i huvudet. Man ser en del av sin man om så bara ett ögonblick och då kommer känslorna fram. Och hoppet. Kanske det kan bli bra igen. Kanske han kan vara nykter.
Men sen ser man den onyktra mannen, som inte kan gå rakt, som blir sur och säger saker som sårar, som somnar väldigt tidigt, mannen som är helt borta. Och då undrar man, kan det verkligen bli bra?
Men jag ser ditt medberoende utifrån. Håller med Etanoldrift, du gör saker för att underlätta för honom. Jag vet, för jag gör likadant. Men jag försöker nu i varje ögonblick att lägga band på mig. Inte hjälpa. Han får stå för saker själv. Det är inte jag som dricker. Sådan känsla när man börjar, jag är verkligen bara i början, inse att jag har bara ansvar för mig. Så skönt. Mina barn är vuxna.
Men som jag upplevde ditt inlägg så bara för att du inte slätade över och sa att ni skulle försöka igen, så var han tvungen att göra något annat som fick dig att reagera. Och det var att sälja saker. Och han fick ju dig att reagera.
Det är inte lätt att vara medberoende. Det är ett jobb att komma ur detta.
Ger dig styrkekramar

Låter faktiskt som en mycket allvarlig situation. Han känns väldigt labil. Förstår din situation utan pengar men du behöver verkligen komma bort och få stöd i att skapa en lugn plats för er nu!

Har du någonstans att ta vägen? Gå till soc annars. Berätta om din situation. Samhället har ansvar för att barn inte far illa och har en trygg uppväxt. Du är en flykting nu, som behöver fly från "kriget" därhemma!!

I bästa fall får din man hjälp och tar tag i sina problem också men du ska inte stanna med barnen i den situationen. Du måste se till att de får en vettig uppväxt och då måste du jobba med dig själv också så att du mår bra.
Usch, jag får ont i magen att läsa hur du har det. Sänder varma styrkekramar och hopp om att det går att förändra sitt liv, om man vågar ta det dör första steget.
❤️

Råder dig att lämna honom innan du och barnen far mer illa.
Ingen ska behöva leva med någon som skadar dem i sin närhet.
För skadad blir man av av leva i denna ständiga oro.
Och det är ohållbart att leva under detta stresspåslag som kroppen får.
Och ensam är du ju redan i ditt föräldrar ansvar.
Han tappar ju kontrollen när han dricker sådana mängder.
Försök tänka kortsiktigt om det är möjligt....om är han villig att förändra så finns ju alla möjligheter att leva ett härligt liv tillsammans igen
Men HAN behöver ett uppvaknande innan det är för sent!
Och ta hjälp för din egen del för att orka,för att det är bara du som kan ta tag i en förändring.Han kommer bara fortsätta sitt race så länge han inte får någon konsekvens av sitt drickande.
Hoppas du får den styrka du behöver för det får man när rätt tid är inne och det kommer du känna själv.
Kan bara ge dig råd på vägen.

Sen är jag inte oberoende utan vi lever på hans lön jag har 0kr lixom utom min fp på 3000 som är Slut i februari där jag sökte till studier ... hopplöst vad ska man göra... vart ska vi bo? Vart ska barnen va usch ont i magen

Ja det känns inte bättre en så. Nu när jag är hos min mor med barnen passar han på att dricka. Nu andra dagen med sin kompis fast han trillade i duschen igår o va avsvimmad flera timmar i en blodpöl. Det känns så hemskt att behöva ta till sådana medel för att få honom till vettet.
Ja jag ska gå upp till hans mamma och hälla ut all sprit jag gömde där. Han får skrika att jag får betala tillbaka varje korna så får jag väl göra om det om han köper mer...men jag undrar hur jag får hab o fatta att det är allvarligt nu. Jag är rädd att han kommer slänga ut mig med huvudet före faktiskt sen är det ju barnen där med 1 åring o 3 åring hemma. Han kan vända upp å ner på huset om han blir riktigt arg pga hans "adhd " o psykiska mående han säger att hab är aldrig glad eller lycklig aldrig hel...men vill liksom inte lösa det... jag vill inte gå under med honom. Jag vill inte att våra barn ska se han så... Varje helg. Sur bakis hängig o gapig...jag har avsmak att va nära han när han dricker redan jag sover inte i samma säng utan sover på soffan. Vill inte förlora honom men känns som att gränsen är här...

Är det de jag gör, dalta och skydda honom?
Kanske jag gör, vet fasen snart inte vad jag gör el varför ....
Är jag så inkörd på vårt leverne att jag inte "ser" verkligheten sj medberoende eller lägger jag för mycket fokus på hans alkoholism??
Skyller nog lite för mycket på den ibland.
Vet att han måste stå för det sj detta med att sälja sakerna.
Innan dom åkte hem stod en av dom här ute när jag skulle ta ett bloss . Min man var då full och skulle in och lägga sig.
Min man sa något och slutade av med ett skratt och sa Att ingen tycker synd om mig .
Killen bredvid som köpt en massa av sakerna säger bara
nä, det är det inte, du har själv ställt till det...
Det jag skulle vilja tro jag är att vi är ifrån varandra ett tag för att se vad vi står, försöka reda ut vad för känslor vi har för varandra. Vet bara inte hur vi ska fixa det rent praktiskt isf.
Jag är så kluven bara...
En del av mig är så ledsen för jag vill inte såra honom vilket jag gör.
En del av mig känner att nu räcker det.
En del vill bara ha honom kvar och att vi ska ha roligt ihop igen , kärleksfulla som vi va förr.
Jag läser lite här, syrran säger lite, mamma lite, kompisen lite och jag själv vet inte om det är jag som tycker såhär el är det va andra tycker om detta liv.
Jag kan tex känna att JA så känner jag det oxå och håller med henne hur hon resonera när vi prata . När vi lägger på är jag på det klara med hur jag känner. Sen pratar jag tex med syrran och hon kanske säger nåt helt annat och då svänger jag. - jaha, du tänker så...
När vi lägger på så har jag ändrat mig och tänker att det är såhär det få bli .
Snacka om förvirrad ....
Medberoende svar ja
Mycket medberoende el är jag bara såhär??
Skyller jag på att jag är medberoende för då är det ju min "mans " fel....
Skyller jag på nåt bara för att jag inte vet längre och inte orka ta tag i sakerna??
Nu när jag har lugnat ner mig då känner jag som du skrev. Det är han som får stå för sona handlingar . Han får ta ansvar för det, inte jag.
Låter jag helt knäpp ;)

Plockar vi bort spriten kan ni vara en familj, men aldrig som det är nu. Han må hata dig om du lämnar honom,, men som du skriver,, han dricker ihjäl sig. Du och barnen skall inte gå under med honom.. Förhoppningsvis förstår han allvaret och väljer vård, dig och barnen,, men du måste vara tydlig mot honom,, och hans "snälla" mamma behöver sluta att underhålla hans missbruk

Det är han och spriten och du och barnen. Ett lätt val

Nu ska jag äntligen svara dig Mio. Jag mår bättre nu än vad jag gjorde sist när jag skrev. Det går visserligen upp och ner, men det känns som det blir mer bra än dåliga stunder. Det har varit hektiskt här det senaste. Jag har flyttat till en egen lägenhet äntligen. Vi har ju bott ifrån varandra sedan i våras, men jag har bott i sommarstugan tills jag nu fick en egen lägenhet. Jag trivs så bra här nu och ´jag vet att jag gjorde rätt val. Men visst går det upp och ner fortfarande. Men behöver inte sömntabletter varje natt längre och det känns skönt. Jag har hopp om framtiden. Dock är livet lite ensamt förstås. Har inga vänner som är singlar, så helgerna framförallt blir lite ensamma. Får komma på nåt sätt att komma ut lite mer så småningom. Min man är lite jobbig och skickar elaka sms vissa kvällar, så därför tror jag att han dricker en del, även om han säger att han är nykter. Han ser också ganska fräsch ut nu för tiden, så han har ju inte gått ner sig i alla fall helt och hållet. Det känns väldigt märkligt att inte ha kontrollen längre över hans drickande. Mitt medberoende sitter väl fortfarande i sig.
Jag är i alla fall väldigt tacksam över att jag har mina två barn som umgås med mig mycket. Utan dem skulle jag vara väldigt ensam. Det var ju min största oro innan jag tog ut skilsmässa, att de skulle tycka att jag gjorde fel och därmed inte träffa mig så ofta. Men så blev det inte, tvärtom känner jag ett stort stöd från dem.
Det tär på en att leva med en alkoholist, den saken är klar. Hoppas det blir bra för dig Mio och kram till dig.

Att det inte går... när jag börjar så avbryter han mig på stöten och säger kul för dig jag e alkis. Blir nog bra någongång alla vi är dödliga. Han tar inte det på allvar enda jag har kvar o göra känns det att säga att det är vi eller spriten...han e sjukt ego och väldigt självsäker. Samtidigt så säger han ibland sj att han har problem. Men jag får inte nämna de då blir han arg.

Vad är det som hindrar att du konfronterar honom och ställer han mot vägen ?

Vi har småbarn hemma ? Hur ser familjesituationen ut,, vem bor med vem, vems är bostaden?

Jag gör dig förmodligen inte gladare, genom att skriva som det är, men du måste låta honom ta sina smällar själv!
Du vill rycka in, vara en räddande ängel, och "rädda honom" med din kärlek.. Snälla du, inse, att hur ledsen han än är (fyllesentimental, kan man vara på många olika sätt) Så MÅSTE han ta ansvar och konsekvenser för sina egna handlingar!
Annars står du där igen och bortförklarar och stryker medhårs.. Tills nästa gång han säljer sina saker på fyllan eller blir utnyttjad.. Dessutom så slipper han ju skälla ut sina "kompisar" det gör ju DU, samtidigt som du ger honom en anledning att "supa till" inför dom (för att du är en sån "ragata" i deras ögon)
Jodå.. dom inser nog också att dom köper för billigt (och skrattar förmodligen bakom ryggen på din man..) Det är DOM som borde skämmas OCH din man för att han inte inser det..!
Du gör just precis det jag lärt mig att man inte ska göra.. DU tar ansvaret ÅT honom, så han kan fortsätta att skylla på dig..
Jodå, känslor kan man ha och känslor har man.. Men i vissa lägen måste man vara konsekvent.. Kanske har han fått en liten tankeställare.. Men hur långt räcker den?
Tycker nog att du ska hålla ut ett tag för att se om han tänker göra någonting alls åt sina försök att bli nykter eller om han förväntar sig att du ska fortsätta att "mamma" honom... För det är precis det du gör just nu..
Jag skulle önska så att du fick upp ögonen och verkligen såg det jag som medberoende ser.. Det betyder inte att man måste sluta älska en människa.. Men man kan konstatera, att man under vissa premisser inte kan bo ihop med dem..
Jag träffar gärna min fd, när han är NYKTER, men aldrig när han är påverkad.. Och sina misstag får han stå för själv! Ramlar han ner från altanen i fyllan, så är det givetvis tråkigt, men jag står inte och sopar upp resterna.. I det fallet har det nog varit nyttigt för honom att vara själv ett tag, för han upptäckte plötsligt, att vissa saker minsann inte skötte sig själv.. Ingen stod och bortförklarade hans fylledillen eller kom med nödlögner när han inte kunde sköta sina åtaganden för att han råkat ta ett glas på förmiddan..
"Bufferten" tillika med hemhjälpen och "krockkudden" var helt plötsligt borta och det fanns ingen att skylla på..

Hjälp vad händer!!!
En lugn mysig fredag till en panik och ledsen lördag!!!
Vi började prata idag om separationen som troligen blir av. Vi blev avbrutna och fick börja om. Min man vill ena stunden behålla huset för att sen inte vilja. Han är mån om att jag ska klara huset ifall jag ska ha det.
Ena stunden är han inte så ledarn över separationen , han vill börja på nåt nytt. Vi har försökt så många ggr.
Andra stunden är han ledsen över det och säger att han inte klara av att vara hemma för det är så jobbigt . Han tänker mycket på vår son som kommer ta detta väldigt hårt och att han tycker det är tråkigt.
Jag tror han hade någonstans hoppats på att jag skulle som vanligt när det börja bli på allvar börja säga att vi ska försöka osv ...
Denna gång gjorde jag inte det utan sa att jag tycker det är tråkigt och jobbigt men det är nog det enda .Han hade tagit ett par öl innan och var lite påverkad i vårt sista samtal om detta. Jag går in och han är kvar ute i ladan. Jag förstår att han nu börja dricka mer.
Efter ett tag kommer det upp bilar och jag är rädd att han ska sälja sina saker som verktyg, maskiner på fyllan.
Jag tror att han blev ledsen över att jag inte gav honom nåt hopp och att han nu bara vill komma härifrån.
Jag går ut i ladan där en har backat upp sin bil. Frågar honom ifall min man säljer saker och han svara ja på detta. Där tände det till ordentligt på mig.
Stövlar in i ladan så jävla förbannad att hans sk vänner gör affärer med honom på fyllan och jag vet att han kommer ångra sig imon och att han säljer alldeles för billigt.
Säger till dessa skitvänner att man utnyttjar inte någon på detta sätt!!!
Att jag tycker det är för jävligt att gör såhär mot honom.
Ingen säger nåt utan bara tittar ner på golvet.
Min man blir arg på mig att jag kommer ut och lägger mig i och att det är detta han vill.
Jag svara bara att jag vet att du vill men gör det imon när du är nykter och att jag tycker det är för jävligt att dessa människor utnyttjar dig!!
Jag går sen in efter att jag skällt ner dom. Folket bär ut massor av saker i sina bilar.
Efter ett tag kommer min man ut och jag ropa honom till mig.
Han frågar mig varför jag skämmer ut honom på detta vis. Jag säger till honom att jag menade inte att skämma ut honom men att jag tycker inte att man gör inte så. Ta tillfället i akt och gör affärer men nån som inte är nykter och att jag vet att du kommer ångra dug imon.
Han svara bara att det är detta jag vill innan jag försvinner dom utnyttja inte mig, jag har ringt dom innan .
Han lät så ledsen!!!
Vilket inte är vanligt för min man...
Jag tycker så jäkla synd om honom , han var äkta ledsen.
Han var oxå ledsen över att jag skämde ut honom så men jag vet oxå att han vet att jag har rätt. Han kommer att ångra sig imon och jag vet oxå att han tycker att en fel utnyttjat honom när han druckit och även när han är nykter. Han är väldigt snäll och ställer upp så fort andra vill ha hjälp. Jag har sagt detta innan till honom oxå.
Helt plötsligt kommer andra känslor fram hos mig.
Jag vet att jag inte har försökt få allt bra med honom med hela hjärtat för jag har inte vetat ifall jag vill fortsätta . Jag har försökt men han har nog oxå känns att kramar osv inte har kommit från mitt hjärta.
Nu vill jag bara krama om honom och säga att jag verkligen älskar honom och att jag menar det!!!!
Vad är det som händer med mig????
Innan ville jag flytta och nu vill jag bara att vi ska reda ut detta och bli lyckliga !!!!!

Ja hur gick det? Tyvärr inser inte han att han har ett osunt förhållande till alkohol. Att gömma och ljuga är ett tidigt tecken för missbruk. Ställ ett ultimatum, dra ned på drickandet eller så går vi skilda vägar. Säg att du är orolig för han men att du mår dåligt av att han dricker så mycket och ofta.

Hur gick samtalet?

Hur gick samtalet?

En kompis sa ikv precis likadant.
Hon tror att han vill på ett sätt att jag ska flytta av två orsaker.
1 Han vill dricka ifred och ta "bort" det han bla mår dåligt över. ( mår dåligt i vårt förhållande pga sin svartsjuka)
2 Han vill "skona" oss från sitt beteende och att han innerst inne vet att han sårar oss.
Jag köper detta till viss del.
Läste i en del andra inlägg jag skrivit . Läste det jag har skrivit och svaren. Kände att nu får du ta tag i saken om det ska hända nåt!!!!
Jag kommer ju ingen vart....
Mina inlägg är ju nästan likadan hela tiden.
Ångest, oro, dåligt samvete, ledsen, sårad, stressad....
Min syster märkte skillnad mellan oss. Jag kramade om min man för att tacka för presenten. Jag reagerade på att han blev stel och kramade mig flyktigt.
Min syster såg detta och kände att vi utstrålade inte nån värme alls gentemot varandra.
Hon frågade mig idag.
Vad tänkte du på när du kramade honom??
Hela du lyste att det inte var med kärlek el värme.
Ärligt kände jag att jag var tvungen...

Det jobbiga är ju att man slängs mellan hopp och förtvivlan när man lever med en alkoholist. Och man stannar ju för att man längtar efter den mannen som är nykter. Man väntar och väntar.....
Skönt att han varit nykter i kväll i alla fall. Jag kan tänka att de som dricker ibland kanske önskar att vi går, att vi försvinner så att dom inte behöver ha dåligt samvete och att dom får dricka ifred. Eller vad tror du Jessie?

Dom sista orden värmde mer än du tror skrållan.
Ja, det är inte lätt...
Inte för att jag försvara hans beteende men körd är han inte.
Visst , han elak när han håller på men det är alkoholen som talar till viss del. Han är ju inte såhär varje gång.
Idag har han varit nykter och vi har haft det bra, rätt så.
Trodde inte han skulle vara nykter ikv faktiskt.
Min syster frågade mig ifall han ev har blickar för någon annan när han beter sig så dumt med svartsjukan. Han verka ju vilja att jag ska flytta.
Jag tror verkligen inte att han har det men däremot tro jag att han vill att jag ska till viss del men inte våga ta första steget mot det.
Jag är nog den som får ta det steget...
Jag vet bara inte när....
Vad väntar jag på??
Rätt tillfälle??
Det finns väl aldrig rätt tillfälle??

Det som handlar om narcissisten och empaten..
Sedan får du också inse, att en alkoholist ALLTID försöker skylla sitt eget mående på omgivningen.. Man kan aldrig någonsin "älska" dem tillräckligt för att de ska ge upp alkoholen.. Tvärtom, tar de minsta tecken på att man ställer krav på dem som en intäkt att få dricka lite till (för att det är så synd om dem..)
De är experter på att "vrida till det" så att det de säger alltid är rätt.. Dvs, att det är alla andras "fel" att de måste dricka.. Jodå, jag har också hört det, till leda..
Här slutade det med att jag skaffade ett eget boende och fick lugn och ro i själen.. Så bered dig på att höra tvåtusen argument och lite till för att han ska få dricka (normalt säger dom..) Det är ett sorts manipulerande, dagtingande och köpslående, som egentligen bara leder till att de dricker som förut eller mer efter en vecka eller två..

Det ligger mycket i det du delgett här Segra!
Men vi ska också komma ihåg, att det sällan finns renodlade narcissister, utan vi är en sorts blandpersonligheter, med större eller mindre drag..
Dragen hos en "Empat" förstärks av narcissisten, och vice versa..
Tyvärr lockar också alkoholen fram narcissistiska drag hos huvuddelen av människorna som är beroende..
De blir helt "ego-trippade", får storhetsvansinne och uppträder ofta väldigt pompöst när de är berusade ( vissa av dem är dock väldigt försagda, blyga och timida när de är nyktra..)
Så länge de inte kan avhålla sig från alkohol, så är det dock kört!
Hur kloka, snälla och förstående de än är (tom för sin egen sjukdom) så är det oftast som bortblåst efter första glaset.. I princip sitter de fast i sitt eget ekorrhjul!
Många av dem vill få slut på vansinneskarusellen, ångesten och oron.. Och då tar de oftast till den enda medicin de känner till "ALKOHOL" Och i berusat tillstånd kommer de inte ens ihåg, att det var och är alkohol, som får dem att må ännu sämre och utsätta sina nära och kära för ännu mer negativa saker..
Nej, det är ingen ursäkt att stanna i ett dåligt förhållande! Tvärtom!
Jag har själv flyttat ifrån min alkoholist, för min egen skull! Han visar inga tecken på att vilja ha hjälp med sina alkoholproblem (faktum är att han inte ens erkänner att han HAR problem)
Det enda vi kan göra, är att sätta våra egna gränser och hålla dem!
Tack för att du delar med dig!